Blah

Blah

Monday, 18th June 2007 (07:34)

Det har varit tyst här några dagar och det beror på att jag inte mått riktigt bra. Dels har jag en förkylning som ligger och lurar utan att riktigt bryta ut och dels har jag känt mig väldigt nere de senaste dagarna. Det är en massa som snurrar runt i huvudet och jag får ingen riktig ro… och jag känner att Seb inte förstår och att jag är helt ensam i hela världen. Typisk Ida-depp med andra ord.

Efter inlägget då jag skrev om Baileys magknip hade han några dagar som var helt underbara. Han sov gott och länge och hade inte en enda skrikstund. När han var vaken var han så nyfiken och härlig att vara med. Jag skriver “var” för det varade bara i två dagar. Nu har vi haft tre dagar och nätter med en bebis som gråter hela sin vakna tid. Han sover hyfsat när han väl somnar, men och sedan är det en ändlös vaka då han är helt otröstlig. Både jag och Seb har varit helt förtvivlade och känt de där tabukänslorna som man knappt vågar erkänna… Ilska, vanmakt, frustration… Aldrig att jag skulle göra min Bailey illa men jag förstår faktiskt föräldrar som i stundens hetta skakar om sin bebis för hårt. Man blir helt knäpp i huvudet efter några timmars otröstliga skrik. Särskilt om natten när stressen för att störa grannarna är högre än på dagen…

När jag vaknade vid tretiden inatt kom Seb in med Bailey i sovrummet och bara räckte honom till mig. Så sa han “Jag börjar hata honom” och gick ut igen. Gud, vad det gjorde ont att höra… men jag förstår honom. Jag kände precis likadant igår natt när det var jag som var ensam uppe.

Usch, det här känns fruktansvärt att skriva. Jag vill inte vara en mamma utan tålamod! Och jag klamrar mig fast vid tanken på att det här är en fas, en tillfällig period som kommer gå över. För det måste den göra.

You can leave a respond or send trackback from your website/blog.

33 kommentarer on “Blah”

Leave a comment »

Sara: http://tomtebolycka.wordpress.com
Monday, 18 June 2007 @8:17 am

Ja, Ida. Det är en fas och det går över. Somliga bebisar har ont i magen, är rädda för vargar. Och deras mammor och pappor gråter, svettas, känner ångest. Speciellt deras mammor. Jag minns att varje dag kändes som en månad, varje gång natten närmade sig så tog ångesten ett hårdare grepp om strupen. Usch, det är vedervärdigt att känna så när allt man vill är att vara sådär lycklig som vissa andra mammor verkar få vara redan från start. Jag önskar såååå med varenda cell i hela min kropp att det fanns något jag kunde göra för att lindra eller avlasta… Finns det något ni kan testa om det kanske är kolik? F var ju likadan, var bara tyst vid bröstet och han blev aldrig bra av Minifom men finns det något så kanske det är värt att testa. Eller så tänker jag på Annika Lants bok 9½ mnd. Hennes andra barn skrek jämt och sov illa om nätterna, kräktes jämt och vid fem månader får han medicin mot reflux och blir en annan bebis.

Den enda tröst jag har är att det BLIR bättre och att du inte är ensam om att ha haft en sån här start. Om det blir för jobbigt tycker jag att du ska prata med någon utomstående, det hade jag behövt men var aldirg stark eller modig nog att inse det.

Massevis med varma kramar
Mika:
Monday, 18 June 2007 @9:11 am

Åh vad det känns i hjärtat att höra att du är ledsen, önskar att jag kunde vara där. Hoppas hoppas att det är något som snart går över, måste var otroligt frustrerande att inte kunna hjälpa honom. Tusen tusen kramar till världens bästa tjej!
mallan: http://mallansblog.blogspot.com/
Monday, 18 June 2007 @9:24 am

Jag önskar så att jag kunde göra något för er. Säga något tröstande eller hjälpa till på något sätt… Visst är det en fas och visst kommer det att gå över… Men tills dess är det ju så hemskt & jobbigt för er

Jag hoppas av hela mitt hjärta att det går över snart så ni får mest härliga, glada, mysiga stunder med er Bailey! :hjartan:

