Vi bor som ni kanske vet vid det här laget tvärs över gatan från ett stort sportcenter som tillhör universitetet. Här finns fotbollsplaner och baseballplaner och så en “arena” (fast heter det arena när det inte är något tak?) där de spelar amerikansk fotboll lite då och då. Universitetslaget råkar vara bäst i hela landet på sin nivå och staden strömmar till arenan när de har hemmamatcher. Som idag till exempel.

Jag fattade att något var på gång redan klockan 8 på morgonen när Bailey satt och åt frukost. Var femte minut hördes biltutor och röster som ropade i megafoner. Folk hade redan börjat ta sig in på området och matchen började inte förrän klockan 1!

Hela förmiddagen hörde vi uppladdningen. Det brukar vara fem-tio stycken stora, stora partytält där man kan se matchen på storbildsTV om man inte har biljett och så kan man såklart köpa öl och tugg. Det brukar vara lite annat också - musikkårer och tävlingar. Ibland sänder lokalradion eller TV:n också så det är full fart på alla. Och så folk såklart. Massa, massa, massa folk.

På eftermiddagen när matchen väl hade börjat så gick Seb och Bailey upp för att kolla lite. Man kan stå utanför stängslet och ändå ha en ganska bra koll på planen så de behövde inte betala något. Seb är ju lite (eller mycket) footballstokig så han går gärna och kollar. Här kommer lite bilder som han tog:

Sedan blev det mest kort på den lille prinsen, men det är svårt att fotografera annat när han är med. Lille Prins, det finaste som finns! Han var så intresserad sååå och allvarlig när han tittade på allt folk som rörde sig…

Förresten, om ni vill se hur vi bor lite bättre så kan ni kolla här nedan. Vi bor vid “A” (ni får klicka på View larger map under för att se i större format. Sedan får ni zooma in en massa innan det blir bra). Lite konstigt att gatan verkar heta “Rue de Prevel” på Googles karta, för den heter “Place de Prevel” i verkligheten…

View Larger Map

Nåja. Jag har haft en riktigt produktiv helg med en massa läsande, en färdig (nästan) hemtenta, ett stort lass blåbärsmuffins med rågflingor i, en stor fiskgratäng med potatismos och så två prommisar med Bailey-boy. Not bad, not bad. Nu ska jag gå och lägga mig så att jag är pigg inför veckan som kommer.

Till slut vill jag säga TACK alla för era födelsedagshälsningar! Mwwwaaah!

Ja, nu är vi äntligen hemma! Hemma på riktigt. Både jag och Seb känner att vi äntligen hittat en riktig kanonlägenhet och vi kan inte sluta säga hur mycket vi trivs här. Tänk att öppna ytor kan göra så mycket!

Flytten gick faktiskt riktigt bra trots att vi bara kunde bära saker mellan 20:00 och midnatt varje kväll tisdag-onsdag-torsdag (dvs när minimannen somnat) och trots att vi inte hade packat en enda flyttlåda. Hihi - det är så mycket enklare när man bara flyttar en våning ner! Vi använde vår stora IKEA-kasse, några stora rejäla matkassar (sådana där i vinyl som man använder om och om igen) och en blöjkartong. Väldigt praktiskt att bara packa med sig lite i taget.

Det blev lite panik när vi insåg att nya hyresgästen ville ha nyckel till vår gamla lägenhet på fredagsmorgonen och att vår nya kyl/frys ännu inte hade kommit (ny kyl/frys samt spis skulle kommit på onsdagen men blev av någon okänd anledning försenade). Hmm… All vår mat fanns kvar i kylen en trappa upp - inklusive Baileys flaskor med ersättning och infrysta moskuber. Och dessutom var kylen jättesmutsig… usch, det kändes inte bra att ge dem nycklarna på fredagsmorgonen! Jag fick springa upp ett par gånger under dagen och hämta mat medan de var där och flyttade in… men till slut anlände våra vitvaror och vi kunde flytta ner alltihop. Efter en snabb (men grundlig!) kylskåpsstädning lämnade vi ifrån oss vår sista nyckel. Sköööönt att allt är över!

