Kära Bailey,
Aktuella smeknamn: grynet, grisen, godingen, älsklingen, hjärtat, raringen, fina bebisen, glada bebisen, gullungen, Boboo, Kokoo, Fofoo, Popoo… och detta är bara vad jag säger. Pappa kallar dig för egna namn. Kärt barn har många namn…
Igår fyllde du två månader! För första gången sedan du föddes har jag och din pappa kunnat säga att tiden går för fort… Varje dag lär du dig något nytt och det känns som om vi aldrig får grepp om vem du egentligen är. Den bild vi har av dig ändras hela tiden och blir större och… annorlunda. Du är en underbar liten varelse. Det är så mycket som har hänt under den senaste månaden…
Under två veckor har vi haft besök av dina morföräldrar och din moster och morbror för första gången och de hade med sig en hel resväska full med presenter. Det var en underbar syn att se dig tillsammans med dem… det har vi längtat efter! Du var så efterlängtad och det var hemskt jobbigt när de blev tvungna att åka hem till Sverige igen. Moster Jennie hade gärna velat bo här hos oss och jag hade gärna anställt henne som barnflicka! Din morbror Henke var alltid den förste att erbjuda sig att hålla dig eller mata dig. Du låg som en liten ärta i hans famn och han höll dig så tryggt och fint.
Medan våra gäster var här åkte vi alla på en stor fest där hela din släkt på pappas sida också kom för att fira att du kommit till världen. Det var en bisarr och samtidigt underbar syn att se dina släktingar på båda sidor umgås med varandra. Alla ville hålla och pussa och krama dig och du satt där mest och var sådär oemotståndligt fin hela tiden. Nu har du fört samman två familjer på var sin sida jorden som inte hade en aning om varandras existens. Och det är du som är länken.
Både läkare och sköterskor säger att du är tidig för din ålder. Du är till exempel mycket medveten och intresserad av allt som pågår runt omkring dig. Du älskar att bli runtburen i lägenheten så att du kan titta på allt och du blir hemskt irriterad när vi sitter stilla med dig. Den smala nacken är stark och du håller huvudet rakt och högt och tar med dina stora blå ögon in allt du kan se. Du har också börjat försöka styra dina händer så att du kan sträcka dig efter föremål, men än så länge får du inte tag i dem. Och ibland försöker du ta våra händer och föra dem mot din mun, och när du smakar på oss så grimaserar du med hela ansiktet.
Vad gäller maten så äter du fortfarande mest ersättning även om jag försöker amma dig så ofta som möjligt. När du får ersättning äter du ungefär tre flaskor à 50-60 ml per matningstillfälle. Vissa dagar äter du nästan hela tiden och andra dagar äter du mer sällan. Det är samma sak med sömn – du har dagar när du bara sover och sover, och andra dagar när du är vaken hela tiden. Varje dag är annorlunda och vi kan inte säga att det blivit någon rutin med varken mat eller sömn. På natten är du däremot hyfsat trött och sover fyra-fem timmar i streck, äter en flaska och sover sedan vidare. Vi har satt en jättebra resesäng i vardagsrummet där du sover medan vi är vakna. Det är skönt att ha dig nära oss och samtidigt skönt att kunna lägga ner dig när du sover. Fortfarande vägrar du att sova på rygg men nu har vi vant oss vid att ha dig på mage. Vi har såklart extra uppsikt över dig för att vara säkra på att du andas och mår bra medan du sover.
Plötsligt har du också börjat känna igen två små figurer som du har. Den första sak som du visade att du tyckte om var Tummen som alltid hänger med när vi går ut med vagnen. Då kan du spänna ögonen i honom och inte släppa honom med blicken förrän vi kommer hem. En annan sak som du gillar mycket är Pippin som spelar ”Nu i ro, slumra in” varje gång vi byter blöja. Häromdagen låg du i en halvtimma och tittade på Pippin när han dansade över bröstet på dig. Mamma blev lite trött i armen, men det var det värt!
De senaste veckorna har du börjat så smått att göra ljud. Du tittar så koncentrerat på oss när vi pratar med dig och när vi tystnar så kommer det ofta ett litet ”aaaaagh” från dig. Ibland säger du flera små ord på raken och du ser så allvarligt på oss att vi bara smälter. Din röst är så mjuk! Det ska bli så himla härligt att höra hur du kommer låta när du börjar prata…
När jag inte svimmar av kärlek eller förundras över hur duktig du är och hur stor du blivit så bär jag dig. Du trivs allra bäst när du får vara uppe i famnen och se världen omkring dig. I vagnen kan du tåla dig en liten stund men sedan vill du upp! Vi har många gånger fått ta upp dig mitt i mataffären och då sitter du där i vår famn och tittar på allt omkring. Ofta går det förbi någon liten tant och kommenterar hur oerhört nyfiken du är. Och så måste de nypa dig i ett knubbigt lår när de går förbi.
Hundratals gånger varje dag får du höra hur älskad du är. På tre språk. Och hundratals pussar får du varje dag. Jag kan inte vara i din närhet utan att pussa dig på de mjuka runda kinderna, på det kattungemjuka dunhåret och på dina små händer. Du finner dig i pussandet och ibland när jag är på väg mot din kind så vänder du på huvudet i sista sekund så att min mun träffar din. Och då vill jag bara äta upp dig. Du är så fin, så fin, så fin. Mamma älskar Bailey-boy.
kärlek från mamma
Är vaken åtta-tio timmar i streck och sover bara korta fem-minutersstunder då och då. När han väl somnat vaknar han ofta med ett storgnäll eller halvskrik och då hjälper inget förutom att gå runt i lägenheten med honom draperad över axeln. Runt runt runt runt går vi. Sa jag att vi har en pytteliten lägenhet?! Jag vet inte hur många miljoner vändor jag har gjort mellan kök och vardagsrum de senaste veckorna.
Dags för pratblogg nummer 2.