Nu när jag äntligen fattat hur man lägger in YouTubefilmer så kommer det fler… Här är två stycken på en liten kille med hicka:

Imorse blev Bailey 16 dagar. Det firade han med att köra tre mage-ryggrullningar på raken… enligt internet ska de rulla mage-rygg vid fem-sex månader.

En rullning hamnade på film: (mörk film, men ändå!)

Åh vilka underbara tjejer det finns!
Det kom ett stort paket i lådan med present till min älskling:

… ett Älskling-set från Lundmyr of Sweden! Aaaaah!! Jag är så himla glad!! Så snart Bailey har lagt på sig lite hull så ska det bli modevisning - än så länge fick han stå ut med att jag la kläderna på honom.

Alltså, jag fattar inte att det sitter människor därute som aldrig träffat oss och som ändå tar sig tid att skicka present till vår skatt… :love: internet är verkligen fantastiskt och jag önskar så att jag kunde bjuda in alla nätvänner på fika och Bailey-gos!!

Stort jättetack och massor av kramar till dessa elva underbara flickor: Molly, Linda, Åsa, Sara, Cissi, Madde, Ellen, Maria, Annah, Mathilda och Sara. :hjartan:

Kära Bailey (a.k.a. Baileyboy, baby, petit bonhomme, hjärtat, mon grand, goding, gullunge, sweetie, honey, chaton, sötnos, monkey, grenouille, Bailey-boo, Boo-boo, lille skrutt, Boobie, poopie-moop),

Idag fyller du två veckor och det har redan gått fjorton dagar sedan vi först fick träffa dig i vårt förlossningsrum på sjukhuset Centre Mère-Enfant.

Nyfödd

Från första stund när du kom ut ur min mage, kladdig och gråblå, så har vår värld snurrat kring dig. Vårt barn. Vi hade hoppats att du skulle vara fin och söt men vi hade aldrig väntat oss en sån ljuvlig och vacker varelse. Du är perfekt och vi kan inte förstå att det är vi som har skapat dig.

Blöjnaken i pappas famn. 30 grader utomhus.

Under de här första veckorna så har vi förvånats över hur snabbt du förändras. Det verkar som om det händer nya saker varje dag och vi hinner knappt med. Nu sitter vi och tittar på bilder på dig som nyfödd och suckar över hur jätteliten och pyttig du var och vi tycker redan att du ser så stor ut nu. Du har blivit mycket stadigare i nacken och kan lätt hålla huvudet uppe själv när du sitter upprätt i vår famn. Däremot måste vi hålla koll så att du inte skallar näsan när du hastigt kastar huvudet framåt… det har hänt några gånger att du tjongat i ansiktet i en axel eller ett nyckelben. Men du säger ingenting och det verkar som om det gör ondast i hjärtat på mig och din pappa.

Ligger själv!

Du har också blivit mycket duktigare på att ligga ensam några minuter då och då. Vi kan lägga dig på en tjock filt på vardagsrumsgolvet medan vi sitter vid datorerna och om du är på rätt humör så går det jättebra. Ibland ligger vi bredvid dig och pratar eller sjunger men oftast ligger du själv och tittar dig omkring med dina stora blå ögon. Fast vi längtar så tills vi kan börja underhålla dig lite mer (det här ska vi komma ihåg när vi är trötta på att sjunga samma sång eller läsa samma bok för femtionde gången i rad!) och tills vi får lite mer respons från dig. Det första riktiga svarsleendet är mycket efterlängtat!

Favoritsovställningen - och små sockar på händerna för att skydda mot rivmärken…

Jag har blivit lite tom i bollen sedan du kom till världen. Häromdagen stod jag och gjorde mig i ordning för att bvc-sköterskan skulle komma när jag tittade lite närmare på min bh. Den hade mjölkfläckar i kuporna och kändes liksom lite solkig i tyget. Hmm. När jag tänkte efter så kom jag på att jag faktiskt levt i samma bh (dag och natt) sedan vi kom hem från bb. Tolv dagar med läckande bröst. Fräscht! Det är såna där små grejer som man slutar hålla koll på när man har en nyföding. När tvättade jag håret senast? När var det vi tvättade? Vilken dag var det som vi badade honom senast? Och jösses, har vi bytt blöja någon gång sedan i morse?! Hjärnan har blivit mos men hjärtat har blivit större och varmare sedan du kom. Och det bytet gör jag gärna.