Bailey är så himla nöjd och glad över att ha en massa ytor att krypa runt på och han kan leka på sitt rum alldeles själv långa stunder (medan vi smyger förbi och tittar på honom utan att han märker). Det är så skönt att ha en plats för honom där allt är barnsäkert. Inget kan hända honom och alla hans saker är samlade på samma ställe. Han har sovit jättebra i sitt rum också och till och med jag har kunnat sova (men första natten låg jag vaken länge och hade dåligt samvete över att mitt lilla barn var så långt från mig - hela fyra meter!!!).

Vi håller på och homestylar för fullt och så fort allt är klart ska jag göra en PRATBLOGG MED RUNDTUR!! Kan ni tänka er något mer intressant?! Men vänta er inget fantastiskt. Kom ihåg att vi bor i Kanada och inte i IKEA-Sverige! Ett bevis på att jag håller på att assimileras in i den här kulturen är att jag stod och vände och vred på en gammel-brun otymplig temugg häromdagen. Eh? Och en annan dag köpte jag ett tungt soffbord med lite rundade ben. Eh?! Nä, som sagt. Vänta er inget IKEA-snyggt men vänta er ändå en tripp i vårt nya hem.

Dessutom har jag ju klippt av mig håret (även om det var några veckor sedan). New Ida med andra ord.

Och, ja. Ni märker kanske att humöret steg med flytten?

:wohoo: JAG ÄR LEDIG! :dance:

Idag har jag lämnat in min lilla uppsats på fyra sidor och nu, nu, nu är jag äntligen fri! Terminen är sluuuuut!!! :drink:

Jag har suttit med uppsatsen hela helgen och humöret har växlat mellan total hopplöshet och en massa optimist och (faktiskt) stolthet. Sent i natt gick Seb igenom den och rättade massor, massor av fel. Fast det var mest typ formuleringsfel… ordföljd och ordval som funkar jättefint i mitt huvud, men tydligen inte funkar för en frankofån. Jag satt bredvid och försökte snappa upp så mycket som möjligt av vad han trollade fram och ibland fick jag torka bort några envisa dumtårar som kom utan att han märkte det. Först var det tårar av stolthet över att han är så duktig med ord (löjligt, jag vet - det är ju hans modersmål) och sedan var det tårar av skam när jag fick kritik för att jag “skriver som en journalist” - dvs med en massa korta stycken istället för några få långa. Men till slut satt jag där med en riktigt bra uppsats som jag är nöjd med. (och kolla vilket långt stycke jag skrev utan att bryta!! )

Nu sitter jag och lyssnar på Coldplay (me love, love, love Coldplay!) och bara njuter av att vara ledig. Fy f*n vad skönt det är… inga krav och inga dåliga samveten. Det enda som stör min frid lite är att lägenheten är helt galet snusksmutsig. Imorgon när Seb är i skolan på eftermiddagen ska jag verkligen storstäda. Det är så behövligt att jag riktigt längtar efter att kavla upp ärmarna och sätta håret i städklut.

Igår kväll tog jag förresten mitt sista bad innan det är dags för förlossning. Det var hyfsat frustrerande att jag typ bara blev blöt om fötterna och the ass. Mage, bröst, huvud, armar och knän var totalt över ytan. Suck! Jag fick typ pytsa upp lite varmt vatten på magen för att han inte skulle frysa därinne… :laugh:

Jag har världens bästa nätvänner!

Igår kom ett paket i min brevlåda som gjorde mig alldeles varm i hela kroppen. När jag läste på kortet som låg i paketet så rann tårarna och ville inte sluta… Paketet var från Lena, Fia och Sara och här är vad som fanns däri:

… och här är kortet:

Alltså, det finns inget bättre än överraskningar! Bara tanken på att dessa tre tjejer har gått ut och köpt grejer till min lille bebis i magen gör mig alldeles varm.

Tack snälla gulletjejer! I love you!!

Tusen tack för alla era fina och varma kommentarer på mitt förra inlägg! Jag blev så rörd… Tack!

