Håller mig undan

Thursday, 6th November 2008 (20:44)

Mellan 2001 och 2005 var jag sjukskriven för depression. Det är långa år att se tillbaka på och jag förstår inte i efterhand hur jag kunde må dåligt så länge. Det känns som om de åren bara försvann ner i ett hål och om jag inte hade hittat Seb så hade jag heller aldrig hittat upp. Men nu gjorde jag det, och tur var det. Jag slutade med alla mina mediciner ungefär nio månader efter jag hade kommit hit och förutom sex veckors abstinenssjuka så mådde jag mycket bättre.

När jag blev gravid med Bailey så var vi lite oroliga för att depressionen skulle komma tillbaka. Med alla hormoner som flög runt i kroppen kändes det nästan självklart att jag skulle må dåligt. Barnmorskan var beredd att skriva ut antideppmediciner - trots att jag absolut inte ville gå tillbaka på dem. Men jag mådde mycket bättre än någonsin tidigare (särskilt under andra halvan av graviditeten) och vi var jättelättade att jag slapp mediciner.

Så därför slog det oss inte ens att jag skulle kunna må dåligt den här gången. Det skulle ju bli en Bailey-repris! Samma symptom, samma krämpor och klagomål. Samma sug efter ost och mjölk. Samma, samma. Ny bebis men samma graviditet. Eller? Nej, inte riktigt…

Häromdagen började jag plötsligt hyperventilera för första gången på tre år. Jag föll framstupa på Baileys rum och begravde ansiktet i en kudde. På varje utandning lät jag som en klagande älgtjur och Bailey vandrade runt, runt mig och sa oroligt “Hej, mamma??! Hej!! Hej mamma!!”. Och när jag ändå inte kunde sluta förrän det snurrade i huvudet så tänkte jag att det här är inte klokt. Det är inte normalt att vakna upp på morgonen och bara vilja gråta. Det är inte okej att vakna upp och som första tanke tänka “Jag orkar inte med en hel dag till”. Det är inte okej att känna sig så förtvivlad att man bara vill fly, vartsomhelst, bara jag slipper vara kvar här i den här kroppen, i det här huvudet. Men så känns det. Visst, jag är gravid. Och visst, kvinnor har i alla tider haft jobbiga symptom när de är gravida… Men det är skillnad på att känna “Usch, vad jag är osugen på mat” och “Usch, vad jag är osugen på att finnas till”.

Imorgon har jag tid hos barnmorskan och jag hoppas hon kan lyssna och förstå. Och jag hoppas att hon inte tänker sätta mig på mediciner för det vill jag verkligen slippa så länge det går. Men kanske kan hon föreslå något annat. Något som kan lyfta det svarta molnet som sitter fast på huvudet på mig.

Mer än så här orkar jag inte skriva. Det kommer kanske dröja innan jag uppdaterar här… jag orkar inte ta itu med det och jag har mer än en gång tänkt lägga ner bloggen för gott. Men den får ligga i vinterdvala tills allt känns bättre.

Här kommer några bilder från de senaste dagarna (inga bra bilder men man tager vad man haver).

Här är en bild från IKEA-besöket som jag gjorde för två veckor sedan - innan jag ramlade ner i en grop. Tänk, jag blev så glad över att äta IKEA-mat att jag struntade i “kocken” slafsade upp maten på tallriken. På bilden syns köttbullar, lingon, gräddsås, potatis, en pommes frites (mitt i såsen), en dajmkaka och lingondryck. Himmelrike.

Det var kul att se alla svenska böcker i Billy-bokhyllorna.

Väldigt suddig bild (tagen genom fönstret) men bevis på att Seb och Bailey gick ut och kände på snöblandat regn. Bailey var överlycklig och vi tror han kommer älska den riktiga snön när den kommer.

Bailey med sin älskade Noaks ark och alla djuren.

En lycklig pinnsamlare

Det är tur att vi är två, Seb och jag. Bailey har varit mycket med sin pappa de senaste dagarna och ibland har jag hört Seb viska “Non, non… maman dort…” - “Nej, nej… mamma sover…” utanför sovrumsdörren och så har de hållit sig undan så att jag har kunnat vila. Och igår gick de på promenad och kom hem med både tårta och choklad till mig. Jag blir så rörd när jag skriver det här för det betyder verkligen allt. Att få lov att må dåligt - även om man inte vill…

(Förresten så grät både jag och Seb när Obama höll sitt segertal i tisdagskväll. Tänk att amerikanerna faktiskt tog chansen när de fick den! Det hade vi inte trott för bara några månader sedan. Yes. We. Can.)

You can leave a respond or send trackback from your website/blog.

43 kommentarer on “Håller mig undan”