Det har dröjt ett tag sedan jag postade ett lass bilder på Bailey så här kommer ett gäng från helgen. Det hade kommit en del snö på torsdagen så vi “rastade” Bailey-boy flera gånger under helgen så att han riktigt fick springa av sig. Han tyckte det var väldigt spännande med snön och lade sig raklång på rygg om och om igen. Och så gillade han när det knarrade om stövlarna!

Här kommer lite snöbilder:

Första mötet med snön… Vad har hänt med min glänta?!

Det knarrar skönt under stövlarna och så kan man sparka upp snön framför sig…

Booboo tog skydd under en gran…

Pappa hjälpte Bailey att rulla en stor snöboll (de här bilderna är tagna på lördagen när gräset började sticka fram igen)

Och så vila…

Ett flygplan!!

Bailey har fått en jättevarm och skön overall från mormor och morfar i Sverige!

Mamma och Bailey mitt i snöyran.

Får jag en puss? -Mwaaa!

Bara mamma

I fredags kom också ett stort bokpaket till mig och Bailey från min mamma. De här var till mig:

… och de här till Bailey:

Så nu har vi att läsa! Jag läser alldeles för snabbt bara och har redan läst en och en halv bok… jag ska försöka spara mig så att de räcker längre. Som tur var så har jag köpt några bokjulklappar till mig själv också:

Hela Grottbjörnens Folk-serien! Jag har velat skeppa hit min serie ända sedan jag flyttade hit men jag har dem inte i pocket… och då skulle de ju väga flera kilo. De är ju tegelstenar allihop! Men så hade de dem på rea på Amazon och jag betalade 350 kr för alla fem. De här ska väl ändå räcka till jul?

Här kommer till slut en riktigt suddig bild på en pajas. Han har på sig min halsduk och så går han runt i sovshorts och nyckelpigetofflorna. Skön stil!

Och så en närbild…

Tack för alla era intressanta kommentarer på det förra inlägget! Det är jättekul att höra hur ni svarar i telefon och om ni är mer intresserade av min Sociolingvistikkurs så kan jag berätta mer om vad vi pratar om allt eftersom.

I lördags hade vi ett litet kalas för mig (fast jag fyller inte förrän på torsdag) och Sebs mamma, pappa, pappans sambo och hennes son kom hit. Det var riktigt trevligt, tyckte jag! Jag fick en stor påse från IKEA’s matavdelning med knäckebröd, kaviar, lingonsylt, lingonsaft, lingonvinäger (som jag aldrig smakat på förr), hovmästarsås (blä), geleråttor, Ballerinakex och pepparkakor. Och så fick jag en väckarklocka som jag hade önskat mig. Det är en sån där som projekterar tiden i taket och ÅÅH vad den är bra! Tidigare fick jag sätta mig upp i sängen och titta på Sebs väckarklocka när jag vaknade om natten men nu bara jag öppnar ena ögat och sneglar upp i taket. Fantastiskt! Sedan fick jag pengar till en armbandsklocka också.

Och så hade de köpt med sig en jättegod tårta. Seb hade skrivit “grattis på födelsedagen” på en lapp som de hade gett till konditorn och så här blev resultatet:

Fin va? Tårtan var bara sååå perfekt - ett lager chokladkaka, ett lager hallonsylt (eller kanske bara hallonmos?), ett tjockt lager med cheesecakefyllning, ett lager hallonmos och ett lager chokladkaka. Sedan ett tjockt chokladglasyrlager utanpå och runt hela tårtan. De vita runda plattorna är vit choklad och texten är med mörk choklad. Och så två små hallon på toppen - MUMS!

Men nu tänkte jag egentligen lägga ut lite bilder från de senaste dagarna med Bailey-boy. Vi har varit ute en del för vädret är perfekt - blå himmel, klar och kall luft… I love höst! Den första dagen räckte det att ta på luvtröja/väst på bebisen (när ska jag sluta kalla honom för “mammas bäääbis”?!) men idag när Seb var ute så invigde vi Baileys nya höstjacka. Jag tänkte att han kunde ha den tills det blir så där jädrigt kallt (för då är det overallväder såklart).

Så här är lite bilder från den första dagen:

Mysigt med sen eftermiddagssol! Och här kommer bilder från idag när det var lite kallare:

Här kommer en sista idolbild till “mimmi”, morfar, Henke och “Nennie” hemma i Uddevalla. Är det bara jag som inbillar mig eller är han inte väldigt lik mig när jag var liten på den här bilden?

