Olika sätt att se på saker

Wednesday, 29th August 2007 (13:03)

Det har varit på väg ganska länge. En liten konflikt som legat och pyrt och som sattes på sin spets när vi åkte till Montréal. Inte mellan mig och Seb, men mellan han och hans mamma. Och kanske mellan mig och hans mamma också även om jag inte blev direkt indragen i bråket.

Man får ta hänsyn till var hon kommer från. Den gamla skolan. Man ska låta bebisar ligga och skrika utan att ta upp dem. Man ska vänja bebisen vid att vara ensam redan när den är nyfödd. Det är bra för den och bra för föräldrarna. Och gör man tvärtom så skämmer man bort sitt barn. Barnet lär sig att “ropar jag så kommer någon och tar upp mig” och börjar tidigt utnyttja kunskapen för att få uppmärksamhet.

Som sagt, den gamla skolan.

Vi har fått lära oss att man inte kan skämma bort en bebis med närhet. Att man tvärtom ska ta upp sitt barn när det är ledset och att man ska vänja honom/henne vid att det finns trygghet hos mamma och pappa. Vår ledare på föräldraträffarna sa att man inte kan skämma bort ett barn före nio månaders ålder. Innan dess är de för omogna att dra slutsatser och kunna utnyttja föräldrarna.

Men Sebs mamma kan och vill inte acceptera det här. Hon har sagt ända från första början att vi ska låta Bailey ligga och gråta. Att vi måste vänja honom vid att skrika sig till sömns och att det är vårt fel att han är så gnällig och klängig, för om vi hade gjort som hon sa från början så hade han vant sig och blivit mer självständig.

Jag vet inte hur många gånger Seb har pratat med henne om det här. Han har verkligen försökt hålla sig lugn och behärskat sig när hon anklagat oss för att göra fel. Ibland har hon gråtit och skrikit i telefonen av ilska över att inte kunna övertyga oss om att hon har rätt.

I bilen på väg till Montréal exploderade alltihop. Vi tre (Bailey, jag och Seb) satt i baksätet och Sebs föräldrar där fram. Ungefär halvvägs (efter 1½ timma) började Bailey kinka och ville upp ur bilstolen. Vi satt och pratade lugnt med honom och avledde hans uppmärksamhet med speldosa och napp. Han skrek. Sebs föräldrar undrade om han kunde vara hungrig eller behöva ny blöja, men vi sa att han var okej. Han ville bara upp i famnen. Vi känner vårt barn.

Då fick Sebs mamma spader. Ni har skämt bort honom! Hade ni gjort som jag sa från början så hade han inte reagerat så här!!

Seb blev för första gången riktigt förbannad och fräste tillbaka. Och så sa han att om hon ville höra alla misstag hon gjort som förälder så hade han en lång lista. Tills dess kunde hon hålla tyst. Så satt hon knäpptyst och surade resten av resan.

Det kommer säkert komma upp igen. Men nu vet hon vad som väntar henne.

Och snälla. Hoppas jag kommer ihåg att inte ge en massa goda råd när Bailey får barn i framtiden. Snälla.

(Jag vet inte ens om jag måste förtydliga, men jag gör det ändå. Vi låter Bailey gråta själv då och då - men bara om det är “ofarlig” gnällgråt. Jag skulle aldrig låta honom gallskrika eller gråta av hunger/smärta utan att ta upp honom. Aldrig, aldrig.)

You can leave a respond or send trackback from your website/blog.

17 kommentarer on “Olika sätt att se på saker”