Gos hos pappa

Idag hände något väldigt märkligt. Jag fick plötsligt vansinnigt ont i nedre delen av magen/ryggen och det ville bara inte ge med sig. Din pappa blev jätteorolig och tvingade mig att ringa till Sjukvårdsupplysningen för att fråga vad som stod på. Själv stod jag mest på darriga ben och svettades… När jag ringde fick jag uppmaningen att åka till akuten om smärtan inte slutade inom en timma. Sköterskan tipsade också att jag skulle lägga mig på vänster sida och försöka andas med djupa andetag och slappna av. Så jag lade mig på sängen och din pappa kom in med dig och undrade om jag kunde ville ha dig bredvid mig. Du var varm och nyvaken och jag tog dig i mina armar och lade dig tätt, tätt till min kropp samtidigt som jag försökte andas och slappna av. Och i samma sekund som jag lade näsan mot ditt mjuka huvud och andades in den där magiska bebisdoften som du är född med så började smärtan avta. Du lade en kall näsa mot min kind och så låg vi där och andades på varandra medan det onda försvann. Jag blev alldeles tårögd och var tvungen att gråta en skvätt. Hur kan du vara så fin?

Mammas lilla grodyngel

Igår bjöd du pappa på finfin underhållning. Han hade precis börjat ta av dig blöjan (med lite, lite bajs i) när du bestämde dig för bajsa inför publik. När jag kom in i sovrummet några minuter senare var han fortfarande i djup chock. Han påstår att det såg ut som en mjukglass som spiralade ut ur dig. Känsliga pappa!

Farfar på besök

Vi kämpar mycket med maten. Du har börjat bli en riktig storätare men samtidigt verkar det som om mina bröstvårtor blivit mindre och mindre intressanta. Du gråter, spottar och skriker när jag lägger dig vid ett bröst och det blir en lång kamp som slutar med att någon av oss ger upp. Trots allt är jag jätteglad att du går upp så bra i vikt och att du faktiskt börjar bli lite trindare om kinder och lår. Snart kanske du kan ha ett par små joggingbyxor på dig utan att de ramlar av dig…

kärlek från mamma

(idé stulen från Dooce som skriver brev till sin dotter Leta varje månad)

Alltså, seriöst. Hur hinner nyblivna föräldrar skriva i sina bloggar?! Hur hinner de över huvud taget andas?

Här är det fortfarande totalt kaos (även om det blivit liiiite bättre). Bailey är vaken i långa perioder och bara gråter efter mat. Vi kämpar på med amningen, men för det mesta får han tillägg. Även om mina bröstvårtor läkt och min mjölk runnit till så har han stora problem att få ordentligt tag. Dessutom är han enormt otålig och blir helt vansinnig när det inte kommer mjölk direkt. Ibland orkar vi kämpa länge, ibland blir det tillägg för att han ska bli tyst. Det dåliga samvetet är stort hos mamma Ida!

Vi köpte nappflaska igår och har nu slutat med att mata via slangen. Dels beror det på att det tar jättelång tid för Bailey att äta med slang, vilket gör att han är jättehungrig direkt när han har ätit klart, och dels beror det på att han är superkänslig i sin mun just nu. Han har fått torsk (svamp) i munnen och det verkar som om änden på slangen sticker honom i gommen när vi matar honom.

Vi har haft bvc-sköterskan här idag igen och hon var inte särskilt nöjd med att vi köpt nappflaska… Hon pressade på väldigt med amningen och blev nöjd när hon lyckades få Bailey att äta vid mitt bröst efter “bara” fem minuters strid. Fem minuter då mamma svettas som en gris, Bailey är högröd och skriker nonstop och bröstet bara halkar ur min hand. Jo visst, jättekul. Hur som helst så ska vi fortsätta testa bröstet i första hand och ta till tillägget i nödfall. Men jag vet hur det blir… vi sover max fem timmar per dygn, jag och Seb och det finns bara inget tålamod att trilskas. Vi båda vill bara att Bailey ska äta och må bra… och det skär i hjärtat att hålla på att tvinga honom tills han skriker så mycket att han nästan sätter i halsen.

