Vi bor som ni kanske vet vid det här laget tvärs över gatan från ett stort sportcenter som tillhör universitetet. Här finns fotbollsplaner och baseballplaner och så en “arena” (fast heter det arena när det inte är något tak?) där de spelar amerikansk fotboll lite då och då. Universitetslaget råkar vara bäst i hela landet på sin nivå och staden strömmar till arenan när de har hemmamatcher. Som idag till exempel.

Jag fattade att något var på gång redan klockan 8 på morgonen när Bailey satt och åt frukost. Var femte minut hördes biltutor och röster som ropade i megafoner. Folk hade redan börjat ta sig in på området och matchen började inte förrän klockan 1!

Hela förmiddagen hörde vi uppladdningen. Det brukar vara fem-tio stycken stora, stora partytält där man kan se matchen på storbildsTV om man inte har biljett och så kan man såklart köpa öl och tugg. Det brukar vara lite annat också - musikkårer och tävlingar. Ibland sänder lokalradion eller TV:n också så det är full fart på alla. Och så folk såklart. Massa, massa, massa folk.

På eftermiddagen när matchen väl hade börjat så gick Seb och Bailey upp för att kolla lite. Man kan stå utanför stängslet och ändå ha en ganska bra koll på planen så de behövde inte betala något. Seb är ju lite (eller mycket) footballstokig så han går gärna och kollar. Här kommer lite bilder som han tog:

Sedan blev det mest kort på den lille prinsen, men det är svårt att fotografera annat när han är med. Lille Prins, det finaste som finns! Han var så intresserad sååå och allvarlig när han tittade på allt folk som rörde sig…

Förresten, om ni vill se hur vi bor lite bättre så kan ni kolla här nedan. Vi bor vid “A” (ni får klicka på View larger map under för att se i större format. Sedan får ni zooma in en massa innan det blir bra). Lite konstigt att gatan verkar heta “Rue de Prevel” på Googles karta, för den heter “Place de Prevel” i verkligheten…

View Larger Map

Nåja. Jag har haft en riktigt produktiv helg med en massa läsande, en färdig (nästan) hemtenta, ett stort lass blåbärsmuffins med rågflingor i, en stor fiskgratäng med potatismos och så två prommisar med Bailey-boy. Not bad, not bad. Nu ska jag gå och lägga mig så att jag är pigg inför veckan som kommer.

Till slut vill jag säga TACK alla för era födelsedagshälsningar! Mwwwaaah!

Ja, idag fyller jag år och blir jättegammal! 32 år - hjälp! Fast egentligen har jag ingen ålderskris alls. Jag tror Baileys ankomst gjorde att jag kände mig okej att bli äldre. Nu är jag ju mamma faktiskt och inte bara Ida längre.

Seb och Bailey har firat mig med “Ja må hon leva” (fast han tog hjälp av den här videon:)

… och sedan fick jag fyra paket:

En bodylotion från Fruits and Passion (det är som Body Shop fast lite dyrare), en mugg med min darling på och boken Flyga Drake på engelska (ÄLSKADE ju filmen - både jag och Seb satt och snyftade!).

Och så fick jag en bricka med typiskt Quebec city-motiv:

som har en kudde under så att man kan ha den i knät:

Perfekt för mig som alltid sitter och pluggar i soffan.

Och häromdagen fick jag ett paket på Posten från min bästis Marika i Göteborg:

Hon vet vad en Ida kan längta efter… Så nu har jag ett enormt godislager som ska räcka ända fram till Jul. Eller hur?

Och så fick jag en present av Sara också:

Regler:
1. The winner can put the logo on her blog.

2. Link the person you received your award from.

3. Nominate at least 7 other blogs.

4. Put links of those blogs on yours.

5. Leave a message on the blogs of the girls/boys you’ve nominated

Så här kommer mina nomineringar (jag skulle ärligt talat kunna nominera tjugo bloggar utan problem alls):

Lena (för att hon uppdaterar ofta och har så bra shoppingtips, Sara (för att hon världens sötaste Tyra som är lika gammal som B-boy), Anne (för att hon blivit en av mina närmsta webvänner och alltid har så många stöttande ord), Betsy (som tar världens finaste bilder på sin squishy-son), Bettie (för att hon skriver så mycket intressant), Kryddburken och Matplatsen (för att de båda har så många goda recept att tipsa om), Snäckan (för att hon har världens finaste Simon och skriver så vackert), Susanne (för alla tips och pysselidéer) och Zviane (för att hon är så duktig och har så mycket talang).