Jag beundrar dig för att du vågar och orkar skriva av dig om allt! Det är jättebra! Du är jättebra! Stor kram till dig! :flower:
Annika: http://kankaglenreston.blogspot.com
Monday, 18 June 2007 @11:42 am

Ida! jag kan lova dig att det här är eb fas som kommer att gå över. LOVAR!! Been there!! De första tre månaderna av min dotters liv var TUFFA. Det kändes som om man förlorat sin fasta bas. Att allt förändrats till det sämre. Precis som du kunde jag få en känsla av att vilja SKAKA min baby. Man blir ju knäpp…
NU vill jag säga dig ur djupet av mitt hjärta att efter att dom första tre månaderna med Bailey har passerat kommer allt att känns helt annorlunda. Normalt. Det är då det roliga börjar. De första tre månaderna minns jag som mer eller mindre asvidriga. Jag var avundsjuk på kompisar som hade ett åringar! Jag var avundsjuk på folk som hälsade på oss, för dom kunde gå igen. Jag var tvungen att stanna.
Men, käraste Ida…Det går över…När han fyllt tre månader kommer det bli ändring, nästan över natten…

Massor av kramar från mig!!! Jag vet hur du har det nu…
Tessan: http://tessans.bloggsite.se
Monday, 18 June 2007 @12:06 pm

Har ingen aning om vad du känner eftersom jag aldrig varit där själv. Men jag är övertygad om att du hittar kraft och ork i “ur-mamman” i dig för att ta dig igenom det här. Andas med magen och låt oron passera, be om hjälp av högre makter och lita på att allt kommer bli bra.

Kramar!
Helén:
Monday, 18 June 2007 @12:55 pm

Jag kan bara instämma i det alla ansra skriver - de tre första månaderna är tuffa!! Visst finns det gott om mysiga perioder, men de var också fulla av frustration, trötthet, ilska etc. Jag tror att alla föräldrar kan känna igen sig i det du skiver.

Det kanske inte verkar så nu, men jag lovar. Det blir bättre!! Kämpa på!! Snart kommer dina föräldrar också och då kan du få lite avlastning.
Caroline: http://bakel.se
Monday, 18 June 2007 @1:34 pm

Det är inte alls så ovanligt att de tolv första veckorna kantas av magont. Det är en ovan kista de släpps ut med… Jag hoppas att du ska hitta ett sätt att skärma det ifrån dig och inte beröras. Du kommer få ett trevligt barn med tiden. Efter den tuffa tiden.

För egen del tyckte jag det kunde hjälpa att lägga ifrån mig barnet på ett säkert ställe och helt enkelt gå iväg en stund. Situationen varken förbättras eller försämras, men man kan få samla sig lite.
Annah: http://annah.conda.nu
Monday, 18 June 2007 @1:34 pm

Åh gumman! Förstår precis hur du känner dig. Det är jobbigt och de kommer nog tyvärr ha sådana här perioder till och från i början. Milton är själv inne i en period nu och man blir verkligen frusterad och ändå när de sover sött så tittar man på dem och känner att åhhhh, de är alldeles underbara!

Massor med kramar till dig och du är absolut ingen dålig mamma! Bara mänsklig!

Annah
Jenny Stensli: http://jello-stensli.blogspot.com/
Monday, 18 June 2007 @1:38 pm

Jag sa samma sak till min man som Seb sa till dig, men jag lovar att det blir bättre. Vid 6 5-6 månaders ålder sov Alexander från 9 till 5-6 på morgonen, han vaknade och fick välling och somnade om till 8-9. Massor av kramar till dig och familjen :hjartan:
Marie:
Monday, 18 June 2007 @3:14 pm

Du är inte ensam Ida, läs alla fina kommentarer på din blogg! VI är med dig allihopa!
elina:
Monday, 18 June 2007 @3:16 pm

Stora varma kramar till dig Ida! Jag känner så väl igen dina tankar…..
kanske din Ida-depp är en mamma-blues?Det är tufft att vara småbarnsmamma, men ännu tuffare att vara det så långt borta från sina egna föräldrar och syskon.
Men, som alla andra skriver..det blir bara bättre och bättre
Åsa:
Monday, 18 June 2007 @3:30 pm

