Om att inte kunna bara vara stilla

Friday, 3rd July 2009 (14:33)

När jag var sjukskriven i evigheter (mellan 2001 och 2005) så blev jag närmast besatt av att städa. Det var som om en ren diskbänk fick mig att känna mig renare inuti. Ångesten minskade liksom bara jag skurade badkaret! Och så var det skönt när allt var i ordning och fint överallt - även om det inte varade många minuter. Men det kändes ganska skönt när det var lite smutsigt också, för då kunde jag ju städa undan och känna mig duktig.

Den där städnojan har suttit i sedan dess. Ju stressigare jag har det, desto mer måste jag städa och plocka undan. Fem minuter efter vi hade kommit hem från BB med Oliver så låg jag på knä och torkade av köksgolvet. Nej, jag överdriver inte! Seb och hans mamma tog med sig Bailey till mataffären och jag la tre dagar gamla Ollie i sin säng och tappade upp skurvatten i en hink… Sedan torkade jag golvet tills svetten rann och det sved i de nya stygnen. Det blev rent och fint, och inuti kändes det som om paniken över att komma hem med en nyfödd bebis lade sig. Jag hade kontroll igen.

Mina föräldar åkte hem igår och även om (eller kanske “eftersom) vi har haft det jätteroligt i två veckor så gjorde det uront att se dem åka. Först grät jag en lång stund och sedan diskade jag en jättedisk och marinerade pasta med Ollie på armen. Senare på kvällen var jag helt slut, både inuti och utanpå, och bestämde mig för att jag minsann skulle ta ledigt hela fredagen. No more städning, no more disk. Nöjd stupade jag i säng och sov i rekordlånga 5 timmar (HELT otrolig känsla!) innan Ollie vaknade och ville äta.

Så imorse tänkte jag över den där “ledigheten” som jag hade bestämt mig för att ha idag. Men det känns så jobbigt att vara ledig när diskbänken är full med smutsiga tallrikar och när vi inte har något bröd hemma och när det ligger en stor hög smutsig tvätt på sovrumsgolvet och när handtvålsflaskan i badrummet är tom och när det ligger en napp och en tvättlapp och en brandbil och två block och några pennor och två glas vatten och en tidning och två små plastgubbar på mitt skrivbord… Så jag programmerade brödmaskinen, fyllde i ny tvål i tvålpumpen, diskade i trekvart, plockade undan allt som låg på fel ställe och sorterade tvätten. Och vips var klockan halv fyra på eftermiddagen och det kändes så futtigt att ta ledigt bara en liten kväll så det struntade jag i.

Hur knäpp får man vara?

You can leave a respond or send trackback from your website/blog.

10 kommentarer on “Om att inte kunna bara vara stilla”