Det snurrar på. Redan har nästan tre veckor av terminen gått och jag är alldeles full av alla nya intryck. Jag byltar på mig tjocka lager kläder och går till skolan på knarrande snö. Och så stirrar jag på de där tunna tjejerna med kort kjol och sommarskor som finns överallt. I smällkall vinter.

En av kurserna gör mig tokig. Det går för fort och jag är redan orolig för första tentan… Den kvinnliga läraren är en riktig puma i fyrtio-femtioårsåldern. Hon har långt blonderat hår (totally hårförlängning), höga välplockade ögonbryn och ett ansikte där huden stramar fejkat över kindknotorna. Till första föreläsningen dök hon upp i ankellång minkpäls, skinnbyxor och högklackade stövlar. Till den andra kom hon med superkort, svart skinnkjol och idag hade hon på sig en stickad klänning som slutade några decimeter över knät. Ursnygga ben, såklart.

Men missförstå mig inte. Hon vet precis vad hon pratar om och hon tänker inte slänga bort tid på att vara varken trevlig eller tillmötesgående. Här är det 100 km/h som gäller och om du inte hänger med så kanske du ska fundera på att hoppa av kursen? Den första dagen skrev vi alla på en lista med våra namn och e-mailadresser och när hon såg att jag skrivit “Ida (svensk)” så undrade hon om jag “fann det nödvändigt att nämna att jag var svensk?”. Hmm. Vad svarar man? Jag tänkte att hon kunde få veta att det sitter någon som inte har franska som modersmål i hennes klassrum. Men vem bryr sig?

I morgon är sista kursen för veckan. Den är svår på ett annat sätt. En ung rumänska håller i föreläsningarna. Hennes franska haltar och det gör det såklart lite knaggligt för mig att följa med. Sedan gillar hon att skriva på svarta tavlan. Mycket. I slutet av varje föreläsning är tavlan absolut fullklottrad med pilar och streck och listor. Underbart.

-23 grader ute just nu. Håll ut. När vintern är över kommer bebisen.

Jag har precis kommit hem från min kvällskurs som jag har varje tisdag. Som tur är tar det bara 10-15 minuter att gå till/från skolan… för sånt här väder har vi just nu:

Ha! Kul va? Jag hade min halsduk lindad runt munnen och när jag kom hem var det en massa små iskristaller på den… min andedräkt hade alltså frusit till is!

Än värre kommer det bli i morgon:

 

Då kan man ju särskilt lägga märke till raden “feels like” och dö när det står mellan -30 och -37 grader…

Jag hade allra helst stannat inne några dagar tills den värsta kylan har gett sig, men jag måste gå ut. Imorgon ska vi till barnmorskan på morgonen, sedan ska jag på terminens första vattengympa innan jag har en kurs klockan 12:30…  Men sedan blir det kokong hela kvällen!

Och nej, fastighetsskötaren har fortfarande inte fixat vår toalett…

Spolhandtaget på toaletten har ramlat av (ja, för här har man ett litet handtag, och ingen knopp) och vi har i en hel vecka svurit över att det ramlar ner bakom toaletten varje gång man spolar. Och varje gång måste man med hjälp av min lilla pincett (som jag egentligen bara använder till ögonbryn-noppning) ta tag i den lilla stången som handtaget är fäst vid för att kunna trycka fast det igen. Utan pincett-tricket så åker stången in i vattenbehållaren och försvinner för gott.

I telefon lovade vår fastighetsskötare att komma idag klockan 16. Eller strax därefter. Såklart står jag klockan fem i fyra och städar badrummet. Jag plockar bort allt runt toaletten så att han ska kunna komma åt och så går jag och byter om till jeans så att han ska slippa se mig i mina trikålångkalsonger.

Och tiden går. Jag är väldigt kissnödig, men jag vågar liksom inte gå på toaletten. Tänk så pinsamt det skulle bli om han ringde på precis när jag sitter där på toaletten… Och så tar det typ en hel minut innan jag öppnar och släpper in honom.

Så jag håller mig. Jag sitter vid datorn och kollar på SVT med hörlurar. Fast jag har bara hörlurarna på ena örat så att jag inte ska missa knacket på ytterdörren.

Och tiden går. Klockan blir både halv fem och fem.

