Jag hinner inte skriva så mycket - klockan är sen och vi ska åka på minisemester i morgon. I huvudet snurrar packlista och jag är helt väck som vanligt innan vi ska någonstans. På något sätt är det alltid jag som är ansvarig för alla små detaljer…

Men här kommer lite bilder från igår när Bailey och jag var på grönbete. Lilleman sprang omkring (ibland väldigt långt bort från mig) och jag tog kort. En kille flög med en stor drake lite längre bort, den dyker upp på en bild. Det fältet vi är på tillhör universitetets idrottsanläggning - stora fotbollsplaner och gräsytor. Trevligt för oss som bor tvärs över gatan!

Här kommer bilderna:

Här är utsikten där jag satt. Bergen i fjärran och “pyramiden” lite närmare. I den finns olika småbutiker och också vår mataffär. Och så en bio som visar lite udda och ofta utländska filmer. Trevligt.

Och här är utsikten lite till vänster om fotot ovan. Vi bor i husen rakt fram, fast vårt ligger lite bakom de som syns i bild. Och så går det en ganska hårt trafikerad väg mellan gräsplanerna och husen, så det är inte helt enkelt att ta sig över. Men det är ändå härligt att ha så nära till springområden för en liten kille med mycket spring i benen!

Det blev en rabarber- och jordgubbspaj i lördags och den blev så uppskattad! Jag och Seb gnuggade händerna när vi märkte att halva pajen blev kvar att ta med sig hem. Hihi! Jag gjorde egen vaniljsås också eftersom det inte finns här och det blev en succé (särskilt hos mig själv! Det är evigheter sedan jag åt vaniljsås… om det inte tog sådan lång tid att göra den skulle jag göra det varje vecka!).

I receptet som min kock-lillasyster skickade mig skrev hon med stora bokstäver “OBS! I DETTA RECEPT INGÅR INGEN STAVMIXER!!” och det tyckte jag var väldigt roligt. Men här kommer själva receptet:

Jennies rabarber- och jordgubbspaj
Rabarberstjälkar, skalade och skurna i skivor
Jordgubbar, sköljda och delade i halvor
1 msk potatismjöl
kanel, socker, stött kardemumma
100 g margarin
1½ dl havregryn
1½ dl vetemjöl
2-3 msk socker
2 msk farinsocker

Sätt ugnen på 225 grader.
Blanda rabarber, jordgubbar, potatismjöl och kanel/socker/kardemumma (jag tog ett par tsk av varje sort) i en skål. Gör smuldegen i en annan skål men spara farinsockret till senare. Häll ut frukten på botten i en pajform och smula degen över men lämna någon cm utmed kanterna. Där kommer fruktsaften bubbla upp. Strö farinsocker på toppen.
Sätt in i ugnen och ta ut när saften bubblar och degen fått lagom med färg (ca 20 minuter).

Vaniljsås:

5 dl grädde
1 dl mjölk
1 dl socker
1 msk maizenamjöl (fast jag tog potatismjöl istället och det gick lika bra)
3 äggulor
1 skårad vaniljstång (här tog jag 1 matsked importerat svenskt vaniljsocker med prickar i)

Blanda socker, äggulor, maizena i en kastrull och grädde, mjölk och vaniljstång i en annan. Koka långsamt upp gräddblandningen tills det precis börjar bubbla och häll försiktigt över äggblandningen - vispa hela tiden så det inte blir äggröra! Ställ kastrullen på plattan och vispa tills såsen tjocknat (det tar ett par minuter) och akta så det inte bränner i botten. Ställ såsen kall tills den svalnat. Om den blir för tjock när den är kall kan man blanda ut med lite mjölk eller grädde.

Jag tredubblade receptet eftersom det skulle räcka till 8 personer men det blev som sagt väldigt mycket över…

Alla ropar: TACK JENNIE!

Lite drygt tre veckor efter olyckan ser fingret ut så här:

Inte så illa va? Fast jag har tappat mycket känsel… hela högersidan (på bilden) av fingertoppen är bedövad och jag inbillar mig att små svansiga nervceller kilar runt därinne och försöker hitta sin andra ände. Tror ni de hittar fram?

