alldeles tyst…

Alltså, det är inte så roligt just nu. Jag har halkat ner i en liten depp och ligger mest på sängen och stirrar i taket. När jag inte pluggar alltså. För även om man har depp så ska det skrivas tentor och läsas böcker - och det är typ det minsta jag känner för just nu.

Jag längtar efter lovveckan som kommer i slutet av oktober. Och jag längtar efter jul också. Och efter en massa annat som dröjer så jädra länge…

Jag önskar att jag inte var så förbannat benägen att deppa till så fort jag får lite krav på mig. Det är så många som istället reagerar med knutna nävar och trotsig haka och jag önskar att jag var lite sån istället. Nu går jag och lägger mig, gräver ett bo mellan lakanen och vägrar komma fram. Inte den bästa strategin direkt.

Det får vara så här ett tag och så återkommer jag när det känns lite roligare.

Och glöm inte att vanilj.dk försvinner om ungefär två veckor. Bokmärk http://nyvanilj.wordpress.com redan nu. Det lär inte bli några fler uppdateringar på vanilj.dk ändå. Jag har registrerat ett nytt domännamn och den sidan kommer upp någon gång när den är klar.

Slutligen, tack för alla varma hälsningar som jag fick när jag fyllde år. Ni är bäst! Tack vare Seb har jag nu en webkamera och kan känna mig lite närmare alla hemma i Sverige.

i lurarna: Sarah McLachlan - Time

Asch, jag vet att uppdateringarna inte duggar tätt direkt… Det är mycket i huvudet för tillfället och dessutom har vi första tentan på fredag. Redan!! Jag ska träffa några tyska tjejer och se om vi kan jämföra anteckningar på tisdag… förhoppningsvis känns det lite lättare efteråt.

I går kväll var vi på min favoritrestaurang Bâton Rouge med Sebs familj. Det blev en trevlig kväll om man bortser från det faktum att hans odrägliga syster och hennes dubbelt så odräglige pojkvän var med. De såg såklart till att vara i centrum hela kvällen och när alla hade gått var jag så himla trött så jag stupade i säng och vaknade tretton timmar senare.

Om några timmar fyller jag år (fast jag fyller ju faktiskt redan i Sverige!) och blir 30+are. Det låg ett paket i brevlådan i fredags som jag nu har lagt upp på en hylla för öppning imorgon - nästan som julafton!!

I lurarna: James Blunt - Wisemen

Nä, jag har bara inte orkat skriva här på en hel vecka… Varje dag är jag så trött så jag helst ligger i sängen och stirrar i taket. Eller så läser jag någon av alla intressanta artiklarna och böckerna som ligger i staplar på pianot (som används som bord).

Idag är jag 30 - 5 dagar och snart går jag över gränsen från att vara 20+ till 30+. På en enda dag, liksom. Det finns ingen ålderskris här, men jag har funderat en hel del på hur livet ändrade sig de senaste 18 månaderna.

En gång när jag var runt 23 gick jag till en spåtant och blev spådd. Hon sa bland annat att jag skulle gå igenom en lång jobbig period (nähä?) där jag skulle akta mig för vad hon kallade en “spjuver” som inte var att lita på. Sedan, efter det skulle det hända något väldigt stort och livet skulle ta en vändning till det bättre. Och då skulle det bli väldigt, väldigt bra.

Då, när jag satt där och antecknade vid hennes köksbord så trodde jag att allt skulle hända veckan därpå. Så när jag träffade nån söt kille på krogen som jag blev lite förtjust i så räknade jag ju med att han var spjuvern och inte något att ha. Sedan, när han var passé så gick jag rakt i fällan… Jag glömde vad det var jag skulle akta mig för och levde med en väldigt opålitlig spjuver i tre år, utan att blinka, men jag gick ju där och mådde väldigt dåligt istället för väldigt, väldigt bra.

Sedan vände det. När jag bestämde mig för att jag var värd mer än att bli ljugen för och bedragen. Jag kastade mig om halsen på en prins som egentligen bara passerade men som såg ut att passa bättre. Och så hamnade jag här och allt blev väldigt, väldigt bra.

Sånt är livet.