Älskade Bailey,

Nu har jag gått runt länge och sagt att du är sexton månader, men egentligen fyller du ju inte förrän idag. Det blir ju mindre och mindre noga det här med exakta månader ju äldre du blir. Snart slutar vi räkna i månader och räknar bara halvår, sedan år. Och när du blir lika gammal som mamma så slutar du räkna helt och hållet.

Vi har haft en intensiv månad sedan sist. Den stora utvecklingen har legat på det språkliga planet men du har ändrat dig på många andra sätt också. För det första så har du äntligen fått en stor aptit på mat. Numera äter du nästan vad jag än ger till dig och du är allra mest förtjust i champinjoner. ”Ga-g-ng!!” ropar du om och om igen och pekar på skålen. Champinjon! Champinjon! Och så måste jag sjunga C-sången i Linnéas Alfabet. Du fyller i på slutet i varje rad:
Här har jag letat i flera… ”i-a!” (timmar)
Nu är jag så trött att jag tror att jag… ”ii-aa!” (svimmar)
Och massor av… ”bajjj” (barr)
Har jag fått i… ”g-ng” (skon)
Men i korgen finns bara… ”eeeeeeee ga-g-ng!!!!” (eeeeen champinjon)

Du blir så glad så fort jag bara sjunger de första orden och sedan sitter du där och väntar på dina repliker. När vi skrattar och säger att du är duktig så sitter du och säger ”hä? hä? hä?” som om du vill säga ”vad är det som jag gör så bra??”. Pappa har också börjat sjunga sången (fast bara slutet) och då klämmer du i på franska i stället: ”uuuuuuuun ga-g-ng!!” . Det är tur att orden champinjon och champignon är så lika så slipper du lära dig för många ord!

Du har äntligen minskat ner på dina ”Hej!!” och det var inte en dag för tidigt. Fast du säger det fortfarande till varenda människa du ser när vi är ute och går. Häromdagen var vi på apoteket, du och jag, och när vi kom fram till kassan sa tanten ”Alltså jag visste att det var du som kom för jag hörde ”hej, hej” lång väg!!”. Alla tittar till när du ropar ”Hej!” och de brukar stanna och prata med dig. Då säger du direkt ”Bye-bye!” och vinkar åt dem så att de känner att de måste gå vidare. Det blir många skratt!

Den här månaden har du blivit riktigt intresserad av olika tecknade filmer. Vi som alltid sa att vi skulle hålla våra barn från TV:n inser att det finns en nytta med att du sitter där. Några minuter är du stilla och tyst… Nu har vi i och för sig ingen riktig TV men du tittar på filmer som vi har på datorerna. Oftast blir det Cars och ibland ser du på Puff the Magic Dragon (”Fff d’go!”) eller Dr Snuggles. Eller så blir det Cité d’Or eller Asterix. Vissa filmer är på franska, andra på engelska eller svenska.

Du har också börjat säga ”nej!” när det är något du inte vill. - Är du törstig? ”nej!” - Ska vi byta blöja? ”nej!!” - Ska vi ta en tuppis? ”NEEJ!”. Varje gång du säger ordet så rynkar du på näsan och skakar på huvudet.

En dag var du och jag på ExpoQuebec, en stor mässa som kommer en gång om året. Där hade de ett hörn med bondgårdsdjur och där ville du vara hela tiden. Du sprang omkring bland killingarna som var precis i lagom höjd för dig och du var inte det minsta rädd. Vi tittade på åsnan och hästen och kossan och alla fåren och grisarna och du var hur glad som helst. Du kunde ju prata med dem allihop!

Det enda dumma som hände var när jag köpte lite pellets till getterna så att vi skulle kunna mata dem. Vips hade jag femton vuxna getter omkring mig som hoppade upp på mitt bröst och nafsade på mina händer. Du försvann mellan alla benen och plötsligt backade en get på dig så att du ramlade på rumpan mitt i höt. Åh vad du grät! Du stirrade upp på mig och bara tjöt. Som tur var stod det en annan pappa bakom dig. Han såg vad som hände, lyfte upp dig och sträckte över dig till mig över alla getterna. Jag slängde ifrån mig pelletsstruten och tog dig i min famn. Getterna slogs om maten och du och jag stod och kramades en lång stund. Phew!

