Någon kan säga sitt namn… och någon kan säga nej, nej, nej!

Åh, var ska jag börja? Var filmen bra?! JA! Helt underbar! Jag satt och rös över hela kroppen under inledningen när jag insåg hur mycket jag saknar serien och de fyra tjejerna… Sedan följde 2½ timmas skratt, ledsen-gråt och rörd-gråt. Det är som ett extralångt avsnitt av serien och man vill aldrig att det ska ta slut! Jag vill bara se filmen igen och kommer slänga mig på DVD:n när den släpps. WOW!! Om du tyckte om serien när den gick på TV så kommer du älska filmen - garanterat!!

Jag vill inte säga för mycket så jag går inte in på några detaljer. Men jag kan säga att väldigt mycket hinner hända under filmens gång… hihi!

Varje vecka får jag ett mail från Jeffrey Hale Community Center här i Québec. Det är ett center för engelskspråkiga invånare och just det här mailet skickas till alla småbarnsföräldrar för att informera om lekplatser och olika aktiviteter. Den här gången skrev de att de hade köpt femton biljetter till Sex and the City och “först till kvarn” gällde. Jag hade turen att få en biljett och det var därför som biobesöket blev gratis för mig. Samtidigt fick jag ju träffa andra mammor som är engelskspråkiga och det var väldigt trevligt! En mamma räddade min dag (mer om det längre ner) och en annan ville att jag och hon skulle ta en “playdate” med våra små någon dag. Hoppas det blir av!

Ni läste kanske igår om min dåliga dag. Strax efter jag hade postat inlägget åkte vi till Future Shop (som SIBA ungefär), jag och min lilla familj. När vi kom ut ur affären hade en jättestorm dykt upp (den har varit på gång i flera dagar) och det piskade ösregn samtidigt som blixtrarna avlöste varandra. Bailey skrek i panik när vi rusade till bilen och vi blev totalt genomblöta trots att det kanske tog femton sekunder. När vi kom till bilen satte Seb in Bailey i bilstolen medan jag fällde ihop vagnen och lade den i bagaget. Men något måste ha hänt med den under resan hem för när jag skulle fälla upp den igen hade den gått sönder… attans vagn! En tjock metallbalk på sidan har helt släppt från fästet och det går inte att reparera på egen hand. Jag blev så arg! Vilket jädra slut på den dagen (det här var såklart innan filmen så dagen slutade gott ändå). Jag har hatat den där vagnen sedan första dagen, bland annat eftersom handtaget sitter för lågt för att vara bekvämt för mig (det är inte ställbart…) men trots det måste vi ju ha en vagn! Jag och Bailey går ju ut och går i timmar varje dag…

Jag nämnde det här för mammorna när vi fikade efter bion igår och en av dem sa direkt att hon hade en vagn som de inte använder längre. Den kunde hon gärna låna ut till oss tills vi fixat vår vagn! Ååh! Tack!! Hon kom förbi här för en stund sedan och lämnade av den här:

Den väger en tredjedel av vad vår klumpiga vagn väger OCH den har ett höjbart handtag som passar min längd jättebra! Jag är sååå glad och nöjd! Misstänker att vi kommer be att få köpa den istället för bara låna… hihi!

Nä, nu blir det pastasallad och sedan långprommis med Bailey och nya sulkyn.

Jag har alltid tyckt mycket om att se bilder på mig själv när jag var liten tillsammans med en eller båda av mina föräldrar. Det finns inte så många (hur kunde man leva utan digitalkamera?) men de som jag har är jag väldigt förtjust i.

Här är till exempel jag och pappa:

Sedan jag själv blev förälder så ser jag något annat i de där bilderna från slutet av sjuttiotalet på mig och mina föräldrar. Då var de sådär 27-30 år (och därmed yngre än vad jag är nu), och så hade de sitt första barn, jag själv, i famnen. De var nyblivna föräldrar och funderade kanske över samma saker som jag funderar och oroar mig över nu… nu är det jag som sitter med mitt första barn i famnen.

Jag undrar om Bailey kommer tycka om att se bilder på sig själv som bebis tillsammans med mamma… För hans skull, och för min egen skull, har jag ända sedan han föddes försökt ta så många bilder som möjligt på honom och mig tillsammans. För att komma ihåg hur det kändes att vara ny mamma. Många har jag tagit själv med utsträckt arm och hoppfullt sikte och andra har pappa Seb tagit.

