Just nu

Monday, 17th August 2009 (15:41)

Hej vänner!
Tack för era tankar på mitt förra inlägg. Det känns mycket bättre nu när ni vet hur läget är. De flesta verkar tycka att det är okej med sporadiska inlägg och jag känner ju själv att jag inte vill lägga ner helt och hållet… så det får bli lite glest mellan inläggen en tid framöver och så kanske jag kommer igen på heltid så småningom.

Många vet redan att vårt liv är minst sagt kaotiskt just nu. Ollie är en kolikbebis som skriker och skriker nästan all sin vakna tid. Jag kan inte lägga honom ifrån mig utan att han får ett panikutbrott, och det gör att jag känner mig helt tömd på energi… Det finns liksom ingen plats för bara mig längre. En sån himla tur vi hade som åtminstone hittade ett dagis till BB!! Han har det så himla bra där och vill inget hellre än att gå dit på morgnarna. Men däremellan - från 8:30 till 15:30 - är jag ensam med Ollie och ibland vill jag bara gråta. Hans skrik gör mig galen! Och jag kan, till skillnad från Seb, verkligen inte bara stänga av det. Skriker han så är det som om jag blir tokig efter ett par minuter och måste gå och ta upp honom. Fast ofta skriker han i min famn också, och då finns det bara två saker som hjälper: amning (hjälper typ 70% av gångerna) eller bad (hjälper alltid). Men man kan ju inte sitta i badkaret hela dagarna, heller…

Om helgerna är jag helt ensam med båda barnen och det är den värsta tiden på hela veckan. Att sysselsätta en tvååring samtidigt som lillebror skriker är inte lätt… och jag vet inte hur många gånger som Ollie varit på väg att äntligen, äntligen somna när Bailey går förbi spelandes på sitt munspel! Man kan skratta åt eländet i efterhand, men när man sitter där ensam och gråter så är det inte lika roligt.

Om två veckor börjar terminen och jag vet ärligt talat inte hur det ska gå. Det är min sista termin (fattar ni att jag tar examen i december?!?!) och jag har noll motivation och energi att sätta igång… Jag kan bara hoppas att åtminstone Ollies skrikperioder kommer avta snart.

När man får barn här i Quebec (och det är möjligt att det funkar på samma sätt i Sverige, vad vet jag) så får man besök av en sköterska när man kommer hem från BB. Hon mäter och väger bebisen samt kollar av hur föräldrarna mår. Vår sköterska, Nathalie, är helt underbar. Det var hon som kom när Bailey var nyfödd också, så hon känner oss och minns hur jobbigt vi hade det med honom. Hon har kommit på flera återbesök till oss just eftersom Ollie är så skrikig och jag är så ensam. Och med hennes hjälp har jag fått avlastning från två olika organisationer.

Den ena är en barnvaktservice som kallas “Petit Répit” (= liten paus) och den andra är en helt underbar service som kallas “Aide-maman” (mammahjälp). Mammahjälpen består av en kvinna som kommer hem till familjen och ersätter mamman under 3 - 4 timmar. Hon gör ALLT som mamman brukar göra - tar hand om bebisen, diskar, viker tvätt, lagar mat… Min ängel heter Lucy och hon har varit här en gång i veckan de senaste veckorna. Jag ser fram emot hennes besök som ett barn längtar efter julafton… Den första gången hon kom lyckades hon få Ollie att somna på fem minuter och sedan diskade hon och städade i köket SAMT lagade en gigantisk gryta köttfärssås. Själv gick jag och satte mig på ett kafé i två timmar och bara andades och var med mig själv. Det går inte att beskriva hur mycket det var värt för mig!

Anyway.

Här är lite bilder från den senaste veckan.

Liten kille med sina första jeans

Två små bröder

Vi kan ju låtsas att pussen var spontan!

Bära, bära, bära (fast Ollie skriker ändå bakom sjalen)

Den här känner ni redan väl

Ollie ser glad ut!

Här hade vi besök av Sebs barndomskompis och Bailey var i sitt esse! “Allô monsieur - allô monsieur!!”

Här gjorde jag ett pyssel som Bailey gillade. Man drar i remsorna för att få båten att guppa och fisken att hoppa. Det var gjort på tio minuter men BB lekte med den länge. Rekommenderas för pyssliga mammor!

You can leave a respond or send trackback from your website/blog.

27 kommentarer on “Just nu”