Ja, här är en filmsnutt till morfar Lasse hemma i Uddevalla. Minns du den här kvinnan?

Medan jag väntar på bilder på mitt lilla kusinbarn (de är på väg, va, mamma?) så kommer här en liten film som togs igår kväll. Det var nämligen premiär för att äta gröt. Och resultatet? Kolla själva.

Ja, jag var ju på sjukhuset i fredags och gjorde en undersökning med anledning av cytologiprovet som kom tillbaka med cellförändringar. Den här undersökningen visade dock att det bara varit en tillfällig inflammation så allt är bra. :puh: Det har varit några oroliga veckor även om jag försökt att inte tänka så mycket på det. Hjärnan gör inte alltid som man vill.

Jag hade ju planerat att berätta för den här doktorn om hur osmidig min barnmorska var när hon gav mig resultatet för en månad sedan, men när jag väl satt där i undersökningsrummet så kände jag att jag bara skulle börja gråta om jag tog upp det. Och eftersom det andra testet inte visade något så kändes det lite dumt att sitta där och gråta… så jag sa ingenting. Men jag kommer aldrig gå till den där barnmorskan igen - något som vi ju ändå hade bestämt efter förlossningen, men nu är det hugget i sten. No more dr Nadeau!

Helgen har varit bra. Iskallt väder (-2 grader ungefär) och två långpromenader med en påpälsad Bailey-boy i vagnen. Sedan har jag börjat jobba lite på mitt stora projektarbete som ska lämnas in på Luciadagen (jag ska skriva lite mer om det senare, det är väldigt intressant) och övat på min stora muntliga redovisning som jag har i spanskan i morgon. “Voy a hablar de un viaje que hice…” blahblah. Det är en A4-sida och man ska helst kunna det utantill - plus att man ska illustrera med bilder så att alla förstår svåra ord. Gud, vad jag är trött på att läsa språk! Det är precis som att gå i första klass…

Som ni kanske märker så är jag lite off för tillfället… det är därför som bloggen ligger lite i träda. Men det kommer mer så småningom. När livet snurrar lite långsammare.

I väntan på det kommer en film. Försök bortse från min röst - jag vet att jag låter extremt exhalterad när jag pratar med Bailey-boy… Haha! Men det är mest för att uppmuntra honom (och för att jag är så vansinnigt förtjust i honom såklart). :love:

Älskade barn,

Nu har det gått sex månader sedan du kom till oss! Ett halvt år! Det känns som en stor milstolpe att fira din sexmånadersdag. Vi är så otroligt stolta över dig, Bailey-boy!

Den här månaden har du utvecklat din krypning så långt det går utan att krypa på riktigt. Du står nu på alla fyra och slänger dig fram på mage så att du ligger raklång på golvet. Sedan drar du dig upp på händer och knän igen och slänger dig fram en gång till. Mammas lilla mask! De allra senaste dagarna har du börjat kunna lyfta en hand och sätta den framför dig, men sedan ramlar du ner på mage igen. Vi väntar med spänning på att du ska fundera ut hur du ska kunna krypa på riktigt! När du vill komma upp i famnen lyfter du båda händerna några centimeter över golvet och tittar upp med bedjande blick - vem kan motstå?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Du kan sysselsätta dig själv nu ganska långa perioder i sträck. Oftast tar du dig runt på vardagsrumsgolvet och pratar högljutt hela tiden. Du har fått ett set med koppar som man kan bygga torn med och dem tycker du mycket om att jaga när de rullar iväg på golvet. Du är mycket intresserad när vi bygger torn och älskar att rasera dem. Du tycker också om att hoppa i hoppgungan och ibland kan du sitta där medan vi lagar mat eller äter. Du har blivit bättre och bättre på att pilla på leksakerna som sitter på gungan och det är så kul att följa hur din motorik utvecklas!

Tidningar är väldigt intressanta och du gillar att riva sönder pappret och stoppa små, små papperbitar i munnen… det är alltid väldigt rörigt där du har varit!

Vi läser fortfarande mycket med dig men nu har vi gått över från pekböcker till små mjuka böcker med några meningar på varje sida. Vi har köpt böcker om Monsieur Mal Elevé (Herr Ouppfostrad) och Monsieur Malchance (Herr Otur) och de läser vi flera gånger varje dag. Du tittar mycket på bilderna men är allra mest road av att slå med högerhanden på sidorna vi läser. Högerarmen är över huvud taget väldigt aktiv. När du är på mage på golvet ligger du alltid och bankar med högerhanden i golvet och när du leker med något är det alltid med höger hand som du viftar med grejerna. Vänsterhanden är lugnare, men det är den som du oftast använder när du håller något stilla eller griper tag i något.

Något som är kul att se är att du har börjat reagera på ditt namn. Om vi säger ”Bailey!” när du är med ryggen åt så vänder du dig alltid om och tittar med undrande min eller ler brett mot oss. Det är alltid lika roligt att testa! Du älskar också när vi leker tittut och skrattar högt när vi säger ”Kikiii!” och kikar fram. Lika högt skrattar du när vi kastar dig högt upp i luften eller håller dig upp och ner och kittlar dig på magen. Du är fruktansvärt kittlig! När vi stryker dig under fötterna så krullar du ihop tårna och gör allt du kan för att komma undan. Det är så väldigt roligt att kunna skoja med dig och du verkar förstå att det bara är på lek för du skrattar högt och försöker trycka undan våra händer. Särskilt pappa kittlar dig väldigt mycket och när du tycker det blir för mycket så både du skrattar och skriker på samma gång.