Här kommer några av dem som en liten skål för vårt första år tillsammans…

(och suck… nu har jag laddat upp filmen två gånger och det blir samma fel varje gång. Det saknas ett K i sluttexten (det ska stå KÄRLEK inte KÄRLE) men när jag kollar på filmen i filmredigeringsprogrammet finns K-et med. Det ser jädrigt oseriöst ut, men nu vet ni att jag vet och inte kan fixa till det. Men SUCK!)

Seb hade gjort en liten film som han visade mig i morse. Jag bara satt i soffan och kunde inte sluta le, och tårarna bara rann. Vårt barn. Is this the real life?

Queen - Bohemian Rhapsody

Idag är det Sebs födelsedag (han blir 29 men vi låtsas att han fyller 26) och vi firade honom i morse, jag och Bailey. Först blev det sång och pussar och sedan fick han ledas ut till presentbordet i köket. Det låter väl fint? Men på presentbordet fanns bara tre små paket - och ett enda var inslaget! Här är vad han fick:

… och han blev allra gladast för den här:

Bailey’s första teckning!! :yes: Nu målade han i och för sig ingenting själv utan satt mest och viftade med kritorna i luften medan jag försökte fånga dem med pappret, men det är tanken som räknas. Gulligt blev det i alla fall.

Sedan fick han ett litet kort där det står att vi ska åka på Secret Special Adventure nästa tisdag, hela lilla familjen. Vi ska åka till det stoooora konstmuséet här i Québec för första gången och Seb blev jätteglad. Vi har pratat i evigheter om att åka dit och nu ska det äntligen bli av.

Till sist firade Bailey sin pappa genom att lära sig ett alldeles nytt konststycke som han har tränat på i flera dagar. Kolla lilla filmen för att se vad det var:

Det är jag själv som sjunger med svajig röst. Låten spelades in i en liten dragig studio utanför Vårgårda för tre år sedan och just då hade jag inte en tanke på att den en gång skulle användas som bakgrundsmusik till en Bailey-boy video. Eller så kanske jag hade det. Jag minns inte så noga.

För idag fyller Bailey-boy nio månader. Och visst borde jag har fixat ett månadsbrev till honom, men det kommer inom de närmaste dagarna. För nu har jag en tenta i morgon (torsdag), en tenta på fredag, en hemtenta som ska lämnas in på måndag, en salstenta på måndag, en tenta på onsdag och en uppsats som ska in på onsdag. Hahahahahah! Livet är så härligt!

Idag har jag varit och tagit första steget i min ansökan om permanent uppehållstillstånd. Det var en läkarundersökning som gick på 2.100 kronor och som i stort sett bestod av att säga “Nej” som svar på en massa frågor av typen: har du diabetes? har du reumatism? har du cancer? har du någonsin testat positivt för HIV? Dessutom tog de en lungröntgen, ett urinprov och ett blodprov. Och så fick jag skriva under en massa papper och lämna in fyra foton på mig själv. Och betala, såklart. Om proverna är negativa skickas alltihop direkt till immigrationskontoret om två veckor (om något test är positivt så kommer jag få tillbaka alltihop och tacka för mig). Jag har också skrivit till Polismyndigheten och beställt ett registerutdrag och när det har kommit (och om läkarundersökningen gick vägen) så är det bara att sätta sig ner och fylla i en massa blanketter. Och betala, såklart. (ansökningsavgiften ligger i runda slängar på 7000 kronor - pengar som man blir av med om man får avslag.) Och vänta. 18 månader hotar de med men jag har hört ryktas om att det kan ta så lite som nio. Vi får väl se.

Hur som helst. Här kommer en liten födelsedagsfilm med vår lille prins görandes det som han gör mest just nu.

Jag filmade lite när jag gick till en föreläsning igår - häng med!

Musik: Nellie McKay - David

Idag har vi varit i Sverige en hel vecka och tiden går så fort, så fort!

Resan hit var jobbig eftersom vi blev försenade åtta timmar. Två timmar i Montreal och sex timmar i Amsterdam… Men Bailey skötte sig hur bra som helst och både jag och Seb var så stolta över honom!

Under veckan har han lärt sig en massa saker (kolla filmen nedan) och det allra senaste är att sitta på knä utan att hålla i sig. Han gillar också plötsligt att stå upp och bara hålla sig med en hand… igår släppte han taget helt och stod och svajade någon sekund innan jag hann fram och räddade honom. Det går så fort!