Som vanligt mår jag väldigt illa. Jag blandar till en Samarin och skyndar mig att dricka upp den. Det blir ju så dumt om han kommer mitt i brusandet, innan jag har hunnit dricka ur glaset. Då måste han ju undra vad det är som den där konstiga och väldigt magtrinda svenskan dricker. Säkert ett bantningsmedel.

Sedan går jag och kissar. Fast jag skyndar mig för säkerhets skull. Och jag stänger inte dörren om mig så att det ska gå snabbare att rusa ut i hallen om han kommer.

Fast han kommer inte.

Sedan kollar jag lite till på SVT.

Nu, när jag skriver det här, är klockan 18:45.

Är det inte alltid så här? Antingen så väntar man på en hantverkare eller på någon leverans eller på någon som ska installera någonting. Och så säger de att det kommer en viss tid, men de kommer aldrig någonsin den där tiden. Ibland kommer de typ fyra timmar senare och ibland kommer de inte alls.

Det är väl någon universell lag.

Jag återkommer när han har varit här. Det blir väl på måndag eller något.

Jag fick ett dumbomail i inboxen.

Hej!

Jag hittade din blogg och undrar om du vill skriva ett litet inlägg med länk till www.xxxxxxx.se. Om du gör det så skickar jag en Trisslott till dig! =) Inlägget behöver inte vara längre än en mening. Mitt enda krav för att skicka Trisslotten till dig är att du har en riktig länk till min sida eller till nån undersida.

God fortsättning på det nya året
Xxxx Xxxx

Fast såklart med en riktig länk till någon webbutik.

Seriöst. Nä, jag tänker inte länka till någonting som jag inte valt själv. Inte ens för en trisslott. Vad jag nu skulle med en trisslott till när jag sitter på andra sidan jorden…

Så här hade jag det under 2006:

JANUARI

Vi har smällvinter med två meter höga snövallar på var sida om vägen. Seb lärde sig ordet “skit” och roade oss båda med att sätta ihop det med alla andra svenska ord han kunde. Skitbil, skitjul, skitpotatis och skitälskling.

Annars mådde jag väldigt dåligt hela januari. Jag slutade med min antideppmedicin och led av avvänjningsbiverkningarna i en hel månad. Det gräts en hel del…

FEBRUARI

Snön ligger kvar och vår källarlägenhet blir alldeles mörk. Vi gläds otroligt mycket när vi skriver kontrakt på den nya lägenheten. Äntligen ska vi flytta upp ur jorden!

Jag mår fortfarande väldigt dåligt och sover väldigt mycket. Jag får lite pikar från lärarna i skolan, men det hjälper inte. På nätet följer jag en massa graviditeter och nyfödda bebisar. Jag berättar inte för någon att vi har bestämt att försöka bli gravida i augusti/september.

MARS

Det blir lite roliga utflykter med klassen och jag mår bättre. En dag går vi på Chez Cora med klassen och äter frukost (bilden överst) och en annan dag åker vi till en Cabane à Sucre (där man tillverkar lönnsirap). På bilden syns mina närmaste vänner Jocelyn och Kim.

I mitten av månaden får jag avslag på min visumansökan och måste börja om från början med att leta dokument och ringa myndigheter. Sedan följer jag Melodifestivalen som om jag blivit tokig.

APRIL

I april smälter snön bort och jag mår bättre. Jag åker till ett stort shoppingcentrum och handlar bort alla spår av min gamla depp. Eftersom vi har sluttentor i kursen så blir det väldigt mycket pluggande.

I slutet av månaden har vi avskedsfrukost på cafét Temps perdu och min favoritlärare på bilden ovan får ett fotbad. Hemma håller vi på att förbereda den stora flytten som ska äga rum i månadsskiftet.

MAJ

Vi flyttar och jag får äntligen en ugn!! Skolan är slut och nu väntar sommarlov i fyra månader. Jag mår bättre och börjar följa några serier på vår nya miniTV. Jag som klarat mig utan TV i drygt ett år är snart tillbaka i Oprah- och DrPhilträsket…

Vi firar vår ettårsdag och har ingen aning om att vi lagom till vår tvåårsdag kommer bli föräldrar. Seb har sommarkurser hela sommaren och jag är mycket ensam i lägenheten.

