v. 25 (24+0)

Monday, 23rd February 2009 (15:00)

Nu är det “that time of year” igen när jag studerar som en skållad råtta (vilket vidrigt talesätt, förresten) och mår allmänt kasst. Vi har “examens de mi-session” den här veckan och som vanligt vet jag inte hur jag någonsin kommer överleva tills på torsdag, då jag har sista kursen. Jag läser det mesta när Bailey har somnat vid sju på kvällen och planen är alltid att läsa till midnatt. Men vid nio brukar mina ögon gå i kors och så får jag den goda idén att fortsätta imorgon kväll istället. Så det blir inte så mycket gjort.

Dessutom har vi haft en sån jädra otur de senaste två veckorna. Först blev jag jätteförkyld och fick dödshostan. Den har hållit i nu i tio dagar (och framför allt nätter!). Sedan fick Seb ett virus som gjorde att han fick problem med balansnerven. Det höll i och för sig bara i sig en natt, men hela den natten kallsvettades han floder och kände det som om världen bara snurrade runt runt. Sedan fick jag en massa förvärkar och fick ligga på förlossningen under uppsikt en hel eftermiddag (i samma säng som jag låg i när vi åkte in för att föda Bailey!). Och så fick Bailey problem med sina tänder och febrade, grät och matvägrade i några dagar. Sedan när han väl piggnat till så åkte han på krupphosta i lördags natt. Han vaknade en gång i timman av att luftrören hade svällt igen och så fick vi sitta i tjugo minuter i badrummet med duschen på maxhetta så att fuktigheten skulle få honom att andas lättare. Nu mår han bättre men har istället blivit lika förkyld som jag och vi hostar dödshostan i kapp. Och allt det här hände veckan och helgen innan min tentavecka. NICE!!!

Så nu skördar jag det vi sådde. Jag skrev en tenta i morse och den gick inte alls bra. Och så kommer det nog fortsätta hela veckan, är jag rädd. Det är så ofta någon säger till mig “Wow, vad jag beundrar dig som kan läsa på ett franskt universitet på heltid och dessutom ha en liten nästan-två-åring som inte går på dagis och dessutom vara gravid”. Och jag brukar alltid le lite avvärjande och säga “visst är det jobbigt, men det går faktiskt väldigt bra om man planerar väl”.

Nu är det slut på det leendet! Nu svarar jag “JA, STACKARS MIG!!!”.

Här är magbild som jag tog igår. Vecka 25. Fyra månader kvar till förlossning.

You can leave a respond or send trackback from your website/blog.

13 kommentarer on “v. 25 (24+0)”