Månad 10

Thursday, 13th March 2008 (23:05)

Älskade Bailey,

Tio månader gammal! Det känns som om du har blivit så lång den här månaden. Lång och tung! Vi ska till doktorn för att mäta och väga dig i nästa vecka och det är första gången på fyra månader… så vi anar att siffrorna ändrat sig mycket. Det ska bli väldigt spännande att se hur du ligger till i jämförelse med kurvan.

Den här månaden har gått väldigt fort förbi. Vi är mitt i smällkalla vintern och Quebec har rekordmycket snö. Snövallarna har gjort att vi stannat inomhus den mesta tiden. När vi varit ute på promenad har jag ilsket knuffat vagnen över snöhögarna och högt svurit över den som är ansvarig för snöröjning här i stan. Och så har jag varit arg på affären som bara säljer nordamerikanska vagnar med alldeles för små hjul för att klara snöpromenader. Du har snällt suttit i vagnen och uthärdat både svordomar och guppiga vägar!

I början på den här månaden var vi ute på utflykt hela familjen. Två gånger under dagen åt vi på restaurang och båda gångerna satt du i en barnstol intill bordet och smakade på vår mat. Så länge du hade något att äta på eller pilla på så var du hur nöjd som helst och charmade alla runt omkring. Du är så oerhört lätt att ha med sig när vi är bland folk! Allra oftast är du alldeles stilla och bara iakttar allt nytt omkring dig och ibland, när du blivit lite mer bekväm med situationen, står du upp och ropar högt åt allt du ser. Pa-pa-pa-pa!! Ma-ma-ma-ma!!

Den här månaden har du fortsatt träna på att gå med stöd. Du kan utan problem gå i sidled utefter möbler och sätter även fart rakt framåt så länge du har något att hålla dig i. Däremot är du inte särskilt intresserad av att gå när vi håller dig i händerna utan sätter dig oftast ner och kryper istället. Det går snabbare, såklart, och du verkar inte känna något behov att lära dig gå utan stöd. Krypningen går i raketfart och man hör ofta ett klapp-klapp-klapp mot golvet innan du dyker upp. Byxbenen är konstant dammiga!

Badet är dagens höjdpunkt och när vi sätter på badvattnet kommer du farande som en oljad blixt, från var du än är i lägenheten. Sedan står du utmed kanten och slänger i alla leksaker i vattnet medan vi försöker lirka av dig kläderna. Och så – plums i vattnet! Nu badar du själv och det det kändes lite konstigt för mig i början att sluta med badrutinen. Under nio månader har jag varje kväll badat med dig i famnen men nu är du så stor att du kan själv… Vi har köpt en badkarsmatta så att du åtminstone inte halkar omkring, men du älskar att luta dig framåt med öppen mun och dricka badvatten. Oftast slutar det i kallsupar och gråthicka medan du blänger anklagande på oss. Men försöker vi hindra dig från att dyka ner igen så blir du lika arg…

Under månaden har du varit väldigt beroende av sällskap och du blir helt ifrån dig om vi lämnar dig ensam. Det spelar ingen roll var vi går – om vi så bara står utom synhåll utanför ditt rum – du måste gråtande krypa efter och leta upp oss. Om vi är i köket så står du alltid och håller oss i byxbenen och sitter vi ner någonstans kommer du gärna fram och vill att vi lyfter upp dig. Närhet är bäst.

Sömn och mat går precis som tidigare väldigt bra. Vi ställde om till sommartid i helgen och undrade hur du skulle reagera men efter ett par dagar var du tillbaka i samma rutiner som tidigare – sömn mellan 20 och 8 samt en eller två tuppisar på dagen.

Den här månaden hade vi vår första gäst sedan vi flyttade till nya lägenheten. Farmor kom och hälsade på och hon stannade i två nätter. Första kvällen var du lite avvaktande och tyst men sedan var allt som vanligt. På lördagskvällen passade hon dig medan pappa och jag gick på date. Vi åt crêpes på en av våra favoritrestauranger (första gången vi var där kom vi direkt från det första ultraljudet och då satt vi där och stirrade på de första fotona av dig medan vi åt) och sedan gick vi på bio. Hela kvällen pratade vi bara om dig. Det är så underbart att ha någon att dela stoltheten med! Vi är så stolta över dig att hjärtat spricker och vi längtade efter dig hela kvällen! Men när vi kom tillbaka så sa farmor att du hade somnat en halvtimma efter vi hade åkt och sedan hade du sovit. Så allt hade gått så bra.

Den 27 februari log du mot pappa och han fick en chock. Två nya tänder hade på något sätt kommit fram utan att vi hade märkt någonting! Så nu är det fyra tänder uppe och två nere. Vi märkte inga tandsymptom den här gången heller – du har aldrig reagerat när tänderna spricker fram.

På pratfronten har det inte hänt särskilt mycket. Du babblar mycket men det blir inga riktiga ord. Fast det märks att du kollar oss noga när vi pratar och om vi säger mamma eller pappa så upprepar du genast ”ma-ma!” eller ”pa-pa!”. Ibland när jag säger tack-tack så säger du ”kak!” men du säger det aldrig själv. Fast du förstår en hel del! Du älskar ju till exempel att öppna och stänga dörrar och när du gör det säger jag alltid Öppna! Och stäng! Och öppna! i evighet tills du tröttnar. Så igår satt du bredvid mig på golvet i ditt rum när jag sa Stäng! och då kröp du bort till dörren och stängde dörren. Lite senare la jag en napp tillsammans med några leksaker framför dig och frågade Var är dullen?! så tog du upp nappen och gav den till mig. Jag vet förresten inte varför jag kallar den för dullen… när jag växte upp sa vi alltid dutten men med dig har det bara blivit dullen. Vi får väl se vad du kallar den i framtiden.

Tavlan i vardagsrummet som har kort på alla i familjen! Mina släktingar på högersidan och pappas släktingar på vänstersidan. Och så länken i mitten - Bailey.

Jag läser i skolan om barn som växer upp i flerspråkiga hem och försöker applicera det jag lär på dig. Både jag och pappa pratar med dig hela tiden på våra respektive språk och vi försöker så mycket som möjligt vara konsekventa. Det ska bli väldigt spännande att se hur du utvecklas!

Du är det finaste vi har, mitt barn. Det finns inget bättre i hela världen än att se ditt stora leende och jag kan inte se mig mätt på dig. Du är så fin. Så perfekt på alla sätt. Och jag kan verkligen inte, hur mycket jag än försöker, minnas hur livet var innan du kom. Det bästa som har hänt oss, det är du min Bailey-boy.

Kärlek från mamma

You can leave a respond or send trackback from your website/blog.

11 kommentarer on “Månad 10”