Det har dröjt ett tag sedan jag postade ett lass bilder på Bailey så här kommer ett gäng från helgen. Det hade kommit en del snö på torsdagen så vi “rastade” Bailey-boy flera gånger under helgen så att han riktigt fick springa av sig. Han tyckte det var väldigt spännande med snön och lade sig raklång på rygg om och om igen. Och så gillade han när det knarrade om stövlarna!

Här kommer lite snöbilder:

Första mötet med snön… Vad har hänt med min glänta?!

Det knarrar skönt under stövlarna och så kan man sparka upp snön framför sig…

Booboo tog skydd under en gran…

Pappa hjälpte Bailey att rulla en stor snöboll (de här bilderna är tagna på lördagen när gräset började sticka fram igen)

Och så vila…

Ett flygplan!!

Bailey har fått en jättevarm och skön overall från mormor och morfar i Sverige!

Mamma och Bailey mitt i snöyran.

Får jag en puss? -Mwaaa!

Bara mamma

I fredags kom också ett stort bokpaket till mig och Bailey från min mamma. De här var till mig:

… och de här till Bailey:

Så nu har vi att läsa! Jag läser alldeles för snabbt bara och har redan läst en och en halv bok… jag ska försöka spara mig så att de räcker längre. Som tur var så har jag köpt några bokjulklappar till mig själv också:

Hela Grottbjörnens Folk-serien! Jag har velat skeppa hit min serie ända sedan jag flyttade hit men jag har dem inte i pocket… och då skulle de ju väga flera kilo. De är ju tegelstenar allihop! Men så hade de dem på rea på Amazon och jag betalade 350 kr för alla fem. De här ska väl ändå räcka till jul?

Här kommer till slut en riktigt suddig bild på en pajas. Han har på sig min halsduk och så går han runt i sovshorts och nyckelpigetofflorna. Skön stil!

Och så en närbild…

Vi bor som ni kanske vet vid det här laget tvärs över gatan från ett stort sportcenter som tillhör universitetet. Här finns fotbollsplaner och baseballplaner och så en “arena” (fast heter det arena när det inte är något tak?) där de spelar amerikansk fotboll lite då och då. Universitetslaget råkar vara bäst i hela landet på sin nivå och staden strömmar till arenan när de har hemmamatcher. Som idag till exempel.

Jag fattade att något var på gång redan klockan 8 på morgonen när Bailey satt och åt frukost. Var femte minut hördes biltutor och röster som ropade i megafoner. Folk hade redan börjat ta sig in på området och matchen började inte förrän klockan 1!

Hela förmiddagen hörde vi uppladdningen. Det brukar vara fem-tio stycken stora, stora partytält där man kan se matchen på storbildsTV om man inte har biljett och så kan man såklart köpa öl och tugg. Det brukar vara lite annat också - musikkårer och tävlingar. Ibland sänder lokalradion eller TV:n också så det är full fart på alla. Och så folk såklart. Massa, massa, massa folk.

På eftermiddagen när matchen väl hade börjat så gick Seb och Bailey upp för att kolla lite. Man kan stå utanför stängslet och ändå ha en ganska bra koll på planen så de behövde inte betala något. Seb är ju lite (eller mycket) footballstokig så han går gärna och kollar. Här kommer lite bilder som han tog:

Sedan blev det mest kort på den lille prinsen, men det är svårt att fotografera annat när han är med. Lille Prins, det finaste som finns! Han var så intresserad sååå och allvarlig när han tittade på allt folk som rörde sig…

Förresten, om ni vill se hur vi bor lite bättre så kan ni kolla här nedan. Vi bor vid “A” (ni får klicka på View larger map under för att se i större format. Sedan får ni zooma in en massa innan det blir bra). Lite konstigt att gatan verkar heta “Rue de Prevel” på Googles karta, för den heter “Place de Prevel” i verkligheten…

View Larger Map

Nåja. Jag har haft en riktigt produktiv helg med en massa läsande, en färdig (nästan) hemtenta, ett stort lass blåbärsmuffins med rågflingor i, en stor fiskgratäng med potatismos och så två prommisar med Bailey-boy. Not bad, not bad. Nu ska jag gå och lägga mig så att jag är pigg inför veckan som kommer.

Till slut vill jag säga TACK alla för era födelsedagshälsningar! Mwwwaaah!

Tack för alla era intressanta kommentarer på det förra inlägget! Det är jättekul att höra hur ni svarar i telefon och om ni är mer intresserade av min Sociolingvistikkurs så kan jag berätta mer om vad vi pratar om allt eftersom.

I lördags hade vi ett litet kalas för mig (fast jag fyller inte förrän på torsdag) och Sebs mamma, pappa, pappans sambo och hennes son kom hit. Det var riktigt trevligt, tyckte jag! Jag fick en stor påse från IKEA’s matavdelning med knäckebröd, kaviar, lingonsylt, lingonsaft, lingonvinäger (som jag aldrig smakat på förr), hovmästarsås (blä), geleråttor, Ballerinakex och pepparkakor. Och så fick jag en väckarklocka som jag hade önskat mig. Det är en sån där som projekterar tiden i taket och ÅÅH vad den är bra! Tidigare fick jag sätta mig upp i sängen och titta på Sebs väckarklocka när jag vaknade om natten men nu bara jag öppnar ena ögat och sneglar upp i taket. Fantastiskt! Sedan fick jag pengar till en armbandsklocka också.

Och så hade de köpt med sig en jättegod tårta. Seb hade skrivit “grattis på födelsedagen” på en lapp som de hade gett till konditorn och så här blev resultatet:

Fin va? Tårtan var bara sååå perfekt - ett lager chokladkaka, ett lager hallonsylt (eller kanske bara hallonmos?), ett tjockt lager med cheesecakefyllning, ett lager hallonmos och ett lager chokladkaka. Sedan ett tjockt chokladglasyrlager utanpå och runt hela tårtan. De vita runda plattorna är vit choklad och texten är med mörk choklad. Och så två små hallon på toppen - MUMS!

Men nu tänkte jag egentligen lägga ut lite bilder från de senaste dagarna med Bailey-boy. Vi har varit ute en del för vädret är perfekt - blå himmel, klar och kall luft… I love höst! Den första dagen räckte det att ta på luvtröja/väst på bebisen (när ska jag sluta kalla honom för “mammas bäääbis”?!) men idag när Seb var ute så invigde vi Baileys nya höstjacka. Jag tänkte att han kunde ha den tills det blir så där jädrigt kallt (för då är det overallväder såklart).

Så här är lite bilder från den första dagen:

Mysigt med sen eftermiddagssol! Och här kommer bilder från idag när det var lite kallare:

Här kommer en sista idolbild till “mimmi”, morfar, Henke och “Nennie” hemma i Uddevalla. Är det bara jag som inbillar mig eller är han inte väldigt lik mig när jag var liten på den här bilden?

Första veckan är avklarad! Och som ett brev på posten har jag haft huvudvärk i flera dagar. Det kan också bero på att vi har fått högsommarvärme igen (29 grader häromdagen och 88 % luftfuktighet)… jag bara väntar på att höstvindar ska blåsa.

Bailey har fått sig en ny tand - den första kindtanden. Det är bara två hörn uppe än så länge men i går morse pekade han med fingret och sa “aj!!” så det gör nog ont. Stackars liten prins. Annars är allt bra vad gäller honom - han äter bra, sover bra, pussas och kramas bra, pratar mer och mer för varje dag och förstår mer än vi anar. Det kommer fullständig redogörelse runt den 13:e när han fyller 16 månader, men jag är jättestolt över att han faktiskt kan peka ut alla de vanliga färgerna (fast bara på franska…).

Vi tog en promenad idag på eftermiddagen och Bailey var överlycklig för att springa runt bland blad och pinnar. Här är lite bilder:

och så mamma själv…

Bailey är en trädkramare! Varje gång vi ser ett träd så säger jag “Ska du gå och krama trädet?” and off he goes. Sötis!!

Och här är en bild tagen precis rakt uppifrån. Marken rusar förbi när man är sexton månader gammal och springer fort-fort-fort…

… och vid det här laget är ni säkert dödströtta på Bailey-boys ögonfransar, men det är inte jag.