Eftersom vissa av lärarna på universitetet är i strejk sedan i onsdags, så är tre av mina fem kurser inställda. Och däribland den kursen som jag skulle haft idag (och skriva tenta på). Så istället för att pallra mig till skolan och skicka mördarblickar på alla så gick jag till det enorma shoppingcentrat med plånboken i fickan! Jag vet inte när jag senast gick på shoppingrunda (fast när jag tänker efter så var det nog i december) så det var verkligen på tiden.

Och det blev faktiskt en hel del saker som jag kom hem med:

2 par skor till mig själv, sju par små strumpor i strl fyra centimeter, ett tjockt grönt doftljus, två amningsBH:ar, en liten grå luvtröja till en liten kille, en sovpåse till samma kille, fyra tunna bebisfiltar och ett paket med tio tvättlappar i frotté. Och så köpte jag födelsedagspresenter till pappaprinsen som fyller 28 år i morgon!

Så nu känner jag mig gladare igen. Imorgon ska jag ta itu med fonologin på allvar. Jag har reserverat flera böcker (på engelska) på biblioteket med titlar som “Introduction to Phonology”. Kanske lossar något om jag får läsa lite själv.

Japp, det är Superbowl Sunday idag och jag har SF (Sebfritt). Så länge han kan minnas har han kollat på Superbowl hemma hos sin farmor i Trois-Rivières (drygt en timmas bilresa härifrån) tillsammans med hela (den manliga sidan av) släkten. Förra året åkte jag med och såg mitt livs första American Footballmatch, och på en enorm widescreen TV dessutom. Det var de segaste timmarna i hela mitt liv och jag svor att aldrig delta i Superbowl Sunday igen.

Så i år när det börjades prata om att åka till Trois-Rivières, så satte jag ner min fot och sa Nej, jag följer inte med. Och jisses vilket ståhej det blev. Seb kunde för sitt liv inte fatta hur jag kunde välja bort SS och dessutom ringde släkten i omgångar för att höra om jag inte hade ångrat mig och skulle följa med trots allt.

Igår kväll ringde till och med Sebs åttioåriga farmor och var alldeles upprörd över att jag inte skulle följa med. Och Seb sa lite vagt att “hon har nog inte riktigt bestämt sig än”. Trots att jag “skyllde” på den där förbannade foglossningen (som ÄR svinjobbig) och att jag har femtonhundra läxor inför nästa vecka, så tyckte de allihop att det inte riktigt var giltiga lösningar. Hur kan man inte vilja se Superbowl?!

Men jag stod på mig - heja mig. Och när Sebs pappa dök upp här vid elvatiden och skulle hämta Seb så kunde han inte övertala mig att följa med. Nä, jag har så ont i ryggen. Nä, jag har så mycket att göra i skolan. Och till slut fick de lomma iväg, far och son, utan den gravida sonflickvännen. Så. Jag njöt av ensamheten och tystnaden. Eftersom Seb bara har föreläsningar en dag i veckan den här terminen så är jag aldrig ensam i lägenheten. Och jag är en sån där som trivs jättebra när jag får vara mol allena emellanåt (fast jag trivs väldigt bra i prinsens famn också). Jag bäddade sängen, och drog ifrån gardinerna i sovrummet. Och så lade jag mig på sängen och läste mitt senaste pocket(ned)köp - Sheer Abandon av Penny Vincenzi (tydligen en “bestseller” från England, men skriven av en dam som inte kan sätta ut kommatecken och punkt på “rätt” ställe - suck). Och sedan svängde jag ihop en SEMLA:

Haha. Jag bakade semmelbullar igår och handlade både Odense-marsipan (här skiljer man inte på mandelmassa och marsipan) och vispgrädde. Mums!!

Nu sitter jag och knaprar på svensk Marabou mjölkchoklad (importerad via utbytesstudenten Amalias pojkvän) och lyssnar på The Street. Lovely life.

Fast som tur är så kommer prinsen hem vid midnatt ungefär. Längre än så vill jag inte vara själv.
(och nej, ingen vild bjässe till karl har kommit hit och hotat oss (än). Skönt.)

… från Susanne!