En dag var vi på promenad med söta Léa och hon ville bara leka med dig hela tiden. Du kunde inte bry dig mindre om henne, tyvärr, så det slutade med att du knatade runt där du ville och hon hängde efter dig.

Men ni var väldigt, väldigt fina ihop. Innan de åkte hem till sig lyckades vi mammor få er att pussa varandra på munnen! Din första puss med en jämnårig! Så himla gulligt, men jag hann inte få upp kameran förrän ögonblicket var över.

En dag var du och jag ute på den stora ängen och lekte. Jag tänkte ta ett fint makrofoto på en liten gul maskros och hade precis lagt mig ner på marken när du kom farande för att se vad jag gjorde. Jag hann ta en bild på blomman innan den på något sätt försvann…

Humöret är mycket upp och ner. Du kan vara jätteglad och busig och skratta så att du tjuter, men ibland blir du så himla arg. Då sätter du dig rakt ner på marken och sparkar med benen. Det är som om du blir så arg att det kryper i dig! Andra gånger slänger du saker på marken eller river sönder sidor i en bok. Dags att ge en kurs i anger management!

För två veckor sedan gick jag tillbaka till skolan igen. Den här terminen tar jag sex kurser istället för fem så schemat är späckat. Ibland kommer jag hem när du precis har gått och lagt dig och då blir jag så ledsen att jag missade dig. Jag hade velat ge dig en puss och sagt godnatt!

Men så går jag in till dig när du sover istället. Rummet är mörkt och svalt och dina lugna andetag hörs som små puffar. Oftast ligger du med täcket ihopknölat under dig, raklång på mage. Jag drar försiktigt fram täcket och lägger det över dig, stoppar in din kalla fötter under det. Ibland tittar du upp på mig med stora, mörka ögon. Och så säger du ”hej…”. Jag stryker över din rygg och säger ”jag älskar dig”. Du blundar och suckar ”hmmmm”. Och så sover du igen. Och jag smyger ut.

Du vet att du är älskad, älskade unge.
Mamma

Första veckan är avklarad! Och som ett brev på posten har jag haft huvudvärk i flera dagar. Det kan också bero på att vi har fått högsommarvärme igen (29 grader häromdagen och 88 % luftfuktighet)… jag bara väntar på att höstvindar ska blåsa.

Bailey har fått sig en ny tand - den första kindtanden. Det är bara två hörn uppe än så länge men i går morse pekade han med fingret och sa “aj!!” så det gör nog ont. Stackars liten prins. Annars är allt bra vad gäller honom - han äter bra, sover bra, pussas och kramas bra, pratar mer och mer för varje dag och förstår mer än vi anar. Det kommer fullständig redogörelse runt den 13:e när han fyller 16 månader, men jag är jättestolt över att han faktiskt kan peka ut alla de vanliga färgerna (fast bara på franska…).

Vi tog en promenad idag på eftermiddagen och Bailey var överlycklig för att springa runt bland blad och pinnar. Här är lite bilder:

och så mamma själv…

Bailey är en trädkramare! Varje gång vi ser ett träd så säger jag “Ska du gå och krama trädet?” and off he goes. Sötis!!

Och här är en bild tagen precis rakt uppifrån. Marken rusar förbi när man är sexton månader gammal och springer fort-fort-fort…

… och vid det här laget är ni säkert dödströtta på Bailey-boys ögonfransar, men det är inte jag.

Nu är klockan 21:23!!! Hjälp - jag som lovat mig själv att gå och lägga mig klockan nio varje kväll… BUMS!

Älskade Bailey,

Nu är du femton månader gammal och snart är andra sommaren över. Vi har haft en skön sommar, du och jag! Det har varit alldeles lagom varmt och vi har kunnat vara ute mycket. Ibland har vi gått till den stora fotbollsplanen på andra sidan vägen och då har du sprungit hit och dit, överallt. Andra dagar har vi gått till lekplatsen och gungat och åkt rutchkana och ibland har vi gått till en annan gräsäng och jagats. Du gillar när vi springer efter dig och säger ”Nu kommer jag och tar dig!”, då fnittrar du högt och springer så fort du kan (= jättelångsamt för oss).

Du har fortfarande inte börjat prata så mycket men förstår jättemycket av vad vi säger till dig. Du kan utan tvekan gå och hämta ”den andra strumpan” eller ”den andra klossen” och det räcker att vi säger till dig en enda gång vad något heter för att du ska komma ihåg det till nästa gång.