*sänder kärlek värme och tålamod*
maria: http://mammamaria.se
Monday, 18 June 2007 @3:36 pm

Skickar en STOR kram! Det blir bättre, jag lovar!
Bättre och enklare.
Det är en riktig liten sötnos ni fått i alla fall. Sååå go!
Många kramar till er!
Eleonor: http://eleonor.valborg.net
Monday, 18 June 2007 @4:23 pm

oj vad jobbigt! Det är pågrund av sådant där som jag för flera år sedan lovade syrran att ta bebisen om de får ett kolikbarn så de får sova och vara sig själva. För som utomstående kan jag bjuda på en vaknatt om det gör att de får sova och orkar ett tag till. Synd att det är för långt bort för att jag skall kunna erbjuda er detsamma.
lena: http://www.lillal.com
Monday, 18 June 2007 @5:15 pm

håller med alla tjejer som skrivit innan mig och sänder här världens största kram! håll ut älskade vännen min, det blir bättre!!! :love:

tänker på dig/er MASSVIS!!!

PUSS å KRAM! :melt:
Snäckan & Simon: http://snackansdagar.blogspot.com
Monday, 18 June 2007 @5:30 pm

Men lilla, lilla gumman! Jag ska inte skriva här och låtsas att jag förstår vad du går igenom för Simon har varit allt igenom en ursnäll bebis. Men jag vill ändå skicka alla kramar i världen och säga att du är såå modig som vågar sätta din frustation, ledsamhet och kärlek på pränt här på bloggen. Lova att du hör av dig om det finns något som jag kan göra. KRAM
Petra: http://www.pippilottan.blogspot.com
Monday, 18 June 2007 @6:47 pm

Vet PRECIS hur ni har det just nu och vad ni gar igenom. Elsa hade otroligt kolik i hela 4 manader. Det var jattejobbigt och frustrationen var enorm av att inte kunna trosta henne. Vissa spekulerar att det kan bero pa gas i magen andra att det ar en neurologisk omognad som dom sa smaningom vaxer ur. I Elsa’s fall kande jag att det var det senare.

Prova med gas droppar och se om det hjalper. Forsok att fa tag pa en DVD film om de 5 S:en (Happiest Baby on the Block). Det var forst efter att vi sett pa den instruktions DVD som vi fann tekniker som i alla fall fick henne att vara tyst. Det enda som hjalpte var att “swaddla” henne jattehart och “swinga” henne i en GRACO swing hela natten pa hogsta hastigheten. Instructions filmen ar bra och visar nagar tekniker som kan hjalpa. Pappor brukar gilla den.

http://www.amazon.com/gp/customer-reviews/discussions/start-thread.html?ie=UTF8&ASIN=B0006J021C&authorID=A275EWB6L7F2HH&store=yourstore&reviewID=R1E9VTF54EYSLU&displayType=ReviewDetail

Om du inte kan fa tag pa den kan jag skicka en kopia till dig.

En annan sak som hjalpte oss massor var en stor yoga boll som vi hade. Vi satt pa den framfor TV:n och hoppade med Elsa hart inlindad i en filt. Det blev lattare att ge henne konstat rorelse utan att trotta ut sig sjalv. Yoga bollen blev var basta van och vi tom tog med den till Sverige. Min pappa tyckte vi var knappa, men efter en kvall utan den sa forstod han oss 100%.

Lycka till och hall ut - det gar over!!! Det ar inget som Baily kommer att komma ihag eller att ta skada av. Tom du och Seb kommer att nastan glomma bort att denna period var sa jobbig. De forsta manader ar som en transport period man ska ta sig igenom.

Det ar jobbit att fa dessa berg-och-dal-ban kanslor av har, karlek och frustration. Forsok att njut av de timmar eller minuter da han ar lugn och fin. Jag hade ett par timmar varje morgon da Elsa kunde vara lugn och ligga och titta sig omkring. Steven fick aldrig ta del av dem eftersom han da var pa jobbet.