Längtar Du efter julen?
Jag längtar alltid efter julen. Jag längtar hela sommaren och hela hösten. Och allra mest njuter jag i december.

Vad är det Du längtar mest efter (om Du nu längtar efter julen)?
I vanliga fall, när jag firar jul i Sverige som jag ju ändå gjort alla år minus förra året och i år, så längtar jag efter den där speciella stämningen som kommer på julaftons morgon. Att äta frukost i vardagsrummet med mina föräldrar och syskon. Att vi alla dricker varm choklad och äter vörtbröd med julskinka på. Och sedan tycker jag själva julmiddagen är jättemysig. Och Kalle Ankas jul. Och julklappsöppningen. Och att få vara med alla man tycker om på samma gång. 

Vad ska Du göra i jul?
Ja, troligtvis inget av ovanstående. Seb och jag ska vara här hemma i lägenheten den 24:e och “fira” själva. Jag har några ambitiösa planer på att laga svenskt julbord och ge honom en svensk julafton, men det lär bli svårt att realisera. Jag har hittat några Kalle Ankas jul-klipp på youtube som jag ska se någon gång under julaftonen, och så ska jag såklart prata med familjen hemma på Skype. Och försöka låta bli att gråta.

Har Du köpt klart Dina julklappar?
Jag har inte köpt en enda julklapp. Jag och Seb ska inte byta julklappar alls. Imorgon ska vi gå till ett stoort shoppingcentra och handla till oss, tillsammans. Lite grejer till bara mig, lite till bara Seb och en del till oss tillsammans. Och så köper vi det själva utan att springa runt och gissa vad den andre vill ha. Praktiskt men inte så kul på julafton, kanske. Sedan måste vi köpa klappar till Sebs familj, men de är inte så många. Hans föräldrar, syster och eventuellt pappans sambo. That’s it. 

Vad har Du önskat Dig i julklapp?
Inte någonting. Fast jag tänker köpa en dammsugare “till oss” imorgon. Och så vill jag ha lite grejer från Body Shop. Och kanske ett strykjärn och en strykbräda, vi får se. Vi ska ju åka buss…

Ditt bästa jultips?
Använd alla färdiglagade rätter som finns. Man behöver inte stå och trilla femtonhundra köttbullar på julaftons morgon, eller koka risgrynsgröt i två timmar. Köp färdigt, rör ihop, servera. Och ni som har barn: lugna er med julklapparna! Och ge inte bort några äckliga Bratz-dockor.

Favoritmat på julbordet?
Prinskorvarna! Och köttbullarna. Och så älskar jag vörtbrödet med julost på. Suck. Inget av detta lär jag äta i år.

Något på julbordet Du inte äter?
Jag äter aldrig sill och sylta.

Julgran?
Åh, ja! I år ska jag nöja mig med några grankvistar i en vas. Jag har köpt små halmfigurer på IKEA som blir enda dekorationen. Det är jätteviktigt med grandoften!

Ingvar som julvärd?
Jaha. Det blir säkert fint.

Julstrumpor, är det något för Dig?
Bara på fötterna. Röda.

Tror Du eller har Du någonsin trott på Tomten?
Det finns en historia om att tomten skrämde halvt ihjäl mig på min andra jul, när jag var ett år och tre månader gammal. Men det är nog bara ljug. Sedan har jag ju varit tomte själv under många år och då blir man inte så lurad. Däremot tror jag på det som tomten ändå representerar - att vi får vara barn och förväntansfulla. 

Finaste julsången?
Åh, jag älskar många julsånger! O Helga Natt är min absoluta favorit, men i år har jag ju blivit tokig i Sarah McLachlans The first Noel/Mary Mary. Köp hennes julskiva Wintersongs!!

Kollar Du på Kalle klockan tre?
Jaa. Och jag gillar Robin Hood och Tomtens verkstad allra bäst. Och varenda år sitter vi där och undrar om det där klippet verkligen brukar vara med. 

Karl-Bertil Jonsson?
Ja, gärna fast vi brukar glömma av det. Men jag gillar när de trär servettringar på gubbens näsa.