Du har börjat förstå att när något försvinner så dyker det upp igen. När vi tittar på dig från köket och försvinner ut mot hallen så tittar du ut mot hallen för att se när vi dyker upp igen. Och ibland tar jag dig i famnen och ställer mig framför pappa, och så snurrar jag ett halvt varv så att du måste vända på huvudet för att se honom igen. Detta har du helt och hållet förstått och vänder dig ofta själv innan jag hunnit snurra runt.

Badet har blivit en riktigt rolig, daglig lek. Du har börjat plaska med handen (höger!) i vattnet så att det stänker ut på golvet och du tycker fortfarande mycket om att bita i dina våta pekböcker.

I slutet av oktober var vi och hälsade på farmor och farfar i Montreal. Då passade du på att umgås med farfars grand danoisvalp som nu blivit sju månader och… stor!

Du har gjort stora framsteg när det gäller sömnen under den här månaden. Nu sover du i den vanliga spjälsängen och inte i resesängen längre. Fördelen med resesängen var ju att vi kunde vagga dig men vi märkte att du behövde mycket plats att röra dig på och att det dessutom inte var särskilt bekvämt i resesängen. Nu somnar du oftast mellan 22 och 23 och sover fram till 8 eller 9 på morgonen. Ibland vaknar du inte förrän vid 11-tiden. När du precis har somnat är det en lite kritisk period under den första timman då du ofta vaknar och är ledsen. Vi har helt slutat ta upp dig när du vaknar så där och istället går vi in till dig och stryker dig över ryggen och pratar lite lugnt, går sedan ut och försöker låta dig somna om på egen hand. Det är inte lätt men det verkar gå framåt. Under natten bökar du runt mycket i sängen och kan ofta vakna på morgonen med huvudet nere i fotändan. Du älskar att ”gräva” med ansiktet mot kuddar och täcken och ser ut som en liten mullvad när du bökar runt i sängen.

Nu när du har fyllt sex månader får vi ”lov” att börja med gröt. Men eftersom du fortfarande äter lite för lite varje dag så har vi bestämt oss för att vänta någon vecka till. Även om din aptit fortfarande är lite dålig så äter du mycket bättre än du gjorde för en månad sedan och vi brukar inte behöva truga dig att avsluta flaskan. Ofta äter du 200-250 ml vid ett tillfälle och det är jättebra. Sammanlagt brukar du komma upp i ungefär 900 ml per dag, men vid några tillfällen har du varit över 1000 ml.

I mitten av månaden var vi och fick sex-månadersvaccinationen. Det gick jättebra och den här gången grät du bara i några sekunder. Det hjälpte att det bara var en enda spruta och inte två stycken som du fått tidigare. Nu är det ingen vaccination förrän du fyller ett år – skönt för allihop! Doktorn var också väldigt imponerad över att du vuxit ikapp din kurva och till och med låg lite över den. Han var också förvånad över hur duktig du är på att stå upp och hur lite du vill sitta. Han menade att vi behöver träna dig lite på att sitta själv ibland och det har vi gjort. Nu brukar du kunna sitta i några sekunder åtminstone innan du antingen ramlar framåt, åt sidan eller bakåt. Man måste sitta och passa dig så att du inte slår dig!

Men slår dig gör du ibland. Det blir ju så nu när du blivit så mycket mer självständig och rörlig. Det händer nästan varje dag att du välter och slår bakhuvudet i golvet och då blir du väldigt rädd och ledsen. Men du tystnar snabbt när vi kommer och tröstar dig och sedan är det full fart igen.

Du tycker fortfarande mycket om att åka i vagnen och vi har börjat experimentera lite med att sätta dig i sittvagnen ibland. Vinteroverallen i storlek 12 månader är alldeles för stor och du kan inte ligga i vanliga liggdelen med den så vi provar med att sätta dig framåtvänd. Du verkar tycka det är kul att kunna se lite bättre men jag tycker det är lite tråkigt att inte kunna se dig när vi är ute. En gång passerade en ambulans med både sirener och blinkande ljus och då blev du väldigt rädd… det känns som om du känner dig lite mer ensam när du inte ser mig.

Jag är väldigt rädd för att du ska bli kall när vi är ute eftersom temperaturen nu är nere på någon enstaka plusgrad. Du har fått en väldigt varm och skön fuskkrage av mormor och morfar och den har vi alltid under overallen. Även om vinteroverallen är väldigt mycket för stor så hoppas jag att den ska räcka ända till april nästa år då du kommer vara elva månader. Så länge varar ju vintrarna här i Québec!

Vår kärlek till dig bara växer och blir större för varje dag. Det känns som en stor gåva att få vara med dig och vi pussar och kramar dig hela tiden. Minst hundra pussar och kramar om dagen! Älskade lilla barn, älskade Bailey-boy.

Kärlek från mamma

Ja, jag har inte lust att skriva just nu. Det är mycket som snurrar - framför allt med skolan. Jag har en jättetenta i morgon, torsdag, som jag får ont i magen bara av att tänka på.

Kanske skriver jag till helgen.

(men allt är bra och vi mår bra och Bailey kan nästan, nästan krypa och han sover bättre och är ganska glad och en tand är nog på väg men har inte kommit upp än och det är mörkt och regnruskigt här borta)