Snabbis
Ja nu har vi kommit hem från Sverige igen! Vi har faktiskt varit hemma en hel vecka (vilket alla ni som följer mig på Facebook vet) men med jet-lag och med den lilla post-Sverige-depp jag ramlade in i så har jag inte orkat skriva. Dessutom fick jag inte med mig alla mina bilder tillbaka! När jag satte mig vid pappas dator sent på kvällen innan vi skulle resa så fungerade inte deras cd-brännare… och jag som hade tömt kameran varje dag och lagt bilderna på deras dagbok med tanken att jag skulle bränna dem på en cd innan jag åkte hem. Panik! Men pappa var snäll och köpte ett usb-minne som i detta nu är på väg över Atlanten med mina 1500 bilder på. Så när det har kommit fram lovar jag att det blir ett mastodontinlägg från vår Sverigeresa.
Men idag vill jag ändå lägga ut några bilder från idag. Först åkte lillebror runt på sin älskade bil:
… och sedan var det dags för Baileys livs första tandläkarbesök! Han blev helt stum och stel när han kom upp i tandläkarstolen, men slappnade snabbt av och skötte sig hur bra som helst. Han var stolt över att manövrera stolen i alla olika lägen och mycket intresserad av alla spännande tandläkarinstrument!
Vad gillar ni solglasögonen som han fick för att inte bländas av den starka lampan? Hihi!
Och så på med en bettskena med fluorkräm som skulle sitta på i en minut. Han satt blickstilla!
Lilla sötsnurp!
Tänderna var fina och rena och växte precis där de skulle i munnen på Bailey. Det blir återbesök om sex månader. Om ni är intresserade så kan jag nämna att besöket var gratis men att man får betala själv för fluorbehandlingen med 25 CAD (ca 150 SEK). Tandsköterskan var så himla gullig mot honom och han fick välja två presenter vid slutet av besöket (efter att ha stirrat på presentlådan i typ fem minuter valde han två studsbollar).
Som sagt. Jag återkommer med bilder från Sverige!
Ollie 1 år
Älskade Ollie,
Vår lilla solstråle, fina lillebror och glada lilla sparvunge. Mitt hjärta snörps ihop när jag försöker beskriva dig och vår kärlek till dig i ord. Du är vår minsta älskling, den som kom och gjorde oss till en komplett familj.
När du bara var några dagar gammal slogs vi av hur olik du var Bailey, och det är fortfarande sant. Vi har fått två pojkar som är så olika som man kan bli - inte bara till utseendet men även till sättet. Där Bailey är en evig berg-och-dalbana av känslor är du stabil och jämn i humöret. Visst kan det gå upp och ner men svängningarna är små och du är allra mest glad. Men du är också världens envisaste bebis, och det har du också varit sedan du var alldeles nyfödd. Envetet travar du in i badrummet om och om igen - det spelar ingen roll hur många hundra gånger vi lyfter bort dig. Du rör inte en min, bara rundar våra ben och går tillbaka in för att spela trumma på toalettlocket eller försöka klättra ner i badkaret. Lika enveten som du är, lika tålmodig måste jag vara och det är inte alltid lätt.
Du älskar din storebror. Ja, du älskar oss alla tre men du blir överlycklig när Bailey tittar på dig. Förhållandet er emellan är tyvärr ingen enkel match… Bailey har haft svårt att släppa dig inpå sig och det har blivit många tjuvnyp och knuffar bakom min rygg. Men det börjar faktiskt arta sig! Bailey är i själ och hjärta en clown och du älskar att skratta - inte ens han kan mostå en så enkel publik. Så för att få dig att skratta spelar han teater, gör pruttljud med munnen, leker tittut och viftar med leksaker framför dig. Och du skrattar lika glatt varje gång. Du håller på att charma över honom…
Pappa spelar också clown för att få dig att skratta. Det kittlas och jagas och busas runt, runt här hemma. Och du skrattar alltid mest med honom, så har det varit länge. Mig kommer du till när du vill ha kramar. När du ramlar och slår dig och behöver bli ombrydd. Då lägger du kinden mot min axel och andas mig på halsen medan jag stryker dig över ryggen. Och så “mmmm”-ar vi till varandra en stund.