Puss och Kram
elma: http://www.elmaa.wordpress.com
Tuesday, 19 June 2007 @2:09 am

Jag förstår precis. Det har hänt här hemma att jag har tänkt: “Nu packar jag och går. Jag ORKAR inte en natt till med detta!” För han skriker och skriker och skriker. Jävla mage! MEN det blir bättre! Jag lovar!! Dino är en helt annan bebis idag än för bara typ 2 veckor sen.

Och tålamod får man tappa när man inte har fått sova på länge. Det ÄR jobbigt med en liten skrikhals oavsett hur söt han är. Om du behöver prata med nån som går igenom typ samma sak, så kan du väl maila ditt nummer så ringer jag.

Du är grym som mamma, Ida! Tvivla ALDRIG på det!

tänker på er massor!
stor kram
Emelie:
Tuesday, 19 June 2007 @2:49 am

Hej Ida!

Jag har själv inga barn och kan inte sätta mig in i din sits, men jag förstår att du har det jobbigt just nu. Jag har många kompisar med småbarn, som precis som du varit ledsna och frustrerade de där första månaderna, innan de fått ordning i tillvaron. En kompis sa till mig “Ibland känner jag för att slänga honom (bebisen) rakt in i väggen”. Sedan tittade hon oroligt på mig och sa “men jag skulle aldrig göra det såklart”. Såklart inte, men jag förstod hur hon kände och varför. Det är fullkomligt normalt, men det är få som vågar prata om det. Dumt egentligen. Om alla pratade ut om det som var svårt och jobbigt, skulle det vara enklare. Det är alltid skönt att höra att andra tänker eller känner som en själv.

Hoppas det lugnar ner sig snart!

kram :flower:
Millan: http://www.millansnils.blogspot.com
Tuesday, 19 June 2007 @3:40 am

Ah Ida jag forstar precis vad du menar!! Det ar en kansla av fullstandig vanmakt nar man inte kan lugna sitt barn och efter ett tag sa tryter sjalvklart talamodet. Jag lovar att det blir battre!!! Det blir det verkligen!! Stor kram till dig!
Mia: http://www.miaolsson.com
Tuesday, 19 June 2007 @5:16 am

Idagumman… jag har inga egna egna barn men många kompisar som har fått många barn, så jag förstår att det är något som går över. Jag förstår att man kan bli frustrerad och känna GAAAAAHHHH!! när barnet skrikit i x timmar.

Efter regn kommer sol

Skickar över lite tålamod och solstrålar från Sverige!
Molly: http://xpats.se
Tuesday, 19 June 2007 @5:26 am

*kramar om dig, länge* :hjartan:
Madde: http://madde.eu
Tuesday, 19 June 2007 @5:34 am

Stor kram!
Hoppas att det går över snart så att ni alla får sova
Jessica: http://englalik.com
Tuesday, 19 June 2007 @6:47 am

Det kommer gå över ska du se. Stackars bailey som har ont och han känner att ni blir frustrerade, trötta o.s.v. och saker och ting kan då förvärras tyvärr.

Håller tummarna för att ni snart kan få lite lugn alla tre.

KRAM!
Annica:
Tuesday, 19 June 2007 @7:07 am

Usch, vad jobbigt!

När skulle din familj från Sverige komma? Då får ni säkert avlastning så ni kan få sova ut båda två.

Varma kramar!
Lina:
Tuesday, 19 June 2007 @7:29 am

Stoooor KRAM till DIG! :flower:
Sara: http://www.mammaliv.com
Tuesday, 19 June 2007 @3:46 pm

Det är ju så att den här typen av känslor fortfarande ses som “förbjudna”, men det hör till. Det är fullt normalt. Det tär verkligen när ens barn gråter och gråter och ingenting hjälper och man blir trött, ledsen, arg… Man känner dåligt samvete såklart för att man tror att man själv gör något fel. Hoppas det blir bättre snart!!
Vi hade en del jobbiga nätter också men det där har man ju nästan glömt bort nu, men när man är mitt i det så får man nästan ångest när natten närmar sig och man vet att man inte kommer få sova många minuter i sträck.
Har du pratat med någon barnmorska eller sköterska om det? Det kanske finns någon hjälp att få? Om det är magknip han har eller om det är ngt annat.

