Älskade Bailey,

Nu är du femton månader gammal och snart är andra sommaren över. Vi har haft en skön sommar, du och jag! Det har varit alldeles lagom varmt och vi har kunnat vara ute mycket. Ibland har vi gått till den stora fotbollsplanen på andra sidan vägen och då har du sprungit hit och dit, överallt. Andra dagar har vi gått till lekplatsen och gungat och åkt rutchkana och ibland har vi gått till en annan gräsäng och jagats. Du gillar när vi springer efter dig och säger ”Nu kommer jag och tar dig!”, då fnittrar du högt och springer så fort du kan (= jättelångsamt för oss).

Du har fortfarande inte börjat prata så mycket men förstår jättemycket av vad vi säger till dig. Du kan utan tvekan gå och hämta ”den andra strumpan” eller ”den andra klossen” och det räcker att vi säger till dig en enda gång vad något heter för att du ska komma ihåg det till nästa gång.

Maten har varit det största problemet den här sommaren och jag har nästan gått av på mitten i frustration och hopplöshet. Vad jag än har lagat så har du spottat ut eller slagit bort skeden ur min hand. Ibland har du plötsligt tyckt om något som du inte gillat tidigare och andra dagar har det varit tvärtom. Ett tag försökte jag skriva ner de rätter som du faktiskt åt av men det höll inte eftersom du ändrar dig. Jädrans unge!

Fast trots att inte mycket mat går i dig så har du vuxit och blivit jättelång (vi mätte 78 cm hemma med måttbandet) och det känns som om du når precis allt som du inte får nå!

Det är fortfarande roligt att knäppa selen i sulkyn och du kan stå jättelänge i sulkyhörnet i hallen och greja. Men så blir du arg när du knäppt för då kan du inte knäppa upp igen… så då får mamma komma springande och rätta till det. Och om du inte grejar med sulkyn så älskar du att slänga våra skor överallt…

Vi pratar ofta med mormor och morfar på Skype och ibland är moster Jennie och morbror Henke där också. Du kallar numera alltid mormor för ”Mimmi” och Jennie för ”Nennie” men när vi försöker få dig att säga andra namn så går det inte. Jag undrade om vi inte kunde hitta på namnet ”Bibbi” till din farmor eftersom du kan säga det, men pappa var inte så förtjust. Enligt honom låter ”Bibbi” som en gammal jättetjock tant och det skulle farmor inte bli glad över att heta. Så då får det helt enkelt dröja!

Du är hemskt mysig på kvällen och vill gärna ligga mot vår axel innan du går och lägger dig. Du har ju aldrig varit särskilt intresserad av att kramas och pussas men nu gör det dig ingenting längre. Vi kan sitta länge inne i gungstolen i ditt rum och bara kramas med dig och det är så härligt! Och en gång har du till och med krypit upp i pappas knä och gett honom en puss - utan att han hade bett om det!! Jag säger då det!

Om bara ett par veckor börjar jag skolan igen och då är det pappa du kommer få se mest av. Jag kommer sakna dig, min prins. Jag kommer sakna att få lägga dig varje kväll (jag kommer fortfarande göra det fem kvällar i veckan) och jag kommer längta något fruktansvärt efter dig när jag sitter där i skolbänken. Du är det käraste jag har!

Kärlek från mamma