Vi älskar dig så mycket, mitt hjärta. Mitt hjärtas guld.
Toronto Zoo
Här kommer ett LÅNGT inlägg med bilder från vår bilresa till Toronto zoo i förra veckan. Toronto ligger ungefär 8 timmars bilresa sydväst från Quebec (kolla karta här) men eftersom vi dagen innan avresa var hemma hos Sebs föräldrar i Montreal så blev ditresan “bara” fem timmar. Pojkarna var verkligen helt fantastiska i baksätet - inte ett gnällutbrott förrän allra sista timman på hemresan. Då hade Ollie fått nog och grät nästan nonstop tills vi parkerade här hemma. Men vi har verkligen fått blodad tand på roadtrips och hoppas vi har många, många framför oss!
Här har vi precis kört över gränsen mellan Quebec och Ontario och får en första skylt som visar Toronto. Det är tidigt på måndagsmorgonen och vi har lång väg att köra!
En varning att det kostar att köra för fort… Gångra med 6 för att få ungefär i SEK.
Första raststoppet! Vi hittade en riktig pärla i ett naturreservat där vi stannade och åt frukost. Några minuter innan vi stannade var jag inne på en Tim Hortons och köpte “extra large” kaffe på engelska (ni ser min kopp där på bordet)! Jag fick nästan lite tunghäfta men det lossnade som tur var innan jag skulle beställa. Have a nice day!
Det var så himla vackert och vi såg en liten hare hoppa runt där i gräset när vi dukade upp. Sedan fanns det en stor damm lite längre bort där vi såg en stor sköldpadda på en sten och flera grodor.
Här kör vi genom lilla staden Gananoque på jakt efter rastplats två. Mysig liten stad med väldigt charmiga affärer!
Återigen hade vi tur och hittade en jättemysig plats att äta mat på. Precis vid vattnet som fortfarande är St Lawrencefloden - lite senare skulle vi komma fram till Lake Ontario.
Här sitter vi och fikar! Vi är ganska vana roadtrippare (fast vi brukar bara åka iväg över dagen) och sparar alltid pengar genom att bara äta sånt vi handlar i mataffär. Vi äter aldrig på snabbmatsrestauranger eller på rastplatser, det är ändå bara svårt att hitta något som barnen kan äta. Istället blir det att vi handlar bröd och pålägg, frukt och grönsaker i lokala affären precis innan vi äter. Sedan hade vi en stor kylväska som vi förvarade maten i till senare. Det fungerade jättebra.
Kolla Bailey! Vad är det som kommer där?
En turistbåt! Den här hette Thousand Islander och åkte tydligen på en 2½ timme lång tur runt öarna utanför Gananoque. Den påminde mig om kära gamla Byfjorden-båtarna därhemma i Uddevalla (de ska vi åka med i sommar!).
En spekulant. Bailey tyckte det var jättekul att kasta bröd och vindruvor till honom. Han jagade ilsket iväg alla andra måsar som kom inom räckhåll och det tyckte båda pojkarna var väldigt roligt. Lite roar små!
En vacker fågel vi såg seglande över vattnet.
Klassisk syn!
Bailey har vaknat och sätter pappas keps ovanpå sin egen. Han var på så himla gott humör hela resan!
Äntligen framme på hotellet! Bailey kollar in utsikten.
Vi gick ut och åt. Pojkarna delade på en barnportion med pasta och ostsås + grönsaker. Båda åt väldigt mycket! Jag åt en helt underbar grillad lax och Seb åt kycklingfajitas. Vi var mycket nöjda allihop!
Lite suddig bild av oss.
Tidigt nästa morgon! Bailey lyxar med TV i sängen medan vi packar iordning.
Utsikt från motellet.
På motorvägen mot zoot. Här är en av alla vägskyltar med reklam på vad man kan hitta på nästa rastplats.
