Ah - här sitter jag och är totalt megamätt efter en sen och god middag.

Det blev:
Ugnsrostade grönsaker
½ röd paprika i strimlor
6 färska champinjoner i “kvartar”
1 morot i tunna stavar
1 zuccini i tunna stavar
lite olivolja och salt

Lägg i långpanna (med bakplåtspapper) och ställl i ugn på 200 grader i 30 minuter - och så rör man lite då och då så att det inte fastnar i formen.

Marinerad fläskfilé
Marinaden gjorde jag på olivolja, svartpeppar, honung, salladskrydda, paprikapulver, två hackade vitlöksklyftor och en liten skvätt kycklingmarinad på flaska. Så putsade jag filén och skar i skivor. Sedan fick den marinera i en plastpåse i kylen under lite drygt en timma. När det var tio minuter kvar på grönsakerna stekte jag filébitarna i en torr teflonpanna.

Béarnaisesås på påse
Seriöst - jag blev så glad när jag hittade béarnaisesås i mataffären idag. Jag har letat mig blind efter just den här påssåsen (det är ju trots allt min all-time-favorite!), men de har inte haft den någonstans… förrän idag!
Jag följde anvisningarna på påsen och vispade till slut ner saften av en pressade lime. Limetricket lärde jag mig på en nyårsmiddag hemma hos go’a Åsa för närmare tio år sedan, och det gör verkligen en jätteskillnad på såsen.

Till slut serverade jag maten med en sallad av blandade salladssorter och skivade körsbärstomater samt dressing gjord på lite olivolja, rödvinsvinäger och salladskrydda.

MJUM!

Men sedan, till efterrätt, så hade vi några dyrbara lyxchokladbitar från vårt chocolaterie som ligger några minuters promenad härifrån (farligt!). Vi betalade hisnande 110 SEK för 14 bitar… och det var helt underbart. Hallontryffel, mörk tryffel, körsbär i mörk choklad, mintplattor doppade i mörk choklad… Ljuvligt men svidande dyrt.

Under hela dagen idag har bebisen gått bananas i magen på mig. Jag har ingen aning om vad som har stått på… Ena stunden har han slängt sig från högersidan av magen till vänstersidan och nästa stund har han sparkat mig hårt-hårt i revbenen och samtidigt bökat med huvudet ner mot bäckenet. Toker! Jag som har försökt plugga hela dagen har gett upp om och om igen och bara legat på sängen och vilat… inte bra att ha slösat bort en heldag!

Nåja. Det kommer fler dagar, särskilt eftersom skolstrejken fortfarande håller på. Den här veckan har vi tenta för pumaläraren på torsdag och (om strejken slutar) en annan tenta på fredag. Det vore skönt om lärarna började jobba snart så att terminen inte blir förlängd in i maj!!

Nu blir det hopp i dusch och sedan hopp i säng!

Klockan är elva på kvällen. Sébastien snarkar intill mig och jag vrider och vänder mig. Det är alldeles för varmt. Jag är törstig. Höften värker när jag ligger på sidan, det är svårt att andas när jag ligger på rygg. Dricker vatten, kissar igen.

Till slut går jag upp. Väljer en film och lägger mitt täcke runt benen. Vattenglas inom räckhåll, fönstret är öppet. Och så börjar filmen.

Det har blivit en hel del de senaste veckorna. Och så här har jag tyckt om dem:

1. The devil wears Prada

Meryl Streep är hur bra som helst även fast hon påminner väldigt mycket om Glenn Closes “Cruella DeVil” från 101 Dalmatinerna… Men storyn är hopplös. Totalt hopplös. Duktig journalisttjej får eftertraktat toppjobb som assistent till chefredaktören på en modetidning. Tyvärr är hon totalt ointresserad av mode (det får vi veta genom att hon har slarvig frisyr och knallblå tröja) och tyvärr är hon en urkass assistent. Men så en dag får hon en make-over och dyker upp på kontoret med ny frisyr och designerkläder - och dessutom är hon plötsligt en hur bra assistent som helst. Wow! Har vi inte sett Askungen i hundra versioner redan?! Gäsp. Betyg: 3/10.

2. Little children

Den första av två filmer på min lista med Kate Winslet. Hon är en av mina favoritskådisar och hon är precis så bra som alltid. Filmen handlar om några familjer i ett förortsområde någonstans i USA och en otrohetsaffär mellan en gift hemmapappa och en ensamstående mamma. Riktigt, riktigt bra och riktigt överraskande. Betyg: 7/10.