Maten har varit det största problemet den här sommaren och jag har nästan gått av på mitten i frustration och hopplöshet. Vad jag än har lagat så har du spottat ut eller slagit bort skeden ur min hand. Ibland har du plötsligt tyckt om något som du inte gillat tidigare och andra dagar har det varit tvärtom. Ett tag försökte jag skriva ner de rätter som du faktiskt åt av men det höll inte eftersom du ändrar dig. Jädrans unge!

Fast trots att inte mycket mat går i dig så har du vuxit och blivit jättelång (vi mätte 78 cm hemma med måttbandet) och det känns som om du når precis allt som du inte får nå!

Det är fortfarande roligt att knäppa selen i sulkyn och du kan stå jättelänge i sulkyhörnet i hallen och greja. Men så blir du arg när du knäppt för då kan du inte knäppa upp igen… så då får mamma komma springande och rätta till det. Och om du inte grejar med sulkyn så älskar du att slänga våra skor överallt…

Vi pratar ofta med mormor och morfar på Skype och ibland är moster Jennie och morbror Henke där också. Du kallar numera alltid mormor för ”Mimmi” och Jennie för ”Nennie” men när vi försöker få dig att säga andra namn så går det inte. Jag undrade om vi inte kunde hitta på namnet ”Bibbi” till din farmor eftersom du kan säga det, men pappa var inte så förtjust. Enligt honom låter ”Bibbi” som en gammal jättetjock tant och det skulle farmor inte bli glad över att heta. Så då får det helt enkelt dröja!

Du är hemskt mysig på kvällen och vill gärna ligga mot vår axel innan du går och lägger dig. Du har ju aldrig varit särskilt intresserad av att kramas och pussas men nu gör det dig ingenting längre. Vi kan sitta länge inne i gungstolen i ditt rum och bara kramas med dig och det är så härligt! Och en gång har du till och med krypit upp i pappas knä och gett honom en puss - utan att han hade bett om det!! Jag säger då det!

Om bara ett par veckor börjar jag skolan igen och då är det pappa du kommer få se mest av. Jag kommer sakna dig, min prins. Jag kommer sakna att få lägga dig varje kväll (jag kommer fortfarande göra det fem kvällar i veckan) och jag kommer längta något fruktansvärt efter dig när jag sitter där i skolbänken. Du är det käraste jag har!

Kärlek från mamma

Idag har Bailey en riktig vildtoringdag (igen) och jag undrar hur många gånger vi ska bli ovänner innan kvällen är här. Det är en sån där dag när jag bara går och tittar på klockan hela tiden. Ska han sova snart? Ska han inte sova snart? Är det inte tuppis-dags snart?! Gah!!

Men så kom ett paket på posten och jag blev så glad! Det har gått en hel månad sedan jag beställde och jag hade nästan gett upp… men så idag! Vad jag pratar om? Kolla här:

Mjuka skydd som man sätter på säkerhetsbältet i bilstolen (eller på selen i matstolen om man har en Vilde Bill) så att bältet inte skaver mot barnets hals. Sååå bra! Bailey får alltid röda märken på halsen efter bilbältet men never more. 5 US dollar betalade jag för varje par (de var på rea), och då är de vändbara med annat tyg på baksidan (de knäpps med kardborre och kan tvättas i maskin). Hur gulliga som helst! HÄR beställde jag ifrån!

I’m telling you - julklapparna i år kommer vara från Etsy allihop!!

Och om DU vill handla i MIN Etsyaffär så ska du klicka här. Priserna är i US dollar (och dollarn är låg så det blir inte dyrt i svenska pengar). Om du inte har PayPal-konto kan du bara maila mig och så gör vi en liten transfer till mitt svenska konto istället. Lätt som en plätt!! Och det bästa är att jag ÄLSKAR att göra kollagen!

Vi är inne på näst sista sommarlovsveckan och jag och BB har fullt upp. Det kommer bilder så småningom (inklusive Baileys femtonde månadsbrev!!) men sålänge kan ni titta på de här som jag tog idag:

Var har Bailey-boy har fått sina trassliga ögonfransar ifrån?

Det har gått en månad sedan senaste busbrottet, men igår slog han till igen. Vaniljtjuven. Den här gången var det ett helt paket rågmjöl som ströddes ut på köksgolvet… Det var lätt att hitta den skyldige - han hade mjöl över hela sig och håret var täckt av ett ljusbrunt damm.

