Inte en enda låt

Inte en enda låt

Saturday, 2nd September 2006 (02:19)

i lurarna: tystnad

Jag är på kapitel två i bok nummer två. Det handlar om fonetik och författaren försöker förklara för mig att det finns många olika forskningsområden. Det enda jag har att säga är att…

Jag hatar det här.

Jag förstår inte. Jag lär mig inte. I slutet av kapitlen finns några instuderingsfrågor, och jag kan inte svara på en enda fråga. - Har jag verkligen läst om det här?!, suckar jag efter varenda fråga.

Gud, vad har jag gett mig in på? Tänk om jag helt enkelt inte är smart nog? Alltså, jag menar inte bara att franskan ställer till det, utan tänk om jag inte har kapacitet nog?

Iskallt grepp om hjärtat och ihopsnörd hals. Vad ska jag göra?!

Sébastien försöker trösta och stötta. Han säger att det var lika överväldigande för honom när han började plugga för tre år sedan. Och att i slutet av första terminen var han så van vid alla begrepp och termer att han kunde “prata” pluggspråk.

Det hjälper en liten stund. Sedan går jag tillbaka till boken och kommer några rader innan jag inser att jag återigen inte fattar någonting.

Jag använder överstrykningspenna för att markera viktiga avsnitt. Ofta märker jag att jag markerar varannan fras. Inte för att den första och den tredje är viktigare än den andra, utan bara för att slippa markera varenda mening. Det blir liksom snyggare om jag har lite space mellan markeringarna.

Ja, ni hör ju själva. Hur ska jag någonsin fixa det här?

Det vore skönt att höra från er som har gått igenom en kandidatutbildning. Snälla, säg att ni kände likadant i början och att det ordnar sig.

Och, nej det är inte första gången jag pluggar. Jag har läst fem terminer på högskola/universitet tidigare, men det var inte samma sak. Jag plockade kul-kurser och det gick bra (förutom de två senaste terminerna - psykologi och journalism…).

Åh, gud. Jag måste fixa det här. Men hjälp!

You can leave a respond or send trackback from your website/blog.

11 kommentarer on “Inte en enda låt”

Leave a comment »

Camilla: http://camilla.hopto.org
Saturday, 2 September 2006 @7:01 am

Usch.. det är så jobbigt när man inte förstår.. Man känner sej helt dum i huvudet Men när du väl kommer igång med pluggandet så tror jag du förstår det bättre och kommer mer in i det.
Ge inte upp gumman, det här fixar du.. som så mycket annat!!

*bamsekramen*
Molly: http://xpats.se
Saturday, 2 September 2006 @1:08 pm

Du… Sådär kände jag mig hela första delkursen när jag läste Arbetsvetenskap. Det var totalt nya ord och begrepp… Det kändes som om jag läste grekiska - jag fattade absolut NOLL. Det tog mig flera veckor innan jag kom in i det. (Hrm, får det här dig att känna dig bättre till mods, tro?!)

I alla fall, vad jag vill ha sagt är att det är INTE du som är dum. Det är svårt i början. För alla. Oavsett ämne.

*massor av kramar*
Annika: http://cindefuckinrella.se
Saturday, 2 September 2006 @2:15 pm

Klart som fan du har kapacitet nog. Du kom ju in på journalistprogrammet och du har läst massa innan. Det är bara som att man måste “komma in i det” innan man hajar hur allt hänger ihop. Låter kanske luddigt, men du förstår nog. Du är ju en smart tjej! Naturligtvis är det en annan typ av läsande som krävs än för att läsa tidningen eller Bridget Jones Dagbok, det säger sig själv, men snart kommer det bara flyta på och du komemr ha glömt att det var så svårt i början. Trägen vinner, som Winnerbäck sjunger. Du vinner.
Marie:
Saturday, 2 September 2006 @2:18 pm

Samma här Ida! Jag gjorde min Bacc i anthropologie innan jag flyttade till Sverige, det första halvåret fattade jag ingenting! Tänk på att allt blir också mycket lättare när lektionerna börjar. Lärarna kommer att gå igenom en hel del, och då fattar man lite bättre!