JUNI

I början av juni ramlar jag ner i ett hål. Jag känner mig jätteensam och det är som om min dåliga franska hindrar mig från att lämna lägenheten. Seb lyckas ragga upp en kompis till mig och vi blir hembjudna till henne på middag. Men när vi kommer dit är ingen hemma och vi får gå hem igen. Jag har fortfarande inte hört av henne.

Plötsligt vänder lyckan när mitt visum dimper ner i brevlådan. Total lycka! Vi hyr en bil och kör över USA-gränsen för att aktivera det. Äntligen är jag alldeles legal och tillåten.

JULI

I juli kommer min lite speciella vän Beth tillbaka till Quebec för att läsa en sommarkurs på universitetet. Jag kommer utanför lägenheten några gånger när vi går och fikar, går på konsert och åker in till stan.

Utan att berätta för någon så tjuvstartar vi och försöker bli gravida under min juliägglossning. Fast vi hade ju planerat att det skulle bli nästa månad istället, så det är inte riktigt på allvar.

I mitten av juli åker vi till Montréal och går på inflyttningsfest hos Sebs pappa. Så köper vi två svindyra flygbiljetter till Sverige och jag ägnar de sista dagarna av månaden till att planera vår stora resa.

AUGUSTI

(min familj!)

Första halvan av augusti är vi i Sverige och hälsar på alla mina nära och kära. Underbart!!! Det är två intensiva veckor och jag är så glad över att upptäcka att alla är precis som “vanligt”. Det blir många tårar på flyget hem till Québec och jag märker hur mycket alla betyder för mig. Och hur ensam jag är.

Medan vi är i Sverige får jag min mens och vi rycker på axlarna. Det var ju en tjuvstart ändå.

I Québec får vi besök av Sebs barndomskompis och är inne i Québec en heldag med honom. Vi äter Castor (mellanbilden) och har en solig och mysig dag tillsammans.

SEPTEMBER

Alldeles i början av september kommer det vackra strecket på graviditetstestet och vi är alldeles uppe i det blå, båda två. Vi ska ha barn!!! Vi bestämmer oss för att vänta med att berätta för våra familjer tills min födelsedag i slutet av september, och det blir svårt…

Terminen börjar och jag är alldeles uppslukad av graviditeten. Ändå hänger jag med hyfsat och tiden går fort. Jag går på skolfest med två av de svenska utbytesstudenterna och cyklar hem på min nyköpta fast begagnade cykel. Jag börjar på vattengympa och det är så mycket i huvudet att jag sover mindre än tre timmar per natt…

OKTOBER

I oktober köper jag min nya kamera för födelsedagspengarna och vi ger oss ut på fotoutflykter. Jag stänger ner vanilj.dk och köper en ny domän (som jag fortfarande inte gjort något med…). Graviditeten är officiell och vi går på första barnmorskebesöket och får ett extraultraljud när hon inte hör något hjärtljud. Vi är alldeles uppslukade av den lille varelsen på skärmen och sätter upp bilden på kylskåpet.

Jag mår jätteilla och har ett stort sug efter svenska matvaror. I slutet av oktober har jag höstlov och är alldeles dödsstressad över tentorna som kommer efter lovet. Jag sover en halvtimma per natt (och ett par timmar varje eftermiddag) och håller på att gå i bott. Men så når jag vecka 12 i graviditeten och åtminstone illamåendet försvinner.

NOVEMBER

I november åker vi till Montréal för att se Sebs mamma spela Audrey Hepburn i en musikal. Jag skriver tentor och börjar på ett stort grupparbete tillsammans med en jädra brud i min klass. Blä.

Det syns nästan ingenting att jag är gravid, men det är dags för mammajeans ändå. Vi försöker hitta namn till vår bebis och har några fina flicknamn men inte ett enda pojknamn på lager. I slutet av månaden ber Sebs mamma mig stå för nyårsmiddagen hemma hos Sebs pappa. Jag säger Ja och börjar planera menyn.

DECEMBER

Jag pluggar för sluttentorna och försöker hitta julstämning i min enda adventsljusstake. Det kommer lite, lite snö och jag går på pepparkaksbak till en av de svenska utbytesstudenterna. Det kommer ett stort underbart paket till mig från min familj och jag blir så glad att jag får energi att plugga lite till.

