För ett tag sedan beställde jag väggdekaler från en tjej på Etsy och jag blev så himla glad när de kom! Snacka om enkel dekoration… dra av baksidepappret, placera och tryck fast. Ingen färg, inga schabloner men billigt och enkelt! Tydligen ska dekalerna kunna gå att återanvända men det fanns en liten risk att de kan gå sönder när man drar av dem.

Jag beställde ett undervattenset med flera olika dekaler till Baileys rum men vet inte om resultatet blev så himla bra… jag hade haft en idé om att sätta dem mer tillsammans för att skapa en mer “undervattensvärld”, men när jag väl försökte så fick jag inte till det. Till slut spridde jag ut dekalerna lite här och var och det blev lite för rörigt. Attans!

Namntavlan på bilden ovan kommer från duktiga Minna och lilla prinsillustrationen på hyllan var en present från fantastiska Susanne. Här är närbild på namntavlan:

Fin va?

Men så beställde jag andra dekaler också. En liten hamnade i korridoren:

(ser ni den? Nere vid listen?)

Och en annan i hallen:

Så har vi det!

Ja, jag borde gå och lägga mig… men jag sitter och förbereder morgondagens svenskakurs. Och så fastnar jag på YouTube.

Jag vet att jag tjatar men om du helt missat Coldplay’s nya singel Violet Hill (har du det, Jennie?) så måste du lyssna och kolla videon här nedan. Jag blir faktiskt knäsvag och får fjärilar i magen mellan 2:49-2:59 i videon… oj, oj, oj! Han har något alldeles speciellt i blicken som gör mig nästan-kär.

Jag har alltid tyckt mycket om att se bilder på mig själv när jag var liten tillsammans med en eller båda av mina föräldrar. Det finns inte så många (hur kunde man leva utan digitalkamera?) men de som jag har är jag väldigt förtjust i.

Här är till exempel jag och pappa:

Sedan jag själv blev förälder så ser jag något annat i de där bilderna från slutet av sjuttiotalet på mig och mina föräldrar. Då var de sådär 27-30 år (och därmed yngre än vad jag är nu), och så hade de sitt första barn, jag själv, i famnen. De var nyblivna föräldrar och funderade kanske över samma saker som jag funderar och oroar mig över nu… nu är det jag som sitter med mitt första barn i famnen.

Jag undrar om Bailey kommer tycka om att se bilder på sig själv som bebis tillsammans med mamma… För hans skull, och för min egen skull, har jag ända sedan han föddes försökt ta så många bilder som möjligt på honom och mig tillsammans. För att komma ihåg hur det kändes att vara ny mamma. Många har jag tagit själv med utsträckt arm och hoppfullt sikte och andra har pappa Seb tagit.

Här kommer några av dem som en liten skål för vårt första år tillsammans…

(och suck… nu har jag laddat upp filmen två gånger och det blir samma fel varje gång. Det saknas ett K i sluttexten (det ska stå KÄRLEK inte KÄRLE) men när jag kollar på filmen i filmredigeringsprogrammet finns K-et med. Det ser jädrigt oseriöst ut, men nu vet ni att jag vet och inte kan fixa till det. Men SUCK!)

Ja, jag kommer till den dumma morsan alldeles strax men först kommer några bilder från de senaste dagarna med Bailey-boy. Vi undrar lite vad som händer med honom för tillfället… han beter sig verkligen annorlunda än tidigare. Extremt ledsen och gnällig, struntar i vad vi säger till honom, myror i hela kroppen och kan inte vara stilla en enda sekund (väldigt tröttsamt…), jättedålig aptit, testar allt han inte får göra… det känns väldigt jobbigt just nu och fler än en gång har jag bara skrikit rakt ut. Kan det vara ett utvecklingssteg kanske? Eller är han sjuk? Eller är det fortfarande tänderna som spökar? Eller är det reaktioner på den stora fyr-sprut-vaccinationen i onsdags? Suck…

Nåja. Bilder:

Liten skrutt har plötsligt blivit väldigt kramig med sin gosekatt. Han tar upp den och kramar på eget initiativ men även när vi undrar om han kan ge den en kram. Suddig bild, här kommer några bättre:

Och så lite gungbilder…

Mamma och Bailey…

Mamma ensam.

Och nu kommer vi till anledningen till dagens inlägg. Jag är nämligen den korkaste människan i världen just nu. Igår kväll satte jag Bailey i barnstolen och började fixa en äpple&päronpaj. När fruken låg i formen började jag göra smuldegen och fick av någon anledning för mig att jag skulle använda stavmixern för att dega ihop ingredienserna. Det fungerade inget vidare och en massa deg fastnade mellan skärbladen… “Det här var ju inte så smart”, sjöng jag för Bailey och började peta ur degen med ena fingret samtidigt som jag råkade trycka på startknappen med andra handen… Shloff, shloff lät det när de sylvassa knivbladen for runt och slicade upp mitt finger!