Lite positivare nyheter var att han gått upp jättebra i vikt. Vid förlossningen vägde han 3064 gram och när vi blev utskrivna hade han gått ner till 2872 gram. Idag var han uppe på 3140 gram, och det är vi jätteglada för. Det visar ju att han i alla fall får i sig så mycket som han ska ha! Vi tycker han har blivit lite rundare om kinder och lår också, och det känns skönt. Han är ju så himla spinkig…

Tiden går vansinnigt fort med Bailey i vårt liv. Det känns som om dagarna bara rinner iväg och vi blir alltid lika överraskade över vad klockan är. Jag stuffar runt i bh och trosor mest hela tiden (temperaturen ligger på 28-30 grader utomhus för tillfället och svetten lackar!) och känner mig sådär halvsnygg. Ibland går jag på toaletten och ser mig själv i spegeln… håret på ända, inget smink, svettig panna… ingen boost för självförtroendet direkt!

Lite foton:

Sista magbilden tagen på morgonen den 12 maj, precis innan vi åkte in till bb.

På promenad med Bailey i Baby Björnen (Sofia - den kom fram!! Den hade gömt sig bakom en låda i Sebs pappas bil… *suck* men nu är den hittad och såååå omtyckt!) Vi älskar den alla tre! Bailey sover som en stock i den och det är hundra gånger smidigare än att dra ut vagnen. (Pappa ser lite pompom ut eftersom han haaatar att vara med på bild… haha)

The dubbelhaka has arrived!!

Far och son sover djupt…

Ett leende! Bailey ler väldigt ofta och även om vi vet att de inte är “riktiga” leenden så är de så underbara att se!

Nä, nu är klockan halv två på natten och jag har precis avslutat min middag. Kanske dags att gå och lägga sig? Seb och Bailey har sovit någon timma så jag borde få ett par timmars sömn innan det är dags för nästa matning…

Kram på er alla och en miljon tack för era underbara kommentarer! Jag känner mig så usel som inte svarar och ger respons… men ni räddar dagen för mig. Ofta sätter jag mig vid datorn vid gränsen till sammanbrott och blir lyft av era ord. Men så orkar jag inte logga in på bloggen för att ge respons…

TACK!!!!!! :hjartan:

Idag har vi tagit bilder för födelseannons i Bohusläningen (Snäckan - håll utkik!). Till slut blev det den nedersta av dessa två.

Timmarna går snabbt förbi och vi vet knappt var vi gör av dagarna… Allt cirklar såklart runt Bailey - även om han sover väldigt mycket. Fram till igår vägrade han ligga själv när han sov så vi bar runt på honom jämt. Vilket innebar att någon av oss alltid var tvungen att vara vaken för att hålla Bailey när han sov… :dead: Men så igår började vi träna honom på att ligga på rygg utan att någon tar i honom och det går faktiskt bättre och bättre. På natten sov han mellan oss, på sin “skötbädd” och så höll vi en hand på honom då och då - mycket bättre! Trots detta sover varken jag eller Seb mer än två-tre timmar per dygn och det märks att man går på sparlåga.

Fram tills idag har jag varit jätteledsen över att amningen funkat så dåligt. Bailey får inget bra tag och jag har haft jätteont i bröstvårtorna. Varje amning har varit så jobbig att jag har mått illa bara av att tänka på att han nog snart ska äta igen. Vi har haft besök av en bvc-sköterska tre gånger den här veckan för att jobba med amningstekniker och nu börjar det lätta. Äntligen! Eftersom jag inte kunnat amma så ofta så har vi gett honom tillägg, men utan att använda nappflaska. Istället har vi haft en lång, tunn slang från nappflaskan och där änden på slangen stuckit in i Baileys mun medan han sugit på ett av våra fingrar. På det sättet har han fått suga för att få mat men samtidigt varit garanterad “vinst” - vilket han absolut inte är vid mitt bröst. Så här ser det ut när han äter med slang:

Idag har bröstvårtorna varit hyfsat läkta och vi har lyckats med amningen flera gånger. På förmiddagen åkte vi dessutom till ett amningscenter och provade ut samt köpte en pump som verkar funka fint. Nu på kvällen har jag pumpat fram 30 ml - det går långsamt men säkert. Så nu kan vi ge bröstmjölk via slangen istället när brösten inte funkar.

En hel vetenskap!

Fler bilder från igår och idag:

Bailey på väg till affären. En liten miniplutt i stor vagn! Vädret här har varit mellan 5 och 7 grader de senaste dagarna så han har varit tvungen att vara väldigt påpälsad…

Baileygubben funderar i sömnen.

Bailey gäspar i sin sovpåse. Storleken är “one size fits all” så den är lite pösig.

Vi myser lite, jag och lille prinsen.