Sexfiligt i Toronto.
Passerade en gata med roligt namn…
… med fina hus.
Framme! Här är första djuret vi såg!
Bailey hittade en flodhäst i hans storlek…
… Titta mamma, han har en svans!!
Här var den riktiga flodhästen som stod och var så himla tjock och tung… Han satte hakan i marken och det såg verkligen ut som om han inte orkade hålla sin kropp uppe.
Dagens höjdpunkt!
Vi trodde vi var smarta som hyrde en dubbelvagn, men det visade sig att barnen tvunget skulle vara i vår famn precis hela tiden! Så här såg jag ut större delen av dagen. Kylväskor i vagnen och en unge på armen. Och så styr vi med andra handen! Mamma packåsna…
Matpaus med alla andra som också skulle äta.
Ollie’s gone!
Jag är bara så jädra spexig! 
Ollie äter medan Bailey bajsar i skogen (sant!).
Den här grizzlyn satte upp en riktig show för oss. Han kastade sig i bassängen och slängde bollen åt alla håll.
Kolla vad stora de kan bli när de står upp!
Bailey kröp in i “rävgrytet” och blev jätteglad när han fick syn på oss genom ett plastfönster.
Men STÅ där nu framför skylten, Bailey! JOO, ställ dig där nu!!! Föräldraskap när det är som bäst…
Ett av de största zoona (?) i världen. 5 km2 yta och vi gick precis på varenda liten stig därinne! Jag kan säga att både Seb och jag hade träningsvärk dagen efter…
Här är sista djuret för dagen. Hon simmade omkring med Nemo i en egen tank och Bailey var så himla förtjust att se dem “på riktigt”!
Men så åkte vi hem till hotellet, åt och kollapsade i våra sängar. Och här är min sängpartner tidigt morgonen efter:
På hemväg. Här är vår trogna GPS som är GULD värd. Hur klarade man sig utan den?? Bilden är tagen i samma stund som vi kör över gränsen tillbaka till Quebec.
Vilket innebar att vi lämnade exotiska skyltar på engelska…
… och återsåg de gamla vanliga hemtråkiga skyltarna på franska igen. Borta bra men hemma bäst!
Kvällspromenad
Igår kväll efter middagen så åkte vi till Base de Plein Air - ett stort friluftsområde som ligger ganska nära där vi bor. Här finns promenadstigar som går mellan stora fotbollsfält och sjöar med sandstrand. På kvällarna är området lugnt. Några familjer har tagit med engångsgrillar och lagar middag, en fotbollsmatch pågår på en av planerna och en grupp tanter har utegympa. Det blev en helt underbar kvällspromenad för oss.
Ollie är världens snällaste och gladaste bebis. Nästan ett år nu!!
Pappa och Bailey slänger stenar i vattnet och Bailey SKRIKER av glädje för varje PLOUFF.
En jättevacker monarkfjäril som satt alldeles stilla på gångvägen när vi kom. Bailey ville så gärna säga “hej” till den och smög fram på tå i slow-motion. Men så fort han satte sig på huk framför fjärilen så ropade han “HEJ” och fjärilen flög. Besvikelse!!
Bröderna letar stenar att slänga i sjön.
PLOUFF!!
Trött Bailey på väg till bilen.
Sedan vill jag avsluta med att säga att jag är så himla stolt över min treåring som ÄNTLIGEN blivit av med sin blöja! WOW!! WOO-HOO!! Och jag lovar att han har världens sötaste pytterumpis nu när han bara har kalsonger och shorts på. Han ser så stor ut helt plötsligt!!
Bailey 3 år!
Ja visst, Bailey fyllde tre år i förra veckan och blev firad i dagarna tio! Kanske inte riktigt tio, men det var tio dagar mellan första firningen och den sista. Flera tårtor, många paket och “Bonne Fête” från olika håll. Roligt för treåringen! Här kommer bilder.
Första kalaset var på lördagen innan han fyllde år. Det var första gången jag arrangerade barnkalas och jag var så himla stressad och nervös för hur det skulle gå! Eftersom vi känner så himla få familjer här i Qc så bjöd jag in bebisdeltagarna från Ollies musikgrupp, vilket sänkte medelåldern på barngästerna med typ två år. Och så bjöd jag in Léa som är jämngammal med Bailey, samt Oliver som går på Baileys dagis (fast han kom inte). Kvällen innan kalaset satt jag uppe och gjorde “party favors” - små gåvor till gästerna. Jag gjorde strutar i olika färger och stoppade i en flaska “Bailey’s Birthday Bubbles” i varje strut. Såpbubblor alltså.
Sedan, på lördagsmorgonen, åkte vi till ett jättestort köpcentrum där det finns ett inomhus-nöjesfält. Massor av åkattraktioner för stora och små (och så slapp jag ta hem en massa gäster i vår lilla lägenhet!). Här är födelsedagsbarnet precis innan alla kom. Han var så himla upp i varv av att se alla åkgrejer att han bara studsade upp och ner. Fast just här på kortet ser han mest sur ut.
Ollie blev glad när hans bästis Noah dök upp och de stod och längtade efter att gå in i bebisavdelningen som är helt madrasserad.
När alla hade kommit blev det tårta…
Ett roligt kort från Noah och hans föräldrar… (Google Translator gjorde ett riktigt hästjobb med översättningen till svenska! Hehe!)
Ollie blev uttråkad och fick gå på prommis med pappa bland borden.
… och sedan lekte bebisarna i bebisavdelningen medan Bailey och pappa slängde sig iväg i de olika åkgrejerna. Tyvärr har jag inga bilder från deras vilda tur eftersom jag stannade med Ollie, men Bailey hade åkt pariserhjul och karuseller och till och med en jättesnabb berg- och dalbana som var lite för läskig för treåringen! Stackars Bailey blev jätterädd och Seb fick sitta och hålla om honom tills resan var över (vilket såklart tog en hel evighet när man är rädd och vill kliva av!). Inte hjälpte det heller att det satt en tant bakom Seb och Bailey som skrek hysteriskt hela resan heller. Men så fort de var på fast mark igen så pekade Bailey på en annan åkgrej och ville åka mera. Så han blev åtminstone inte traumatiserad!
Den här luftballongkarusellen åkte han två gånger, både med mig och med Seb! Man var jättehögt uppe i luften och det så himla underbart att se hans ögon glittra när han tittade upp på de färgglada ballongerna som blinkade högt ovanför oss. Lovely!
Jättestor rutchkana!
Léa fick ansiktsmålning (de kostade 150 kr!! Ocker!)
Här är några av dagens gäster:
Noah och hans föräldrar
Sara och hennes föräldrar
Léa och hennes gravida mamma
… och så vi!
När alla gästerna hade åkt hem stannade vi kvar en stund och åt glass. Sedan fick Bailey en gigantisk heliumballong som jag såklart också glömde att ta kort på! Men den var så himla fin och höll i två dagar tills Ollie slängde sig på den och luften pös ut. Som tur var blev det ingen smäll för då hade väl stackars lillebror fått en hjärtattack!
Lördagen därpå var vi hos Sebs pappa och hade kalas för den halvan av släkten (den andra halvan ska vi fira med i sommar på svensk mark!!). Här leker kusinerna “tillsammans”:
Och som en “blast from the past” så kan vi se att Bailey hade samma skjorta som Ollie har på den här bilden när han fyllde ett år:
Här äter Bailey glasstårta (han var egentligen superglad men han har blivit en sån jädra kamera-surkart den senaste tiden!)
Han öppnar paket…
Och så en sista bild från den här dagen. Grand-maman och bröderna (Baileys t-shirt var present från hans faster. Köpt på Times Square i NYC!):
Och slutligen, sista firningen blev på dagis i måndags! När vi kom på morgonen satt det en skylt på dörren. Spännande!!