Så när tentorna äntligen är över går vi på vårt andra ultraljud och tårarna rinner när vi får veta att vi väntar en pojke. Jag mår jättebra och magen växer till en liten boll. Hela jul- och nyårshelgen är vi i Montréal och jag lagar stormiddag till hela familjen på nyårsafton. Det blir sådär uppskattat men jag är nöjd ändå.

Nu väntar 2007! Ett år där vi ska bli föräldrar och hela livet kommer ändra sig… Jag ser fram emot varenda stund!

En enkät som jag hittade någonstans…
Vad gjorde du 2006 som du aldrig gjort förut?
Jag hade sex utan skydd och blev gravid!

Vilka länder besökte du?
Sverige, Norge och Danmark. Och så var jag hela året i Canada såklart.

Vilka låtar kommer för alltid påminna dig om 2006?
Dixie Chicks – Not ready to make nice, Dobacaracol – Baiser sale, Francis Cabrel – Je t’aimais je t’aime et je t’aimerai, Mes Aïeux – Dégénération, Paul Simon – alla låtar från The Capeman.

Vad hade gjort ditt år mycket mer njutbart?
Om jag hade lyckats hålla mig stark och glad under det första halvåret. Och om jag hade varit mindre stressad och rädd och orolig hela tiden.

Hur höll du dig från att bli galen?
Jag grät och sov.

Vem var den bästa nya personen du träffat under året?
Oj. Jag träffade inte några bra nya personer under 2006! Fast jag fick mer kontakt med vissa nättjejer och det är jag jätteglad för!

Uppnådde du det du tänkt dig under 2006?
Ja det gjorde jag faktiskt. Jag började läsa på Lingvistikprogrammet (på franska) och jag klarade första terminen. Och så blev jag äntligen gravid.

Förhoppningar om 2007?
Först vill jag fortsätta att vara glad och må bra. Och så vill jag klara av vårterminen. Sedan vill jag ha en fantastisk förlossning och äntligen träffa vår bebis. Och så vill jag ha en lång skön sommar som inte blir för varm. Och sedan vill jag kunna gå tillbaka till skolan och fixa en termin till.

Vilket datum 2006 kommer du att minnas och varför?
Den 7 augusti (sista mensens första dag) och den 5 september (jag testade positivt på graviditetstestet).

Vad gjorde du på din födelsedag?
Ingenting! Jag pluggade, satt vid datorn och pratade med svenska vänner.

Så här var vår jul- och nyårsvecka (lååååångt inlägg!):

På juldagen kom Sebs pappa Michel och hans sambo Isabelle och hämtade oss. Det är tre timmars körväg mellan Montréal och Québec, men det hindrade dem inte att komma hit. Jag hade städat hela förmiddagen bara för att vi skulle komma hem till en ren lägenhet och det stod en massa väskor i hallen med allt vi skulle ha med oss.

Så åkte vi till Trois-Rivière, en liten pappersbruksstad som ligger halvvägs till Montréal. Här växte Sebs föräldrar upp och här är han född. Farmor bor fortfarande kvar i huset som hennes man byggde för typ tvåtusen år sedan.

När vi kom fram var klockan fyra på eftermiddagen och jag var utsvulten. Eftersom det var juldag hade jag inte ätit för mycket till frukost. Man ska ju hålla sig hungrig inför all julmat. Ja, visst.

Först satt vi (Seb och hans pappa) och pratade med farmor i tre timmar. Jag och Isabelle pratade lite med varandra, men allra mest satt vi och lyssnade, nickade och log. Det är skönt att det finns en till nykomling i familjen och att det inte bara är jag… Isabelle kom in i maj och har heller inte lärt känna alla syskon och kusiner. Skönt.

Klockan halv åtta hade en massa gäster kommit och det var äntligen dags att äta. Jag var alldeles yr och arg på mig själv att jag inte hade bett att få något att tugga på. Den lille grabben i magen måste ju varit helt utsvulten, han också!

Till juldagsmiddag blev det Burgundisk gryta med ris och bakad potatis. På bordet stod små skålar med smör, gröna oliver och rödbetor. Eftersom jag inte drack vin så fick jag heller inget annat att dricka. Till slut lyckades jag snika till mig ett glas juice.