Hur som helst, många säger ju att de tre första månaderna är värst, sen blir allt bättre…. nu behöver det ju inte ta så lång tid för er, men när du nu är mitt uppe i det så ska du veta att tiden går fort. Snart är det bättre och då kommer det kännas lättare.

Jag kan ibland nu när Karin är gammal känna ibland när hon sätter igång med sitt värsta trots att jag inte vet vad jag ska göra för att få henne att förstå/lyssna. Hon är en väldigt viljestark liten dam och är man själv trött så har man inte samma tålamod som annars. Då blir man lätt både arg och frustrerad.

Du är en bra mamma, glöm inte det! :hjartan:
Fia: http://fiaspixlar.org
Tuesday, 19 June 2007 @4:51 pm

Åh, Ida… Jag kan bara föreställa mig er frustration. Önskar så att den här jobbiga perioden snart är över för er! Och du är inget annat än världens bästa mamma för Bailey - tro inget annat!

Jag har varit dålig på att skriva till dig. Förlåt för det. Tack för mailet om ap-tröjan. Så underbart fint du skriver när du skriver till Bailey. Jag blir alldeles rörd.

Tack för din omtanke vad gäller Molly, Ida. Det värmer massor!

Kraaaaaaaaaaaam! :hjartan:
Sofia H.: http://sofiahagild.blogspot.com
Thursday, 21 June 2007 @7:52 am

Kan inte ens föreställa mig hur jobbigt och frustrerande det måste kännas. Men jag är övertygad om att det kommer att gå över.

Så håll ut!! Många varma kramar till dig från mig! :hjartan:
Nouvelle: http://nouvelle.se
Thursday, 21 June 2007 @1:15 pm

Å gumman! Vad jobbigt du har det. Jag hoppas det blir bättre snart och att Bailey (och du!) mår bättre. Du är modig som vågar skriva vad du känner. Det skulle inte alla göra, eftersom det är “förbjudet”. Du är beundransvärd!

Massa kramar!
Sofia i Montreal:
Friday, 22 June 2007 @7:13 am

Ååååh! Vecka fem och sex är de värsta kolikveckorna! Dra honom i vagnen över trösklar så det blir lite “ka-dunk” över det hela. Det funkar för en del. Bär honom i baby-björnen (min absoluta räddning) eller gå ut på promenad så ni inte blir helt knäppa i lägenheten. Det kan oxå vara så att han är HUNGRIG. Har ni provat att plugga på honom eller ge honom en flaska till? Ibland blir det jättehungriga och då hjälper bara mat. Annars tycker jag att ni ska be om hjälp hos barnmorskan. Det finns hjälp att få. Ni fick säkert en hel del papper om olika ställen man kan gå till / vända sig till för nyblivna föräldrar. Utnyttja hjälpen ni kan få. Ibland finns det frivilliga damer (kolla i papprena) som kommer hem och tar hand om bebin åt en så att man kan få sova lite!
Snart får du besök!
Kram kram!
Linda: http://www.asiatica81.net/
Sunday, 24 June 2007 @4:32 pm

Söta vän!

Jag förstår er frustation, men så jobbigt som ni verkar ha har nog inte jag haft det med Emilia.

Jag har inget tålamod, har aldirg haft, har lätt för att bli arg och ja, jag kan oxo förstå de som gör sina barn illa. Men jag skulle ALDRIG skada min dotter.

Man tänker hårda ord och får dåligt samvete direkt efteråt.

Man kan bara glädjas över att det faktiskt kommer gå över. Förr eller senare.
Jag hoppas de som skrivit till dig har fått dig på bättre humör och att du fått mkt tips.

Sköt om dig gummsan! Kram!
Lena: http://www.koala.nu/blahblah
Tuesday, 26 June 2007 @8:43 pm

Bölar igenkännande här. Hon har inte varit så jobbig än men det ÄR jobbigt! Hon sover på dan och är vaken på natten och när hon skriker känns det som om hjärtat ska brista.
Hörde talas om ett par droppar som heter BioGaia Barnhälsa eller Sempers magdroppar. Det ska vara mjölksyrebakterier som ska göra underverk för deras magar.
Säljs på Apoteket här men ha rinte fått tag på dem än men vill du att jag ska skicka såna gumman?

Leave a comment