Jag har blivit sjuk och sitter nu med halsduk runt halsen. Det gör ont i öronen och jag har varit lite småsvettig på natten… hoppas verkligen att det går över snart! Jag försöker att varken krama eller pussa lillprinsen och det är svårt!!

Jaja. Här kommer en liten film!

Kram på er alla och GRATTIS till Sara och Magnus - välkommen lille prins Lukas!

Surprise! Det var länge, länge sedan men nu är både jag och Bailey-boy i rutan igen! När jag tittar på filmen i efterhand märker jag hur jag håller på och letar efter orden hela tiden… och tappar tråden om och om igen. Hoppas det beror på stress! :run:

Det blev uppdelat i två delar för jag pratade alldeles för länge…

Medan jag väntar på bilder på mitt lilla kusinbarn (de är på väg, va, mamma?) så kommer här en liten film som togs igår kväll. Det var nämligen premiär för att äta gröt. Och resultatet? Kolla själva.

JAG KUGGADE FÖRSTA TENTAN! Jädrans skit och fan också… Jag visste att det gick dåligt, men jag trodde inte att det skulle gå såå dåligt… 16 av 30 hamnar långt under gränsen för godkänd som går vid 60%. Blah!! Usch, nu gäller det att jag fixar de återstående två tentorna i den här kursen med goood marginal - annars tappar jag poängen OCH CSN-pengar. HUGA!

Det har hänt en hel del saker med Bailey den senaste tiden, men jag kommer skriva om det på lördag i hans månadsbrev. Tills dess kan ni titta på följande lilla videosnutt som jag filmade i eftermiddags när vi var på promenad. Och så kan ni ju roa mer med att gissa vad som har hänt (ledtråd: det syns på filmen). Förresten har jag bytt konto på YouTube för att gamla läsare inte ska kunna hitta mina filmer. Så om du prenumererar på mitt konto där så måste du ändra - nya användarnamnet är Ida1152. Alla videor i framtiden kommer laddas upp på det kontot istället för det gamla.

Jag trodde jag fick en snilleblixt när jag bestämde mig för att spela in en pratblogg direkt på YouTube. Med min webkamera. Tji! Urdålig kvalitet och fördröjning på ljudet. Och en massa pixlar överallt.

Första och sista gången, jag lovar!! :laugh:

(och så får ni bevis på att jag har en skrikmåns!)

Igår kom det första riktiga skrattet! :love:

Under några dagar har Bailey tyckt att Seb är den roligaste människan i världen och han har lett så fort pappa tittat på honom. Och så igår när Seb satt och lekte med honom så kom plötligt ett riktigt skratt - och ååååh så fint! Jag tog kameran såklart och vi lyckades få honom att fortsätta skratta länge nog för att det skulle bli en liten filmsnutt.

Kommer vi någonsin vänja oss vid det här ljudet? Gullebebis!!

(och beviset för att vi har en liten linslus syns på slutet av filmen när han blir totalt distraherad av att se kameran…)

Nya filmprogrammet heter Pinnacle Studio.

Här är en liten film på Bailey när han tränar i sitt älskade gym. Han kan seriöst ligga där i en halvtimma och bara leka, leka, leka. Härligt! Han har precis börjat lära sig “ta” på grejer och det är max koncentration för att få små händer att gå dit de ska.

Vi har förresten skaffat nytt filmprogram så nu kan det bli lite mer avancerade filmer. Kolla in den här och säg vad ni tycker!

Idag blir det en kort liten film med klipp från veckan som gått. Vi har haft jättevarmt (30-35 grader) hela veckan :puh: och jag har dessutom varit ensamstående mamma - därav pausen.

Seb skriver uppsats (hur många gånger har jag inte skrivit den meningen?!) och jag är ensam vårdnadshavare om den lille Bailey-boy. Det innebär att det är slut på åttatimmars-sömn och att det är slut på 50/50-ansvaret. Nu är det bara jag som går upp när han vaknar fyra gånger under natten, det är jag som bär och bär tills han somnar om och det är bara jag som underhåller och leker :no: . Det är bara under någon vecka till som Seb ska skriva, som tur är. RESPEKT åt alla mammor som alltid lever så här! :wohoo: