Månad 11

Sunday, 13th April 2008 (21:34)

Älskade, fina, bästa Bailey

Elva månader gammal idag. Elva månader av Bailey-boy i vårt liv. Det finns inga ord som beskriver hur mycket vi älskar dig. Vi pratar om dig hela tiden, vare sig du är vaken och med oss eller sover. Hela tiden måste vi prata om hur fantastisk du är, hur mycket du lär dig och hur mycket du lär oss.

Den här månaden har gått fort men stora saker har hänt. Först firade vi pappas födelsedag den 17 mars och du gav bort ditt livs första teckning och lärde dig att klappa i händerna. Allt på samma dag.

Sedan blev det påsk och vi firade påskafton med din farmor och farfar här hos oss. Du fick en stor korg med leksaker och en liten lurvig anka av farmor. Sedan åkte hon, jag och pappa iväg några timmar medan farfar och Isabelle passade dig. Allt gick så bra, så bra och när vi kom hem låg du och sov på rygg tvärs över farfars mage där han låg i soffan. Dagen efter åkte vi hem till gammelfarmor och träffade resten av släkten.

Där var också din lilla kusin Leeloo som nu blivit sex månader gammal. Hon är allt en liten sötnos, tänkte du och lutade dig fram för att (kärleksfullt) stånga henne i pannan. Så där som du och jag gör hela tiden. Men det såg ut som om du ville pussa henne och alla stod och sa åååååååh! Men jag förstod vad du ville göra, min prins. Du ville göra sådär som man gör när man är stor och hälsar på någon som är liten.

Några dagar senare åkte vi till det stora konstmuséet här i Québec. Det var pappas födelsedagspresent från dig och mig och det blev en riktigt trevlig dag, trots att muséet inte var särskilt barnvänligt och vakterna hyschade åt oss.

Vi har också varit hos doktorn och vägt och mätt dig. Du väger precis 10 kg och är 73 cm lång. Alldeles mitt på kurvan! I väntrummet hos doktorn fick du syn på en liten kille i 1½-årsåldern som kom gående lite ostadigt. Genast kröp du fram till honom och drog i hans byxben tills du kom upp i stående ställning. Den stackars lille pojken höll på att tippa omkull! Det såg väldigt roligt ut och du gjorde ju helt enkelt som du alltid gör här hemma, tar tag i ett byxben när du behöver stå upp.

Bailey ser på Pippi Långstrump (fast just nu är det Tommy och Annika på skärmen)

Ett par dagar senare, den 30 mars, hände det äntligen. Du tog dina första steg! Det har varit på gång i flera veckor och du har allt mer kunnat stå upp utan stöd. Men så kom de första två-tre stegen och vi var så förvånade och häpna över dig!

Under dagarna som följde fortsatte du att träna på att gå och nu, två veckor senare, går du på eget initiativ nästan hela tiden. Du kan gå tvärs över hela lägenheten, runda flera hörn på vägen och kliva över leksaker på golvet. Visst hamnar du pladask på blöjrumpan ibland men du tappar aldrig modet. Långsamt börjar du nog inse att det här gåendet kan gå snabbare än krypandet, om man bara tränar. Däremot kan du fortfarande inte resa dig upp till stående ställning själv, även om du övar och övar varenda dag.

Våren har kommit hit till Quebec den senaste veckan (fast vi fick en snöstorm igår så man kan aldrig vara säker). Det är så härligt att gå på promenad med dig i vårluften! Du har plötsligt blivit jätteintresserad av allt du ser omkring dig utomhus och sitter och vrider huvudet än hit än dit för att inte missa någonting. Vi längtar mycket tills snön är borta så att vi kan gå ut och vara utomhus i flera timmar! Och vi längtar efter att gå och gunga med dig på lekplatsen.

I mataffären

Men den här månaden har herr Spik som varit på besök många gånger. Herr Spik, Gnäll Spik. När något går dig emot så blir du väldigt sur och rynkar både pannan och näsan samtidigt som du klagar ”Eeeeiiii!!”. Du vill helst inte att vi går ifrån dig och blir väldigt ledsen nästan varje kväll när det är sovdags och vi lämnar rummet.

Häromdagen köpte jag benvärmare till dig och de är hur söta som helst! Du spelar med och protesterar inte särskilt mycket när jag måste prova alla fyra paren efter varandra. Trots att de ska passa barn upp till fyra år så är de tajta över låren! Men babyknubbet kommer nog försvinna nu när du börjar gå så mycket.

Sedan ett par veckor tillbaka älskar du att leka med dina små plastkoppar igen. Nu är du fascinerad av att kunna lägga en mindre i en större och sedan båda i en ännu större. Ibland försöker du åt andra hållet och blir frustrerad när den största koppen inte passar i den minsta.

Baileys rum

Det är helt otroligt hur mycket du förstår nu! Du kan utan problem gå och hämta flera saker som vi frågar efter – ”boken”, ”hästen”, ”dino” , ”pyjamasen”, ”vattnet” (i pipmuggen) och ”ankan”. Och om vi säger ”klapp klapp” så klappar du händerna, ”blink!” så blinkar du och ”vink vink” så vinkar du. Dessutom kommer du och pussar oss på kinden när vi säger ”kan du ge en puss?”. Det häftiga är att du förstår alla de här orden lika bra vare sig de sägs på franska eller svenska! Sedan är det vissa saker du bara känner till på svenska eller bara på franska eftersom jag och pappa pratar med dig om lite olika saker och lär dig olika saker. Idag var jag inne i ditt rum och lekte med dig när jag började sjunga melodin som spelas när man trycker en av dina gosedjur på magen. Du tittade upp på mig och började sedan titta dig omkring i rummet. När du såg gosedjuret kröp du dit och hämtade det. Jag blev jätteförvånad! Aldrig trodde jag att du kunde känna igen melodier! Nu vet jag att du faktiskt kommer ihåg sånger och att alla gånger jag sjunger för dig så går det in även om det inte märks på utsidan.

Du växer så varje månad, Bailey, och inte bara i din egen kropp. Nej, du växer inuti mig också. Jag känner större och större kärlek hela tiden och jag kan bara inte förstå att du är vår pojke. Du har en sån härlig humor och jag älskar att höra dig skratta! Jag älskar varje gång du kommer och blåser mig på kinden eller på halsen och jag kan inte sluta titta på dina vackra ögon. Du är så klok, du är så fin och du är så stor.

Kärlek från mamma

You can leave a respond or send trackback from your website/blog.

11 kommentarer on “Månad 11”