Efter maten var jag så trött att jag kunde somna direkt. Det dröjde dock några timmar innan Seb också var trött och vi kunde gå in i gästrummet och förbereda vår luftmadrass. Eftersom jag hade druckit två liter vatten efter middagen så var jag uppe och kissade sju gånger under natten. Däremellan var jag vaken och låg och stirrade i taket.

Den 26 december vaknade vi av att Michel knackade på vår dörr klockan 9. Det var stor snöstorm och vi måste åka NU om vi skulle hinna till Montréal innan vägarna blev helt igensnöade. Utan frukost packade vi in oss i bilen. Det tog nästan tre timmar att åka till Montréal och jag mådde jätteilla. Mest för att jag var hungrig.

Till slut kom vi fram och åkte direkt till Chez Cora (klicka på de olika kategorierna under “Our new menu” för att se sidorna i menyn!) för att äta frukost. I love Chez Cora! Det är en frukostrestaurang som främst serverar äggrätter som pannkakor och omeletter. Det är huuur gott som helst. De är särskilt kända för att servera det mesta med ett “berg” av färska frukter. Och så har de killer-milkshakes! Jag beställde en milkshake med hallon och melon, tre pannkakor under ett “berg” av frukt och två rostade brödskivor med blåbärsmarmelad. MUMS!

Resten av dagen var väldigt lugn. Seb började skriva på sitt jullovsuppdrag - en 25-sidig uppsats som skulle mailas in på självaste nyårsafton. Jag skulle gärna vilja ringa upp hans lärare och säga honom ett och annat!

Nästa dag var jag ensam hemma hela dagen. Seb hade åkt med Michel till jobbet för att kunna skriva på uppsatsen och Isabelle jobbade också. Jag tog en lång (iskall) promenad och hamnade till slut i en mataffär där jag köpte “Swedish berries” som smakar ungefäääär som de små röda hallonen i smågodishyllan. Sedan gick jag hem igen, kokade en stor kopp te och tittade på första filmen i Sagan om Ringen-serien.

Sent på eftermiddagen kom Isabelle hem från jobbet. Då hade hon hämtat upp sin son som är tio år från hans pappa. Sonen är världens snällaste och raraste kille. Han är autistisk och det tog ganska lång tid innan han släppte mig och Seb nära sig. Först fick vi inte ta på honom eller titta på honom för mycket, och nu kommer han och frågar om jag vill leka med honom. Han älskar film och kan efter att ha sett en film en gång recitera alla repliker och göra alla ljudeffekter.

Nu kom han ner till mig i källaren och sa “Åååh - du ser på Sagan om Ringen!”. “Ja”, sa jag. “Men varför ser du på engelska??” (här väljer såklart alla den franska dubbningen på alla filmer). “Jo, det är ju för att jag inte är så bra på franska” sa jag och log mot honom. “Jag vet…” sa han och då blev jag så full i skratt. Sedan satt han bredvid mig på golvet och översatte varenda replik till franska. Först var det lite gulligt, men efter tio minuter började det bli lite tjatigt…

Resten av veckan fortsatte ungefär på samma sätt. Seb åkte iväg och jobbade med sin uppsats och jag satt hemma. På torsdagen lånade jag Isabelles bil (som också är vår gamla bil) och körde upp till svenska Sofia som bor med sin familj i en förort till Montréal. Där hälsade jag på hennes små solstrålar och hennes man och sedan blev jag bjuden på lunch. Till efterrätt hade Sofia bakat kärleksmums - MUMS! Innan jag åkte hem gick vi ner i deras källare och så fick jag en massa babysaker av dem! En IKEA-spjälsäng med sängkläder, babyleksaker och en barnvagn. Jag åkte därifrån med fullproppad bil! Tusen tack Sofia och Denis!!

På fredagen åkte jag, Isabelle och Sebs syster Marie-Ève till IKEA. Innan vi började handla träffade jag en annan “svensk” tjej som jag har haft kontakt med via mail ett tag. Hon är från Montréal, men flyttade till Göteborg för sju år sedan (var det sju år, Marie?) till sin svenske pojkvän. Vi har alltså gjort precis samma sak, fast tvärtom. Nu pratar hon perfekt svenska och längtar hem till Sverige när hon är här och hälsar på. Det var väldigt kul att ses och få ett ansikte på henne! Hon hade varit så himla gullig och bett mig “önska” saker som jag saknade, och nu på IKEA så fick jag en påse med Brago-kex, nypon- och blåbärssoppa och Kalles kaviar. Dessutom hade hon lagt ner en Noblesse-kartong och en Klick!-tidning! hihi Jag var superglad och det var såå kul att prata svenska en stund! Stackars Isabelle och Marie-Ève som satt bredvid och inte fattade någonting. Ombytta roller!

