Dumma morsan…

Saturday, 24th May 2008 (16:20)

Ja, jag kommer till den dumma morsan alldeles strax men först kommer några bilder från de senaste dagarna med Bailey-boy. Vi undrar lite vad som händer med honom för tillfället… han beter sig verkligen annorlunda än tidigare. Extremt ledsen och gnällig, struntar i vad vi säger till honom, myror i hela kroppen och kan inte vara stilla en enda sekund (väldigt tröttsamt…), jättedålig aptit, testar allt han inte får göra… det känns väldigt jobbigt just nu och fler än en gång har jag bara skrikit rakt ut. Kan det vara ett utvecklingssteg kanske? Eller är han sjuk? Eller är det fortfarande tänderna som spökar? Eller är det reaktioner på den stora fyr-sprut-vaccinationen i onsdags? Suck…

Nåja. Bilder:

Liten skrutt har plötsligt blivit väldigt kramig med sin gosekatt. Han tar upp den och kramar på eget initiativ men även när vi undrar om han kan ge den en kram. Suddig bild, här kommer några bättre:

Och så lite gungbilder…

Mamma och Bailey…

Mamma ensam.

Och nu kommer vi till anledningen till dagens inlägg. Jag är nämligen den korkaste människan i världen just nu. Igår kväll satte jag Bailey i barnstolen och började fixa en äpple&päronpaj. När fruken låg i formen började jag göra smuldegen och fick av någon anledning för mig att jag skulle använda stavmixern för att dega ihop ingredienserna. Det fungerade inget vidare och en massa deg fastnade mellan skärbladen… “Det här var ju inte så smart”, sjöng jag för Bailey och började peta ur degen med ena fingret samtidigt som jag råkade trycka på startknappen med andra handen… Shloff, shloff lät det när de sylvassa knivbladen for runt och slicade upp mitt finger!

Jag blev helt iskall men kände ingen smärta. Spolade fingret under kallvattenkranen och inspekterade. Blodet kom stötvis och rann verkligen jättemycket (för att inte tala om de enorma blodfläckarna som täckte hela köket) så jag snurrade lite papper om fingret och ropade på Seb. “Jag har skurit mig i fingret. Måste till akuten. Ring taxi! Ta Bailey!” och så började det krypa i hela kroppen och benen blev alldeles veka. “Jag svimmar!!”.

Sebv kom farande och ringde taxi medan jag på något sätt fick på mig ytterkläder. Sedan snubblade jag ut med plånboken i handen. Som tur var dök en granne som vi känner upp och han skjutsade mig i ilfart till akuten. Där blev jag undersökt (och stelkrampsvaccinerad) av en sköterska som tyckte jag hade tur som hade fingret kvar och som sa att det behövde sys. Så snabbspolar vi förbi fyra timmars väntan på akuten en fredagkväll och landar just när jourläkaren pumpade min hand med fem bedövningssprutor och sydde ihop en väldigt sargad fingertopp. Och just där och då kände jag för att gråta en skvätt av ensamhet och smärta. Men det gjorde jag inte.

Jag kom hem vid midnatt, sex timmar efter att jag hade åkt. Det är blodfläckar på de konstigaste ställen i köket (det skvätte verkligen överallt!) och jag är totalt handikappad. Men jag har fingret kvar.

Bild finns att se om ni klickar här men det är inte vackert.

Och nästa gång du känner för att stoppa fingrarna i mixern - DRA UR SLADDEN!

You can leave a respond or send trackback from your website/blog.

21 kommentarer on “Dumma morsan…”