Ja nu kommer kanske lite dåliga nyheter för vissa.

Jag har bestämt mig för att byta lösenord på hemsidan.

Och jag har bestämt mig för att bara lämna ut det till mina närmaste vänner (och min familj).  Därför är det många som inte kommer få det nya lösenordet och så är det med det. Det är min sida och det är jag som bestämmer vem som ska ha tillträde till mina tankar och bilder.

Du behöver inte ansöka om lösenord. Jag kommer skicka ut mail inom de närmsta dagarna (eller närmaste veckan) till de som jag vill ska ha tillgång. Tills dess gäller såklart det lösenord som fungerar idag.

It goes without saying att de som aldrig kommenterar (antingen via kommentarsfältet eller via mail) inte får tillgång till sidan mer.

It also goes without saying att man inte lämnar ut lösenordet till någon när man väl har fått det.

That’s it and that’s that.

När vi var i Montreal i slutet av augusti, fick jag och Seb chansen att gå på restaurang utan Bailey. Vi gick till vårt favoritställe och åt tills magarna stod i fyra hörn. Det var helt underbart att få äta ostört på samma gång och vi njöt av att kunna sitta och hålla varandra i handen.

Efter maten fick vi som vanligt varsin fortune cookie. Kakan i sig är ju inte särskilt god men det är alltid kul att läsa den lilla spådomen inne i kakan. Först läste vi min:

och det stämde ju jättebra! Sedan knäckte Seb sin kaka och fick följande lapp:

Eh?!

Jaha, skrattade vi och skakade på huvudet. Tills Seb upptäckte att det faktiskt var två lappar i kakan! Vad är oddsen för det?? Den andra lappen löd:

Seb tittade på mig och började skratta. “Det är inte sant!!”. Tydligen satt jag med en väldigt misstrogen min…

Idag var jag och Bailey-boy och tog foton för hans pass. Det var riktigt svårt att få honom att titta åt rätt håll och dessutom hålla sig alldeles stilla tills tjejen hade tagit fotot… men så här blev det till slut:

Tyvärr kom min hand med men det kunde inte hjälpas. Sötnos!!

Oj, oj, oj! En hel massa födelsedagshälsningar har kommit till mig via bloggen, Facebook och mail. Tack snälla söta ni! Jag blir varm ända in i hjärtat över varenda hälsning. :love:

Det blev dock inte så himla mycket firande… men i helgen beställde vi hemkörning (för första gången sedan jag flyttade hit!) och åt tårta. Och så fick jag ett efterlängtat kamerastativ och två minneskort à 2 Gb till kameran av mina två killar. Så nu har jag sammanlagt 6 Gb att slösa när vi åker hem över jul!!

På själva födelsedagen åkte jag och träffade bebisarna på det engelskspråkiga centrat. Den här gången var vi typ 7 mammor med bebisar så det blev lite högljutt och stökigt. Bailey blev lite rädd för alla ljud och intryck så han grät en skvätt precis när vi kom. Lillskrutten är ju inte så van vid varken andra bebisar eller mycket folk.

Nu blir det bums i säng! Kraaaaaam

Jag har ju alldeles glömt att berätta att vi nu både bokat och betalat för vår resa till Sverige! Vi åker torsdagen den 20 december och stannar till den 7 januari.

Alla som kommer befinna sig i trakterna kring Uddevalla/Göteborg under den här tiden får gärna höra av sig. Det vore så himla kul att ses!

Egentligen skulle jag ha pluggat en massa i helgen men det har bara inte blivit av. Istället har vi njutit av vakentid tillsammans alla tre - något som aldrig händer! Idag har vi tagit kameran och bebisen på långpromenad. Det var ett underbart höstväder (men blåsigt!!) och vi fick några finfina bilder med oss hem. Kolla här:

Imorgon är det skola igen och på tisdag fyller jag år!! Det känns helt sjukt… för första gången på 30 år så hade jag helt glömt av min egen födelsedag! Det slog mig i förra veckan att 25:e september faktiskt närmar sig och att jag är på gång att fylla 31… Det är som om jag aldrig hann vara 30! Det hände för mycket under det senaste året…

Den här helgen för ett år sedan berättade vi för våra familjer att vi skulle få en liten bebis. :flower:

Förresten så fick Sebs syster sin lilla dotter igår (fredag). Pytteliten! Bara 43 cm lång och 2500 gram tung. Ändå är hon född två dagar efter utsatt datum.

Så nu har Baileyboy en kusin! Vi har inte sett bilder än men hon har tydligen mycket hår.