Senare på eftermiddagen kom jag och Ollie och bjöd alla i Baileys grupp på fruktsallad med glass. Så kul att se Bailey (längst till höger) ihop med sina kompisar!
Ollie var cool och satt och vägde på stolen…
Grattis älskade Bailey!!
Och till slut kan ni ju kolla in gamla bilder från Baileys ettårskalas samt hans tvåårsdag också.
Vänskap
Det bästa som har hänt i år, och kanske en av anledningarna till att jag varit så tyst på den här bloggen, är att jag har träffat en vän. En vän! En riktig vän! Det har varit många ensamma ÅR sedan jag flyttade hit, med ytliga bekantskaper som kommit och gått, flyttat hit och flyttat bort. Jag har haft flera “kompisar” på mina kurser, men ingen jag träffat på fritiden. Man lever så olika liv när en är 34 år och har två barn, och den andra är i 20-årsåldern, singel och hänger på universitetspuben om kvällarna.
Men så nu!
Jag startade ju en musikgrupp för bebisar i mitten av januari, och bland de som anmälde sig fanns Karie Ann och hennes lille Noah som är två månader yngre än Ollie. Inte visste jag att våra pojkar skulle bli bästisar! Karie Ann är från New York (staten!) och gift med en Québécois. Hon har bott här lika länge som jag, kämpat lika mycket som jag med/mot franskan och saknar sin familj precis som jag gör. Så vi sa KLICK!
Här är en liten snabbisuppdatering med bilder från en date vi hade på en lekplats i förra veckan.
Karie Ann ger Ollie fart på gungan
Bästisar!
Noah, 8 månader
Närbild på Noah
Min Ollie kollar in Noah och Karie Ann
Fina Ollie
Noah’s flying HIGH!
Ollie visar sina fina tänder - två uppe, två nere och två på gång
Jag och min pluttskrutt
Det är verkligen så mycket roligare när man har en vän… Nu har vi i och för sig bara träffats med barnen i släptåg, men jag hoppas det kan bli lite “tjejkvällar” också så småningom. Bara sitta och prata… det är så himla viktigt! Thank you Karie Ann!
Och förresten - här är en (liten) bild från musikgruppen!
Två bröder
Bailey älskar att få folk att skratta. På dagis kallar de honom “le petit acteur” - den lille skådespelaren… Ollie är däremot ganska svår att få att skratta. Han kan le väldigt mycket och liksom vara på gång att skratta, men det kommer sällan något. Men så kom Bailey på något som Ollie faktiskt tycker är kul. Och mitt hjärta höll på att explodera när jag hörde dem skratta tillsammans! Kolla in dem:
Jag tror minsann att jag kommer tillbaka
Ett litet hopp-in besök blir det i alla fall. Det har varit en busy-busy vinter och det har inte hunnits med mer än barn och skola. Men nu kanske, kanske jag kan börja skriva lite oftare igen. Om inte annat så för att visa bilder från våra dagar.
Här kommer en första liten bildsamling. Vi har haft sommarväder hela påskhelgen med dryga 20 grader både på lördagen och söndagen. Det känns extra konstigt när det snöade och var minusgrader i måndags! Det ligger fortfarande en hel del snö här och var, men den smälter nästan framför ögonen på oss. På långfredagskvällen bestämde vi oss för att åka ut på utflykt med barnen - den första i år! Både jag och Seb älskar att åka ut med bilen, bara köra planlöst och stanna när man känner för det. Den här gången packade vi bilen full med middagsmackor, blöjor, nappflaskor och barn. Och så åkte vi iväg. Vi hittade en jättestor lekplats någonstans i en liten by ute på landet och där på parkeringen åt vi vår middag. Sedan lekte vi tills solen nästan gick ner. Bailey var så himla glad!! Som ett lamm på grönbete.
Ollie och Bailey i bilen…
Vår älskade Ollie som fått tre tänder på en vecka. Det snoras och hostas, men ändå är han så himla glad. Snart tio månader!
Bailey gör ett vårskrik!
Ollies första rutschbanetur!