Jag gick och nöp i mycket på IKEA men köpte nästan ingenting. Det blev några ugnsplåtar och en liten mjuk speldosefågel till lillkillen i magen:

Sedan var jag väääldigt förtjust i de här:

och den här:

… fårskinnspälsen. “Åh, tänk en liten naken bebis på den här!!” ropade jag och strök med händerna över pälsen. De andra skrattade mest åt mig. Jag blir som ett litet barn när jag är på IKEA! Det är som att komma hem…

Till slut handlade jag en del i IKEAs mataffär (lingonsylt, tunnbröd, en Daim, hallon- och lakritsbåtar, Mintchoko och en påse Finax mjölblandning för Lingonlimpa. Isabelle köpte en påse färdiglagade köttbullar, en påse Blå Band gräddsås, en burk lingonsylt och en låda med fyra Mazariner. Det blev svensk mat till middag på kvällen!

På lördagen åkte vi på middag hem till Sebs mamma Céline. Förutom jag och Seb så var även Marie-Ève och hennes kille med. Det blev trevligt men jag var dödstrött hela kvällen och kände mig lite dum där jag satt och gäspade… Marie-Èves kille blev superfull efter att ha druckit både fördrinkar och vin till maten och satt till slut och nickade till i ett hörn. Då åkte vi hem!

Jag sov inte många timmar på natten till nyårsafton, fast jag var så trött. Jag var så nervös över min stora matlagning och dessutom hade jag lovat Céline i somras att jag skulle sjunga en låt för henne på kvällen. Gulp!

Nyårsafton gick i alla fall enligt planerna. Allt blev lyckat och färdigt i tid. Däremot hade jag gjort det stora, stora misstaget att servera enorma portioner och det förstörde tydligen det mesta. Sebs mamma satt och ojade sig och petade i maten och hans syster åt kanske en femtedel av det som låg på hennes tallrik. Jag försökte säga att det var helt okej, att det inte var så viktigt att man absolut skulle äta upp, men det drunknade i deras gnäll. Till slut var jag riktigt sur. Seriöst. Varför hänga upp sig på portionstorleken?!

Efter varmrätten, när alla höll på att dö för att de var så mätta, så gick vi ner i gillestugan och jag spelade den där låten som jag hade lovat. Det gick bra och Isabelle satt och grät hela tiden för att hon tyckte det var så vackert :). Sedan öppnade vi alla julklappar och till min stora förvåning låg både elefanterna och fårskinnet i en julklapp till mig! Isabelle hade gjort en blixtutryckning till IKEA på förmiddagen medan jag lagade mat
Sedan satt vi och kollade på någon slags nyårsrevy på TV hela kvällen. Det mesta var satir på politiker i Québec, och det fattade jag ju inte så himla mycket av.

Strax före midnatt gick vi upp i köket och jag serverade efterrätten. Återigen skar jag för stora bitar och Sebs mamma höll på att klaga ihjäl sig. Hon smakade nog knappt på tårtan… storleken skrämde henne. Jaja. Jag gick in på toaletten och torkade tårar som envisades med att komma fram i ögonvrårna. Sedan satt jag och andades lugn på toalettstolen en stund innan jag gick ut till de andra. Plötsligt var klockan midnatt och alla sa Bonne Année! och pussades på kinderna. Sedan gick gästerna hem och jag stupade i säng. Äntligen!

På nyårsdagen körde vi tillbaka till Québec. Bilen var helt fullproppad med julklappar och grejer som jag hade handlat, och vi fick knappt plats själva. Sent på kvällen kom vi hem till en alldeles nystädad lägenhet och vår egen säng! Härligt!

Lite bilder från veckan finns här. Tyvärr tog vi inte så mycket kort…

HURRA! Det här kom i brevlådan idag…

… från Världens Bästa Molly!!

Och på sidan stod det…

hihi!