Ja, jag är så himla trött i hela kroppen så jag orkar inte uppdatera särskilt ofta. Här kommer ett gäng bilder från en promenad som jag tog med Bailey-boy förra helgen.

Vi bor i lägenhetshuset bakom granen (i mitten av bilden).

Om jag vänder mig om från där jag stod på förra bilden så ser jag det här. Här går jag varje gång jag ska till/från skolan. Det är fotbollsplaner till vänster och själva universitetscampus börjar någonstans i änden av gångbanan.

Det var football på gång så vi stannade och kikade in över staketet. Första matchen för säsongen och massor av folk på plats! Det är kul att vi bor typ fem minuter från en jättearena där det samlas så här mycket folk.

Tum-unge!! :hjartan:

Älskade Bailey-boy,

Ännu en månad har gått och vi älskar att se dig förändras och bli större. Nu när du inte längre är en liten späd, bräcklig fågelunge liknar du mer en riktig bebis. Knubbiga lår, runda kinder och mjuk mage… du är så fin mitt lilla gryn.

Du har verkligen vuxit och blivit både längre och tyngre de senaste veckorna. Jag har börjat få riktigt ont i ryggen av att alltid gå runt och bära på dig och det är inte alltid roligt att ha dig klättrandes upp efter sidan på mig. Du verkar ta varje tillfälle i akt att trycka ifrån med dina fötter och så fort de kommer mot en yta så tar du spjärn. Det kan vara mot min mage, mot mina lår (om jag sitter ner) eller mot mina bröst. Ibland lyckas du trycka ner en fot där BHn går ihop mellan mina bröst och så ställer du dig i den. Busunge!

De senaste veckorna har du också blivit än mer bestämd, något som vi knappt trodde var möjligt. Du säger genast ifrån om något inte passar dig och det händer många, många gånger varje dag. Du tröttnar fort på att leka med olika saker och då måste vi hitta på något nytt. Hela tiden, nytt, nytt, nytt.

Du har fortfarande fingrar och händer i munnen hela tiden. Gärna många fingrar från båda händerna på samma gång. Ibland är munnen så upptagen att du inte kan skratta eller prata med oss, även om vi ser att du verkligen vill. Det ser så roligt ut! Saliven rinner också något alldeles otroligt. Vi hade nog kunnat vattna i trädgården med din saliv om vi hade någon… jag förstår inte var allt kommer från. Alltid är du alldeles våt om kinder och haka och det hänger allt som oftast en lång tråd från din underläpp. Jag brukar försöka fånga upp med en tvättlapp men det hamnar ofta stora pölar på golvet. När du sitter i vår famn tar du nästan alltid tag i ett av våra fingrar och drar det till din mun. Fast du knuffar snabbt bort det och väljer ett annat finger i stället. Aldrig nöjd.

Nu har du blivit så stark i ryggen att du sitter framåtvänd i Baby Björnen. Det är det enda sättet vi kan få med dig på promenad och då sitter du helt stilla och betraktar världen omkring dig. Det är också den enda stunden du kan vara tyst. Ibland går vi på promenad bara för att vila öronen en stund! Vi väcker ofta uppmärksamhet när vi går med dig i Baby Björnen. Folk ler mot dig och det är en oändlig massa medelålders tanter som måste komma fram till dig och prata. Många gånger har jag fått höra vilken vacker bebis jag har och jag blir lika stolt varje gång. Alla tycker att du ser så vaken och nyfiken ut och många tror att du är äldre än du faktiskt är. Det är också lite roligare att gå ut med dig nu när sommarvärmen har lagt sig. Det är höstvindar som blåser och löven rasslar över huvudet på oss när vi är ute. Du älskar alla ljud och vänder gärna huvudet efter bilar som kör förbi.

Hela månaden har du varit pappas pojke. Så fort pappa kommer in i rummet så tittar du åt hans håll och om vi båda sitter framför dig så slänger du inte en enda blick åt mitt håll. När pappa pratar så vänder du dig mot ljudet av hans röst och det är bara han som kan få dig att gapskratta så lätt. Jag älskar att se er tillsammans och jag är uppriktigt varm och glad över hur mycket du tycker om att vara med honom. Men jag längtar tills den dag du sträcker armarna efter mig och ropar ”mamma!!”.

Det är inte längre lika intressant att gå runt i lägenheten och titta på bilder på väggarna. Du är nu mer intresserad av leksaker – fast du gillar mest när vi leker tillsammans. Favoritleksaken är den mjuka pekboken som du fick av vår BVC-sköterska. Den har en liten skallra i ena änden som du gärna biter på och väldigt roliga färger att titta på.