Vår nästan-tre-åring som blivit så himla stor…
Jul och Nyår 2009
Här kommer lite bilder från vårt jul- och nyårsfirande 2009. Det var tidernas värsta jul och därför är det nästan bara bilder på barnen. Jag och Seb var liksom inte särskilt picture-perfect - övertrötta och deprimerade, båda två.
* Fredagen innan jul opererade Seb sitt knä som han haft problem med i ett och ett halvt år. Lagom till julafton fick han en infektion i knät och tillbringade sammanlagt 17 timmar i olika väntrum utspritt på tio dagar. Me = singel mom. Igen.
* Ollie fick magsjuka veckan innan jul och jag var på akuten med honom tre gånger eftersom han inte åt någonting och gick ner ganska mycket i vikt. Sedan fick jag mig en släng av samma slev lagom till juldagen, då alla presenter skulle öppnas… så jag var sängliggande och missade nästan hela dagen.
* Bailey ramlade baklänges ner för sin farfars trappa på nyårsafton, men hade en sån oerhörd tur att det bara blev näsblod och fläskläpp. Han hade kunnat bryta många ben och få en rejäl hjärnskakning… *ryser vid blotta tanken*
Men nu, ett par veckor in på det nya året, så mår vi faktiskt bra hela familjen. Långsamt återvänder energin och vi börjar ha lite roligt tillsammans igen. Ta i trä, men det här är vi faktiskt värda.
Låt 2010 bli familjens år. Vi önskar oss ingenting annat än hälsa, faktiskt.
Sådär. Här kommer nu bilderna. De är säkert inte av intresse för någon annan än mina föräldrar och syskon och närmaste vänner, men ändå.
Jämnåriga kusinerna leker ihop och har (åtminstone för stunden!) kul!
Leeloo och hennes morfar.
Ollie blev en liten krypis under helgerna, men föredrar fortfarande att ligga raklång och dra sig fram med handflatorna på golvet…
Bailey lekte med samma stora snökula som förra året (där kan ni förresten se hela juluppdateringen för det året. Lite kul att jämföra bilder på Bailey!)…
Ollie, 6½ månad, och farmor.
Samma par igen, nu på juldagen. Ollie har på sig sin julpyjamas som han fick i julklapp av sin faster.
Här är tyvärr den enda bilden (suddig!) på Bailey i sin pepparkakströja, mamma. Men du ser att den satt som en smäck!
Leeloo älskar Ollie.
Ollies första julklapp!
Kläder!
Ollies andra julklapp var en likadan barnvagnsskylt som Bailey fick på sin första jul. Den sitter nu på Baileys dörr, och får snart sällskap av den här skylten också.
Leeloo.
Leeloo fick en kockuniform av oss med sitt namn på.
Bailey fick en liten dator och var helt fast!
Leeloo igen.
Bailey (med stetoskop om halsen) kliver över lillebror.
Här är vi på middag hos Sebs mamma och barnen fick sitta vid ett eget bord. Gulliga!!
Ollie-boll
Ollie och faster.
Bailey äter glass!
En typisk Olliebild.
Nyårsafton. Kusinerna äter Toast Skagen.
Jag var så himla trött!! Men Ollie var glad.
På nyårsdagen kom en massa släktingar på besök, bland annat Sebs småkusiner som blev jätteförtjusta i Bailey. De lekte tillsammans hela kvällen och Bailey var, som alltid, i sitt esse. Här sitter han hos Gabriel, som sa “Du får sitta här så läääänge du vill, så länge du inte kräks.”
Blurr, men Ollie tränade i alla fall på att gå i trappor.
Ollie och stora, stora vovven.
That’s it for now.
Kommer 2010!
Jag såg den här trailern för ett par veckor sedan och kan verkligen inte bärga mig tills filmen kommer!!
Glad Lucia!
En liten sångstund med BB igår kväll.
39.4 i feber.
Men lite myror i benen ändå.