Det blev time-out i stolen medan jag sopade mjöl.

Efteråt blev det en kort intervju med brottslingen:

Ja här står det stilla av många olika anledningar.

Jag håller på att gå av på mitten av att vara heltidsmamma, heltidshushållerska, heltidskokerska och av brist på egentid. Och tålamodet tryter med lillprins Bus som är just busig jämt och ständigt. Jag är så trött på att ha ensamt ansvar för precis allt - städning, matlagning, tvätt, disk och Vilde Bill. Och jag är så trött på att behöva truga och lura i Bailey mat (fast ärligt talat äter han ganska bra emellanåt) och hela tiden vara på alerten - för den killen blir aldrig trött. Aldrig, aldrig att han kan sitta ner och bara titta på något. Och aldrig att han kan bara vara i min famn eller i mitt knä. Alltid ålar han sig ner på golvet, alltid springer han ifrån mig.

Nej, det är inte Sebs fel (även om jag ofta lägger skulden på honom). Han jobbar heltid med sitt och har inte många veckor kvar att göra det innan terminen börjar och då är det jag som behöver läsro. Och jag hade lovat att “ta Bailey” hela sommaren (men visste jag vad jag gav mig in på då?). Och hur många miljoners, miljarder mammor finns det inte i världen som gör mycket mer än vad jag gör? I alla tider har kvinnor skött både hem och barn, utan någon hjälp och utan vare sig varmvatten eller inomhustoa. Så kan jag klaga?

Lika snabbt som tålamodet tryter, pulsen bultar i öronen och tårarna svider i ögonen så blossar kärleken upp igen. För jag kan se på min Bailey-boy och känna en kärlek och en slags evig tillgivenhet som jag aldrig känt för någon annan i hela mitt liv. Tio minuter efter att han har somnat på kvällen så är det bara hans armar och hans doft som jag längtar efter. Jag är alltid inne och tittar på honom när han sover. “Måste bara kolla om han sover”, säger jag till mig själv men vill egentligen bara stryka honom över ryggen. Och vara säker på att han andas (kommer den skräcken någonsin släppa?).

Och när jag står där i mörkret så känner jag mig så skyldig. Det är så många gånger om dagen som jag blir arg och trött. Så många gånger som jag säger “Nej Bailey!”, “Ställ tillbaka den!” eller “Du, kan du ge mamma den där nu?”. Och så många gånger som jag lyfter in honom i hans rum och ber honom stanna där och leka med bilen eller med klossarna “så att mamma kan laga mat ifred”. Var är den villkorslösa kärleken då?

Men vi har glada stunder också. Bailey skrattar ofta och vill gärna leka vilda lekar, ju galnare desto bättre. Allra roligast är det när jag tar honom i famnen och springer så fort som möjligt runt, runt i lägenheten. Efter tio varv står jag där och flämtar medan han skriker av skratt och drar mig i håret.

Bara en gång till. Sedan måste mamma vila.

Mamma måste vila.

Ja, som sagt så passade vi Baileys kusin Leeloo i helgen. Vi hade fått i uppdrag att ta många foton på dem tillsammans, men hur lätt var det? Det var som om vi hade tvillingar! En sover, den andre äter. En äter, den andre leker. En leker, den andre ska sova. Båda sover. En gråter, den andre vaknar. En somnar om, den andre vaknar och gråter. En vaknar.

Men det blev lite bilder till slut. Här är några:

Och några badfoton…

Häromdagen var jag sådär riktigt käck och supermorsig som jag kan bli ibland. Jag gjorde egen barnsäker (= stoppa-i-munnen-säker) färg, klädde upp barnet i ett gammalt påslakan och gav honom fria händer. Eller, fria händer… det blev mer kroppsmålning än målning på själva pappret. Här är resultatet:

(färg: koka upp några dl vatten i en kastrull. Ta av från plattan och vispa försiktigt ner lite potatismjöl utrört i vatten. Låt svalna. Klicka ut på papperstallrikar och droppa lite hushållsfärg på varje geleklick. Blanda väl.)

Han hade väldigt roligt även om färgen inte blev så bra att måla med… det var liksom inget konstverk man kunde spara direkt. Men för stunden blev det ett lyckat projekt. Att fördriva en kvart med när det regnar!

Ja, det är bara för att visa upp vår lille Sverige-supporter som vi har här hemma…

Nu ska väl matchen gå bra? Vi håller tummarna!