Jag blev helt iskall men kände ingen smärta. Spolade fingret under kallvattenkranen och inspekterade. Blodet kom stötvis och rann verkligen jättemycket (för att inte tala om de enorma blodfläckarna som täckte hela köket) så jag snurrade lite papper om fingret och ropade på Seb. “Jag har skurit mig i fingret. Måste till akuten. Ring taxi! Ta Bailey!” och så började det krypa i hela kroppen och benen blev alldeles veka. “Jag svimmar!!”.

Sebv kom farande och ringde taxi medan jag på något sätt fick på mig ytterkläder. Sedan snubblade jag ut med plånboken i handen. Som tur var dök en granne som vi känner upp och han skjutsade mig i ilfart till akuten. Där blev jag undersökt (och stelkrampsvaccinerad) av en sköterska som tyckte jag hade tur som hade fingret kvar och som sa att det behövde sys. Så snabbspolar vi förbi fyra timmars väntan på akuten en fredagkväll och landar just när jourläkaren pumpade min hand med fem bedövningssprutor och sydde ihop en väldigt sargad fingertopp. Och just där och då kände jag för att gråta en skvätt av ensamhet och smärta. Men det gjorde jag inte.

Jag kom hem vid midnatt, sex timmar efter att jag hade åkt. Det är blodfläckar på de konstigaste ställen i köket (det skvätte verkligen överallt!) och jag är totalt handikappad. Men jag har fingret kvar.

Bild finns att se om ni klickar här men det är inte vackert.

Och nästa gång du känner för att stoppa fingrarna i mixern - DRA UR SLADDEN!

Ja, idag är jag hemma för vård av barn. Eller, haha, hemma är jag ju för jämnan numera men barnet är sjukt och jag vårdar som bara den. Bailey vaknade pigg och glad i morse men blev trött redan efter frukosten. Så han tog sig en liten tuppis och vaknade alldeles varm och rosig i ansiktet. Oops. Termometern visade 38.8 grader och han fick sig ett par droppar Tylenol. Jag tror det är tand-feber för han verkar okej för övrigt… men man kan ju aldrig vara helt säker. Som tur är har vi tid på vårdcentralen imorgon (för vaccineringen) och om han fortfarande är dålig då så får vi be om hjälp.

Och sedan har vi försökt göra det bästa av situationen, han och jag, men det har inte gått så bra. Han gnäller och gråter i stort sett hela tiden och vill mest vara i famnen. Och nu tar han dagens andra tuppis flera timmar för tidigt. Det kommer bli helt snett idag!  Hoppas i alla fall han sover som vanligt ikväll. Jag som hade tänkt att gå till min fakultet på universitetet idag och hämta mina rättade sluttentor får stanna hemma. Hemma för vård av barn.

Så här såg livet ut för oss för ett par timmar sedan:

Här är foton på alla presenter som Bailey fick på sin ettårsdag!

Sommarsandaler från farmor och solglasögon från faster. Dessutom har han av farmor redan fått ett par andra “vanliga” skor som han använt i en månad ungefär. De hamnade inte på den här bilden men finns med på nästan alla andra bilder från Montréal som jag postade här nedan. Sandalerna är i storlek 21 och för stora än så länge men kommer nog bli perfekta om någon månad när det blir varmt på riktigt.

Solglasögonen ska fästas med elastiska kardborreband runt huvudet och Bailey fick verkligen panik första gången vi testade dem. Han knep igen ögonen och slet av sig dem så fort han bara kunde… men med lite övning kanske det går bättre så småningom. Lite trist ettårspresent kanske?

En kul labyrint (eller kullabyrint?) från farfar och Isabelle. Bailey har suttit i stunder och petat kulorna åt olika håll. Han verkar tycka det är okej men förstår inte riktigt vitsen. Det kanske behöver mogna lite innan det blir kul.

I ett paket på posten kom världens tuffaste ettåringsjeans, t-shirt och en liten bok om Kalle Kålmask från tant Marika “hemma” i Sverige. Bailey skrattar mycket åt kålmasken!!

De här böckerna fick Bailey av mig och Seb. Det var lite bökigt att få hit dem… Först beställde jag dem på nätet och angav Marikas Göteborgsadress som leveransadress. Sedan tog Marika paketet och lämnade in det i receptionen på Hotell Lorensberg i Göteborg där min gode vän Paul (pappan i familjen som jag lär svenska här i Quebec) bodde ett par dagar. Han tog i sin tur med sig paketet hit till Quebec där jag fick det för ett par veckor sedan. Pust! Men böckerna är helt ljuvliga och jag är så glad att jag investerade i dem!! Förresten tycker jag det är rätt otroligt att de kostar 250 kr styck i butik men 150 kr styck på nätet…

Det här pusslet hittade jag på Toys ‘r Us och märkte inte ens att det var på engelska. Hihi! Bailey är lite väl liten för pussel än så länge och vill bara stoppa bitarna i munnen men det kommer nog bli roligare så småningom. Enkla, stora bitar.

