I tisdags kväll hade jag min första lektion i japanska och det var hur kul som helst. Svårt, men kul. Vid halv nio släckte Tatsu-san ner salen och satte på en musikvideo på sin laptop som var kopplad till en stor skärm. Och först var det lite töntigt - syntplink och stråkar. Men låten växte och refrängen var så himla bra att jag satt där och vaggade i klassrummet.

Jaha, och det är väl alltid kul att hitta musik som man aldrig hade lyssnat på annars? Jodå. Fast nu har just den här låten satt sig i huvudet på mig och sedan i tisdags har min hjärna säkert spelat den tusentals gånger. Refrängen sitter helt enkelt.

Men delad glädje är dubbel glädje och nu tänkte jag dela med mig. Så här kommer Chihiro Onitsuka med Ibara no umi. (Och refrängen ÄR faktiskt jättejättebra!) Japansk pop.

Första veckan är avklarad! Och som ett brev på posten har jag haft huvudvärk i flera dagar. Det kan också bero på att vi har fått högsommarvärme igen (29 grader häromdagen och 88 % luftfuktighet)… jag bara väntar på att höstvindar ska blåsa.

Bailey har fått sig en ny tand - den första kindtanden. Det är bara två hörn uppe än så länge men i går morse pekade han med fingret och sa “aj!!” så det gör nog ont. Stackars liten prins. Annars är allt bra vad gäller honom - han äter bra, sover bra, pussas och kramas bra, pratar mer och mer för varje dag och förstår mer än vi anar. Det kommer fullständig redogörelse runt den 13:e när han fyller 16 månader, men jag är jättestolt över att han faktiskt kan peka ut alla de vanliga färgerna (fast bara på franska…).

Vi tog en promenad idag på eftermiddagen och Bailey var överlycklig för att springa runt bland blad och pinnar. Här är lite bilder:

och så mamma själv…

Bailey är en trädkramare! Varje gång vi ser ett träd så säger jag “Ska du gå och krama trädet?” and off he goes. Sötis!!

Och här är en bild tagen precis rakt uppifrån. Marken rusar förbi när man är sexton månader gammal och springer fort-fort-fort…

… och vid det här laget är ni säkert dödströtta på Bailey-boys ögonfransar, men det är inte jag.

Nu är klockan 21:23!!! Hjälp - jag som lovat mig själv att gå och lägga mig klockan nio varje kväll… BUMS!

Här kommer några fler bilder som jag tog häromdagen i solen. Jag ville inte förminska dem för mycket eftersom de gör sig bäst i stort format… så därför ber jag er klicka HÄR för att se dem i ett bildspel på flickr. Hoppas det fungerar.

Älskade Bailey,

Nu är du femton månader gammal och snart är andra sommaren över. Vi har haft en skön sommar, du och jag! Det har varit alldeles lagom varmt och vi har kunnat vara ute mycket. Ibland har vi gått till den stora fotbollsplanen på andra sidan vägen och då har du sprungit hit och dit, överallt. Andra dagar har vi gått till lekplatsen och gungat och åkt rutchkana och ibland har vi gått till en annan gräsäng och jagats. Du gillar när vi springer efter dig och säger ”Nu kommer jag och tar dig!”, då fnittrar du högt och springer så fort du kan (= jättelångsamt för oss).

Du har fortfarande inte börjat prata så mycket men förstår jättemycket av vad vi säger till dig. Du kan utan tvekan gå och hämta ”den andra strumpan” eller ”den andra klossen” och det räcker att vi säger till dig en enda gång vad något heter för att du ska komma ihåg det till nästa gång.

Maten har varit det största problemet den här sommaren och jag har nästan gått av på mitten i frustration och hopplöshet. Vad jag än har lagat så har du spottat ut eller slagit bort skeden ur min hand. Ibland har du plötsligt tyckt om något som du inte gillat tidigare och andra dagar har det varit tvärtom. Ett tag försökte jag skriva ner de rätter som du faktiskt åt av men det höll inte eftersom du ändrar dig. Jädrans unge!

Fast trots att inte mycket mat går i dig så har du vuxit och blivit jättelång (vi mätte 78 cm hemma med måttbandet) och det känns som om du når precis allt som du inte får nå!

Det är fortfarande roligt att knäppa selen i sulkyn och du kan stå jättelänge i sulkyhörnet i hallen och greja. Men så blir du arg när du knäppt för då kan du inte knäppa upp igen… så då får mamma komma springande och rätta till det. Och om du inte grejar med sulkyn så älskar du att slänga våra skor överallt…

Vi pratar ofta med mormor och morfar på Skype och ibland är moster Jennie och morbror Henke där också. Du kallar numera alltid mormor för ”Mimmi” och Jennie för ”Nennie” men när vi försöker få dig att säga andra namn så går det inte. Jag undrade om vi inte kunde hitta på namnet ”Bibbi” till din farmor eftersom du kan säga det, men pappa var inte så förtjust. Enligt honom låter ”Bibbi” som en gammal jättetjock tant och det skulle farmor inte bli glad över att heta. Så då får det helt enkelt dröja!

Du är hemskt mysig på kvällen och vill gärna ligga mot vår axel innan du går och lägger dig. Du har ju aldrig varit särskilt intresserad av att kramas och pussas men nu gör det dig ingenting längre. Vi kan sitta länge inne i gungstolen i ditt rum och bara kramas med dig och det är så härligt! Och en gång har du till och med krypit upp i pappas knä och gett honom en puss - utan att han hade bett om det!! Jag säger då det!

Om bara ett par veckor börjar jag skolan igen och då är det pappa du kommer få se mest av. Jag kommer sakna dig, min prins. Jag kommer sakna att få lägga dig varje kväll (jag kommer fortfarande göra det fem kvällar i veckan) och jag kommer längta något fruktansvärt efter dig när jag sitter där i skolbänken. Du är det käraste jag har!

Kärlek från mamma

Idag har Bailey en riktig vildtoringdag (igen) och jag undrar hur många gånger vi ska bli ovänner innan kvällen är här. Det är en sån där dag när jag bara går och tittar på klockan hela tiden. Ska han sova snart? Ska han inte sova snart? Är det inte tuppis-dags snart?! Gah!!

Men så kom ett paket på posten och jag blev så glad! Det har gått en hel månad sedan jag beställde och jag hade nästan gett upp… men så idag! Vad jag pratar om? Kolla här:

Mjuka skydd som man sätter på säkerhetsbältet i bilstolen (eller på selen i matstolen om man har en Vilde Bill) så att bältet inte skaver mot barnets hals. Sååå bra! Bailey får alltid röda märken på halsen efter bilbältet men never more. 5 US dollar betalade jag för varje par (de var på rea), och då är de vändbara med annat tyg på baksidan (de knäpps med kardborre och kan tvättas i maskin). Hur gulliga som helst! HÄR beställde jag ifrån!

I’m telling you - julklapparna i år kommer vara från Etsy allihop!!

Och om DU vill handla i MIN Etsyaffär så ska du klicka här. Priserna är i US dollar (och dollarn är låg så det blir inte dyrt i svenska pengar). Om du inte har PayPal-konto kan du bara maila mig och så gör vi en liten transfer till mitt svenska konto istället. Lätt som en plätt!! Och det bästa är att jag ÄLSKAR att göra kollagen!

Vi är inne på näst sista sommarlovsveckan och jag och BB har fullt upp. Det kommer bilder så småningom (inklusive Baileys femtonde månadsbrev!!) men sålänge kan ni titta på de här som jag tog idag:

Var har Bailey-boy har fått sina trassliga ögonfransar ifrån?

Jag och Bailey var ju på dop i helgen som gick och det var himla trevligt. Dopet började klockan fyra på eftermiddagen och var inte del av någon gudstjänst. Det var liksom bara dop med Leas släktingar och vänner och en präst. Jag tror att det här var ett katolskt dop… men det påminde mycket om våra protestantiska dop. Det enda som skilde var att prästen förutom att hälla vatten på Leas huvud också gjorde korstecknet med olja på hennes panna. Och vid ett tillfälle så bjöd han upp alla i bänkraderna till altaret där vi stod och sjöng. Ja, jag sjöng inte såklart eftersom jag inte kände till sången… Därefter bad alla “Fader vår” på franska och så gick vi och satte oss igen. Och applåderade.

Här är det mest vanligt att man döper bebisen när den är några månader gammal, men Leas föräldrar hade av någon anledning bestämt sig för att vänta tills hon var ett år.