I mitten av oktober läggs vanilj.dk ner efter ganska precis två år på webben. Ut med det gamla! Bloggen kommer finnas kvar, men kanske är det en bra idé att redan nu bokmärka den. Adressen är http://nyvanilj.wordpress.com.

i lurarna: Sia - Breathe me

Det är nästan en vecka sedan jag skrev senast, och nu har jag svårt att sammanfatta hur jag levt. Det har varit väldigt, väldigt många timmar med näsan i olika böcker, eller framför datorskärmen… det har varit lite snack med olika folk i mina olika klasser och ganska mycket cyklande eller promenerande fram och tillbaka till campus.

Jag har hoppat av en av mina kurser. Det visade sig att man skulle skriva en 15-sidig uppsats och dessutom ha fyra salstentor under terminen, och då kände jag att det räckte. Dessutom behöver jag “bara” ta fyra kurser (och jag hade fem) för att vara heltidsstudent, så det är lugnt.

De här kurserna har jag nu:

1. Spanska, nybörjarkurs. Här säger vi typ “hej!” och “vad heter du” varje vecka. Och så lär vi oss alfabetet.

2. Fonetik. Det här är ett av mina favoritämnen sen flera år tillbaka, så jag gillar den här kursen. Mycket om talorganen och fonetiska tecken. Superintressant men de andra har fördel av att vara frankofoner.

3. Franska i nordamerika. Också superintressant om olika franska dialekter i nordamerika, framför allt i Quebec. Lite historia, mycket speciella uttryck och ord som bara används här och lite jämförelse med andra delar av den franskspråkiga världen.

4. Introduktion till Lingvistik. Allmän språkvetenskap. Historia, teorier, fonetik… Mycket läs och plugg och så blir jag trött i huvudet.

Klart.

I morgon ska jag gå på vattengympa för första gången. Det ska bli kul att se hur det funkar här. Seb har skrämt mig och påstått att det är obligatoriskt och tvång att man använder badmössa när man är i bassängen här! Jag har köpt en lila silikonstrut att dra på huvudet ifall de tvingar mig. Annars är jag som jag är.

Igår köpte jag en ny yoghurt med hallon/persikosmak. Det tog en stund innan jag kunde identifiera bismaken, men plötsligt slog det mig. Rädisa! Är det något fel på mina smaklökar?!

i lurarna: Ryan Adams - New York, New York

Det är fredag eftermiddag och första skolveckan är slut. Pust!! Fast egentligen har jag ingen rätt att pusta eftersom jag bara gått två dagar och haft tre kurser… men det gör jag ändå!

I morse var det dags för kursen Français à l’Amérique du Nord (Franska i Nordamerika). Inför en fullsatt sal gick “le prof” (som alla lärare kallas här) igenom olika franskspråkiga regioner i Nordamerika (t ex Louisiana i södra USA, vissa områden på USA’s västkust, några regioner i östra Kanada och så Québec såklart. Det var verkligen jätteintressant men jag var så himla dum som hade satt mig längst bak i föreläsningssalen och jag hade svårt att höra vad han sa. Jag som inte har franska som modersmål måste kunna se munnen på den som talar… så nästa gång ska jag sätta mig på första raden!

Om en timma ungefär ska jag ta cykeln hem till en av de svenska tjejerna som jag träffade i söndags. Det är välkomstfest för alla nya studenter på skolan klockan 16:30, och eftersom hon bor på campus ska vi svenskor träffas i hennes rum för en liten fördrink innan vi går bort till festen.

Och även om jag känner mig så himla ofestsugen och trött och även om jag egentligen vill spendera kvällen i sängen med en icke-fransk bok, så känner jag att det är bra om jag följer med. Och eftersom det börjar så himla tidigt så kanske jag kan dra mig hemåt vid sex-sju tiden utan att känna mig för tråkig och VUXEN.

i öronen: Gitarrspelande kille i våningen ovanför som övar på samma två ackord sedan en halvtimma.

Okej så första skoldagen är avklarad. Igår morse klockan halv nio satt jag och var supernervös i en stor föreläsningssal. Kursen heter “Linguistique Francaise: Phonétique” och handlar om fonetik. Det är mitt favoritämne ända sedan jag läste engelska och svenska på högskolan i Sverige för hundra år sedan. Läraren är en ung doktorandtjej som verkade lite nervös och blandade ihop sina powerpoint-bilder ett par gånger. Eftersom det var första dagen igår gick hon bara igenom hur terminen kommer se ut och vad vi ska göra.