Pust! Det finns som sagt många, många fler men nu får det räcka.

Tack för alla födelsedagshälsningar som ramlat in! Kanske hinner det komma fler innan dagen är slut!

Voici un message tout en français! Bailey voulait dire “merci” à sa grand-maman et à matante Nicole d’être venues il y a quelques semaines. Il a beaucoup apprécié le temps qu’il a passé avec vous deux! (Et maman et papa ont beaucoup apprécié leur soirée ensemble!)

Bailey a choisi quelques photos:

Aussi, un grand merci pour tout les cadeaux! Voici le mannequin dans ses nouveaux vêtements:

Nous espérons vous revoir bientôt!
BISOUS!

Tack för alla era intressanta kommentarer på det förra inlägget! Det är jättekul att höra hur ni svarar i telefon och om ni är mer intresserade av min Sociolingvistikkurs så kan jag berätta mer om vad vi pratar om allt eftersom.

I lördags hade vi ett litet kalas för mig (fast jag fyller inte förrän på torsdag) och Sebs mamma, pappa, pappans sambo och hennes son kom hit. Det var riktigt trevligt, tyckte jag! Jag fick en stor påse från IKEA’s matavdelning med knäckebröd, kaviar, lingonsylt, lingonsaft, lingonvinäger (som jag aldrig smakat på förr), hovmästarsås (blä), geleråttor, Ballerinakex och pepparkakor. Och så fick jag en väckarklocka som jag hade önskat mig. Det är en sån där som projekterar tiden i taket och ÅÅH vad den är bra! Tidigare fick jag sätta mig upp i sängen och titta på Sebs väckarklocka när jag vaknade om natten men nu bara jag öppnar ena ögat och sneglar upp i taket. Fantastiskt! Sedan fick jag pengar till en armbandsklocka också.

Och så hade de köpt med sig en jättegod tårta. Seb hade skrivit “grattis på födelsedagen” på en lapp som de hade gett till konditorn och så här blev resultatet:

Fin va? Tårtan var bara sååå perfekt - ett lager chokladkaka, ett lager hallonsylt (eller kanske bara hallonmos?), ett tjockt lager med cheesecakefyllning, ett lager hallonmos och ett lager chokladkaka. Sedan ett tjockt chokladglasyrlager utanpå och runt hela tårtan. De vita runda plattorna är vit choklad och texten är med mörk choklad. Och så två små hallon på toppen - MUMS!

Men nu tänkte jag egentligen lägga ut lite bilder från de senaste dagarna med Bailey-boy. Vi har varit ute en del för vädret är perfekt - blå himmel, klar och kall luft… I love höst! Den första dagen räckte det att ta på luvtröja/väst på bebisen (när ska jag sluta kalla honom för “mammas bäääbis”?!) men idag när Seb var ute så invigde vi Baileys nya höstjacka. Jag tänkte att han kunde ha den tills det blir så där jädrigt kallt (för då är det overallväder såklart).

Så här är lite bilder från den första dagen:

Mysigt med sen eftermiddagssol! Och här kommer bilder från idag när det var lite kallare:

Här kommer en sista idolbild till “mimmi”, morfar, Henke och “Nennie” hemma i Uddevalla. Är det bara jag som inbillar mig eller är han inte väldigt lik mig när jag var liten på den här bilden?

Som jag skrev häromdagen så har jag en kurs i Sociolingvistik den här terminen. På den senaste föreläsningen pratade läraren bland annat om hur man beter sig när man talar i telefon i olika kulturer och det var så himla intressant att jag inte kan låta bli att dela med mig.

I Grekland (det här är enligt en studie gjord 1989 så det kan ju ha ändrat sig sedan dess…) så svarar man så här i telefon när det ringer:
38% säger ja
22% säger tala!
15% säger typ varsågod (mer som go ahead)
10% säger typ please
5% säger vad vill ni?

I samma studie visades att engelsmän svarar såhär:
Ovanligt: yes
Mycket vanligt: hello
Mycket vanligt: telefonnummer och namn, t ex 726 34 56, Mr Jones speaking

Men hur svarar DU när det ringer?