Nybadad och luktar jättegott! :love:

Baileys favoritställning… hopkrupen som en liten rugbyboll - säkert den ställningen han haft i magen! :hjartan:

Blöjbyte! Bailey hatar att vara naken. Ju barare dessto värre… Därför blir det alltid ett väldigt utbrott vid varje blöjbyte och det enda sättet att lugna honom är att han får suga på ett av våra fingrar… Ännu värre än blöjbyte är att bada - då skriker han nonstop tills han äntligen får komma upp och rullas in i en handduk.

Mys med lillskrutten! :love:

Lite bilder i hastigheten:

Bailey blir vägd några minuter efter han kommit ut.

Jag och Bailey inne på vårt rum några timmar efter förlossningen.

Bailey är ett dygn gammal (i sjukhusets standardmundering).

16 maj, tre dagar gammal och i den minsta bodyn som vi har… Han har gått ner från 3064 gram till 2700 gram och är lite spinkig.

På pappas arm med stora ärmar.

Sover, sent på kvällen den 16 maj.

Vi hade besök av bvc-sköterskan idag och hon hjälpte mig med amningen. Jag har inte kunnat amma mer än någon enstaka gång det senaste dygnet, dels eftersom bröstvårtorna är jättetorra och spruckna och dels eftersom mjölken kommit ut i brösten (fast ännu inte ut genom bröstvårtorna) och de har blivit stenhårda.

Jag hoppas det löser sig snart så att vi kan fortsätta amma och sluta med tillägget.

Jag har precis sovit en och en halv timma i ett sträck och har nu kommit upp i en total av sju timmars sömn sedan lördag morgon…

Återigen tack för alla gulliga kommentarer! Vi är jätteglada - men livet är totalt galet just nu och vi har knappt tid att varken äta eller sova…

I’ll be back!

Vi är hemma! Detta skriver jag med en nybadad, nymatad prins Bailey Mackenzie Dure Laliberté på bröstet. :hjartan:

Först vill jag säga 1000 tack för alla underbara hälsningar vi har fått. Jag är så rörd och lycklig över att ha så många som hejar på oss och är glada för oss - ni är fantastiska! Tack också till Snäckan som meddelade nyheten här - jag grät över dina vackra, varma ord!

En fullständig förlossningsberättelse kommer senare. Just nu tycker jag att det är jobbigt att tänka på den och jag tycker till och med att det är obehagligt att se bilder som Seb tog. Däremot hade jag valt ut några Baileybilder att lägga upp här, men nu märker jag att alla finns på Sebs dator och eftersom jag är ensam uppe med lillprinsen så vill jag inte sitta så mycket vid datorn.

Allt har hur som helst gått bra och vi har verkligen fått världens sötaste och finaste bebis. Och minsta! Alla kläder i 50/56 är för små, särskilt byxor glipar flera cm i midjan!

Amningen är det stora problemet. Varken jag eller Bailey förstår hur det ska gå till, och ikväll är båda mina bröstvårtor såriga och så svullna att han inte fick något tag alls… Som tur var hade vi fått med oss två småflaskor med “färdigmjölk” från bb och det var helt underbart att se Bailey-boys lilla mun spricka upp i ett leende efter första sippen. Jag tror det var första gången han åt sig mätt och en stooor klump av oro och ångest lindrades i mitt bröst.

Imorgon kommer en bvc-sköterska hit och kollar hur vi mår. Det ska bli så skönt att ställa frågor till någon - jag känner mig jättevilsen sedan vi kom hem… Seb däremot är lugnet själv och beter sig som om han aldrig gjort annat än att ta hand om en nyfödd. Redan världens bästa pappa!!

Det här får bli allt för idag. Jag kommer ligga väldigt lågt på nätet framöver… det känns väldigt oprioriterat just nu!

Det är en stor ära att få meddela att Ida och Sebs lilla familj på två äntligen har blivit tre!!!

Bailey föddes den 13 maj kl 9:00 (15:00 svensk tid) efter en mardrömsförlossning på 25 timmar. Underverket var 52 cm lång, vägde 3064 gram är naturligtvis sååååå fin! Ida kommer troligtvis att ligga kvar på sjukhuset minst två nätter och räknar med att vara hemma igen på tisdag.  

STORT GRATTIS till Ida och Seb och VÄLKOMMEN till världen efterlängtade prins Bailey! 

Även ett STORT TACK till alla som hållt tummarna och stöttat Ida genom både graviditet och förlossning!

Vänliga hälsningar Åsa aka Snäckan

(jag hoppas att jag inte kommer behöva ångra titeln senare!)