Det blir tre salstentor (den första är den 4 oktober!), vilket känns rätt skönt. Jag var jätterädd att det skulle bli uppsatser och muntliga presentationer (fast det kan det ju å andra sidan bli i de andra kurserna istället). Efter 45 minuter avslutade hon och då gick jag fram och pratade lite med henne. Jag sa att jag är svenska och att jag hoppas att jag ska förstå allt. Sedan undrade jag om det gick att göra tentorna på engelska, och hon sa att det inte var några problem även om frågorna kommer vara på franska. Som utlandsstudent har man rätt att göra tentor på engelska eftersom Kanada trots allt är ett tvåspråkigt land, men det är upp till varje lärare att säga ja eller nej.

Efteråt pratade jag lite med en tjej i klassen. Jag träffade henne på informationsdagen i maj och det kändes skönt att ha någon som man känner igen.

Så gick jag hem och hade uppehåll ända till halv sju på kvällen då min spanskakurs startade. Innan var jag precis hur nervös som helst (igen) och tyckte inte att det kändes särskilt lockande att sitta i ett litet klassrum med quebecare… men det var riktigt kul! Eftersom det är nybörjarnivå så är vi alla lika nollställda på spanska så för en gångs skull är jag på samma språknivå som infödingarna. Vi skulle sitta fyra och fyra och jag hamnade med tre killar i 20-25årsåldern som jag ska jobba med hela terminen. De var roliga men kände varandra sedan tidigare vilket gör att jag hamnade lite åt sidan.

Så skulle vi presentera oss (på franska) och berätta varför vi tar en kurs i spanska. Läraren (en otroligt vacker kvinna i femtioårsåldern från Argentina) gick runt i klassen och självklart var det min tur allra sist. Så himla typiskt att sitta där och förbereda sig i huvudet i evigheter. Såklart kommer jag inte ihåg något av vad de andra sa… Jag sa i alla fall mitt namn och att jag är från Sverige (duh!) och att spanska blir mitt fjärde språk. Det gick ett sus genom klassen och jag fortsatte med att säga att spanska ju är nära franska så jag hoppades att det skulle gå bra. Och så la jag till att jag vill resa runt i sydamerika (var kom det ifrån??) och då måste man ju kunna spanska.

Under terminen ska vi bland annat ha en muntlig redovisning i grupperna som vi blivit indelade i. Och då måste vi träffas utanför lektionen för att förbereda, så jag lär bli lite kompis med de tre killarna i alla fall…

Tre timmar senare, när klockan var nästan halv tio och staden låg svart och öde, gick jag hem. Det var svalt och skönt att röra på sig. Första dagen är klar och nu kan jag inte backa ur.

Nästa kursdag är i morgon, fredag, så idag är jag ledig. Fast jag tänkte fortsätta läsa min svåra fonetikbok så att jag är mer förberedd inför nästa onsdag.

i lurarna: Sheryl Crow - The first cut is the deepest

Tack för alla era stöttande ord och kommentarer! Konstigt nog känns det lite lugnare ju närmare skolstarten jag kommer, och nu (kvällen innan) är jag mest förväntansfull.

Helgen blev väldigt mycket mer social än jag hade räknat med. På lördagen var jag guide för tre vilsna nykomlingar som ska plugga franska under det närmaste året på samma program som jag gjorde förra året. Jag kände mig hur van som helst när vi gick runt på campus och jag pekade ut alla fakulteter och visade hur det funkade överallt.

Sedan, på söndagskvällen, blev det svenskträff på ett café i närheten. Det har visat sig att tre nya svenska tjejer precis har landat för att plugga på Université Laval (!) och det var kul att träffa dem. De är väldigt unga, trevliga och ambitiösa och det känns väldigt bra att veta att de finns.

Idag började skolans Öppet-Hus-dagar och jag trampade dit på förmiddagen. Det var kaos! Av alla 35 000 studenter som går på Laval kändes det som om det var minst 30 000 på campus… folk överallt, pinsamma insparkningslekar överallt, en miljon cyklar i cykelställen… Kaos!

Det var långa köer inne i bokhandeln och till bankomaten, men till slut fick jag gjort allt som jag skulle göra. Jag skrev in mig på vattengympa varje torsdag (och fick den absolut sista platsen!) och så hämtade jag min gratiskalender. Så gick jag runt och nöp lite i olika montrar, men det var inget annat som lockade.