En måndag (EFIT)
Här ska ni få se hur en alldeles vanlig måndag under hösten 2009 har sett ut för mig och för oss. Jag tog kort under hela dagen den förra måndagen, den 30 november, och tänkte lägga ut dem på bloggen redan samma kväll. Hm. Det blev inte riktigt så. Men bättre sent än aldrig. Här kommer en måndag i bilder (tiderna är väldigt ungefärliga!):
OBS! BILDERNA ÄR HOPPLÖST SUDDIGA OCH DÅLIGA! OOOPS!
Det är dags att gå upp. Larmet är satt till 6.00 på måndagar men av någon anledning vaknar jag alltid några minutrar innan det ringer.
Strax efter sju är Bailey vaken och klädd. Han är alltid på gott morgonhumör!
Gäsp!
Jag fixar Baileys matlåda till dagis. Lasagne, päronbitar, vindruvor och yoggi.
(en av de mindre trevliga fröknarna kladdade Baileys namn på lunchboxen innan hon såg att det satt en prydlig lapp på sidan…)
Bailey äter och tittar på film
Ollie är också vaken och hoppar medan jag gör mig redo för att åka.
Strax före åtta är vi på dagis efter 20 minuters bilresa. Bailey sitter i kapprummet…
… och fast det står att det här bara gäller efter 8:45, så brukar jag ändå gå med Bailey in och…
… tvätta händerna eftersom alla fröknarna är upptagna…
… sedan säger vi hej till Océane som går i samma grupp som Bailey…
… och så sticker han iväg, utan att ens säga hej då till mig!
Fast han kommer tillbaka när jag ropar. Och så får krama och pussa hej då.
Jag kollar in anslagstavlan där det står vad de ska ha för aktiviteter varje dag.
Tillbaka till bilen. Det har snöat lite under natten så jag har mina nya superkängor som ska hålla värmen ner till -40 grader. De är verkligen jättevarma!
Nu börjar jag om 35 minuter. Men först måste jag köra hem, ställa bilen och promenera till skolan. Det ska mycket till om jag ska hinna!
Snö utanför Baileys dagis…
… och jag ser trött ut!
Parkerar utanför huset. Hjälp! Det tar mig minst 10 minuter att gå till skolan. Shit…
Jag kom ett par minuter för sent, men det var okej. Nu är klockan typ nio och vi är mitt i föreläsningen om The Verb system in English.
Min “prof” och en student på rasten.
11:30 - Efter föreläsningen går jag till biblioteket som ligger precis intill och letar efter böcker.
Det luktar damm mellan hyllorna…
Går hemåt. Det blåser snålt om öronen så jag skyndar mig.
Nästan hemma! Ser ni att de har satt upp tält framför entrén? Ett sånt tält har verkligen ALLA här under vintern, det finns i massa olika storlekar och kan sättas upp över bilen som en tillfällig carport eller mellan entrén och gatan. Även villaägare har de här tälten och de hjälper verkligen till när det kommer som mest snö. Vi kan ju få metervis med snö så det är skönt att slippa skotta.
Här står vår bil…
… och jag går in i entrén.
Kollar posten men lådan är tom!
12:45 - Hemma hos min Ollie igen!! Här ser ni förresten min IKEA-adventsstake i fönstret (i spegeln).
Med min bokskörd från biblioteket.
Mellan 13 och 14:30 - Ollie hoppar och jag pluggar inför sluttentan i tyska.
Bla bla bla bla bla. Dativ. Akkusativ. Genetiv. Bla bla bla.
Förresten fick jag tillbaka min stora uppsats om svenska utlandsföräldrar som jag ju skrev om för några månader sedan. 47/50 kändes skönt. Och så står det att jag har talang för undersökningar - jo jag tackar!
Plugga plugga. Och så väntar jag på killen som kommer och levererar våra stora vattenflaskor (det är därför det står fyra tomma där borta i hörnet). Han skulle komma innan klockan 15:30, så jag väntar otåligt. Kl 15:45 måste jag åka och hämta Bailey!
Paus för att slå in klappar till Baileys adventskalender!!