3. Notes on a scandal

Cate Blanchett spelar Sheba, en keramiker som börjar undervisa på en skola där hon blir nära vän med Barbara, en av de äldre lärarna. Men vänskapen blir komplicerad när Barbara kommer på Sheba med att ha en affär med en tonårig elev. Och dessutom verkar det som om Barbara missuppfattat något… Det här var den enda filmen som jag verkligen önskar att jag hade sett tillsammans med någon annan för jag hade så mycket som jag ville prata om när den var slut! Jag tror jag får tvinga Seb att se på film med mig när terminen är slut och vi väntar på bebisen… Betyg: 8/10.

4. Little miss Sunshine

Det har pratats jättemycket om Little miss Sunshine, och jag blev så himla nyfiken att jag bara var tvungen att se den! Och visst är den bra - vissa scener var så roliga att jag inte kunde sluta skratta (och det händer inte ofta när jag ser på film!) och andra var nästan för pinsamma att titta på… Men det är en charmig historia och jag blev överförtjust i den lilla tjejen som spelar lilla fröken solstråle herself. Rekommenderas! Betyg: 8/10.

5. Babel

Alltså, det var någon månad sedan jag såg Babel men den kan ju hamna på min lista i alla fall. Det här är en film som verkligen kryper under skinnet på en och som är jättesvår att skaka av sig. Man måste verkligen vara sugen på att se något seriöst om man väljer Babel! Men det är värt alla tankar den väcker. Jag såg den med Seb och vi hade en låååång diskussion efteråt om vissa scener. Betyg: 8/10.

6. The Holiday

Här dyker Kate Winslet upp igen - hurra! The Holiday handlar om två tjejer som byter hus med varandra över julhelgen. Den enda (Kate) har en söt liten stuga i en by utanför London och den andra (en totalt överspelande och kass Cameron Diaz) har lyxkåk i Los Angeles. Kulturkrockar uppstår. I Los Angeles dyker en annan av mina favoriter - Jack Black - upp (och är hur charmig som helst!) och i den lilla byn i England dyker Jude Law upp. Det är lite tråkigt att filmen följer Cameron Diaz och Jude Law mycket mer än den följer Kate Winslet och Jack Black, men det får man ta! Betyg: 7/10.

7. A good year

Russel Crowe är verkligen en bra skådespelare när han får spela lite romantisk komedi! Hans karaktär i den här filmen påminner lite, lite om den han spelar i A beautiful mind - en annan av mina favoritfilmer-genom-tiderna. Russel är börsmäklaren i London som ärver en vingård i Provence och åker dit för att kolla hur mycket han kan få för den. Det är andlöst vackra landskap, härlig musik och riktigt kul emellanåt. Filmen har fått jättedålig kritik och jag fattar inte varför - me like! Betyg: 9/10.

8. The pursuit of happyness

Ah. Will Smith, Will Smith, Will Smith. Är han en av de bäste just nu? Är han? Jag tycker alltid om filmer som är baserade på en verklig händelse och den här historien är ju till och med baserad på ett verkligt liv! Det är verkligen en av de bästa filmer jag har sett på länge (och femton extra plusstjärnor till Will Smiths son som debuterar i den här filmen och är bara världens sötaste unge!). Gå och se! Betyg: 9/10.

Okej, nu var det slut på filmer för den här gången. Men jag har några på lager… bland annat Hollywoodland och The Departed. Och så har jag Night at the museum med Ben Stiller, men den vågar jag nog inte se själv, trots att den är en komedi… Uppstoppade museumsdjur som kommer till liv om nätterna - usch!
Nu ska jag gå och försöka sova igen. Imorgon är det ultraljud - det sista innan vi får se Junior på riktigt! Väckarklockan står på 6:15… snark.

… och jag som trodde våren var på väg… Så här ser det ut när jag öppnar balkongdörren:

… och så här ser vår parkering ut just nu:

Vad som inte syns är att det yr mängder med snö överallt… och väderprognosen säger att det kommer fortsätta hela dagen i morgon också. Jag är så trött på snön!
Fast nu lär jag ju kunna plugga hela helgen eftersom vi inte kommer utanför dörren… Här är förresten mina nya skor:

Inga snökängor direkt…

Tusen tack för alla era fina och varma kommentarer på mitt förra inlägg! Jag blev så rörd… Tack!

Eftersom vissa av lärarna på universitetet är i strejk sedan i onsdags, så är tre av mina fem kurser inställda. Och däribland den kursen som jag skulle haft idag (och skriva tenta på). Så istället för att pallra mig till skolan och skicka mördarblickar på alla så gick jag till det enorma shoppingcentrat med plånboken i fickan! Jag vet inte när jag senast gick på shoppingrunda (fast när jag tänker efter så var det nog i december) så det var verkligen på tiden.

