/klagomål/

Det är första dagen på höstlovet och jag är nästan gråtfärdig. Jag har två ganska stora tentor att plugga inför och ett grupparbete som verkligen inte går framåt. Det största problemet, och anledningen till gråtfärdigheten, är den ena tentan. Jag dör!

För det första är tentan i uppsatsform, vilket låter hur skrämmande som helst. Särskilt om man tänker på att jag har upptäckt (på de andra tentorna) att jag är kass på att förklara på franska. För mig passar det bäst med flervalsfrågor! Vi har fått två “frågor” att förbereda inför tentan och en miljon texter att läsa. Så nu sitter jag här och försöker ta mig igenom den första texten… bara för att avbryta mig själv var tionde sekund och sucka “Jag fattar inte!”. Paniken lurar.

Bara början på den ena frågan gör mig helt panikslagen “Gör en kritisk utvärdering av…” och så rabblas fem källtexter upp. Jag har aldrig gjort en kritisk utvärdering av någonting. Jag vet inte ens vad en kritisk utvärdering är.

Jag vill bara gå och lägga mig hela tiden… Men jag vet, går jag och lägger mig så blir det inget mer plugg för idag. Och klockan är bara tolv. Så jag måste. Men fan vad jag hatar det här.

/slut på klagomål/

Så tralala.

I morse fick jag en ny sambo. Utan förvarning hade han varit uppe under natten och rakat av sig sitt tre centimeter långa uteliggarskägg. Det här gör han var tredje månad, men eftersom han däremellan är storskäggig så blir det alltid en chock att se honom nyrakad. Och så blir jag lite blyg för det är som om jag inte riktigt känner honom.
Och tralala.

Imorgon börjar vecka tretton!

Tralala.

Nä. Suck. Jag måste återgå till hell on earth. Bläääääääh!

Som jag skrivit förut så har jag problem med sömnen för tillfället… Natten till igår sov jag en timma och det var jättejobbigt att genomlida en tre timmar lång föreläsning! På eftermiddagen skulle jag dessutom ta testet “Français langue internationale” i skolan och hjärnan fungerade väl sådär.

Det var väl ingen större överraskning att jag sov bättre inatt. Först sov jag mellan midnatt och halv tio (med tre-fyra toalettbesök) och sedan, efter att ha ätit frukost, gick jag tillbaka till sängen och sov till halv tre på eftermiddagen! Jag var så himla glad och pigg när jag vaknade! Underbart!
I veckan kom plötsligt paketet fram från Marika och Åsa! Det var uppskuret och igentejpat med stor gul tejp markerad “Öppnad av gränsövervakningen”, så jag antar att de tyckte det var misstänkt av någon anledning. Jag blev i alla fall så himla glad! Jag hade totalt räknat ut det vid det här laget… det tog fem veckor för det att komma fram.

Nu har vi en vecka kvar i skolan och sedan är det höstlov. Efterlängtat! Till skillnad från de svenska utbytestjejerna som åker på all-inclusive till Kuba (!), så ska vi vara hemma. Sista helgen blir det en tripp till Montréal för att gå på musikal. Sebs mamma ska stå på scen och då måste vi ju vara där!

Och så skriver jag rätt ofta i gravidbloggen istället för här.

F*n. Jag som lovade mig själv att vara nöjd så länge jag blev godkänd på tentorna… Men det var lättare sagt än gjort!

För idag fick jag svaret på tredje tentan. Det blev irriterande 78.5%, vilket var 1.5% under medel i klassen och B-. Och jag blev superbesviken. Jag lade tentan med baksidan upp på bänken framför mig så att ingen skulle se mitt resultat och när jag kom hem låg jag och surade på sängen en stund.

Men hallå?! Jag lovade mig själv att så länge jag blir godkänd så är det okej. Jag lovade mig själv att tumma på kraven!

Ändå svider det. Vad trött jag blir på Mig!