Du har redan många böcker som vi ofta tittar i. Två franska pekböcker, den engelska favoritpekboken och en sagobok med 365 sagor som vi läser ur varje kväll. Det är en mysig stund, efter badet, när du ligger i pyjamas i vår säng och jag läser högt medan pappa ligger bredvid och lyssnar. Efter sagan blir det sista matningen och ibland somnar du därefter. Andra kvällar är du vaken många, många timmar efter bad & saga… men jag hoppas det ska fungera bättre så småningom.

Förra veckan började jag skolan igen och nu är jag borta från dig nästan varje dag. Det är en jobbig period just nu och det kommer nog dröja länge innan jag vänjer mig. Dels känns det jobbigt att lämna dig hemma och dels tycker jag synd om din pappa som inte får någon hjälp under de timmarna jag är borta. Vi har fortfarande inte kommit in i någon bra nattrutin och det blir inte många timmars sömn per natt… Jag hoppas att du snart ska börja sova hela nätterna och inte vakna två-tre gånger varje natt.

Förra veckan fick du dina två fyramånaderssprutor hos CLSC och det var inte roligt. Du satt där så glad och lugn i min famn när vi kom in till sköterskan när hon bad mig hålla fast ditt ben och vrida låret mot henne. Så satt jag där och tittade dig i ögonen medan hon stack… och jag såg hur ditt ansikte förvreds i både rädsla och smärta på samma gång. Sedan var det en pina att behöva göra om det med det andra låret och jag var helt svettig när vi kom ut därifrån. Du somnade snabbt i pappas famn men vaknade några timmar senare av att det värkte i dina ben. I flera timmar grät du och skrek till när vi rörde vid dina lår… och jag fick lägga kalla, våta omslag och ge dig Tylenol för att du skulle bli lugn. Nu längtar vi inte till sexmånaderssprutorna!

Vi undrar så vilken färg du kommer få på ögonen. Sedan några veckor tillbaka har det kommit små bruna fläckar invid pupillerna men det mörkblå är fortfarande kvar i ytterkanten. Ibland ser ögonen alldeles grå ut och ibland verkar de vara nästan gröna.

Du har fortfarande väldigt, väldigt lite hår och det lilla du har är alldeles mjukt som sammet. Däremot har du fått allt längre ögonfransar (det kommer inte från mig!) och de mörknar allt mer. Du är så fin, så fin.

Vi är så stolta och glada över att ha dig hos oss, Bailey-boy. Du är det bästa och det största som har hänt och vi kan inte ens föreställa oss hur livet var innan du kom. Allt kretsar kring dig. Du får hundratusentals pussar och kramar varje dag och vi kan inte sluta säga hur mycket vi älskar dig. Underbara, underbara unge.

Kärlek från mamma

Till Millan och andra som undrar:

Jag läser ett program som heter “Linguistique - Science du langage”. Språkvetenskap. Vi har en massa spännande kurser att välja mellan och jag känner verkligen att jag hittat helt rätt.

I framtiden skulle jag på något sätt vilja arbeta med flerspråkiga barn. Jag vet inte riktigt hur… men det ska bli spännande att hitta ett sätt. Förhoppningsvis kommer jag lära mig mycket genom att observera Bailey som ju växer upp med tre språk i hemmet.

Jag har också lite planer på att undervisa i svenska på universitetet. Eftersom det finns utbytesprogram med svenska universitet så finns det studenter härifrån som åker till Sverige och pluggar en termin. Utan att kunna någon svenska, såklart. Kanske kan de vara intresserade av en intensivkurs. Vi får se vad det kan bli av det.

NU sitter jag här och är jättenervös. Jag ska åka iväg på ett “Baby chat café” för föräldrar och barn mellan 0 och 1 år på ett engelskspråkigt centrum en bit härifrån. Det är första gången och jag ska ta mig dit själv, med Bailey-boy i Baby Björnen. Hoppas det går bra… och att jag hittar fram och att jag pratar med lite andra föräldrar.

—————————-

Uppdaterat:

Babyträffen gick riktigt bra. Vi var bara tre mammor och de andra två bebisarna var 3 veckor och 3½ månad så Bailey-boy var äldst. Det var härligt att se att Bailey är sötast av alla. Den ena mamman var anglokanadensare och den andra var amerikan.