Särskild jultradition Du gillar extra mycket?
Min familj gillar traditioner och jag gillar alla våra traditioner. Det är knäckkokning och granklädning kvällen innan julafton. Och så på julaftons morgon så har vi den mysiga julfrukosten som jag skrev om ovan. Och så tänder vi alla ljusen i adventsljusstaken. Mysigt!

Vilken tid på julaftonen är den bästa?
Morgonen. När det är kallt i vardagsrummet och det luktar gran.

Finns det någon julmusik Du har svårt för?
Jag gillar inte när det blir för barnsligt. Som typ Smurfarnas julsånger eller liknande. Hemma hos mig har vi alltid lyssnat på en gammal LP-skiva med hon… vad heter hon nu… Anita Lindblom! Basröst med guldomslag. Underbart.

Har Du något nyårslöfte på gång?
Nej. Men jag ska försöka ta bättre hand om mig själv och inte vara så jädra snäll hela tiden. 

Är det något Du vill tillägga?
Jag önskar eder alla en fröjdefull jul! Med snö!

Idag har det fallit stora, mjuka snöflingor över Quebec city hela dagen. Vi hade stor snöstorm i fredags kväll så nu ligger snön överallt. Jag har bakat lussekatter och svurit över en osande ugn som startade brandlarmet två gånger… Sedan har vi tänt ljus och adventsfikat med julmust, pepparkakor och lussekatter. Jag blev alldeles rörd bara av att lukta på julmusten (Ska du lukta på glöggen, pojk?) och transporterades till jul hemma.

Nu sitter jag och lyssnar på Sarah McLachlans julskiva “Wintersongs” och bara njuter av att vara i december!

Fast så är jag lite arg också. Jag håller på med ett grupparbete tillsammans med en annan tjej. Inlämningsdag är på torsdag och hon är bara så himla långt efter med sin del… Så fort vi bestämmer träff för att jobba tillsammans så mailar hon och säger “oj, jag måste visst jobba så jag kan inte komma…”. Hon jobbar som kassörska i en mataffär och så ringer de när de behöver henne. Fast hon kan ju tacka nej, tycker jag…

Igår mailade hon och frågade om vi skulle be om uppskov för vår uppsats, eftersom “vi ju inte hinner ses i veckan”. För, just det. Hon ska jobba på tisdag och kan inte komma. Fast vi hade bokat tid.

Jag blev så himla sur… jag mailade tillbaka och sa att jag tyckte det var dåligt att hon inte kan komma på tisdag. Och så sa jag att jag tycker vi ska sikta på att lämna in på torsdag som bestämt. Jag är nämligen i stort sett helt färdig, hur går det för dig?

Så fick jag ett svar. Oj, stora problem. “Min dator är död. Jag har förlorat allt jag hade påbörjat (obserera ordvalet!) på vårt arbete… Vad ska jag göra?”.

Jag blir så trött. Hon har precis börjat på sin del och jag är i stort sett klar. Nu har hon ju en “anledning” att be om uppskov till läraren och det irriterar mig jättemycket. Det är ju hennes fel att vi är sena… Jag vill inte få ett dåligt betyg bara för att jag jobbar med henne… Jädra brud.

F*n. Jag som lovade mig själv att vara nöjd så länge jag blev godkänd på tentorna… Men det var lättare sagt än gjort!

För idag fick jag svaret på tredje tentan. Det blev irriterande 78.5%, vilket var 1.5% under medel i klassen och B-. Och jag blev superbesviken. Jag lade tentan med baksidan upp på bänken framför mig så att ingen skulle se mitt resultat och när jag kom hem låg jag och surade på sängen en stund.

Men hallå?! Jag lovade mig själv att så länge jag blir godkänd så är det okej. Jag lovade mig själv att tumma på kraven!

Ändå svider det. Vad trött jag blir på Mig!

En annan tråkig sak är att paketet som mina bästa flickor Marika och Åsa skickade till min födelsedag inte har kommit fram. Och det lär nog inte komma fram heller, är jag rädd… Så himla trist.
Mamma skickade ett paket till mig förra helgen och det kom fram idag. I det fanns en härligt tjock Amelia Gravid-tidning, lite underkläder, två Geishor och två påsar med Bilar (eller Bill-Bill som Seb har döpt dem till). Och en kaviartub! Dessutom låg där en liten sömnig nyckelringsnalle från Bukowski som jag misstänker är första presenten till grodden i min mage. Tack mamma!

