Älskade Bailey,
Nu är du nio månader gammal och har funnits lika länge utanför min kropp som inuti den. Du har vuxit att bli en egen individ, en egen person som upptäcker nya spännande saker varje dag och lägger dem till sin ständigt växande uppfattning om världen.
Under den här månaden har din värld vuxit och förändrats. Du har nämligen flyttat för första gången i ditt liv. Jag undrar om du om trettioett år kommer att ha flyttat lika många gånger som jag har – det här är mitt trettonde hem – och om du kommer ha lika svårt som jag att hitta Hem. Hur som helst så har du nu för första gången fått ett eget rum, ett underbart eget rum där du har alla dina leksaker och gosedjur och där du sover själv om natten. Innan flytten var jag lite orolig för hur du skulle reagera på att byta hem, och jag föreställde mig att du skulle vakna gråtande om natten och känna dig ensam och övergiven i ditt rum… men det har varit precis tvärtom. Du har känt dig hemma sedan första dagen och nätterna går bättre än någonsin. Visst vaknar du, men oftast somnar du om efter några minuter av dig själv.
Den stora orsaken till att allt går så bra nu är att vi har kommit in i en stadig rutin som fungerar som ett klockverk. Så här ser en typisk dag ut med dig:
7:45 Du vaknar och ställer dig upp i spjälsängen och pratar med hög röst. Ibland är du ledsen och ibland är du pigg och glad. Oftast är det jag som kommer in till dig och tar upp dig, håller din varma kropp tätt mot min och pussar dig. Vi går till fönstret och öppnar gardinerna och sedan byter vi blöja och jag klär på dig body, byxor, strumpor och mockasiner. Sedan går vi ut i köket.
8:30 Du sitter i din stol och äter. Varje morgon blir det en portion gröt (ris, havre eller råg) blandat med fruktmos (äpple eller päron). Frysen är full av frukt- och grönsakstärningar och det är praktiskt och enkelt att tina en tärning och blanda ner i gröten. Du äter med mycket god aptit på morgonen och är ofta väldigt törstig och dricker vatten ur den lilla pipmuggen som än så länge är för tung och otymplig för att du ska kunna hålla den själv.
9:00 Efter maten brukar jag sätta dig i ditt rum medan jag diskar undan och förbereder en flaska ersättning. Du brukar allra oftast leka med bilen som du fick i julklapp av farmor och jag kan lätt hålla koll på dig genom att kika ut genom köket. Då ser jag rakt in i ditt rum och brukar oftast få syn på en liten Solstickan-silhuett som sitter på golvet, rak i ryggen och med lockar i nacken.
När du har druckit ur flaskan med ersättning (180 ml) så fortsätter du att leka, antingen själv eller med mig eller pappa. Om du är ensam så älskar du att krypa till badrummet och öppna och stänga badrumsskåpsdörrarna… och du vet så väl att du inte får vara där inne. Vi kommer efter, lyfter bort dig och stänger badrumsdörren – men några timmar senare är det någon som glömt stänga dörren och vips är du tillbaka igen. Envisa unge!
Vid elva-tiden brukar du börja kinka och gnugga dig i ögonen, och då är det dags för förmiddagsvila. Vi bär in dig i spjälisen, drar för gardinerna och går ut och stänger dörren. Oftast ligger du och pratar för dig själv en stund innan du somnar men ibland blir det gråt och snyft istället. Då skär det i mammahjärtat! Oftast sover du ungefär 45 minuter men ibland har det hänt att du sovit i över en hel timma – fantastiskt för en som aldrig sovit särskilt mycket!
12-13 Du äter lunch. Vi tinar några tärningar med grönsaker – valet står mellan morot, zucchini, blomkål, broccoli, sötpotatis, squash, potatis – och blandar ibland med en tärning kött. Du äter glatt av allt, men du verkar tycka väldigt mycket om zucchini. Efter maten får du en tinad tärning päron eller äpple och en liten stund senare en flaska ersättning (180 ml). Sedan är det lekdags igen. Vi leker mycket i ditt rum och favoritaktiviteten är helt klart att öppna och stänga.