Det är mycket som händer i huvudet just nu och jag lär komma tillbaka med mer rapport snart. Imorgon bitti börjar första kursen och då får vi se hur allt går.

i lurarna: tystnad

Jag är på kapitel två i bok nummer två. Det handlar om fonetik och författaren försöker förklara för mig att det finns många olika forskningsområden. Det enda jag har att säga är att…

Jag hatar det här.

Jag förstår inte. Jag lär mig inte. I slutet av kapitlen finns några instuderingsfrågor, och jag kan inte svara på en enda fråga. - Har jag verkligen läst om det här?!, suckar jag efter varenda fråga.

Gud, vad har jag gett mig in på? Tänk om jag helt enkelt inte är smart nog? Alltså, jag menar inte bara att franskan ställer till det, utan tänk om jag inte har kapacitet nog?

Iskallt grepp om hjärtat och ihopsnörd hals. Vad ska jag göra?!

Sébastien försöker trösta och stötta. Han säger att det var lika överväldigande för honom när han började plugga för tre år sedan. Och att i slutet av första terminen var han så van vid alla begrepp och termer att han kunde “prata” pluggspråk.

Det hjälper en liten stund. Sedan går jag tillbaka till boken och kommer några rader innan jag inser att jag återigen inte fattar någonting.

Jag använder överstrykningspenna för att markera viktiga avsnitt. Ofta märker jag att jag markerar varannan fras. Inte för att den första och den tredje är viktigare än den andra, utan bara för att slippa markera varenda mening. Det blir liksom snyggare om jag har lite space mellan markeringarna.

Ja, ni hör ju själva. Hur ska jag någonsin fixa det här?

Det vore skönt att höra från er som har gått igenom en kandidatutbildning. Snälla, säg att ni kände likadant i början och att det ordnar sig.

Och, nej det är inte första gången jag pluggar. Jag har läst fem terminer på högskola/universitet tidigare, men det var inte samma sak. Jag plockade kul-kurser och det gick bra (förutom de två senaste terminerna - psykologi och journalism…).

Åh, gud. Jag måste fixa det här. Men hjälp!

i lurarna: Jet - Look what you’ve done

Ja jösses. Jag har sju sidor kvar i boken och ögonen svider. Hjärnan är överfull av nya franska ord och uttryck och jag blir så himla imponerad av alla som har det här komplicerade och svåra språk som modersmål. De måste ju vara hur intelligenta som helst!

I eftermiddags gick vi åt var sitt håll, Sébastien och jag. Jag gick till mataffären och han gick till frukt- och grönsaksmarknaden. Det skulle bli tacos till middag och dessutom hade jag en lång lista på andra veckohandlarmatvaror som jag skulle köpa.

I affären var det fullt med folk… Många unga människor som köpte öl och vin (som man ju får göra i mataffären här) och chips. Jag undrade vad det var för en festardag idag, för mig var det ju en vanlig torsdag. I kassan gick köerna långsamt och jag kunde stå länge och smygläsa min nya Châtelaine.

När jag kom ut på parkeringen var det flera bilar med unga killar som fräste runt, runt. Det blev lite jobbigt att kryssa mellan dem på vägen hem till oss… Till slut, efter vad som kändes som en jättelång promenad bara för att kassarna var så tunga och för att den där långa baguetten stack upp ur en och störde mig hela tiden, så kom jag hem till vårt hus. På en av balkongerna stod ett stort gäng och drack öl. Jag kände doften av cigarr när jag öppnade porten.

Redan innan jag öppnade dörren till vår våning, en halvtrappa upp, så kände jag den distinkta, omisskänneliga doften av marijuana. För så är det mina vänner, att innan jag flyttade hit så hade jag ingen aning om hur “den” lukten kändes i näsan. Jag har hört och läst att det luktar “sött”, men har man aldrig känt doften så vet man knappt vad en söt lukt kan vara.

Sedan jag flyttade hit har jag känt doften ofta och sett unga killar och tjejer röka på lite då och då. En av mina bästa vänner från förra året var i mina oskyldiga blå ögon superknarkare eftersom hon rökte ett par hemrullade joints både före och efter varje klass.

Här är det… om inte normalt så åtminstone accepterat.

Jaja. Saken är den att det helt enkelt är “torsdagen före skolstart”. Därför festas det lite här och var…

Jag kan knappt fatta att jag börjar skolan på onsdag! Vad har jag gett mig in på… jag ska läsa Språkvetenskap, 3-årigt riktigt universitetsprogram. På franska! Mon dieu…

Märks det att jag bloggar för att slippa plugga?