Till slut

Friday, 2nd February 2007 (17:01)

Häromnatten började det igen. Det har pågått lite från och till sedan någon månad tillbaka, och varje gång det händer så blir vi lika handlingsförlamade båda två.

Vårt vardagsrum ligger vägg i vägg med grannarnas sovrum. Väggarna är tunna som papper och det är lyhört som tusan (räkna ut resten). Men den senaste månaden har vi hört ljud från deras sovrum som verkligen gjort oss illa till mods. Först är det en massa… typ “oväsen”, nästan så att det skallrar i väggen. Sedan har vi många gånger hört hennes röst. Dels skriker hon “aaaaaaaaaaaaaaj!!” och dels ropar hon saker som “du har inte rätt att göra så!!”. Och så hör vi smällar eller klatschar.

I början visste vi inte vad vi skulle tro. Slår han henne eller håller de på och skojbråkar? Är det på allvar? Och tänk om det bara är vi som hör, då är det ju bara vi som kan sätta stopp för det - OM det nu är så att han slår henne. Vi har pratat mycket om att ringa till polisen, men vi ville liksom inte anklaga någon som inte har gjort något heller. Dessutom ville vi inte att de skulle få veta att det var vi som “angav” dem… fega som vi är.

Sent i förrgår kväll satte det igång igen. Efter tjugo minuter lyfte Seb luren och ringde till polisen. Han berättade hur det låg till och gav dem adressen. Han gav dem våra grannars lägenhetsnummer men gav dem aldrig vårt, däremot sa han sitt namn. Polisen som tog emot samtalet sa att vi skulle höra av oss igen om det hände någon mer gång, och så var det med det.

Vi gick och lade oss och hoppade till båda två när det plötsligt surrar i porttelefonen, typ tjugo minuter efter det att Seb hade ringt polisen. Han går upp och släpper in två poliser som snart bultar på vår dörr. Det är efter midnatt och alla på vårt våningsplan hör alldeles säkert. De undrar vem som hade ringt, och Seb pekar stumt på sig själv. Och så pekar han på dörren till våra grannar. Poliserna stövlar vidare och bultar på deras dörr. Vi sitter i vår lägenhet och hör tydligt hur de pratar med våra grannar. Efter några minuter kommer de tillbaka och bultar återigen på vår dörr. De vill veta mer om vad vi har hört från lägenheten intill och det dröjer nästan en kvart innan de åker iväg. Poliserna sa att allt verkade lugnt därinne när de pratade med dem och att det verkade som om våra grannar sov. Men vi kan ju bara ana hur lite sömn de fick under natten.

Grannarna vet med säkerhet att det var vi som ringde. Nu vet vi inte riktigt vad vi ska tro. Tänk om killen intill är psykopat?! Tänk om han tänker komma efter oss och vilja göra upp?

Nervöst kollar vi i dörrhålet innan vi går ut. Jag föreställer mig en stor vild karl tränga sig in i lägenheten och sluka Seb levande. Men visst gjorde vi rätt? Eller?

You can leave a respond or send trackback from your website/blog.

10 kommentarer on “Till slut”