Och i paketet var det…

Ååååååh vad jag är glad! När jag hade beklagat mig här i dagboken att jag saknade Kalle Ankas Jul så skrev Molly att hon hade den på DVD. Jag blev så himla glad och när hon skrev att hon skulle skicka den till mig så förväntade jag mig ju såklart en bränd kopia… men hon skickade själva DVD:n!

Miljoners tack, Molly, och en jättekram!!!

Nu ska jag se på Kalle… hihi

Det är en välkänd historia.

Någongång i mitten av nittiotalet träffade Noel barhoppan och festfixaren Meg och blev kär. Hon var snygg och levde ett snabbt liv med mycket öl och sprit, precis som han. Troligtvis var de båda “under the influence” under vigseln i Las Vegas. På bröllopsfotot är han långhårig och bär cowboyboots och blå kostym.

Noel vände ut och in på sig själv och skrev en låt till Meg. Wonderwall visade sig bli den där låten som alla för evigt kommer förknippa med Oasis, med Noel och med Liam. Det är den där låten som alla kan sjunga med i och som hamnade på otaliga samlingsskivor. Varje gång Liam sjöng låten så stod Noel bakom i mörkret, spelade gitarr och tänkte på Meg.

Både Meg och Noel var ökända för att kunna dricka vem som helst under bordet, och med Noels pengar kunde Meg gå från alkohol till partydroger. Livet var ett evigt festande för båda två. Hon tillsammans med snygga innebrudar och han med coola musiker. Pengar kan köpa vad som helst. Droger, fylla och vänner.
Så föddes Anaïs och livet lugnade ner sig en aning. Noel bråkade med sin brorsa inför journalisterna och Meg stannade hemma med dottern. När de båda var hemma samtidigt så bråkade de med varandra. Med Noels bankkort i handen gick Meg ut och shoppade med sina tjejkompisar. Noel blev allt tystare, Meg allt magrare och allt hårdare sminkad.

Det blev skilsmässa till slut. Noel svor att Wonderwall aldrig skulle spelas på en Oasiskonsert igen. Aldrig. Över hans döda kropp.

Efter en tid gjorde en ny flickvän entré och Noel lugnade ner sig. Sarah var mogen och kärleksfull. Noel skrev låten She is love och den tog plats som bandets “nya” Wonderwall.

Åren gick.

Så kommer Ryan Adams, en countryrockkille från de amerikanska sydstaterna och lånar Wonderwall.  Han spelar in en egen tolkning och låten börjar dyka upp lite här och där. Den är helt annorlunda… hjärtskärande vacker, outsägligt förtrollande.

I november 2006 åker Noel och bandets gitarrist Gem ut på en liten akustisk turné. På små lokaler och framför dedikerade fans sjunger Noel sina bästa låtar. Han sneglar under lugg på publiken. De sjunger med. De kan alla texter. Några ställer sig upp och sträcker händerna mot honom. Noel undviker deras blickar och tittar ner på gitarren.

Mellan två låtar blir det tyst. Så kommer några väldigt välkända ackord och det går ett sus genom publiken. Är det? Kunde det vara?Noel spelar Ryan Adams version av hans egen älskade Wonderwall.

Någonstans på östkusten i Kanada sitter en blond, gravid tjej och lyssnar i hörlurar. Det rinner tårar ner för hennes kinder. Det är det vackraste hon någonsin hört. Han har tagit tillbaka sin sång. Ryan lånade den och förändrade den så att Noel kunde få tillbaka den. Och nu, med en nickning och ett erkännande, så spelas den igen. Vi är stumma allihop.

Kan det bli vackrare?

Här finns videon (fast man måste kolla i IE).

Vi är äntligen hemma!

Även om det har varit riktigt mysigt och stundtals väldigt roligt att vara iväg, så är det väldigt skönt att vara hemma igen. Idag har jag tvättat en massa maskiner med tvätt och småätit på lite av allt det goda vi hade med oss hem.
I Flickralbumet ligger lite bilder på babykläder som vår lille kille fick i julklapp. Själv fick jag också julklappar - något som jag inte alls hade väntat mig! Bilder på allt kommer så småningom.

Nyårsmiddagen gick bra! Jag gjorde lite för stora portioner och mina gäster blev väldigt, väldigt mätta… men allt var som det skulle vara. Inget bränt och inget glömt.

Det blir en längre rapport någon annan dag. Nu är det mys och sov som gäller!

God Fortsättning!