Natten till igår sov jag ungefär en halvtimma. Det var med en djup suck jag kravlade mig ur sängen klockan halv sju… Men jag tog mig till skolan och överlevde tre timmars föreläsning och en timmas grupparbete innan jag äntligen snubblade hemåt.

Jag var så trött och trodde att jag skulle sova hela eftermiddagen. Men, kroppen ville inte. Jag låg klarvaken och stirrade i taket och bara väntade på att Sova. Allt möjligt fladdrade runt i huvudet och det gick inte att få någon reda i tankarna… Till slut blev det någon timmas sådärsömn, men hur trött jag än var när jag vaknade kunde jag inte somna om.

Så i natt somnade jag efter många om och men vid halv tre. Eftersom det var natt mot lördag och jag visste att jag verkligen kunde sova hur länge som helst så var jag säker på att jag skulle ta igen all förlorad sömn. Men, nej. Kvart över åtta vaknade jag och kunde absolut inte somna om - även om jag var jättetrött.

(den här bloggen har förvandlats till en klagomur - jag vet!)

I veckan fick jag tillbaka resultatet på två av de tre tentorna jag hade för ett par veckor sedan. Här räknas allt i procent, så max är alltid 100. Den första tentan (fonetik) gick verkligen jättebra, och det kände jag när jag skrev den. Resultatet visade 91% och betyget blev A. Jag var så glad att jag kunde gråta!

Den andra tentan (franska i nordamerika) gick sådär. Det var många frågor där man skulle skriva utförliga svar och då halkar jag ju såklart efter. Men resultatet blev 81.5%, vilket känns helt okej. Betyg: B.

Nu väntar jag på ett till resultat som kommer på måndag. Och jag känner att trots illamående, trots depp och en dumstart på terminen så har jag klarat mig ganska bra.
Idag ska jag ha en bra dag. Vi har perfekt höstväder - 6 grader och klarblå himmel. Precis som förra lördagen ska vi ta nya kameran (som jag är sååå nöjd med!) och gå på skogspromenad. Lovely!

Och till Sofia och Ele: nej, baby är inte Made in Sweden! Men den är Made in Quebec typ fem-sex dagar efter vi hade kommit hem.

Fast, i och för sig. Om barnmorskan säger att jag är längre gången än jag tror så faller ju det. Då måste den vara Made in Sweden. Vilket hade varit kul!  Vi får se på tisdag.

Nä, nu är det slut på att skriva bakom lösenord!

Så här är det. Den lilla deppen som jag halkat ner i har inte bara med skolan att göra. Det är också en massa hormoner som far upp och ner i kroppen på mig… och dessutom mår jag allt som oftast illa och känner mig svullen här och där.

För här väntas ett litet svensk-kanadensiskt kärleksbarn!
Just nu är jag i vecka tio (9+2) och enligt mina egna uträkningar blir det nedkomst runt den 14 maj nästa år. Första besöket hos doktor är på tisdag, så jag får väl se vad hon säger…

Jag har börjat på en gravidblogg som finns här och som tidigare varit lösenordsskyddad men nu är alldeles öppen.

i lurarna: Doris - Did you give the world some love today, baby?

Vi är hemma!!

Jag trodde att jag skulle flyga på bloggen och uppdatera så fort vi kom innanför dörren, men det har inte lockat… Nu har vi varit hemma nästan två dagar och jag har bara skjutit det framför mig. Det Första Inlägget.

Det är svårt att sammanfatta tre veckor på resande fot… Jag kan bara säga att det har varit omtumlande, underbart, roligt och slitsamt på samma gång. Vi har gjort saker varje dag, hälsat på folk och sett oss omkring på västkusten. Inte en enda dag har vi suttit still och bara smält allt, och det är kanske det som kommer ifatt nu. För vi är stentrötta. Vi sitter och slösurfar, går igenom våra bilder och orkar inte göra mycket mer. Igår kväll skulle vi se en film, men jag somnade efter tjugo minuter. Då var klockan knappt nio!