Man kan öppna och stänga garderobsdörrar, rumsdörrar, byrålådor, böcker, gardiner, gamla tomma blöjkartonger, skåpsluckor… möjligheterna är oändliga och några klämda fingar verkar inte bekymra dig särskilt mycket. Däremot blir du ibland väldigt, väldigt ledsen om vi lämnar dig ensam – något som du inte bryr dig det minsta om andra gånger.
Vid tre-fyra tiden tar du tuppis nummer två och den brukar också gå ganska lugnt till.
16-17 Matdags igen. Nu blir det en större flaska ersättning (250 – 300 ml) och efteråt fortsätter leken.
19:00 Nu är det baddags och då sitter vi, du och jag, i badkaret någon halvtimma medan du häller med vatten och kastar leksaker på golvet.
19:30 Ur badet, pyjamas på och sista flaskan värms. Ibland somnar du medan du äter och andra gånger är du fortfarande ganska pigg när vi bär in dig i spjälisen. Vi drar för gardinerna, släcker lampan och lägger dig i sängen. Godnatt min prins!
Den 26 januari kom ytterligare två tänder och nu har du fyra små riskorn som gärna biter i allt du kan hitta. Några små blåmärken har jag fått på armarna efter att du vampyrhuggt mig och sedan du upptäckte att du kan skava tänderna mot varandra är det ett ständigt gnisslande. Men söt är du, lilla bäver.
Du har varit lite småförkyld under hela månaden som har gått och den 7 februari spenderar du och pappa sju timmar på akuten efter att du fontänkräkts och haft hög feber. Väntan gör dig ingenting, trots att du varken äter eller sover, och alla i väntrummet är förvånade över att det sitter en liten bebis där och bara är nyfiken och pratsam. Till slut får ni komma hem till mig och jag gråter och gråter medan jag håller dig i famnen. Jag vill aldrig att du ska vara sjuk mer.
Nu sitter du själv på golvet – stadigt som tusan och oftast med ett ben sträckt rakt ut framför dig och det andra böjt bakom dig. På det viset kan du snabbt luta dig fram och hamna i krypställning och lika snabbt sluta krypa och sätta dig upp. Du har också börjat gå runt, skjutandes babygymmet framför dig och när du får upp farten ordentligt så nästan du springer.
Du har också blivit fantastiskt duktig på att stå själv och det kan gå många långa sekunder innan du antingen tappar balansen eller långsamt sätter dig ner. Sedan utvecklas ljuden mycket och förutom ”papa” (mamma har du tyvärr glömt hur man säger) så snosar du med näsan och klickar med tungan. Du har också börjat flirta när man blinkar mot dig och ibland säger du ”ka-ka” – vilket vi tror betyder ”cling-cling”, något som pappa säger när han blinkar mot dig.
Allt går fantastiskt med dig, Bailey. Du har vuxit upp att bli en oerhört nyfiken kille som kan ha ett oändligt tålamod så länge han befinner sig i en ny situation, men som kan snabbt bli uttråkad när inget nytt händer här hemma. Du äter bra, sover bra, luktar gott och är så fruktansvärt gosig att ta i. Och ibland lutar du dig fram mot mig med vidöppen, blöt mun och blåser allt vad du kan mot min kind eller mot min hals. Ju högre det pruttar, desto mer blåser du och desto mer ryser jag ända ner i tårna. Och då älskar jag dig så att jag blir alldeles tårögd.
Kärlek från mamma
Om proverna är negativa skickas alltihop direkt till immigrationskontoret om två veckor (om något test är positivt så kommer jag få tillbaka alltihop och tacka för mig). Jag har också skrivit till Polismyndigheten och beställt ett registerutdrag och när det har kommit (och om läkarundersökningen gick vägen) så är det bara att sätta sig ner och fylla i en massa blanketter. Och betala, såklart.