Häromdagen fyllde Bailey 13 månader… Skrivlusten är lite i bott så brevet blir mest i bilder.

Älskade, älskade Bailey,

Nu är du tretton månader gammal och tillbringar dagarna med mamma. Hela sommaren är det du och jag, grynet! Från tidigt på morgonen (du vaknar redan klockan 6) tills du somnar på kvällen är det du och jag.

Varje morgon går vi ut på långpromenad och då sitter du i vagnen och tittar efter bussar, lastbilar och andra maskiner som låter mycket. När du ser en vänder du dig om för att se om jag har sett den. Och så ropar du Hej!

Vi brukar stanna till på en lekplats där du gungar, åker ruschkana och leker lite i sanden (och får sand i blöjan). Du älskar att både gunga och åka ruschkana och skiner upp som en liten sol när du får syn på lekplatsen. Ibland är det andra barn där men du bryr dig inte särskilt mycket om dem. Tittar på dem, petar på dem om de kommer nära. Men inte mer än så.

Ibland stannar vi på en stor gräsäng också där du får springa runt en stund. Du plockar pinnar, stenar, blad och kottar. Allt stoppar du i munnen men om jag säger ”Inte i munnen!” så spottar du snabbt ut. Ofta springer du med något i händerna och ibland kommer du till mig för att visa vad du har. Det kan vara några små skrynkliga blomblad eller en liten, liten kvist. Det finns så mycket att upptäcka.

Vi brukar gå ut flera gånger varje dag för nu är vädret fint. Oftast håller vi till på gräsängen på andra sidan vägen men ibland går vi till affären eller till en lekplats. Du kan vara ute precis hur länge som helst!

Du går så bra nu och kan äntligen resa dig upp själv utan att ta i något. Fast du ramlar ofta när du springer – särskilt om underlaget är lite ojämnt. Men även om du ramlar hundra gånger så säger du inget om det. Bara upp igen och vidare. Alltid vidare.

Här hemma grejar du mycket med dina böcker och du tycker om att leta efter kossan i bondgårdsboken. Då säger du ”Hej!” när du får syn på henne och sedan härmar du när jag säger ”Muu”. Det låter oftast ”Möh!” men är väldigt gulligt. Fåret brukar vi också hitta och då säger du ”ä-ä-ä”. Det svåraste djuret att härma är tuppen som säger ”Kuckeliku!”. Du stirrar på min mun när jag säger det, om och om igen. Konstigt ord!

Annars upprepar du det mesta vi säger och det märks att du verkligen försöker härma ord. ”Sparris” kan bli ”pa-hiiii”, “kissa” blir “ki-aah” och ”Nillan” (mormor) blev ”ii-ya”. Men du förstår desto mer på båda språken och kan t ex lägga leksaker i korgen eller i badkaret när vi ber dig. Och när jag säger ”Släng den!” så kastar du ifrån dig vad du än har i famnen (oftast skräp som du hittar ute). Du älskar att bära runt på mina skor och de kan dyka upp både här och där i lägenheten.

När vi var hos doktorn strax efter din ettårsdag var du 75 cm lång och vägde drygt 10 kg. Precis på mittlinjen för längden men lite under medel på vikten.

För några veckor sedan hade du en period när du åt jättedåligt och vi fick verkligen lirka i dig maten men nu går det bättre. Du äter gröt till frukost, en portion ”vanlig mat” till lunch, frukt och kex till mellanmål och ersättning däremellan. Du älskar ost och skulle nog kunna äta hur många små ostkuber som helst. Andra mellisfavoriter är banan, äpplemos, melon och fruktkräm med mjölk.

Du sover ungefär som förut, mellan 18:00 och 6:00 på natten och ett par tuppisar på dagen.

Oftast somnar du ganska snabbt men ibland kan du ligga och protestera väldigt länge. Vissa dagar hoppar vi över en av tupplurarna för att du helt enkelt inte är trött. På kvällen, när vi lägger dig i sängen, får du katten i famnen och så sätter vi på Grodan som spelar musik en stund. När den har tystnat kan vi ibland höra hur du ligger och pratar och sjunger för dig själv innan du somnar. Oftast hamnar både katten och filten på golvet och du brukar sova mitt på kudden hela natten.

Vi har varit på skog- och sjöpromenad en dag och det tyckte du väldigt mycket om! Du tittade på allt - träd, löven, vattnet och fåglarna. Och så fikade vi och det älskade du - fika utomhus smakar helt enkelt bättre än inomhus, eller hur?

Du älskar när vi jagar dig och du tycker också om att leta efter oss när vi gömmer oss någonstans i lägenheten. Du skrattar mycket om vi hoppar fram och skrämmer dig och du är väldigt, väldigt kittlig över hela kroppen. Det finns inget underbarare ljud i hela världen än när du skrattar så du kiknar!

Mamma älskar Bailey-boy!

Kärlek från mamma

Ja, det är bara för att visa upp vår lille Sverige-supporter som vi har här hemma…

Nu ska väl matchen gå bra? Vi håller tummarna!

Åh, var ska jag börja? Var filmen bra?! JA! Helt underbar! Jag satt och rös över hela kroppen under inledningen när jag insåg hur mycket jag saknar serien och de fyra tjejerna… Sedan följde 2½ timmas skratt, ledsen-gråt och rörd-gråt. Det är som ett extralångt avsnitt av serien och man vill aldrig att det ska ta slut! Jag vill bara se filmen igen och kommer slänga mig på DVD:n när den släpps. WOW!! Om du tyckte om serien när den gick på TV så kommer du älska filmen - garanterat!!

Jag vill inte säga för mycket så jag går inte in på några detaljer. Men jag kan säga att väldigt mycket hinner hända under filmens gång… hihi!

Varje vecka får jag ett mail från Jeffrey Hale Community Center här i Québec. Det är ett center för engelskspråkiga invånare och just det här mailet skickas till alla småbarnsföräldrar för att informera om lekplatser och olika aktiviteter. Den här gången skrev de att de hade köpt femton biljetter till Sex and the City och “först till kvarn” gällde. Jag hade turen att få en biljett och det var därför som biobesöket blev gratis för mig. Samtidigt fick jag ju träffa andra mammor som är engelskspråkiga och det var väldigt trevligt! En mamma räddade min dag (mer om det längre ner) och en annan ville att jag och hon skulle ta en “playdate” med våra små någon dag. Hoppas det blir av!

Ni läste kanske igår om min dåliga dag. Strax efter jag hade postat inlägget åkte vi till Future Shop (som SIBA ungefär), jag och min lilla familj. När vi kom ut ur affären hade en jättestorm dykt upp (den har varit på gång i flera dagar) och det piskade ösregn samtidigt som blixtrarna avlöste varandra. Bailey skrek i panik när vi rusade till bilen och vi blev totalt genomblöta trots att det kanske tog femton sekunder. När vi kom till bilen satte Seb in Bailey i bilstolen medan jag fällde ihop vagnen och lade den i bagaget. Men något måste ha hänt med den under resan hem för när jag skulle fälla upp den igen hade den gått sönder… attans vagn! En tjock metallbalk på sidan har helt släppt från fästet och det går inte att reparera på egen hand. Jag blev så arg! Vilket jädra slut på den dagen (det här var såklart innan filmen så dagen slutade gott ändå). Jag har hatat den där vagnen sedan första dagen, bland annat eftersom handtaget sitter för lågt för att vara bekvämt för mig (det är inte ställbart…) men trots det måste vi ju ha en vagn! Jag och Bailey går ju ut och går i timmar varje dag…

Jag nämnde det här för mammorna när vi fikade efter bion igår och en av dem sa direkt att hon hade en vagn som de inte använder längre. Den kunde hon gärna låna ut till oss tills vi fixat vår vagn! Ååh! Tack!! Hon kom förbi här för en stund sedan och lämnade av den här:

Den väger en tredjedel av vad vår klumpiga vagn väger OCH den har ett höjbart handtag som passar min längd jättebra! Jag är sååå glad och nöjd! Misstänker att vi kommer be att få köpa den istället för bara låna… hihi!

Nä, nu blir det pastasallad och sedan långprommis med Bailey och nya sulkyn.