Och det blev faktiskt en hel del saker som jag kom hem med:

2 par skor till mig själv, sju par små strumpor i strl fyra centimeter, ett tjockt grönt doftljus, två amningsBH:ar, en liten grå luvtröja till en liten kille, en sovpåse till samma kille, fyra tunna bebisfiltar och ett paket med tio tvättlappar i frotté. Och så köpte jag födelsedagspresenter till pappaprinsen som fyller 28 år i morgon!

Så nu känner jag mig gladare igen. Imorgon ska jag ta itu med fonologin på allvar. Jag har reserverat flera böcker (på engelska) på biblioteket med titlar som “Introduction to Phonology”. Kanske lossar något om jag får läsa lite själv.

Idag var det inte kul. När jag kom hem från föreläsning (med puman) så började tårarna spruta så fort jag kom in i hallen. Stackars Seb blev alldeles ifrån sig och kom springande och undrade vad som hade hänt. Och jag kunde inte svara för jag snyftade så. Han fick skala av mig ytterkläderna medan mascaran och snoret rann ikapp på mig.

Allt började när vi fick tillbaka en hemtenta idag på Fonologikursen och jag fick dåligt betyg. Jag som kände mig jätteglad och nöjd när jag lämnade in den var helt säker på att resultatet skulle väga upp det usla betyg jag fick på tentan vi hade för några veckor sedan… och så blev det nästan lika illa igen.

När jag satt där och stirrade på mitt resultat så satt tjejerna som jag alltid sitter med (och låtsas att jag passar in i gemenskapen fastän de knappt tittar på mig och väldigt sällan pratar med mig) och klagade över sina. Fast de fick B+ och jag satt med ett C.

Alltså, jag hatar min fonologikurs! Jag hatar läraren, jag hatar sättet hon undervisar på och jag hatar, hatar alla andra studenterna på kursen. Jag hatar att de fattar franska utan att behöva anstränga sig och jag hatar att de kan anteckna lika fort som läraren pratar… Jag hatar att sitta och känna att jag inte fattar någonting av vad läraren går igenom och jag hatar när de andra ställer frågor som hon tycker är “excellentes”.

Och till slut så hatar jag att gå hem när det blåser storm i motvind och håret fastnar i mina lypsylade läppar!!

Jag vill verkligen inte gå i skolan just nu. Jag vill bara vara hemma och vika bebiskläder. Och ligga på sängen och klappa på magen. Och baka bröd och kakor och äta choklad.

*böl*

Aftonbladet hade lite konstiga nyhetsnotiser i sin högerspalt i morse. Det tog en stund innan jag fattade att de var flera år gamla… Eller vad sägs om rubrikerna:

Är Britney gravid två månader efter bröllopet med Kevin Federline?

Farmen-tjejerna ger ut julskiva!

Därför gifter sig Tom och Kate! 

Julia Roberts till sjukhus lagom till premiären av Ocean’s Twelve!

… och så den mest obehagliga av dem alla:

Hur smal ska Anna Nicole Smith bli? Nu väger stjärnan 54 kg!

De flesta av notiserna var daterade till oktober 2004 och när jag hade refreshat sidan ett par gånger så dök plötsligt vanliga 2007-notiser upp istället. Det var väl någon som tänkte till.

Annars sitter jag mest och njuter av fågelkvitter. Fönstret är öppet, det är minus 1 grad utomhus och jättemulet men fåglarna kvittrar som aldrig förr. Lovet är slut och jag ska till skolan i eftermiddag. Sex veckor kvar tills terminen är över och nio veckor kvar tills vi blir tre!

Förresten drömde jag inatt att Seb krävde att pojken ska heta “Bleu Bleu Bleu” i förnamn. Det var någon tradition som jag inte hade fattat och han blev riktigt arg när jag inte nappade på idén. Suck. Kommer vi någonsin hitta ett namn?!

Ja, det är väl lite i senaste laget att tippa något om Mellofinalen så här en kvart innan den startar… Men here goes anyway.

När jag lyssnar igenom finalbidragen så märker jag att de delas upp i två läger. En JA och en NEJ, och ingen hamnar däremellan. För bland de som jag tycker om kan jag inte bestämma mig för en enda favorit att skicka till Eurovision, och det är ju helt otroligt.