Och är det inte konstigt att jag bara visste att hon var amerikanska så fort hon kom innanför dörren? Hon tog verkligen plats i rummet direkt… överröstade alla och lyckades få in orden “I’m American!” tre gånger under fikaträffen. Förlåt till alla utlandssvenskar som läser den här bloggen och som bor i USA, men jag hade aldrig, aldrig, aldrig kunnat bo där. :no:

Men hur som helst så gick fikaträffen bra. I nervositeten drack jag nog fyra koppar kaffe… och för mig som aldrig dricker kaffe så gjorde det mig alldeles skakig i knäna. :laugh:

Tillbaka i sadeln igen. Första veckan är över och jag har haft alla kurser en gång. Egentligen hade jag bestämt mig för att ta fem kurser (varje kurs är värd tre poäng och man måste lästa minst 12 poäng för att plugga heltid. Normalfart är 15 poäng, dvs fem kurser) men när jag gick på den femte idag på eftermiddagen så bestämde jag mig för att skippa den och bara ta fyra.

Det känns okej även om det innebär att jag kommer plugga längre än vad jag hade planerat… Man ska sammanlagt ta 90 poäng för hela programmet (tre år - OM man läser fem kurser per termin) och de första två terminerna läste jag fyra kuser per termin… så jag ligger redan efter. Fast det är inte riktigt sant. Jag läste faktiskt fem kurser i våras, men en av dem var en “franska för icke-frankofonisar” och den fick jag inte tillgodoräkna mig i programmet. Blä.

Så den här terminens kurser är följande:

“Psychomécanique du langage” - fritt översatt blir det väl “Språklig psykomekanik” vilket inte låter mycket klokare i mina öron än i era. Det handlar hur som helst om själva språkbearbetningen i psyket. Alltså hur vi lär oss språk och hur vi bearbetar vår kunskap. Typ.

“Textes et technologies” - datalingvistik. Hur man programmerar datorn så att den kan språkbehandla. Tänk på autokorrigeringsprogram och grammatikprogram som kan räkna ut vilka ord i en text som tillhör vilken ordklass och markera syftningsfel osv.

“Acquisition des langues secondes” - världens mest spännande kurs!! Det handlar om hur man lär sig “nya” språk. Vi hade första kursen idag på förmiddagen och jag var helt såld efter fem minuter. Det blir mycket undervisning om tvåspråkighet, skillnader mellan språkinlärningsteorier och hur barn lär sig sitt modersmål.

Spanska steg 3.

That’s it. Suck. Jag är helt slut i hjärnan… Nu är det helg! (Och näääääär ska jag få tid att plugga?????)

Usch, idag har jag varit på jättedåligt humör hela dagen. Jag vet inte om det är skolnerverna som börjar komma… jag kan nästan inte tänka på något annat. Imorgon är sista lediga dagen och sedan drar det igång igen. Jag känner mig som en liten skolflicka som ska börja i ny skola och inte känner någon. Och ändå har jag gått på samma universitet i två år redan… oj, oj, oj.

Jag gick en långpromenad med Bailey idag till bokhandeln (för att köpa block) och allt gick fel. Först blåste det storm när vi kom utanför dörren (och ni som känner mig “på riktigt” vet att jag hatar när det blåser) och mitt hår blåste runt och kom in i munnen och näsan och blääää. :cursing: Och sedan så blev det jättevarmt och svettigt att gå och då blev jag irriterad för det också. När vi väl kom upp till bokhandeln så var den stängd. Vem vet att det är Labour Day? Och vem bryr sig om Labour Day? Ååååh. Jag gick och väste “helvetes jävla skitaffär” ur ena mungipan.

Sedan gick vi hemåt och då freakade Bailey i vagnen. Precis då mötte jag en tjej som jag gick i samma spanska med för ett år sedan. Hon var ärtigt klädd och hade fin frisyr som låg still och inte virvlade runt i blåsten. Där stod jag som en vindflöjel och kände mig så himla ful. Och så hade jag en så menlös tröja på mig. Hur som helst så ville hon prata och titta på bebisen. “Ah, il est tellement cute!” sa hon och jag bara svettades.

Och så traskade vi vidare. Bailey gnällde på och jag sjöng och pratade med honom så (fejk)glatt jag kunde. Ååååh, hallååååå! kvittrade jag när han tittade på mig. Vad är det här för en söt liten bebis? Lalala lalala.

Bailey gnällde vidare.

Till slut kom vi hem och då fick han skrikutbrott som varade i två timmar. Minus lite tid när han åt. Men då låg han och fäktade med armar och ben och sparkade mig i magen flera gånger. Jag höll på att bli tokig.

När Seb kom så stod jag bara och räckte över Bailey till honom. Ta honom! Och så gick jag och stängde in mig i sovrummet och andades lite.

Lille galning. Jag älskar dig.