Nu händer det grejer! Jag har sovit några timmar och vaknade klockan 5 av att det kändes “obehagligt” i hela kroppen. Efter en liten stund gick jag upp och fick nästan direkt en värk. Seb var vaken och satt vid datorn. Han blev glad att se mig men minen förändrades snabbt när han såg att jag hade ont… :huh:

Mellan klockan kvart över fem och kvart över sex har jag haft värkar med 7-11 minuters mellanrum och de har varit riktigt starka. Jag ringde förlossningen vid kvart över sex och sköterskan sa att så snart de är nere på femminuters-intervaller under en timma så kan vi åka in. Tills dess ska jag bada varmt, ligga på vänster sida och värma upp vetepåsen.

Det har startat!!! :wohoo:

Just nu är Seb utskickad till vår närmaste kvartersbutik för att fylla på pengar på mobilen (så att jag kan sms:a Åsa!) samt göra sitt bästa för att hitta lite matsäck till oss. Vi ska packa med oss lite snacks - juice, frukt, kexchoklad och pulversoppa - så att vi kan överleva dagen.

Jag ska försöka skriva igen innan vi åker in.

(och jag förstår att det blir knäppt med tiderna men jag orkar inte räkna om till svensk tid. Vi är dock sex timmar “efter” er så när klockan är sex på morgonen här är den 12 på dagen hos er)

Okej. Så under fredagseftermiddagen började jag få lite värkar då och då. Rester av slemproppen kom också ut när jag gick på toaletten och även senare när jag duschade. Vid halv åtta på kvällen gick vi på promenad och då fick jag en värk mitt på en parkering. Fast det dröjde mellan 45 och 60 minuter mellan varje värk…

Så kom vi hem och lagade middag. Då började värkarna plötsligt komma med 13-20 minuters mellanrum och vi blev hur glada som helst! När jag hade haft tre värkar i rad med ca 14 minuters mellanrum så ringde Seb sina föräldrar för att varna dem att vi nog skulle åka in till sjukhuset någongång frampå lördagen. De blev såklart helt uppspelta och både jag och Seb var jätteglada att något äntligen hände!

Men så gick Seb och lade sig vid halv elva för att sova så mycket som möjligt, och jag satt kvar uppe. Och fram tills nu (klockan är kvart över tolv) så har jag inte haft en enda värk! Nu ska jag gå och lägga mig och försöka sova lite… och så hoppas jag att det drar igång igen under natten. :cursing:

Efter en natt av “sova en timma, vakna och vända sig, sova en timma, vakna och vända sig” och mensvärksont till och från så är jag trött och känner mig mörbultad i hela kroppen. Höfterna och ljumskarna gör verkligen precis hur ont som helst just nu… och jag känner mig tung och trött. :puh: Härligt!

Imorse när jag var på toaletten hade slemproppen släppt . Den var precis så äcklig som jag hade föreställt mig - en tjock gul slemklump med blodstrimmor. Men ändå - äntligen händer det grejer! Visserligen har min barnmorska verkligen gjort så gott hon kunnat för att avdramatisera slemproppens betydelse för snar förlossning (”Men gud - håller folk på och pratar om den ännu?! Den har ingenting med förlossning att göra!!”) men jag är ändå glad. Kanske, kanske sätter det igång snart! :wohoo:

Alltså, uppdateringarna för tillfället är inte så roliga. Det är mest bebis på hjärnan som gäller och jag har inte mycket annat att skriva om…

Jag skulle vilja be någon av mina läsare om en tjänst: Jag letar efter någon som kan uppdatera här på bloggen när vi ligger på bb. Så om du:

1. Vill och har lust

2. Har mobiltelefon (och vill ge numret till en främling i Kanada…) så att jag kan sms:a dig

3. Sitter mycket vid datorn och har tillgång till internet “jämt”

… så får du gärna maila mig (vaniljblog@yahoo.se). Först till kvarn får jobbet. :love:

UPPDATERAT: Åsa var först till kvarn :flower: så nu är den saken ordnad!

Nu är det dags för dusch och mat!

Om fem dagar är det den 14 maj :dance: . Vår bf-dag som vi har haft ögonen på ända sedan jag testade positivt den 4 september… Och då vore det väl trevligt om bebisen tittar ut? Eller innan dess? :yes:

Vi var hos barnmorskan idag på vårt sista “ordinariebesök”. Först tog det oss en halvtimma att ta oss dit (jag vaggar fram i slow motion) och när vi väl kom fram var jag helt genomsvettig och hade döont i ljumskarna… Receptionisten (som är totalt koko i huvudet) frågade hur långt det var kvar och det kändes nästan konstigt att säga att det är beräknat till på måndag. Haha. No more sju veckor kvar! :dance:

Undersökningen visade tyvärr att inget hänt sedan förra veckan. Barnmorskan kunde sträcka sig till att jag hade öppnat mig ytterligare en halv centimeter, men det är ju i stort sett ingenting. Däremot hade magen sjunkit en aning och blivit en centimeter mindre, vilket borde innebära att han skruvat sig längre ner (= förklaring till mina ömmande ljumskar). Men det tråkigaste var när hon sa att hon var ganska säker på att se oss igen nästa onsdag :wtf: och att det skulle dröja minst en vecka innan något hände. Hon gick till och med igenom hur en igångsättning går till - något som jag varit så säker på att slippa!

Bah! Lilla unge, kan du inte komma ut av dig själv? Vi väntar och längtar efter dig :love: . Ingen av oss har ro eller sinnesfrid att göra någonting förutom att tänka på dig… så kom ut till oss! Mamma längtar till och med efter att det ska göra jävligt ont!!

För övrigt är det inte mycket som händer. Sommarvärmen har slagit till med kraft och det står 27 grader i prognosen inför imorgon :puh: . Hjälp! Jag har inte ett enda par sommarskor och bävar för att gå i affärer och prova… särskilt när jag är nysydd och öm!

Utomhustemperatur just nu (kl 20:53) 23 grader.
Inomhustemperatur just nu: 450 Fahrenheit, eller typ 225 Celsius. Den höggravida får faktiskt skylla sig själv som valde att baka hemmapizza när det är sommarvärme… :doh:

Mitt under pizzabaket ringde Sebs farmor och jag råkade svara. I regel undviker jag att svara när det är Sebs familj, men nu stod det “caller unknown” på nummerpresentatören och då blev det som det blev.

Sebs farmor är väldigt svår att förstå. För det första pratar hon med mer dialekt än de andra i Sebs familj och för det andra så använder hon gamla franska uttryck som är helt omöjliga att fatta. Oftast brukar jag sitta och le och säga “Ah, oui…” eller “Mais, non…” beroende på hur hennes tonfall är… men nu, när jag skulle prata med henne i telefon var jag tvungen att ge lite mer respons. Och det gick så himla bra! Mon dieu, jag berättade hur jag mådde och hur det känns och hur vi väntar och längtar och hon svarade och frågade och vi förstod varandra. Inte en enda gång blev det missförstånd eller fnurror - och det är ovanligt för mig. Det enda som är lite tricky är att jag måste komma ihåg att säga ni till henne, men det gick också bra. En gång råkade jag säga du, men det tror jag inte hon märkte… eller så låtsades hon inte om det…

Igår blev Seb klar med sin uppsats som han har jobbat på hela terminen - så nu är han lika ledig som jag! :wohoo: Härlicht! För första gången sedan sommaren 2005 har vi ledigt samtidigt och dessutom ända till första veckan i september. Lovely, lovely. Jag är så glad för att vi har möjlighet (även om det blir knapert med pengar) att vara hemma båda två tillsammans under juniors första fyra månader… Det kommer bli family bonding av mass!

Hela vårterminen har jag tjatat och tjatat på Seb att vi skulle göra något tillsammans, och hela tiden fått ett nej till svar. Inte för att han inte ville… men för att alla de där uppsatserna legat som tegelstenar i hans bröst. Men så igår - free at last - så blev det äntligen av! Vi tog en liten, kort promenad (i jeansjacka och ärmlös gravidtopp!) runt vårt kvarter och spanade in lekplatser. Det var så himla mysigt att bara gå runt och prata… kika på naturen och folket runt omkring oss och fantisera om att gå just här med barnvagn. Snart, snart.

Så kom vi till Pyramiden (som ser ut så här) där vår stora mataffär ligger. Och så upptäckte vi att de hade öppnat en ny restaurang i bottenplanet. Jag blev plötsligt väääldigt sugen på “gourmet”-hamburgare och lyckades övertala Seb att testa. Så satt vi där och höll varandra i handen och åt hur härliga hamburgare som helst. Myyyys! :love:

Sedan gick vi hem och såg på ett avsnitt av Planet Earth och klappade min mage. Bebisen envisas med att kicksparka mig rakt ut i sidan och det börjar bli hyfsat irriterande. Men jag förlåter honom om han bara kommer ut snart!