Och det allra konstigaste är att jag bara har TVÅ nej-bidrag - helt otroligt en gång till! Vanligtvis så är jag så vansinnigt kritisk, men i år verkar det faktiskt som om de mest intressanta bidragen har hamnat i finalen. Förutom de där två, då.

Och de där två? De är Anna Book och Tommy Nilsson. Men heja alla andra!

Happy Mellofinal!

Jag har blivit utmanad av Toini i Edmonton!

Utmaning - 6 underliga saker om mig själv!

REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit “tagna” och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

Så här kommer sex underliga/egendomliga saker om mig:

• Jag tycker det är jättejobbigt att se/lyssna på när folk biter i isbitar, isglass eller frusna bär. Jag ryser över hela kroppen och det känns som om alla nervtrådar i tänderna darrar på en gång. Usch!

• Jag är absolut livrädd för uppstoppade djur. Alltså inte gosedjur utan döda riktiga djur. Min absoluta mardröm skulle vara om någon tvingade mig att sova en hel natt i ”Afrikarummet” på ett Naturhistoriskt museum. Allra värst vore att behöva vara under en uppstoppad elefant – fy f*n!  

• Skräcken sträcker sig även till andra stora saker som ser lite verkliga ut: statyer. Jag tycker det är superobehagligt att gå i närheten av statyer som föreställer människor eller djur. Allra värst är det om jag är i ”ögonhöjd” med dem. Det blir också värre ju större de är. När jag var och hälsade på Frihetsgudinnan i New York så vågade jag nästan inte titta upp på hennes ansikte. Till och med hennes fötter var obehagliga. Hon är bara för stor! Men även andra statyer är läskiga. Jag minns att jag svängde runt ett hörn i London för att plötsligt stå öga mot öga med fyra statyhästar som liksom kom ”hoppande” ur hörnet på huset. Då pep jag ganska högt!

• Sedan har jag alltid en massa ljud i huvudet och det kan göra mig tokig när jag ska försöka sova. Det är alltid en eller två melodier som spelas samtidigt som mina tankar drar åt olika håll. Melodislingorna brukar ofta upprepa sig om och om igen och det kan vara helt omöjligt att få ur dem ur huvudet.

• Jag pratar alltid (antingen högt eller i tankarna) för mig själv på engelska. Det har jag gjort sedan jag var typ tretton år och det håller i sig än idag. Ofta börjar jag med ”Can I talk to you for a minute?” eller ”Are you ok?” och sedan blir det en massa frågor och svar till mig själv. Helknäppt.

• Den sjätte saken (fast jag skulle lätt kunna radda upp sex till) är att jag ofta ”skriver” med tangentbordsfingersättning mot bordet eller mot mina ben. Om jag sitter och lyssnar på något kan jag börja ”skriva” några ord med fingarna och sedan upprepa det några hundra gånger tills jag kommer på mig själv. Så gör jag också ofta om jag tänker för mig själv. Det skrivs liksom ner av mina fingrar utan att jag är medveten om det.

Tokiga jag! Nu skickar jag inte den här utmaningen vidare för jag tror att jag har läst den överallt. Om du vill ta den så är du välkommen!

Kanske våra barn kan leka tillsammans?

Jag sitter här och försöker få mitt hjärta att sluta rusa runt i bröstkorgen och bulta som en hackspett. Djupa andetag! Lugn i magen!

Idag kom ett tunt kuvert från Citizenship and Immigration Canada, och jag blev totalt livrädd. Det har gått ungefär en månad sedan jag skickade in papper för att förnya mitt studentvisum som går ut den 30 maj 2007 (sådär lagom tills bebisen är två veckor gammal) och jag har kollat posten med darrande händer varje dag sedan dess. När nu ett brev äntligen dök upp så blev jag så himla nervös.

Och kuvertet var för tunt! Bara ett enda papper i - och det förstår ju vem som helst att tunna kuvert innebär dåliga nyheter. Vi tackar för din ansökan men tyvärr… eller Ut ur vårt land! NU!!

Jag kommer inte ihåg hur jag tog mig upp i lägenheten med brevet i handen. Jag måste fått någon blackout… men till slut stod jag i köket och sprättade med skakande pekfinger.

Please, please, please, please… viskade jag för mig själv och drog ut ett papper med små blå och rosa prickar på.

AAAAAAH! Ett nytt visum! Ett visum som räcker ända till 31 juli 2009!!

Det var ungefär vid det laget som hjärtat började picka som en liten borrmaskin. Det är en stor, stor sten som faller och jag är sååå himla glad! Nu kommer jag inte behöva stå på Landvetter med en liten minibebis i famnen och ett utvisningsbeslut i väskan. Inte än i alla fall.