Eftersom Bailey är så liten så återanvänder jag mina gamla PIXI-böcker som mamma skickat till mig. Han märker inte om han får tummade böcker! Några småsaker har jag köpt, men de allra flesta paketen är återanvända PIXI eller leksaker som vi ärvt. Recycling at its best!
Nästan klar! Kalendern fick jag när jag var liten av min farmor som hade broderat den själv. Den betyder så otroligt mycket för mig och jag är så glad att jag kan föra vidare adventskalendertraditionen till mina pojkar!
På den förra bilden såg ni kanske att det satt en liten julgransdekoration i filt på varje klapp, med datumet på. Dessa dekorationer hängs upp en-efter-en på den här fina julgranen som jag köpte för ett par veckor sedan här i Quebec. Jag älskar den! Bilden gör den inte rättvisa, men den är såå söt och det är roligt för Bailey att själv få hänga på en dekoration varje dag innan han öppnar själva paketet.
Men grrr. Klockan är fyra och ingen vattengubbe. Nu åker vi till dagis. Ollie är redo…
Framme på dagis!
Bailey är trött…
… och så är vi hemma igen! Titta inte på dammkornen på spegeln, tack…
17:00 - Bailey äter och jag…
… diskar disk och flaskor. Det är ALLTID fullt här! En dag ska jag ha en diskmaskin, så är det bara…
19:00 - Bailey badar
… och Ollie är redo för sängen.
Sötsnörp!
20:30 - Jag äter äntligen middag. Det fanns liksom ingen tid att laga mat när vi kom hem så sent från dagis. Jädra vattengubbe!!
Grr…
21:30 - Barnen sover sedan länge och jag sitter här i några timmar till.
Sedan blev det GODNATT strax före midnatt.
Och om ni råkar läsa detta på en måndag, så vet ni vad jag gör hela dagen.
Olika ögonfärg
Hur kunde jag någonsin få en så brunögd unge som Bailey-boy?! 
November
Familjebad
“E skriva! E sitta och skriva” (Bailey kallar sig själv ofta för bara E när han sätter ihop det med ett verb)
Det är den senaste hobbyn och det ska skrivas JÄMT. “E skriva ÄMMM och PEEE och ÄLLLL och IIIIII”. Och så lite andra tecken som han hittar.
I slutet av oktober var det Halloweenfirande på dagis. Bailey var skunk.
Och så har han fått en egen gitarr (så slipper jag försöka hålla honom ifrån min…)
Bilduppdatering
Här är lite bilder från en skogspromenad vi tog för någon vecka sedan. Än så länge är det bara bruna, torra löv överallt och ingen snö. Men det gör inget för vi älskar hösten mest av allt ändå! Och det här är nog första året som jag INTE längtar efter snö. Det finns roligare saker att göra än att köra till dagis i snöstorm i rusningstrafiken på trefilig motorväg…
ANYWAY. Här är foton:
Bailey är på pricken två och ett halvt år nu! Stora, stora killen som är så himla liten…
Jag gillar hur han är halvt i skugga och halvt i solen på den här bilden….
Jag och mina älskade ungar!
Bailey blir tvångskramad
Jag lovar, han är världens gladaste bebis. Fem månader gammal, en liten tand och alltid stora leendet. Älskade Ollie!
Tre veckor kvar på terminen och sedan är det jullov! Jag längtar så himla mycket till jul så det är inte klokt. Samtidigt är alltid med en viss sveda i hjärtat den här tiden på året. Det är min älsklingstid och samtidigt den tid som påminner mig mest om allt jag inte har.
Jag längtar efter mina föräldrar, mina syskon och vänner hemma i Sverige. Och längtar efter Sverige också, tänka sig (fast bara när det lackar mot jul!). Längtar efter julmaten, dekorationerna, adventskalendern och adventsfika, äkta fin saffransmak i lussekatterna, datumljus, julmust och julgran. Längtar efter julträngsel på Åhléns, nyårskläder på H&M, ett ljusprytt Liseberg och bjällerklang.
Längtar hem.