De här gulliga pekböckerna kom från mormor och morfar hemma i Sverige. Bondgårdsboken är riktigt fin med en massa bra fakta om både djur och livet på lantgård, Kolla Tama Djur är klassisk pekbok med foton på djur och Räkna oss! är en bok med ett uppslag per siffra. En kattunge, två hundvalpar, tre kattungar och så vidare. Perfekta för Baileys boksamling (som börjar bli riktigt, riktigt stor)!!

Den här söta och färgglada sparkdräkten med shortsben kom från min moster i Göteborg. Den är köpt på Villervalla som har såå himla härliga kläder! Jag tror den blir perfekt i sommar med solhatt och sandaler!

Den här hunden som man kan dra efter sig föll jag pladask för i en leksaksaffär i Laval utanför Montréal. Den är rejäl i trä och samtidigt så söt att man blir tokig. Bailey har inte upptäckt charmen med den än och vill bara bita den i örat…

Här är en samlingsbild. Till höger om Skattkammare-böckerna ligger tio små fingerdockor från IKEA som Bailey fick av farfar och Isabelle. De kom med en pappteater som man kan sätta upp och ha som scen. De är verkligen jättegulliga och kan nog bli roliga att ha för att spela upp små pjäser.

Till vänster om huspusslet blänker något i blått och det är ett munspel som Bailey fick av mig. Jag hade fått tips av min gamla barndomskompis Elina att hennes ettåring Jakob älskar sin pappas munspel - men Bailey har inte förstått hur man gör för att få ton. Han bara suger på det! Men han skrattar när jag spelar så vi får träna vidare.

Längst till höger ligger ett klädset från farfar och Isabelle som bestod av randig t-shirt, byxor som man kan kavla upp och fästa med knappar och solmössa. Gulligt till sommaren!

Alla presenterna var verkligen superbra men alla leksakspresenterna verkar kräva lite mer mognad innan Bailey kan förstå och använda dem… vilket är helt okej. Det är ju ettårspresenter och då ska de vara lite längre än bara några veckor, tycker jag.

Ja, jag klippte ihop en liten film men när den väl var uppladdad och klar så såg jag att den inte blev helt perfekt… fast nu är jag för trött för att fixa till den.

I början är det en liten ruta som presenterar ett klipp med Bailey och Leeloo, men det klippet kommer lite senare i filmen. Duh. Och sedan så är textklippen lite väl korta för att hinnas med - ni får väl pausa om ni inte hinner läsa. Till slut försökte jag översätta lite i sista klippet så att alla förstår vad Seb säger till Bailey, men översättningen är lite svårläst. Hoppas det är okej ändå.

Här är filmen!

Nu är vi tillbaka i vår vanliga vardagslunk igen och det känns så skönt att få sova i sin egen säng! När vi kom hem sent igår kväll blev Bailey alldeles uppspelt av att se sina gamla leksaker igen och han sov som en stock.

Veckan har varit både trevlig och otrevlig. Trevlig för att vi har haft tillgång till en bil och åkt ut på utflykter varje dag, trevlig för att vi firat en ettåring och trevlig för att vi har träffat Baileys släktingar en hel massa. Men otrevlig för att det blev för lite och för dålig sömn (jag och Seb sov i en bäddsoffa där en tunn ojämn madrass låg över några tjocka järnrör. Aj i ryggen!), otrevlig för att det blev lite bråk mellans Baileys pappa och faster och otrevlig för att vi bott med en stor hund som just nu fällde sin vinterpäls. Och så var det lite tröttsamt att Bailey lärde sig ta sig uppför trappor (och gjorde det som en oljad blixt) och att man fick passa honom varenda sekund så att han inte skulle ramla ner och bryta ett ben eller två.

Men nu är vi hemma och är är bildskörden:

Här är ett familjeporträtt som vi tog i all hast precis innan vi åkte till Montréal. Det skulle ges till Baileys gammelfarmor som ville ha ett foto i ram på oss - men trots att jag printade i ilfart och lade fotot i ett kuvert så glömdes det hemma och gammelfarmorn blev utan foto. För den här gången.

Här är vi på Baileys farfars baksida och träffar grand danoisen Zed. Han är lika gammal som Bailey men vid det här laget ganska mycket större! De fick först träffas under lite kontrollerade former (= koppel) men blev snabbt vana vid varandra. Bailey var så himla orädd för hunden och gick ofta rakt på honom. Hunden däremot är lite hispig och visste inte om han ville nosa eller leka eller hoppa undan.