Jag har en känsla av att du, om du är under 35-40 år, svarar med ditt namn: “Hej det är Ida” eller “Ja det är Ida“, men att den som är över 35-40 år svarar antingen med sitt efternamn “Larsson“, hela sitt namn “Ida Larsson” eller sitt telefonnummer (särskilt om numret bara har fem siffror!).

Här i Quebec är det allra vanligast att folk svarar Allô eller Oui, allô. Men min darling Seb svarar (precis som sin pappa) bara med ett Oui?.

För mig som svensk så låter det jätteoartigt att svara med ett Hallå? eller ett Ja?. Och när jag tänker efter så känns det som om de enda som svarar så i Sverige är antingen små barn eller människor som kommer från andra länder. Och då undrar jag om det kan vara så att dessa människor från andra länder kommer från  kulturer där det vanligaste sättet att svara i telefon är att säga just Hallå? eller Ja?.

Vad tror ni om det här resonemanget?

En annan grej som vi pratade om var följande lilla dialog. Föreställ dig att du heter Anna och att du ska ringa hem till din arbetskompis (som du aldrig ringt till förr). Hon heter Mia men det är hennes man Arne som svarar i telefonen:

- Det är Arne.
- Ja hej, jag söker Mia?
- Nej, hon är inte hemma.
- Vet du när hon kommer hem?
- Runt sex tror jag.
- Ja men då ringer jag senare. Tack!
- Okej. Hej då.
- Hej då.

Det här låter väl som en normal dialog? Eller?

Men faktum är att här i Quebec är det väldigt oartigt att inte säga:
- Nej hon är inte hemma, vill du lämna ett meddelande?

Det här är ju något som man såklart kan säga i Sverige också - men här i Quebec är det helt omöjligt att inte fråga om man kan ta ett meddelande.

Detta förklarar varför följande dialog ofta utspelar sig när jag svarar i telefonen och någon söker Seb:

- Ja hallå? (jo, jag har lärt mig att man svarar så här)
- Jag söker Sébastien.
- Nej, han är inte hemma just nu men han är nog hemma vid 8.
obekväm tystnad (där den som ringer väntar sig att jag ska erbjuda honom att lämna ett meddelande och där jag väntar mig att han ska säga om han vill lämna ett meddelande eller ringa igen senare. Båda tycker vi att det är den andres tur att prata…)
- Okej, tack så mycket.
- Tack, hej då. (vad jag säger “tack” för vet jag egentligen inte - det är så svenskt att tacka hela tiden!)
- Hej.

Intressant va? Och såklart hade jag aldrig kunnat få veta det här om jag inte hade haft en kurs i ämnet! För jag får ju aldrig höra hur Seb gör i en sån situation eftersom jag ju då uppenbarligen inte är hemma. Och det är ingen här som är medveten om att det här är så här man ska göra, så ingen skulle berätta det för mig. Men nu vet jag.

De här oskrivna reglerna förklarar förresten också en annan situation:

Jag är ute och går med Bailey. Vi möter en äldre dam/herre eller en annan mamma. Personen stannar och pratar med oss. Efter ett par minuter blir det tyst och då brukar jag flika in en kommentar om vädret.

- Vad kallt det är idag!
eller
- Nu börjar det nog snart regna!

varpå personen tittar förvånat upp på himlen, sedan på mig och säger “hmm. ja, jo”. Och så står jag där och känner mig dum och undrar varför jag aldrig lär mig att ingen pratar väder här. *suck*

De här konversationsreglerna är så jädrans inpräntade i vår hjärna/ryggmärg att vi tar dem som sanningar. Sedan dömer vi andra som beter sig på ett annorlunda sätt och tycker att de är oartiga eller ouppfostrade eller burdusa/aggressiva/påflugna… när det ju faktiskt inte finns några universella regler. Vi har alla lika mycket rätt eller fel…

Ja, nu har tre veckor av höstterminen gått och jag tänkte göra en liten utvärdering av mina kurser. Som alltid känns det som ett enda stort kaos just nu, och som alltid kommer det kännas ännu värre om ett par veckor när tentorna börjar. Men (som alltid) kommer jag på något sätt sy ihop hela terminen och rätt vad det är är sluttentorna över, terminen slut och julen här. Men här är höstens kurser:

1. Måndag morgon (8:30 - 11:30) Histoire de la linguistique (Språkvetenskapens historia)
Höstens största HJÄLP-kurs. Samma hemske prof som jag hade i grammatik förra terminen är tillbaka. Han har ett lätt talfel som gör att det är väldigt svårt för mig att fatta vad han säger, men efter tio-femton minuter brukar jag ha vant mig. Sedan är det racerfart. 150 sidor att läsa varje vecka och här snackar vi knastertorr vetenskapsfranska, mina damer och herrar:

Bara ett litet exempel på en av texterna - skriven på skrivmaskin (fast utgiven i bokform) 1948. Sömnpiller!!