Nu är klockan 21:23!!! Hjälp - jag som lovat mig själv att gå och lägga mig klockan nio varje kväll… BUMS!

Vi är inne på näst sista sommarlovsveckan och jag och BB har fullt upp. Det kommer bilder så småningom (inklusive Baileys femtonde månadsbrev!!) men sålänge kan ni titta på de här som jag tog idag:

Var har Bailey-boy har fått sina trassliga ögonfransar ifrån?

Jag och Bailey var ju på dop i helgen som gick och det var himla trevligt. Dopet började klockan fyra på eftermiddagen och var inte del av någon gudstjänst. Det var liksom bara dop med Leas släktingar och vänner och en präst. Jag tror att det här var ett katolskt dop… men det påminde mycket om våra protestantiska dop. Det enda som skilde var att prästen förutom att hälla vatten på Leas huvud också gjorde korstecknet med olja på hennes panna. Och vid ett tillfälle så bjöd han upp alla i bänkraderna till altaret där vi stod och sjöng. Ja, jag sjöng inte såklart eftersom jag inte kände till sången… Därefter bad alla “Fader vår” på franska och så gick vi och satte oss igen. Och applåderade.

Här är det mest vanligt att man döper bebisen när den är några månader gammal, men Leas föräldrar hade av någon anledning bestämt sig för att vänta tills hon var ett år.

Efter ceremonin i kyrkan åkte vi till ett hus där de hade mottagning. Jag sprang mest efter Vilde Bill på gräsmattan, vilket var skönt eftersom jag inte kände någon förutom Leas föräldrar, Noxie och Nicolas. Och när vi skulle äta så råkade jag tränga mig ner vid ett bord där ett helt kompisgäng satt. Urdumt eftersom ingen pratade med mig! Jag skulle ha satt mig vid Noxies bord men det kom jag inte på förrän det var för sent. Den andra missen var att alla andra hade med sig egen dryck… så jag stal välkomstjuicen och drack upp hela flaskan själv. Oops.

Kvällen slutade med att jag blev attackerad av mygg och fick typ 25 bett på knappt tio minuter och åkte hem med Bailey-boy. Presenterna hade de inte öppnat än när jag åkte men jag fick ett meddelande på Facebook dagen efter att de hade blivit jätteglada för doptavlan (se bild nedan).

Här kommer lite bilder:

Bailey i kyrkan medan vi väntade. Han åt en massa kex under hela ceremonien, vilket höll honom tyst och glad.

Lea rymde mitt upp i allt och kom och  kom till mig och Bailey. Hon stal Baileys “Bondgårdsboken”.

Kolla, Bondgårdsboken!

Inte lätt att döpa en ettåring med spring i benen…

Och här är bild på doptavlan jag gjorde:

Ja, som sagt så passade vi Baileys kusin Leeloo i helgen. Vi hade fått i uppdrag att ta många foton på dem tillsammans, men hur lätt var det? Det var som om vi hade tvillingar! En sover, den andre äter. En äter, den andre leker. En leker, den andre ska sova. Båda sover. En gråter, den andre vaknar. En somnar om, den andre vaknar och gråter. En vaknar.

Men det blev lite bilder till slut. Här är några:

Och några badfoton…

Tänk vad lätt det är att ta vara på riktigt gamla gulnade foton när man har en scanner och Photoshop!

Inte bara kan man fixa till fotot i sig - ta bort märken och repor eller hål, putsa upp fotot med bättre skärpa och kontraster - men man kan ju också printa ut det på nytt och rama in en mycket bättre version av det första fotot. Och man kan maila iväg det till andra intresserade släktingar, eller skicka ut färdigprintade foton. Ett foto som tidigare bara funnits i en enda blek kopia kan plötsligt återges i hur många exemplar som helst. Fantastiskt! Och så kan man ju bevara det där gamla orginalet på något säkert ställe istället för att riskera att det förstörs ännu mer.

Och varför skriver jag om det här? Jo, för någon vecka sedan mailade min pappa några inscannade gamla foton till mig. Och jag putsade upp dem. Tog bort lite repor och damm, märken, fixade skärpa så gott det gick och gjorde dem lite snyggare. Och jag blev så himla nöjd! Inte bara var det kul att få se de här gamla bilderna här hos mig (och kunna printa ut dem) men själva Photoshop-jobbet var också kul!

Så här är några exempel på före/efter. Observera att jag trots allt försökt bevara originalet så mycket som möjligt och inte tagit bort eller lagt till några större detaljer… Först ut är en bild från slutet av 1950-talet (eller vad säger du, pappa?). Min pappa är gossen till höger.

Sedan kommer två bilder på äldre släktingar på min farfars sida:

Och så en bild på min pappas farmor, taget 1918. Om jag har räknat rätt var hon gravid i tredje månaden med min farfar när det här fotot togs. Tänk om hon hade vetat att den där lille pojken i magen så småningom skulle resultera i att jag sitter här idag, på andra sidan jorden…

Och här är till slut min mormor och morfars bröllopsfoto från slutet av 1940-talet. Visst ser de ut som om de hade kunnat vara filmstjärnor? Ginger Rogers och Fred Astaire?

Så, iväg med er nu och ta till vara gamla släktfoton!

Häromdagen var jag sådär riktigt käck och supermorsig som jag kan bli ibland. Jag gjorde egen barnsäker (= stoppa-i-munnen-säker) färg, klädde upp barnet i ett gammalt påslakan och gav honom fria händer. Eller, fria händer… det blev mer kroppsmålning än målning på själva pappret. Här är resultatet:

(färg: koka upp några dl vatten i en kastrull. Ta av från plattan och vispa försiktigt ner lite potatismjöl utrört i vatten. Låt svalna. Klicka ut på papperstallrikar och droppa lite hushållsfärg på varje geleklick. Blanda väl.)

Han hade väldigt roligt även om färgen inte blev så bra att måla med… det var liksom inget konstverk man kunde spara direkt. Men för stunden blev det ett lyckat projekt. Att fördriva en kvart med när det regnar!

(DETTA INLÄGG INNEHÅLLER MÅNGA BILDER!!)

Ja, här kommer lite bilder från förra helgens minisemester! Det var riktigt kul faktiskt, trots att vi hade otur med vädret. Två dagars hällregn och två dagars moln/regnskurar… Trots det var det kul att komma iväg lite! Det var första gången som jag åkte nordöst om Quebec och jag var väldigt nyfiken på vad för slags landskap jag skulle få se. Här kommer först lite kartor för att visa var vi är och vart vi åkte:

Ni vet väl på ett ungefär var Quebec är? Längst upp till höger.

Vi korsade floden (St-Lawrence floden som går hela vägen in till The Great Lakes som ligger mellan Canada och USA) och körde norrut utmed den östra flodstranden. Det tog ungefär tre timmar att ta sig upp till Rimouski och sedan fortsatte vi lite till innan vi vände tillbaka.

Det här var min stil under hela resan:

Och så här ser naturen och landskapet ut i den här delen av Canada:

Första dagen besökte vi en park med stora snidade skulpturer. Vissa var väldigt vackra och andra var lite mer… ja, låt oss kalla dem “abstrakta”.

Innan vi kom fram till parken stannade vi till vid en liten söt turistbyrå för att samla broschyrer och kartor:

Andra dagen kom vi fram till Rimouski och åkte direkt ut i ett naturreservat där vi skulle gå en vandringsled utmed ett vattenfall för att sedan nå Helvetets Portar. Men så fort vi klev ur bilen visade det sig att det fanns miljoner med mygg… det var helt fruktansvärt. De kom i stora moln och attackerade oss medan vi lastade ur bilen. Som tur var hade jag tagit med en sprejflaska med “OFF!” som skulle hålla dem borta och det slutade med att vi använde halva flaskan… och ändå fick vi alla några bett. Men det blev inte de tusentals som det säkert hade blivit om vi inte hade haft den.

