Bailey 21 månad

Friday, 13th February 2009 (15:11)

Idag, fredagen den 13:e februari, fyller Bailey 21 månader. Och om det låter för svårräknat så kan ni istället tänka att han fyller 1 år och 9 månader. Eller att han fyller 1½ och 3 månader. Eller att han fyller 2 år om tre månader. Whatever.

Och trots att den här bloggen är sorgligt eftersatt sedan fem månader tillbaka (ungefär vid den tiden lillebror flyttade in i min mage) så är inte Bailey särskilt eftersatt. Han har det tvärtom riktigt bra. Fast mamma är dålig på att skriva om alla hans hyss och galenskaper. Men här kommer en lista på läget just nu. Vad Bailey gör och hur det är att vara med honom nu när han är 21 månader gammal:

Favoritfilmer:
Nim’s Island har varit storfavoriten i flera, flera månader - “Mim” (=Nim)
Cars delar förstaplatsen med Nim - “Bi-ana” (=Bilarna)
Toy Story 1 och 2 är båda favoritfilmerna sedan en månad tillbaka - “Ek-akena” (=Leksakerna)
Puff the magic dragon är favoritfilmen när det är pappa som frågar - “Paff” (=Puff)
Introt till Bolibompa som vi hittat på YouTube - “bompa” (=Bolibompa)

Mat
Bailey äter allt. Ja, faktiskt. Han äter allt. Men han tycker allra mest om att få sitta och pilla i sig smörgåstärningar med ost, cataloupmelon i bitar, kex, skorpor och några nävar Kellogg’s “må må inger” (Små små flingor). En vanlig dag äter han frukost klockan 7:30 (Små små flingor med mjölk eller gröt och mjölk eller smörgås och frukt), lunch klockan 12 (rester från middagen igår) och middag klockan 17 tillsammans med oss. Och så tar han en liten nappflaska mjölk (3,25% fetthalt) innan han går och lägger sig.

Äta själv
Bailey har sedan en vecka äntligen börjat prova på att äta själv. Vi har haft så dåligt samvete, Seb och jag, för att vi bara inte orkat ta tag i det här tidigare… men nu kör vi. Det går ganska bra än så länge även om Bailey och hela köket såklart blir väldigt kladdiga. Han växlar mellan att ha skeden i vänster och höger hand och jagar sedan maten runt, runt på tallriken.

Pilleman
“Bailey var en Pilleman. Upp på allting pilla’ han.” Bailey har en massa hyss för sig.
Här är några saker som han bara inte kan låta bli: skrivaren, datorerna, spisen, ugnsluckan, skafferiet (ni minns väl vaniljtjuven?), skåpen under diskbänken, toaletten, soppåsen i badrummet, ytterdörrens låsvred, matsmulor på golvet, mammas och pappas böcker i bokhyllan och kranarna i badkaret. Ibland kommer han med något i handen och säger “Nej, nej, nej Bailey!” och då kan det vara ett gammalt snytpapper från soppåsen i badrummet eller något annat. Han vet egentligen vad han inte får lov att pilla på men det händer att han glömmer bort sig i stunden och råkar göra något han inte får. Då blir han helt ifrån sig när vi ropar “NEJ!” och lyfter upp honom. Underläppen darrar och stora tårar tränger fram i ögonvrårna. “Câlin, câlin papa!” säger han eller “Kaam, kaam mamma!” och då måste vi stå och kramas tills tårarna tar slut och vi har förlåtit varandra.

Sova
Bailey tar en tuppis varje eftermiddag mellan 14 och 16. Det händer att han protesterar vilt när det är dags för “puppis” men oftast somnar han snabbt. Det samma gäller på kvällen, fast då kan han ligga och prata för sig själv i nästan två timmar (!) innan han väl somnar. Om vi går förbi hans rum när han ligger där så ropar han “Hej, hallå?”, och då kan man inte stå emot att gå in och krama, stoppa om och säga Godnatt en gång till.

Skratta
Bailey har typisk bebishumor. Det är roligt om man ropar “PLÅNG!” varje gång han trampar på ett gosedjur och det är hur roligt som helst att pappa dänger en kudde i magen på honom varje gång han rundar soffhörnet. Han skrattar mycket åt vilda lekar och gillar att bli kastad i luften, maratonkittlad och att jagas/bli jagad runt runt i lägenheten. Ingen kan få Bailey att skratta så mycket som pappa kan!

Prata
Bailey pratar mycket. Trots att han lever med tre språk så är han väldigt tidig med pratet. Franskan och svenskan är precis jämlika medan han än så länge inte sagt många ord på engelska. Han räknar till tio på svenska och till sju på franska och sätter ihop tre-fyra ord i taget. Den längsta “meningen” jag hört är “Mamma leka köket, bye-bye Mimmi bye-bye Moffa” som han sa när jag pratade med mina föräldrar på Skype och han tyckte att det hade pågått för länge. Han kan flera böcker utantill så länge vi läser de första orden i varje mening och kan sjunga slutordet på varje rad i ett tiotal barnvisor. Han blandar i stort sett aldrig franska och svenska utan byter helt och hållet ordförråd i samma stund han vänder sig till den andre föräldern. Om det är något han inte vill så säger han “Nej” plus vad det nu är han inte vill göra (Nej eka mak! = Inte äta mat!). Och om det är något han vill göra så säger han “Méja” plus ordet (Méja äsa boken! = Mera läsa boken!).

Och här är lite bilder från de senaste två-tre månaderna:

Attityd-Bailey har ätit spagetti och köttfärssås alldeles själv.