Under hösten kommer vi ha 3 salstentor och en uppsats (ca 10 sidor). Varje stavfel eller annat språkfel ger 0.5 poängsavdrag (max är alltid 100) - även för oss utlänningar. Tack.

2. Tisdag kväll (18:30 - 21:30) Japonais élémentaire I (Nybörjarkurs i japanska)
Läraren Tatsu är en helcrazy japan i 35-40 årsåldern som gärna hoppar upp på katedern för att visa med kroppen vad han menar. Han är enormt språkbegåvad (pratar japanska, engelska, tyska, franska, ryska, latin, grekiska) och riktigt pedagogisk när han lär ut. Men stenhård. Här är det snabba ryck och ingen hejd på allt vi ska lära oss utantill. Fast nu när jag kan alla hiraganatecknen (47 st) så kan jag inte sluta skriva dem överallt, och det är kul!
Examineringen sker med två skrivna tentor, två muntliga och diverse läxor. Helt okej.

3. Onsdag eftermiddag (12:30 - 15:30) Written Communication (tänker jag inte ens översätta!)
Äntligen en kurs på engelska - hurra! Här lär vi oss att skriva vetenskapliga uppsatser på engelska - alltså väldigt strikt och stramt med ordentliga regler. Det är kul! Och det känns jädrigt glidigt med en kurs på engelska, let me tell you… Läraren är en mexikanska med väldigt stor spansk brytning. Visst kan hon prata engelska, men det stör lite att hon är så knackig i uttalet.
Examinering sker genom en massa olika skrivuppgifter under hösten, plus att vi ska ge feedback på andras uppsatser. Inga problem, även om det kommer ta tid.

4. Onsdag eftermiddag (15:30 - 18:30) Linguistique et Acquisition des langues secondes (Språkvetenskap och andraspråksinlärning)
Det här är ju min grej och jag trivs hur bra som helst. Läraren Bruno är från Brasilien och har också en enorm brytning (fast här är ju undervisningen på franska såklart). Men han är riktigt engagerad och svetten rinner i ansiktet på honom (och sprider sig i stora mörka cirklar under armarna) på varje föreläsning. Han är duktig men det går undan.
Här ska vi ha en större research/uppsats och två tentor plus en inlämningsuppgift. Uppsatsen skrämmer mest. (Och den uppmärksamme noterar att jag alltså på onsdagar har sex timmars föreläsning i rad).

5. Torsdag eftermiddag (15:30 - 18:30) Sociolinguistique (En blandning av språkvetenskap och antropologi/sociologi)
Diane är en kvinna med pondus - ca 60 år och basar över forskningsavdelningen på Lingvistikfakulteten på mitt universitet. Det är knäpptyst i salen (vi är ca 150 st) när hon pratar och det är verkligen jätteintressant att höra hennes anekdoter från fältet varvat med teori. Det handlar mycket om vad olika kulturer har för regler för konversation (t ex, hur lång tystnad är okej när man pratar med någon utan att man känner att man måste säga något? Eller vad säger man när man svarar i telefon? Och är det artigt eller oartigt att dua/nia någon?). Väldigt intressant och det går upp för mig varför folk ibland tittar konstigt på mig när jag pratar. Men mer om det i ett senare inlägg.
Examination är tre salstentor. Svisch, svisch.

6. Via internet - Rättsvetenskap (Umeå universitet)
Ja, jag tar en kurs via nätet också men det är möjligt att jag hoppar av. Sex kurser känns lite too much… fast jag vill hemskt gärna läsa den ändå. Det är ett av de fält som jag är mest intresserad av inom språkvetenskap (det andra är barns flerspråkighet) och kursen ges inte på mitt universitet… Men vi får se. Än så länge hänger jag i och i värsta fall får jag väl ta den igen nästa termin eller något.

Här kommer till slut ett utdrag ur mitt anteckningsblock. Jag blandar svenska, franska och engelska hej vilt när jag antecknar… den som är duktig på franska behöver inte kolla så noga, det finns säkert både stavfel och annat. Men jag ville visa hur jag antecknar - svenska är markerat med rött och franska med grönt:

Sånt är livet! NU ska jag hoppa bums i säng. Skolveckan är över och det väntar tre dagars intensivt pluggande (fast på lördag ska vi ha kalas).

Allting började för två veckor sedan när Jenny plötsligt ringde hem till mig på kvällen. Vi har aldrig pratat med varandra förut och känner egentligen inte varandra, men hon var modig och ringde hit för att be mig om en liten enkel tjänst (att handla en grej på amerikanska e-bay). Samtidigt ville hon beställa ett kollage av mig, och jag blev så klart jätteglad! Några dagar senare hörde hon av sig igen och beställde tre kollage till! Så i en hast hade jag sålt fyra kollage! Hurra!

Kollagen var jätteroliga att göra och jag kände verkligen att E-bayköpet var lätt som en plätt att hjälpa till med. Så döm om min förvåning när hon ville skicka något till mig som tack för hjälpen! Men det är alltid underbart att få paket hemifrån… så jag “önskade” mig en Geishachoklad och någon föräldratidning.

Och så spolar vi fram bandet tills idag när paketet kom. Kolla in bilderna nedan och fatta varför jag höll på att svimma omkull! Kom ihåg att jag bara väntade mig en chokladbit och en tidning (fast hon sa att hon hade beställt något till Bailey också)…

Bailey kollar in presentpappret - lejon! zebra! fågel! elefant! Han rabblar djurläten medan jag står och hoppar bredvid…

Bailey kollar in lådan…

En hel dress med Fem Myror-tema!! Jag som älskar Fem Myror och har funderat på att be mamma köpa något plagg ur serien och skicka hit… nu har han en hel dress - hurra!

En supersöt t-shirt med en “snigelkott” på OCH en par Emma/Totteböcker! Me LOVE Emma och Totte!!

Inte en men fyra tidningar till mig! Och ser ni godispåsen? Fattar ni hur mycket Geisha det är i den?! Kolla in nästa bild…

———– (stum)

Nu har jag ett jättelager Geishachoklad och hela fyra, underbara tidningar att bläddra i och bläddra i ända till jul. Jag kommer med all säkerhet läsa tidningarna hundratals gånger… och jag ska göra mitt bästa för att chokladen ska vara lika länge. Men jag garanterar ingenting. Det är trots allt min favorit…

Jenny, du ska veta att du skulle fått Allers Guldhjärta om jag visste hur det skulle gå till… Det hände något alldeles fantastiskt idag. Och det måste varit en liten ängel på ett moln som såg till att det hände just idag, för det råkade vara en ovanligt dum dag idag innan paketet kom. Du gav mig en julafton mitt i september, Jenny. Tack!! Tusen, tusen tack!

Här kommer en puss från Bailey-boy i nya tröjan:

Älskade Bailey,

Nu har jag gått runt länge och sagt att du är sexton månader, men egentligen fyller du ju inte förrän idag. Det blir ju mindre och mindre noga det här med exakta månader ju äldre du blir. Snart slutar vi räkna i månader och räknar bara halvår, sedan år. Och när du blir lika gammal som mamma så slutar du räkna helt och hållet.

Vi har haft en intensiv månad sedan sist. Den stora utvecklingen har legat på det språkliga planet men du har ändrat dig på många andra sätt också. För det första så har du äntligen fått en stor aptit på mat. Numera äter du nästan vad jag än ger till dig och du är allra mest förtjust i champinjoner. ”Ga-g-ng!!” ropar du om och om igen och pekar på skålen. Champinjon! Champinjon! Och så måste jag sjunga C-sången i Linnéas Alfabet. Du fyller i på slutet i varje rad:
Här har jag letat i flera… ”i-a!” (timmar)
Nu är jag så trött att jag tror att jag… ”ii-aa!” (svimmar)
Och massor av… ”bajjj” (barr)
Har jag fått i… ”g-ng” (skon)
Men i korgen finns bara… ”eeeeeeee ga-g-ng!!!!” (eeeeen champinjon)

Du blir så glad så fort jag bara sjunger de första orden och sedan sitter du där och väntar på dina repliker. När vi skrattar och säger att du är duktig så sitter du och säger ”hä? hä? hä?” som om du vill säga ”vad är det som jag gör så bra??”. Pappa har också börjat sjunga sången (fast bara slutet) och då klämmer du i på franska i stället: ”uuuuuuuun ga-g-ng!!” . Det är tur att orden champinjon och champignon är så lika så slipper du lära dig för många ord!

Du har äntligen minskat ner på dina ”Hej!!” och det var inte en dag för tidigt. Fast du säger det fortfarande till varenda människa du ser när vi är ute och går. Häromdagen var vi på apoteket, du och jag, och när vi kom fram till kassan sa tanten ”Alltså jag visste att det var du som kom för jag hörde ”hej, hej” lång väg!!”. Alla tittar till när du ropar ”Hej!” och de brukar stanna och prata med dig. Då säger du direkt ”Bye-bye!” och vinkar åt dem så att de känner att de måste gå vidare. Det blir många skratt!

Den här månaden har du blivit riktigt intresserad av olika tecknade filmer. Vi som alltid sa att vi skulle hålla våra barn från TV:n inser att det finns en nytta med att du sitter där. Några minuter är du stilla och tyst… Nu har vi i och för sig ingen riktig TV men du tittar på filmer som vi har på datorerna. Oftast blir det Cars och ibland ser du på Puff the Magic Dragon (”Fff d’go!”) eller Dr Snuggles. Eller så blir det Cité d’Or eller Asterix. Vissa filmer är på franska, andra på engelska eller svenska.

Du har också börjat säga ”nej!” när det är något du inte vill. - Är du törstig? ”nej!” - Ska vi byta blöja? ”nej!!” - Ska vi ta en tuppis? ”NEEJ!”. Varje gång du säger ordet så rynkar du på näsan och skakar på huvudet.

En dag var du och jag på ExpoQuebec, en stor mässa som kommer en gång om året. Där hade de ett hörn med bondgårdsdjur och där ville du vara hela tiden. Du sprang omkring bland killingarna som var precis i lagom höjd för dig och du var inte det minsta rädd. Vi tittade på åsnan och hästen och kossan och alla fåren och grisarna och du var hur glad som helst. Du kunde ju prata med dem allihop!

Det enda dumma som hände var när jag köpte lite pellets till getterna så att vi skulle kunna mata dem. Vips hade jag femton vuxna getter omkring mig som hoppade upp på mitt bröst och nafsade på mina händer. Du försvann mellan alla benen och plötsligt backade en get på dig så att du ramlade på rumpan mitt i höt. Åh vad du grät! Du stirrade upp på mig och bara tjöt. Som tur var stod det en annan pappa bakom dig. Han såg vad som hände, lyfte upp dig och sträckte över dig till mig över alla getterna. Jag slängde ifrån mig pelletsstruten och tog dig i min famn. Getterna slogs om maten och du och jag stod och kramades en lång stund. Phew!

En dag var vi på promenad med söta Léa och hon ville bara leka med dig hela tiden. Du kunde inte bry dig mindre om henne, tyvärr, så det slutade med att du knatade runt där du ville och hon hängde efter dig.

Men ni var väldigt, väldigt fina ihop. Innan de åkte hem till sig lyckades vi mammor få er att pussa varandra på munnen! Din första puss med en jämnårig! Så himla gulligt, men jag hann inte få upp kameran förrän ögonblicket var över.

En dag var du och jag ute på den stora ängen och lekte. Jag tänkte ta ett fint makrofoto på en liten gul maskros och hade precis lagt mig ner på marken när du kom farande för att se vad jag gjorde. Jag hann ta en bild på blomman innan den på något sätt försvann…

Humöret är mycket upp och ner. Du kan vara jätteglad och busig och skratta så att du tjuter, men ibland blir du så himla arg. Då sätter du dig rakt ner på marken och sparkar med benen. Det är som om du blir så arg att det kryper i dig! Andra gånger slänger du saker på marken eller river sönder sidor i en bok. Dags att ge en kurs i anger management!

För två veckor sedan gick jag tillbaka till skolan igen. Den här terminen tar jag sex kurser istället för fem så schemat är späckat. Ibland kommer jag hem när du precis har gått och lagt dig och då blir jag så ledsen att jag missade dig. Jag hade velat ge dig en puss och sagt godnatt!