Efter ceremonin i kyrkan åkte vi till ett hus där de hade mottagning. Jag sprang mest efter Vilde Bill på gräsmattan, vilket var skönt eftersom jag inte kände någon förutom Leas föräldrar, Noxie och Nicolas. Och när vi skulle äta så råkade jag tränga mig ner vid ett bord där ett helt kompisgäng satt. Urdumt eftersom ingen pratade med mig! Jag skulle ha satt mig vid Noxies bord men det kom jag inte på förrän det var för sent. Den andra missen var att alla andra hade med sig egen dryck… så jag stal välkomstjuicen och drack upp hela flaskan själv. Oops.

Kvällen slutade med att jag blev attackerad av mygg och fick typ 25 bett på knappt tio minuter och åkte hem med Bailey-boy. Presenterna hade de inte öppnat än när jag åkte men jag fick ett meddelande på Facebook dagen efter att de hade blivit jätteglada för doptavlan (se bild nedan).

Här kommer lite bilder:

Bailey i kyrkan medan vi väntade. Han åt en massa kex under hela ceremonien, vilket höll honom tyst och glad.

Lea rymde mitt upp i allt och kom och  kom till mig och Bailey. Hon stal Baileys “Bondgårdsboken”.

Kolla, Bondgårdsboken!

Inte lätt att döpa en ettåring med spring i benen…

Och här är bild på doptavlan jag gjorde:

Det har gått en månad sedan senaste busbrottet, men igår slog han till igen. Vaniljtjuven. Den här gången var det ett helt paket rågmjöl som ströddes ut på köksgolvet… Det var lätt att hitta den skyldige - han hade mjöl över hela sig och håret var täckt av ett ljusbrunt damm.

Det blev time-out i stolen medan jag sopade mjöl.

Efteråt blev det en kort intervju med brottslingen:

Ja, jag är väl inte riktigt klok. De senaste veckorna har jag gått från att få en idé, fundera på om jag vågar, fundera lite till och slutligen bestämma mig för att göra det.

Jag har öppnat en liten, liten miniwebshop på Etsy.

Hjälp!

Första grejerna lades ut igår och nu fyller jag på med lite nytt ett par gånger per dag. Än så länge är det inte så många produkter men det kommer växa (hoppas jag). Endera dagen kanske jag till och med får sålt något - hihi!

Här är länk till min shop: adialive.etsy.com

Huvudgrejen som jag skulle vilja göra mest är kollaget som ni kan se här. Det började som en present som jag gjorde inför ett dop som vi ska på imorgon och nu har jag gjort samma kollage för Bailey och för hans kusin. Bra som ettårspresent eller doppresent! Men så lade jag ut lite kort också i shoppen, mest för att fylla på. Det såg så tomt ut med bara kollage-grejen…

Ni får hemskt gärna komma med idéer och synpunkter! Helst snälla saker eftersom jag känner mig lite darrig än så länge - haha.

Och om ni scrollar ner lite på den här sidan kan ni se några av produkterna i vänstermarginalen. Lite cheap reklam.

Håll nu tummarna för att jag får lite beställningar!

Ja här står det stilla av många olika anledningar.

Jag håller på att gå av på mitten av att vara heltidsmamma, heltidshushållerska, heltidskokerska och av brist på egentid. Och tålamodet tryter med lillprins Bus som är just busig jämt och ständigt. Jag är så trött på att ha ensamt ansvar för precis allt - städning, matlagning, tvätt, disk och Vilde Bill. Och jag är så trött på att behöva truga och lura i Bailey mat (fast ärligt talat äter han ganska bra emellanåt) och hela tiden vara på alerten - för den killen blir aldrig trött. Aldrig, aldrig att han kan sitta ner och bara titta på något. Och aldrig att han kan bara vara i min famn eller i mitt knä. Alltid ålar han sig ner på golvet, alltid springer han ifrån mig.

Nej, det är inte Sebs fel (även om jag ofta lägger skulden på honom). Han jobbar heltid med sitt och har inte många veckor kvar att göra det innan terminen börjar och då är det jag som behöver läsro. Och jag hade lovat att “ta Bailey” hela sommaren (men visste jag vad jag gav mig in på då?). Och hur många miljoners, miljarder mammor finns det inte i världen som gör mycket mer än vad jag gör? I alla tider har kvinnor skött både hem och barn, utan någon hjälp och utan vare sig varmvatten eller inomhustoa. Så kan jag klaga?