Så istället för att i lugn och ro njuta av vandringsleden och utsikten så blev det till att rusa så fort vi kunde - oftast bärandes Bailey i den lilla paraplysulky som receptionen lånade ut till oss. Genomsvettiga (det var kvavt och varmt väder dessutom) passerade vi vattenfallet och kom till slut till Helvetets Portar. Det var oerhört vackert och näääästan värt hela upplevelsen. Men jag åker gärna dit igen när myggsäsongen är över. Här är bilder:

VERY barnvänligt!!

Här är Helvetets Portar - en enorm hängbro tvärs över en djup canyon. Här skulle du varit med, mamma!!

Utsikten från bron…

Trötta, svettiga och OFF!-stinkande… men mitt på hängbron. Bailey var inte särskilt imponerad och vi andra stod lite som Clark i Ett Päron till Farsa när de korsar USA och stannar till vid Grand Canyon. “Jaha, jaha. Det här var fint. Nu går vi hem!”

På lördagskvällen åt vi på en väldigt trevlig restaurang! Jag åt årets bästa fläskfilé med senapssås medan Sebs pappa fick in den här tallriken:

Bailey fick ett pussel att sysselsätta sig med under tiden som vi åt - kvällens räddning!!

Så om ni passerar här när ni är ute och kör så ska ni stanna och gå in och äta!!

På söndagen stannade vi till vid en väldigt vacker fyr:

Vi klättrade ända upp med Bailey på armen! Spiraltrappa - 33 meter.

Bailey charmar damen i receptionen till muséet bredvid fyren.

Vid ett tillfälle var vi inne i ett pyttelitet kustsamhälle (det var mest sommarstugor) och körde lite planlöst. Och så plötsligt fick jag syn på det här huset:

Kan det finnas en liten svensk i urskogen?! Förutom den här:

Här får Bailey möta HAAVET! Visserligen bara mynningen av floden, men när man inte kan se andra sidan så känns det som om det är öppna havet ända till horisonten…

Mamma och bebisen.

Och så bodde lilla vännen på hotell för första gången i sitt liv. Och vaknade hundra gånger på natten och grät - jag sov nog inte en blund på hela natten. Härligt. Till slut blev det tre nätter - en på riktigt hotell, en i en liten dragig enfamiljsstuga utmed motorvägen (don’t ask!) och till slut en i en riktigt söt stuga vid vattnet.

Och till slut såg Boo-boo ut så här när vi gjorde oss i ordning för att åka hem. Ösregn, regnjacka, sötnos.

Vi hade faktiskt riktigt, riktigt trevligt och det var första gången jag semestrade med någon ur Sebs familj (det var hans pappa och pappans sambo med på resan). Franskan flöt som bara den och jag kände att de kanske fick lära känna den Riktiga Ida lite bättre - inte bara hon som sitter tyst och inte vågar prata med dem.

Jag hinner inte skriva så mycket - klockan är sen och vi ska åka på minisemester i morgon. I huvudet snurrar packlista och jag är helt väck som vanligt innan vi ska någonstans. På något sätt är det alltid jag som är ansvarig för alla små detaljer…

Men här kommer lite bilder från igår när Bailey och jag var på grönbete. Lilleman sprang omkring (ibland väldigt långt bort från mig) och jag tog kort. En kille flög med en stor drake lite längre bort, den dyker upp på en bild. Det fältet vi är på tillhör universitetets idrottsanläggning - stora fotbollsplaner och gräsytor. Trevligt för oss som bor tvärs över gatan!

Här kommer bilderna:

Här är utsikten där jag satt. Bergen i fjärran och “pyramiden” lite närmare. I den finns olika småbutiker och också vår mataffär. Och så en bio som visar lite udda och ofta utländska filmer. Trevligt.

Och här är utsikten lite till vänster om fotot ovan. Vi bor i husen rakt fram, fast vårt ligger lite bakom de som syns i bild. Och så går det en ganska hårt trafikerad väg mellan gräsplanerna och husen, så det är inte helt enkelt att ta sig över. Men det är ändå härligt att ha så nära till springområden för en liten kille med mycket spring i benen!

Ja, det är bara för att visa upp vår lille Sverige-supporter som vi har här hemma…

Nu ska väl matchen gå bra? Vi håller tummarna!

Nu måste ni hjälpa mig, people. Jag har blivit ombedd att ta med mig en “svensk efterrätt” till en middag på lördag och jag har ingen aning vad jag ska fixa till. Middagen är hos familjen som jag lär svenska och de ska stolt bjuda på svenska köttbullar som huvudrätt och så litar de på att jag tar med något typiskt svenskt till efterrätt. Har ni några tips? Jag tror jag vill baka något eftersom så få quebecare bakar själva och jag funderar på att göra något med rabarber… men vad? Det ska räcka till 8-10 personer.

Efter att ha haft riktigt tungt och kvavt väder hela helgen är vi nu tillbaka på molniga 18 grader igen. Inte mig emot! Mitt ideala sommarväder vore runt 20 grader och frisk luft. Inte fuktigt och kvavt, inte bastuhett och ingen steksol. Bailey och jag har varit väldigt duktiga den senaste veckan och gått på långa prommisar varje dag. Flera timmar om dagen! Han sitter mest i vagnen och tittar på lastbilar och bussar (och ropar HEEEJ! när han ser en) men det blir springstopp då och då. Här kommer några bilder från helgen:

Till slut vill jag tipsa om två bra filmer som jag sett den senaste tiden : Ensemble, c’est tout (”Tillsammans är man mindre ensam” på svenska) med docksöta Audrey Tautou och The Savages (här vet jag inte vad det blivit för svensk titel) med min favorit Philip Seymour Hoffman. Härliga filmer, båda två!

Häromdagen lånade vi bilpoolsbilen och körde en halvtimma norr om Québec, till Lac St-Charles. Vi hade sett på kartan att det låg en stor sjö där med mycket skogsområde runt, så vi packade en liten kylbag och hoppades att vi skulle hitta en promenadstig.

Så här blev vår dag:

Kör norrut på vindlande vägar med tät skog. Är det så här det ser ut i svenska Norrland (säger en som aldrig varit längre norrut än Gävle)?

Så här kan typiska Québec-hus se ut när man kommer ut på landet:

Här är Communauto-bilen vi kör (och betalar ungefär 120 kr för en heldag, inklusive bensin):

Idag har vi bil 118:

Vi hittade en parkering till slut och trixade oss fram till sjön. Bailey gillade att titta på vattnet!

Sedan bar det av in i skogen…

Bävergnag!

Och så åkte vi hem igen. Här ser ni vår skyline - Québec i all sin prakt:

:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

In other news kan jag säga att fingret läker riktigt bra på sina ställen. Stygnen togs i fredags och nu har såren varit tejpade sedan dess. Ena änden på jacket har läkt fint men andra änden gapar lite (även om det läkt och inte blöder… det är liksom ett avstånd mellan hudbitarna som inte går ihop). Där är känseln helt galen och varje gång den delen av fingertoppen nuddar vid något så går en elektrisk stöt igenom fingret. Helskumt. Hoppas det avtar så småningom! Det kommer en slutbild om några dagar när det blivit så bra som det kan bli.

För ett tag sedan beställde jag väggdekaler från en tjej på Etsy och jag blev så himla glad när de kom! Snacka om enkel dekoration… dra av baksidepappret, placera och tryck fast. Ingen färg, inga schabloner men billigt och enkelt! Tydligen ska dekalerna kunna gå att återanvända men det fanns en liten risk att de kan gå sönder när man drar av dem.

Jag beställde ett undervattenset med flera olika dekaler till Baileys rum men vet inte om resultatet blev så himla bra… jag hade haft en idé om att sätta dem mer tillsammans för att skapa en mer “undervattensvärld”, men när jag väl försökte så fick jag inte till det. Till slut spridde jag ut dekalerna lite här och var och det blev lite för rörigt. Attans!

Namntavlan på bilden ovan kommer från duktiga Minna och lilla prinsillustrationen på hyllan var en present från fantastiska Susanne. Här är närbild på namntavlan:

Fin va?

Men så beställde jag andra dekaler också. En liten hamnade i korridoren:

(ser ni den? Nere vid listen?)

Och en annan i hallen:

Så har vi det!