Men så går jag in till dig när du sover istället. Rummet är mörkt och svalt och dina lugna andetag hörs som små puffar. Oftast ligger du med täcket ihopknölat under dig, raklång på mage. Jag drar försiktigt fram täcket och lägger det över dig, stoppar in din kalla fötter under det. Ibland tittar du upp på mig med stora, mörka ögon. Och så säger du ”hej…”. Jag stryker över din rygg och säger ”jag älskar dig”. Du blundar och suckar ”hmmmm”. Och så sover du igen. Och jag smyger ut.

Du vet att du är älskad, älskade unge.
Mamma

Förra måndagen var det Labour Day och allt var rött och stängt överallt. Vi reserverade en bil och åkte ut på sista-dagen-på-sommarlovet-tur, jag och min lilla familj. Den här gången följde vi floden söderut på småvägar tills vi kom till Trois-Rivières, där Sebs familj kommer från och där hans farmor och farbror fortfarande bor. I vanliga fall tar det en timma på motorvägen men på snirkliga småvägar tog det oss fyra timmar! Här är lite bilder från dagen (som bjöd på närmare 30 grader):

(och Mika: Bailey har på sig jeansen han fick av dig i födelsedagspresent. Jag har hela tiden trott att de var “riktiga” långa jeans men nu fattar jag att de är långa shorts!! Så han har haft dem först som långa jeans och nu den senaste tiden som långa shorts - hur bra som helst!)

Bailey inledde åkturen med en tuppis i baksätet…

Nyvaken och knallröd om kinderna - det var bastuhett i bilen!

Vi tog en paus och Bailey-boy stal mina skor.

Utsikt.

En tant erbjöd sig att ta kort på oss (och jag ser väldigt förtjust ut).

Det var hundratals motorcyklar på vägarna och de flesta hade riktiga show-off bikes.

Bailey kollar hojarna - brum, brum, brum!!

Pappa kittlas!!!

Jag rullar Bailey i gräset…

Det är solnedgång när vi närmar oss Québec igen…

I tisdags kväll hade jag min första lektion i japanska och det var hur kul som helst. Svårt, men kul. Vid halv nio släckte Tatsu-san ner salen och satte på en musikvideo på sin laptop som var kopplad till en stor skärm. Och först var det lite töntigt - syntplink och stråkar. Men låten växte och refrängen var så himla bra att jag satt där och vaggade i klassrummet.

Jaha, och det är väl alltid kul att hitta musik som man aldrig hade lyssnat på annars? Jodå. Fast nu har just den här låten satt sig i huvudet på mig och sedan i tisdags har min hjärna säkert spelat den tusentals gånger. Refrängen sitter helt enkelt.

Men delad glädje är dubbel glädje och nu tänkte jag dela med mig. Så här kommer Chihiro Onitsuka med Ibara no umi. (Och refrängen ÄR faktiskt jättejättebra!) Japansk pop.

Första veckan är avklarad! Och som ett brev på posten har jag haft huvudvärk i flera dagar. Det kan också bero på att vi har fått högsommarvärme igen (29 grader häromdagen och 88 % luftfuktighet)… jag bara väntar på att höstvindar ska blåsa.

Bailey har fått sig en ny tand - den första kindtanden. Det är bara två hörn uppe än så länge men i går morse pekade han med fingret och sa “aj!!” så det gör nog ont. Stackars liten prins. Annars är allt bra vad gäller honom - han äter bra, sover bra, pussas och kramas bra, pratar mer och mer för varje dag och förstår mer än vi anar. Det kommer fullständig redogörelse runt den 13:e när han fyller 16 månader, men jag är jättestolt över att han faktiskt kan peka ut alla de vanliga färgerna (fast bara på franska…).

Vi tog en promenad idag på eftermiddagen och Bailey var överlycklig för att springa runt bland blad och pinnar. Här är lite bilder:

och så mamma själv…

Bailey är en trädkramare! Varje gång vi ser ett träd så säger jag “Ska du gå och krama trädet?” and off he goes. Sötis!!

Och här är en bild tagen precis rakt uppifrån. Marken rusar förbi när man är sexton månader gammal och springer fort-fort-fort…

… och vid det här laget är ni säkert dödströtta på Bailey-boys ögonfransar, men det är inte jag.

Nu är klockan 21:23!!! Hjälp - jag som lovat mig själv att gå och lägga mig klockan nio varje kväll… BUMS!