Slut på orken

Monday, 22nd October 2007 (23:32)

Jag orkar inte längre. Jag orkar fan inte längre. Han vägrar sova. Nu har jag suttit med honom i en halvtimma, gungat i gungstolen, studstat honom upp och ner. Det är enda sättet att få honom att sova och har varit så i flera veckor, kanske månader. Han är dödstrött men vägrar sova. Hela kroppen spjärnar emot och jag får hålla emot hårt för att han inte ska slänga sig ur famnen på mig. Lägger jag ner honom kan han ligga och titta på leksaker i några minuter men börjar snart gnälla. Gråta. Börja om hela proceduren från början.

Klockan är halv tolv. Jag har ont i hela kroppen och tårarna rinner. Klump i halsen. Jag vill bara att han ska hålla tyst och sova. Igår natt vaknade han åtta gånger. Varje gång jag hade lagt mig i sängen och börjat slappna av så vaknade han… Stora, klara ekorrögen i mörkret. Han pratar högt och ’skriker’ (inte gråtskriker utan testar-rösten-skriker). Jag vaggar, vyssjar, matar, gråter. Det surrar i hela ryggen och jag vill bara sova. Sova. Sova.

Han är helt otrolig. Vi har hållit honom från att sova efter klockan 17 och ändå är han inte trött. Vi har badat, matat, han har lekt i timmar, hoppat i hoppgrejen tills han är svettig, lekt i gymmet… Ändå inte trött. Han ligger på filten på vardagsrumsgolvet nu. I pyjamas. Leker. Det bränner bakom mina ögonlock och svider i halsen av på-väg-gråt. Snälla, sov.

Det är så förbannat jobbigt just nu. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag ligger hur långt efter i skolan som helst och vet inte när och hur och om jag ska komma ikapp. Måste ikapp. Annars ryker CSN och då blir jag återbetalningsskyldig det jag fått under terminen. Alltid dessa förbannade pengar som styr.

Jag vill inte vara så trött. Jag vill inte vara så arg på honom hela tiden. Jag vill att han ska bli trött av sig själv och ge signaler att han vill sova. Varför fungerar det inte för oss?

Och det spelar ingen roll om det är jag eller Seb som går upp på natten. Jag vaknar i vilket fall som helst och ligger med bultande puls tills Bailey sover igen. Ibland kan det ta en timma mitt i natten. En timma av gråt, gnäll. Tvång. Du måste sova. Vi måste sova.

Jag orkar inte. Ibland vill jag bara lämna bort honom. Vem som helst. Kom och hämta honom.

You can leave a respond or send trackback from your website/blog.

17 kommentarer on “Slut på orken”