Här är Bailey-boy uppklädd på lunch hemma hos farmor och hennes glasbord.

Det blev en improviserad haklapp inför lunchen som bestod av crêpes med ost, skicka, sparris och béchamelsås. Helt vansinnigt gott! Bailey åt på egen hand en halv crêpe med innehåll och petade på köpet i sig några små tomatbitar. Duktig kille.

Efterrätt: crêpe!! Med frukt, glass och nutella. Bailey fick bara mosad frukt och var väldigt nöjd.

Efter maten blev det veckans första gungning med farmor på lekplatsen. Bailey var så glad, så glad!

Så hamnade han i en gungleksak på lekplatsen där han satt och funderade en stund.

Farmor hade med sig hink och spade men lillkillen visste inte riktigt vad han skulle göra med dem.

Han satte sig i gräset och plockade en blomma istället.

Och stoppade blomman i munnen men då kom farmor och tog bort den.

Så var det dags för rutschkanepremiär - och OMG! Bailey älskar tydligen rutchkanor!!

Efter en stund gick vi över till den STORA rutchkanan…

Titt-ut!!

Kramas med mamma.

Sedan åkte vi hem och badade en liten sandig kille…

Nästa dag åkte vi till ett väldigt stort shoppingcenter. Bailey skulle såklart inte sitta i vagnen utan springa runt, runt hela tiden.

Det är väldigt fint här med en stor park i mitten!

På söndagskvällen träffade vi Baileys kusin Leeloo som är 7½ månad. Hon dyker upp här lite senare bland bilderna.

Här är Bailey på Biodôme (det är precis som Universeum i Göteborg - olika klimatzoner med djur). Han var inte särskilt imponerad av någonting men jag och Seb tog typ 150 kort.

Här träffar Bailey en ful fisk.

Jag och Bailey kollar på akvariet med de jättestora fiskarna.

En trevlig blågul flagga i mängden av andra tråkflaggor.

Efter besöket på Biodôme hamnade vi på en lekplats och Bailey var väldigt nöjd och belåten. Varför lägga ut flera hundralappar på ett museum när man kan gunga gratis?!

“Gungeligung, min vän. Gunga för kärleken! Uppåt, så går det uppåt så går det ner.”

Här hittade Bailey en fimp i gräset.

På vägen hem från Biodôme och lekplatsen hade vi en liten sömnis i baksätet.

Här är Bailey på sitt ettårskalas! Han var inte särskilt glad över hatten men hade på sig den i ett par sekunder, lagom för mamma att hinna ta kort.

Kusinen däremot finner sig i allt och sa ingenting om hatten.

Bailey ville hälsa på sin kusin men kusinens mamma tycker alltid att han är för våldsam och hårdhänt så hon gav Bailey ett varnande ögonkast. Själv försökte jag lära honom att “klappa fint”.

Här är det dags för första paketet. Bailey var mest glad i pappret och brydde sig inte det minsta om innehållet…

Fast den här presenten tyckte han var riktigt kul i några minuter (han fick den av sin farfar och farfars sambo och den kommer såklart från bästa IKEA).

Grattis på födelsedagen Bailey!

Kusinerna kollar in varandra.

Dagen efter födelsedagen gick vi på sommarpromenad med kusin Leeloo och faster Marie-Ève. Det var varmt, varmt, varmt men trevligt med vagnkamrat för Bailey.

Sedan hittade Bailey en gunga…

… och övertalade Leeloo att gunga med. Hon var inte lika förtjust.

I parken fanns en liten bondgård där vi hälsade på en katt och andra djur. Bailey var inte särskilt intresserad men jag tyckte det var kul.

Här är en bonusbild på ettåringen i farfars kök där han ätit hela veckan. Lite speciell barnstol!

Efter en vecka av promenader och lekplatsbesök tar vi semester och åker till Montréal. Vi kommer hem i slutet av nästa vecka och då har Bailey-boy redan fyllt ett år!! Det blir kalas hos hans farfar på födelsedagen (den 13:e) och vi får väl se om jag och Seb lyckas hindra släkten från att mata vårt barn med godis och kakor… det ska bli spännande att se.

Mors dag är det här på söndag! Min andra mors dag - förra gången firade jag med en kladdig Bailey-boy på bröstet. Den här gången blir det kanske mindre kladd och mer pussar.

Annika undrar vilka fotobloggar jag följer och här kommer ett gäng (de flesta är bröllopsfotografer):

Kathleen Connally, Becker och hans flickvän Jessica Claire, Jasmine Star, Millie Holloman, Ree och Mattias på Moderskeppet.

Jasmine och Ree är mina absoluta favoriter!

Dagens rätt: ugnspannkaka med blåbär.

Dagens väder: iskallt och gråmulet.

Dagens Bailey: “Heeejjjj!”

Dagens Ida: ledig och glad.