Månad 5

Saturday, 13th October 2007 (19:12)

Älskade lilla pojke,

Ytterligare en månad har gått och du är nu fem månader gammal. Den här månaden har du utvecklats oerhört mycket och det känns som om du är en helt annan person. En stor pojke. Un grand garçon.

Du har ett häftigt humör, mitt barn. Fönstrena skallrar när du uttrycker ditt missnöje över någonting och du bryr dig inte det minsta om att vi hyschar. Du spänner dig så att du blir alldeles stel i hela kroppen och så ropar du ”Eeeeeeeeehn!!” och då är det bara att göra som lille herrn vill.

Den här månaden har du återupptäckt gymmet. Du tröttnade ju på det ett tag men nu är det roligt igen. Roligast är att lägga sig på mage och bita på ena plastbenet som gymmet står på. Och så kan man stångas med den lilla spegeln när man ändå är där.

För att kunna hamna på mage måste man kunna vända sig från rygg till mage, och det lärde du dig för ungefär en vecka sedan. Plötsligt en dag, efter att ha legat som en liten banan så fort du låg på rygg…

…så sparkade du ifrån med ett ben och svängde runt på mage. Och sedan dess kan vi inte lämna dig någonstans utan att du rullar runt. Du kan snabbt ta dig från ena änden av filten till den andra bara genom att rulla, något som gör att du allt som oftast hamnar utanför filten.

Du har också börjat förbereda operation krypning. Du skjuter upp rumpan i vädret, ställer dig på knä och vaggar lite fram och tillbaka. Vilken dag som helst kommer du ha funderat ut hur du kan ta ett litet kryp framåt och sedan kommer livet aldrig vara detsamma mer!

Förra söndagen bytte du plötsligt personlighet. Från att ha varit en väldigt, väldigt krävande och aktiv liten kille som sov knappa 10 timmar per dygn blev du över en natt lite mer stillsam och betraktande. Nu vaknar du bara en gång på nätterna och du sover till och med ofta ett par timmar på eftermiddagen. Vi har ingen aning om vad som hände men det verkar hålla i sig och vi hoppas bara att du inte är sjuk. Det är oerhört skönt för oss att sömnen fungerar bättre och det märks att du mår mycket bättre när du inte är så trött hela tiden.

Fortfarande protesterar du dock vilt när det är sängdags. Ibland håller vi på ett par timmar och slåss, du på ena sidan och jag och pappa på den andra. Du vill absolut inte sova och vi försöker allt. Till slut somnar du såklart och då gäller det att smyga på tå för att du inte ska vakna. Du sover så lätt att du vaknar när en tjock humla flyger förbi mormors och morfars sovrumsfönster i Sverige. Snart kommer vi ge dig bebisöronproppar!

Plötsligt har du också upptäckt dina fötter och de har blivit dina bästa vänner. Var du än ligger eller sitter så har du åtminstone en fot i handen och vi väntar bara på att du ska börja stoppa dem i munnen, som allt annat.

En annan sak som plötsligt ändrat sig är att du gått från att hata barnvagnen till att älska den. Visst blir du arg och otålig innan vi kommer iväg, men när vi väl är utomhus så sitter du så stilla och bara betraktar världen omkring dig. Du tittar på bilarna som passerar, på löven som prasslar högt ovanför vagnen, på mamma som går och skjuter vagnen och på den blå himlen. Inte ett ljud säger du och vi kan vara ute i flera timmar utan problem. Underbart! Eftersom jag slipper bära dig överallt så går vi på promenad varje dag, ibland flera gånger på en dag.

Hösten är här och vi pälsar på dig när vi går ut. Du är så fruktansvärt söt i din öronlappsmössa och tjocka fleecejacka! Det går bara inte att låta bli att pussa och krama dig! Det är som om du plötsligt blivit en riktig ”bebis” – inte en liten mager sparv utan en riktig stor och knubbig bebis. Ah, som vi älskar dig.

Vi har gått igenom några veckor där du har haft dålig aptit, och det håller fortfarande i sig. Egentligen ska du äta mellan 825 och 1025 ml per dag men vi är glada om vi får i dig 800 ml. Vi ringde till Info Santé för att fråga hur vi ska göra och de föreslog att du skulle få bestämma själv när och hur mycket du ska äta. Så en dag fick du helt bestämma själv och när vi räknade ihop hur mycket du hade ätit under dagen så hade du bara kommit upp i 600 ml… så nu får du inte bestämma själv längre. Vi lirkar och tricksar för att få i dig mat och oftast går det ganska bra, så länge man har tålamod.

Förra helgen köpte vi en hoppgunga som står på golvet i vardagsrummet. Så länge du är på rätt humör så älskar du den! Men vi måste sitta framför dig och heja på när du hoppar, annars blir du väldigt arg. Vi kan inte bara sätta dig i gungan och gå runt och göra andra saker utan du vill ha oss så nära som möjligt. ”Boing, boing, boing”, säger jag och du hoppar i takt.

Du har blivit allt mer aktiv i badkaret också. Tidigare satt du bara stilla i min famn och tittade när vi badade dig, men nu vill du gärna leka. Du har två pekböcker i mjukplast som du har i badet och du älskar att bita i dem och hämta dem när de flyter utom räckhåll. Du är så duktig på att plocka upp dem med dina små våta händer! Vi har också en liten orange plastmugg som vi häller vatten med och den tycker du mycket om att bita i. Ibland öser jag vatten över huvudet på dig och då flämtar du till och blinkar med långa, blöta ögonfransar. Men du blir aldrig rädd eller ledsen.

Vi har också varit på restaurang med dig för första gången och det gick jättebra. Först satt du i knät på mig eller pappa och bara tittade på allt runt omkring, och sedan somnade du på soffan mellan oss och sov tills vi alla hade ätit upp. Du verkar sova allra bäst när det är mycket ljud runt omkring och det störde dig inte det minsta att folk pratade och slamrade med sina bestick.

Varje dag är som en underbar resa med dig, älskade barn. Du är så fin, så fin! Mamma älskar Bailey-boy och pappa älskar Bailey-boy.

Kärlek från mamma

You can leave a respond or send trackback from your website/blog.

16 kommentarer on “Månad 5”