Nu måste ni hjälpa mig, people. Jag har blivit ombedd att ta med mig en “svensk efterrätt” till en middag på lördag och jag har ingen aning vad jag ska fixa till. Middagen är hos familjen som jag lär svenska och de ska stolt bjuda på svenska köttbullar som huvudrätt och så litar de på att jag tar med något typiskt svenskt till efterrätt. Har ni några tips? Jag tror jag vill baka något eftersom så få quebecare bakar själva och jag funderar på att göra något med rabarber… men vad? Det ska räcka till 8-10 personer.

Efter att ha haft riktigt tungt och kvavt väder hela helgen är vi nu tillbaka på molniga 18 grader igen. Inte mig emot! Mitt ideala sommarväder vore runt 20 grader och frisk luft. Inte fuktigt och kvavt, inte bastuhett och ingen steksol. Bailey och jag har varit väldigt duktiga den senaste veckan och gått på långa prommisar varje dag. Flera timmar om dagen! Han sitter mest i vagnen och tittar på lastbilar och bussar (och ropar HEEEJ! när han ser en) men det blir springstopp då och då. Här kommer några bilder från helgen:

Till slut vill jag tipsa om två bra filmer som jag sett den senaste tiden : Ensemble, c’est tout (”Tillsammans är man mindre ensam” på svenska) med docksöta Audrey Tautou och The Savages (här vet jag inte vad det blivit för svensk titel) med min favorit Philip Seymour Hoffman. Härliga filmer, båda två!

Nu är vi tillbaka i vår vanliga vardagslunk igen och det känns så skönt att få sova i sin egen säng! När vi kom hem sent igår kväll blev Bailey alldeles uppspelt av att se sina gamla leksaker igen och han sov som en stock.

Veckan har varit både trevlig och otrevlig. Trevlig för att vi har haft tillgång till en bil och åkt ut på utflykter varje dag, trevlig för att vi firat en ettåring och trevlig för att vi har träffat Baileys släktingar en hel massa. Men otrevlig för att det blev för lite och för dålig sömn (jag och Seb sov i en bäddsoffa där en tunn ojämn madrass låg över några tjocka järnrör. Aj i ryggen!), otrevlig för att det blev lite bråk mellans Baileys pappa och faster och otrevlig för att vi bott med en stor hund som just nu fällde sin vinterpäls. Och så var det lite tröttsamt att Bailey lärde sig ta sig uppför trappor (och gjorde det som en oljad blixt) och att man fick passa honom varenda sekund så att han inte skulle ramla ner och bryta ett ben eller två.

Men nu är vi hemma och är är bildskörden:

Här är ett familjeporträtt som vi tog i all hast precis innan vi åkte till Montréal. Det skulle ges till Baileys gammelfarmor som ville ha ett foto i ram på oss - men trots att jag printade i ilfart och lade fotot i ett kuvert så glömdes det hemma och gammelfarmorn blev utan foto. För den här gången.

Här är vi på Baileys farfars baksida och träffar grand danoisen Zed. Han är lika gammal som Bailey men vid det här laget ganska mycket större! De fick först träffas under lite kontrollerade former (= koppel) men blev snabbt vana vid varandra. Bailey var så himla orädd för hunden och gick ofta rakt på honom. Hunden däremot är lite hispig och visste inte om han ville nosa eller leka eller hoppa undan.

Här är Bailey-boy uppklädd på lunch hemma hos farmor och hennes glasbord.

Det blev en improviserad haklapp inför lunchen som bestod av crêpes med ost, skicka, sparris och béchamelsås. Helt vansinnigt gott! Bailey åt på egen hand en halv crêpe med innehåll och petade på köpet i sig några små tomatbitar. Duktig kille.

Efterrätt: crêpe!! Med frukt, glass och nutella. Bailey fick bara mosad frukt och var väldigt nöjd.

Efter maten blev det veckans första gungning med farmor på lekplatsen. Bailey var så glad, så glad!

Så hamnade han i en gungleksak på lekplatsen där han satt och funderade en stund.

Farmor hade med sig hink och spade men lillkillen visste inte riktigt vad han skulle göra med dem.

Han satte sig i gräset och plockade en blomma istället.

Och stoppade blomman i munnen men då kom farmor och tog bort den.

Så var det dags för rutschkanepremiär - och OMG! Bailey älskar tydligen rutchkanor!!