En annan tråkig sak är att paketet som mina bästa flickor Marika och Åsa skickade till min födelsedag inte har kommit fram. Och det lär nog inte komma fram heller, är jag rädd… Så himla trist.
Mamma skickade ett paket till mig förra helgen och det kom fram idag. I det fanns en härligt tjock Amelia Gravid-tidning, lite underkläder, två Geishor och två påsar med Bilar (eller Bill-Bill som Seb har döpt dem till). Och en kaviartub! Dessutom låg där en liten sömnig nyckelringsnalle från Bukowski som jag misstänker är första presenten till grodden i min mage. Tack mamma!

Natten till igår sov jag ungefär en halvtimma. Det var med en djup suck jag kravlade mig ur sängen klockan halv sju… Men jag tog mig till skolan och överlevde tre timmars föreläsning och en timmas grupparbete innan jag äntligen snubblade hemåt.

Jag var så trött och trodde att jag skulle sova hela eftermiddagen. Men, kroppen ville inte. Jag låg klarvaken och stirrade i taket och bara väntade på att Sova. Allt möjligt fladdrade runt i huvudet och det gick inte att få någon reda i tankarna… Till slut blev det någon timmas sådärsömn, men hur trött jag än var när jag vaknade kunde jag inte somna om.

Så i natt somnade jag efter många om och men vid halv tre. Eftersom det var natt mot lördag och jag visste att jag verkligen kunde sova hur länge som helst så var jag säker på att jag skulle ta igen all förlorad sömn. Men, nej. Kvart över åtta vaknade jag och kunde absolut inte somna om - även om jag var jättetrött.

(den här bloggen har förvandlats till en klagomur - jag vet!)

I veckan fick jag tillbaka resultatet på två av de tre tentorna jag hade för ett par veckor sedan. Här räknas allt i procent, så max är alltid 100. Den första tentan (fonetik) gick verkligen jättebra, och det kände jag när jag skrev den. Resultatet visade 91% och betyget blev A. Jag var så glad att jag kunde gråta!

Den andra tentan (franska i nordamerika) gick sådär. Det var många frågor där man skulle skriva utförliga svar och då halkar jag ju såklart efter. Men resultatet blev 81.5%, vilket känns helt okej. Betyg: B.

Nu väntar jag på ett till resultat som kommer på måndag. Och jag känner att trots illamående, trots depp och en dumstart på terminen så har jag klarat mig ganska bra.
Idag ska jag ha en bra dag. Vi har perfekt höstväder - 6 grader och klarblå himmel. Precis som förra lördagen ska vi ta nya kameran (som jag är sååå nöjd med!) och gå på skogspromenad. Lovely!

Och till Sofia och Ele: nej, baby är inte Made in Sweden! Men den är Made in Quebec typ fem-sex dagar efter vi hade kommit hem.

Fast, i och för sig. Om barnmorskan säger att jag är längre gången än jag tror så faller ju det. Då måste den vara Made in Sweden. Vilket hade varit kul!  Vi får se på tisdag.

Nä, nu är det slut på att skriva bakom lösenord!

Så här är det. Den lilla deppen som jag halkat ner i har inte bara med skolan att göra. Det är också en massa hormoner som far upp och ner i kroppen på mig… och dessutom mår jag allt som oftast illa och känner mig svullen här och där.

För här väntas ett litet svensk-kanadensiskt kärleksbarn!
Just nu är jag i vecka tio (9+2) och enligt mina egna uträkningar blir det nedkomst runt den 14 maj nästa år. Första besöket hos doktor är på tisdag, så jag får väl se vad hon säger…

Jag har börjat på en gravidblogg som finns här och som tidigare varit lösenordsskyddad men nu är alldeles öppen.

På tisdag stängs vanilj.dk ner efter två år.

Bloggen (http://nyvanilj.wordpress.com) kommer så småningom leva kvar, fast nu blir det en paus. Istället för att känna mig stressad över att jag inte uppdaterar så ska jag vänta in skrivlusten.

Tack och hej!
Ida - vaniljblog @ yahoo.se