Lika snabbt som tålamodet tryter, pulsen bultar i öronen och tårarna svider i ögonen så blossar kärleken upp igen. För jag kan se på min Bailey-boy och känna en kärlek och en slags evig tillgivenhet som jag aldrig känt för någon annan i hela mitt liv. Tio minuter efter att han har somnat på kvällen så är det bara hans armar och hans doft som jag längtar efter. Jag är alltid inne och tittar på honom när han sover. “Måste bara kolla om han sover”, säger jag till mig själv men vill egentligen bara stryka honom över ryggen. Och vara säker på att han andas (kommer den skräcken någonsin släppa?).

Och när jag står där i mörkret så känner jag mig så skyldig. Det är så många gånger om dagen som jag blir arg och trött. Så många gånger som jag säger “Nej Bailey!”, “Ställ tillbaka den!” eller “Du, kan du ge mamma den där nu?”. Och så många gånger som jag lyfter in honom i hans rum och ber honom stanna där och leka med bilen eller med klossarna “så att mamma kan laga mat ifred”. Var är den villkorslösa kärleken då?

Men vi har glada stunder också. Bailey skrattar ofta och vill gärna leka vilda lekar, ju galnare desto bättre. Allra roligast är det när jag tar honom i famnen och springer så fort som möjligt runt, runt i lägenheten. Efter tio varv står jag där och flämtar medan han skriker av skratt och drar mig i håret.

Bara en gång till. Sedan måste mamma vila.

Mamma måste vila.

Ja, kära Bailey. Idag på din femtonårsdag tänkte jag att vi skulle ha ett litet snack. Vi ska prata om en period som du hade på sommaren 2008, när du var drygt ett år gammal och gjorde mamma tokig tre gånger om dagen. Just då verkade det inte som om du var särskilt intresserad av att lyssna på mamma och därför tänkte jag att jag skulle få skälla ut dig idag istället, fjorton år senare.

För mamma är så arg, så arg! Här står jag och lagar mat tre gånger om dagen till någon som bara vill smaka lite, lite på en enda sked och som sedan kniper igen munnen och vägrar äta mer. Du vänder bort huvudet och totalignorerar allt jag gör och allt jag säger. Och så fort skeden kommer i närheten så slår du bort den så att maten stänker överallt (även i ansiktet på mamma!) och ibland lurar du mig och gapar, bara för att spotta ut alltihop.

Mamma blir så arg! Fy på dig Bailey!

Och det spelar ingen roll om jag lirkar och leker och sjunger och lockar eller om jag spänner ögonen i dig och beordrar dig att öppna munnen… för du struntar i mig.  Mat vill du inte ha och så är det med det.

Lilla Bailey, mamma letar upp nya recept på internet (de kallar dem “babyfavoriter” men det tror jag som jag vill på), gör storkok med linssoppa, fryser in kokt kött i dillsås och rullar hundratals köttbullar. Och sedan får hon bara slänga alltihop - det är faktiskt inte särskilt snällt!

Nu tycker jag att du ska åka och köpa en prinsesstårta till mamma och ge henne en riktigt stor kram. Och så ska du säga “förlåt lilla mamma” och klappa henne på kinden.

Ja, som sagt så passade vi Baileys kusin Leeloo i helgen. Vi hade fått i uppdrag att ta många foton på dem tillsammans, men hur lätt var det? Det var som om vi hade tvillingar! En sover, den andre äter. En äter, den andre leker. En leker, den andre ska sova. Båda sover. En gråter, den andre vaknar. En somnar om, den andre vaknar och gråter. En vaknar.

Men det blev lite bilder till slut. Här är några:

Och några badfoton…

Jag stod och rörde i köttfärssåsen när en liten skugga passerade bakom mig. Han försvann in mot vardagsrummet och när jag tittade efter honom såg jag små vita fotsteg på parketten.

Hmm?

Vände mig om och tittade bakom mig. Ett helt paket dyrbart SVENSKT vaniljsocker låg i en toppig hög på köksgolvet. Man tackar!

Och bilden ljuger faktiskt. Det var mer än vad det ser ut att vara. Och det låg pulver på varenda hylla och i varenda vrå. Men det luktade gott!