Efter en stund gick vi över till den STORA rutchkanan…

Titt-ut!!

Kramas med mamma.

Sedan åkte vi hem och badade en liten sandig kille…

Nästa dag åkte vi till ett väldigt stort shoppingcenter. Bailey skulle såklart inte sitta i vagnen utan springa runt, runt hela tiden.

Det är väldigt fint här med en stor park i mitten!

På söndagskvällen träffade vi Baileys kusin Leeloo som är 7½ månad. Hon dyker upp här lite senare bland bilderna.

Här är Bailey på Biodôme (det är precis som Universeum i Göteborg - olika klimatzoner med djur). Han var inte särskilt imponerad av någonting men jag och Seb tog typ 150 kort.

Här träffar Bailey en ful fisk.

Jag och Bailey kollar på akvariet med de jättestora fiskarna.

En trevlig blågul flagga i mängden av andra tråkflaggor.

Efter besöket på Biodôme hamnade vi på en lekplats och Bailey var väldigt nöjd och belåten. Varför lägga ut flera hundralappar på ett museum när man kan gunga gratis?!

“Gungeligung, min vän. Gunga för kärleken! Uppåt, så går det uppåt så går det ner.”

Här hittade Bailey en fimp i gräset.

På vägen hem från Biodôme och lekplatsen hade vi en liten sömnis i baksätet.

Här är Bailey på sitt ettårskalas! Han var inte särskilt glad över hatten men hade på sig den i ett par sekunder, lagom för mamma att hinna ta kort.

Kusinen däremot finner sig i allt och sa ingenting om hatten.

Bailey ville hälsa på sin kusin men kusinens mamma tycker alltid att han är för våldsam och hårdhänt så hon gav Bailey ett varnande ögonkast. Själv försökte jag lära honom att “klappa fint”.

Här är det dags för första paketet. Bailey var mest glad i pappret och brydde sig inte det minsta om innehållet…

Fast den här presenten tyckte han var riktigt kul i några minuter (han fick den av sin farfar och farfars sambo och den kommer såklart från bästa IKEA).

Grattis på födelsedagen Bailey!

Kusinerna kollar in varandra.

Dagen efter födelsedagen gick vi på sommarpromenad med kusin Leeloo och faster Marie-Ève. Det var varmt, varmt, varmt men trevligt med vagnkamrat för Bailey.

Sedan hittade Bailey en gunga…

… och övertalade Leeloo att gunga med. Hon var inte lika förtjust.

I parken fanns en liten bondgård där vi hälsade på en katt och andra djur. Bailey var inte särskilt intresserad men jag tyckte det var kul.

Här är en bonusbild på ettåringen i farfars kök där han ätit hela veckan. Lite speciell barnstol!

För idag fyller Bailey-boy nio månader. Och visst borde jag har fixat ett månadsbrev till honom, men det kommer inom de närmaste dagarna. För nu har jag en tenta i morgon (torsdag), en tenta på fredag, en hemtenta som ska lämnas in på måndag, en salstenta på måndag, en tenta på onsdag och en uppsats som ska in på onsdag. Hahahahahah! Livet är så härligt!

Idag har jag varit och tagit första steget i min ansökan om permanent uppehållstillstånd. Det var en läkarundersökning som gick på 2.100 kronor och som i stort sett bestod av att säga “Nej” som svar på en massa frågor av typen: har du diabetes? har du reumatism? har du cancer? har du någonsin testat positivt för HIV? Dessutom tog de en lungröntgen, ett urinprov och ett blodprov. Och så fick jag skriva under en massa papper och lämna in fyra foton på mig själv. Och betala, såklart. Om proverna är negativa skickas alltihop direkt till immigrationskontoret om två veckor (om något test är positivt så kommer jag få tillbaka alltihop och tacka för mig). Jag har också skrivit till Polismyndigheten och beställt ett registerutdrag och när det har kommit (och om läkarundersökningen gick vägen) så är det bara att sätta sig ner och fylla i en massa blanketter. Och betala, såklart. (ansökningsavgiften ligger i runda slängar på 7000 kronor - pengar som man blir av med om man får avslag.) Och vänta. 18 månader hotar de med men jag har hört ryktas om att det kan ta så lite som nio. Vi får väl se.

Hur som helst. Här kommer en liten födelsedagsfilm med vår lille prins görandes det som han gör mest just nu.