Dufixar det!
Sara: http://www.mammaliv.com
Saturday, 2 September 2006 @7:49 pm

Åh det är svårt ibland… sådär kände jag också på en del kurser när jag pluggade och det är inte kul. Man känner sig så dum… hmm! Men ibland kan det släppa efter ett tag eller så behöver man att någon förklarar för en på ett lite mer “vettigt” sätt än det som kanske står i boken… Sen tar det nog lite tid att komma in i pluggandet igen om man varit ifrån det. Har du varit på några lektioner ännu? Hur är det upplagt… kommer ni tenta av det sen bara el. hur funkar det
Kämpa på i alla fall, gör ditt bästa… Försök håll ut, det blir nog bättre ska du se! Kram
lena: http://www.lillal.com
Saturday, 2 September 2006 @10:40 pm

JAG TROR PÅ DIG!

jag är helt övertygad om att du har kapacitet till att fixa detta. så det så. men visst förstår jag att det skapar oro & tvivel när man inte riktigt förstår & tycker det är svårt när skolan väl kör igång & du är inne i det tror jag allt kommer att släppa! heja dig ida, detta fixar du!! skickar massvis med pepp & styrka & en hel hög med jag-tycker-om-dig-kramar!!

DU ÄR BÄST!
Snäckan & Pyret: http://snackansdagar.blogspot.com
Monday, 4 September 2006 @6:37 am

Åh, jag förstår precis hur du känner dig!!! Jag fattade nada och kände mig som en jävla idiot när jag började läsa franska på universitetet efter 3+3 år av franskastudier. Det var en helt ny känsla för mig som annars alltid har haft det ganska lätt att lära. Herregud vad jag kände mig ynklig och höll på att ge upp såååå många gånger. Man skam den som ger sig. Jag tog mig igenom de förbannade kurserna och det är jag mäkta stolt över idag. Även du kommer klara det GALANT! Se bara (pekar uppåt) så många människor du har i din ringhörna som hejar på dig. Stora kramar!
Marika:
Monday, 4 September 2006 @8:40 am

Du är absolut den smartast jag känner och jag vet att du kommer att fixa det!! Tror också att det kommer kännas lättare när du har börjat i skolan, kämpa på min vän!
kramkram
Jessica: http://webangel.se
Monday, 4 September 2006 @8:29 pm

Jag tror och hoppas att du kommer in i det snart gumman! Bara håll ut genom det jobbiga så ska du se att det ordnar sig.

Läser just nu om min kandidatkurs i sociologi eftersom det gick mindre bra förra försöket så jag kanske inte är den rätta att ge dig råd men denna terminen ska jag ge mitt yttersta för att klara av det
KRAM!
mallan: http://mallansblog.blogspot.com
Tuesday, 5 September 2006 @11:39 am

Å, det är så frustrerande när man känner så Hade det så under stunder av min utbildning, speciellt i början. Då var jag redo att lägga ner allt, jag kände bara att “det går inte”. Men det gjorde det och nu jobbar jag ju

Det jag vill säga är att du fixar det! Det är jag övertygad om! Hoppas det släpper och blir lättare snart!

Har läst ikapp mig lite & kikat på bilder från Sverigeresan Så roligt

Stor kram!
Ika: http://www.bloggen.fi/cassiopeia
Tuesday, 12 September 2006 @7:45 pm

Även jag har flera gånger känt “det går inte” när det gäller studier. i gymnasiet trodde jag aldrig att jag skulle komma så långt som till studentskrivningarna på grund av att jag hade så oerhört svårt att hänga med på finskakurserna. hade någopn sagt åt mig att redan ett halvår efter gymnasiet skulle jag prata bättre finska än engelska hade jag inte trott den personen, inte det minsta.

När jag sedan började studera på universitetsnivå kände jag mig så liten och dum. Jag tyckte att jag knappt förstod något, och att alla andra verkade så mycket smartare och mer insatta än vad jag var. ett par år sedan prtade jag med en kurskompis, och blev mäkta förvånad över att HON hade uppfattat MIG som så himla mycket bättre än sig själv.

Senast förra veckan satt jag och läste en text som ingick i kurslitteraturen och som kändes som rena fikonspråket. Läste om samma mening tre gånger och hade ändå mycket svårt att ta till mig vad författaren försökte säga. Jag hann undra om jag verkligen hade blivit så här avakademiserad under sommaren, eller om jag alltid har varit så här dum… Fast sedan visade det sig att de andra på kursen också tyckte att texten var onådigt snårig och svårbegriplig. Förhoppningsvis blir det bättre på seminariet, när läraren får röja upp lite i snårskogen.

Det ÄR jobbigt att försätta sig i situationer där man saknar garantier för att man kommer att klara av det hela. Att bara blunda och hoppa. Men det är också så oerhört modigt, och så viktigt, och det brukar faktiskt fixa sig. Ofta är man så kritisk mot sig själv, tror sig själv om så lite. men jag tror att du klarar mycket mer än du tror, även på det akademiska planet. Lycka till!

Leave a comment