Idag har jag…

* Hämtat hyrbil själv med Bailey i bastuvärme (obs! logistikproblem! Hur får man med sig ett barn, en sulky och en bilbarnsstol till hyrbil som står parkerad tio minuters promenad bort? Jo… man sätter barnstolen i sulkyn och bebisen i bilstolen. Och sedan svettas man medan man kör med en hand på sulkyhandtaget och en hand på bilstolen.)

* Storhandlat själv med gnällspik.

* Nästan blivit prejad av motorvägen av en lastbil.

* Blivit tutad på och långfingrad av en bil bakom när jag fick tvärbromsa p g a lastbilen.

* Burit bebis och fjorton sprängfyllda matkassar i hettan från bilen till lägenheten.

* Lyssnat på 40 minuters gallskrik när Bailey skulle ta eftermiddagstuppis.

Men vad spelar allt detta för roll när det är Mom’s night out ikväll? Jag ska gå på Sex and the City-filmen om ett par timmar, alldeles gratis! Jag som grät ihjäl mig när sista avsnittet gick på TV och som har sett alla avsnitten minst två gånger - jag längtar massor! Hoppas nu filmen är så bra som alla fans sagt att den är (filmkritiker har varit mindre entusiastiska). Och så kan jag berätta mer imorgon!

(och det blir nog rabarber/jordgubbspaj på lördag tror jag)

Nu måste ni hjälpa mig, people. Jag har blivit ombedd att ta med mig en “svensk efterrätt” till en middag på lördag och jag har ingen aning vad jag ska fixa till. Middagen är hos familjen som jag lär svenska och de ska stolt bjuda på svenska köttbullar som huvudrätt och så litar de på att jag tar med något typiskt svenskt till efterrätt. Har ni några tips? Jag tror jag vill baka något eftersom så få quebecare bakar själva och jag funderar på att göra något med rabarber… men vad? Det ska räcka till 8-10 personer.

Efter att ha haft riktigt tungt och kvavt väder hela helgen är vi nu tillbaka på molniga 18 grader igen. Inte mig emot! Mitt ideala sommarväder vore runt 20 grader och frisk luft. Inte fuktigt och kvavt, inte bastuhett och ingen steksol. Bailey och jag har varit väldigt duktiga den senaste veckan och gått på långa prommisar varje dag. Flera timmar om dagen! Han sitter mest i vagnen och tittar på lastbilar och bussar (och ropar HEEEJ! när han ser en) men det blir springstopp då och då. Här kommer några bilder från helgen:

Till slut vill jag tipsa om två bra filmer som jag sett den senaste tiden : Ensemble, c’est tout (”Tillsammans är man mindre ensam” på svenska) med docksöta Audrey Tautou och The Savages (här vet jag inte vad det blivit för svensk titel) med min favorit Philip Seymour Hoffman. Härliga filmer, båda två!

Häromdagen lånade vi bilpoolsbilen och körde en halvtimma norr om Québec, till Lac St-Charles. Vi hade sett på kartan att det låg en stor sjö där med mycket skogsområde runt, så vi packade en liten kylbag och hoppades att vi skulle hitta en promenadstig.

Så här blev vår dag:

Kör norrut på vindlande vägar med tät skog. Är det så här det ser ut i svenska Norrland (säger en som aldrig varit längre norrut än Gävle)?

Så här kan typiska Québec-hus se ut när man kommer ut på landet:

Här är Communauto-bilen vi kör (och betalar ungefär 120 kr för en heldag, inklusive bensin):

Idag har vi bil 118:

Vi hittade en parkering till slut och trixade oss fram till sjön. Bailey gillade att titta på vattnet!

Sedan bar det av in i skogen…

Bävergnag!

Och så åkte vi hem igen. Här ser ni vår skyline - Québec i all sin prakt:

:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

In other news kan jag säga att fingret läker riktigt bra på sina ställen. Stygnen togs i fredags och nu har såren varit tejpade sedan dess. Ena änden på jacket har läkt fint men andra änden gapar lite (även om det läkt och inte blöder… det är liksom ett avstånd mellan hudbitarna som inte går ihop). Där är känseln helt galen och varje gång den delen av fingertoppen nuddar vid något så går en elektrisk stöt igenom fingret. Helskumt. Hoppas det avtar så småningom! Det kommer en slutbild om några dagar när det blivit så bra som det kan bli.