Jag sitter och går igenom alla bilderna och förminskar, sätter på ram och grejar. Snart kommer Flickr-albumet vara fullt av nya bilder och det blir nog där jag lägger upp en liten reseberättelse också.

I Sverige hade jag tänkt packa med mig en massa saker som jag saknat här i Quebec, men det blev inte så himla mycket. När jag väl stod där bland mina flyttlådor så var det inte så mycket som var intressant att ta med… Det blev en del kläder, ett tiotal cd-skivor och några pocketböcker. Plus att jag importerade vaniljsocker, bakpulver, två paket Wettextrasor, ICA’s vaniljsås, jordgubbs- och citronfromage samt en hel del Sverige-grejer. Nu vajar den svenska flaggan på balkongen och vi har en liten bordsflagga att ta fram till födelsedagar. Dessutom köpte jag ett storpaket med små tårtflaggor, en liten pin med den svenska och den kanadensiska flaggan tillsammans och en nyckelring med flaggan på.

Trots terrorhot på Heathrow så hade vi inga problem alls när vi åkte hem. Dagen innan avresan såg jag på deras hemsida att man fortfarande bara fick ta med sig plånbok och pass som handbagage och att de krävde minst fyra timmar i transittid. Det stressade mig en hel del eftersom vi bara hade knappt två timmar… men när jag pratade med en stressad tjej på vår resebyrå så lovade hon att vi skulle hinna med vårt kanadaflyg.

Allt gick hur som helst jättebra och vi slapp till och med att checka ut och checka in väskorna på Heathrow som resebyrån hade sagt att vi skulle bli tvungna att göra. Det enda vi märkte av var att det fortfarande var förbjudet att ta med sig vätska in i planet. Det stod vakter vid ingången till flygplanet och kollade igenom allt man hade med sig så att det inte fanns vattenflaskor eller andra vätskor.

Vid passkontrollen i Montreal fick jag uppleva friheten med ett visum. Kvinnan bakom luckan kikade i mitt pass, bläddrade i mitt visum och stämplade. Sedan var det raka vägen genom tullen. Hurra! När jag kom till Kanada i maj förra året blev jag ju invinkad till Immigrationen där de ritade ett hjära på mitt deklarationspapper och ville öppna min resväska för att kolla att jag verkligen bara var turist… Skönt att slippa!!

Nu när vi kom hem stod min nya, fast begagnade, cykel och väntade i cykelstället. Jag köpte den av Beth innan vi åkte till Sverige, och nu hade hon lämnat den här när hon åkte hem till sig. Än så länge har jag inte varit ute och åkt men snart blir det. Frihet!

Kallelsen till Lingvistikprogrammet har också kommit och jag blev antagen till alla kurser som jag hade valt. Den 7 september börjar jag och jag är redan lite, lite nervös! Det ska bli spännande och jobbigt på samma gång. Nystart.

i lurarna: Tom Petty - Only a broken heart

Så. Det är ungefär tretton timmar tills vi åker. Resväskan är halvpackad och det mesta känns under kontroll. Fast i Idas hjärna snurrar en miljon saker. Kommer jag ihåg allt? Vi får se…

Imorgon, söndag, kommer Sebs pappa och hämtar oss klockan 13. Sedan ska vi åka hem till Sebs lillkusin som fyller år och äta middag där. Det blir väl några timmars usel franska innan vi kommer därifrån. Så åker vi vidare till Montreal. Flyget går därifrån på tisdag kväll och då ska allt vara i ordning.

Jag vet inte hur mycket jag kommer kunna blogga i Sverige, troligtvis inget alls. Det ska bli en spännande resa, både fysisk och känslomässig. Det blir som att åka tillbaka i tiden femton månader och plötsligt stå med båda fötterna på svensk jord. Med Sébastien vid min sida.

Hemresa blir den 17 augusti och vi landar i Montreal på kvällen. Sedan dröjer det nog ytterligare en dag innan vi tar oss hit till Québec city. Jag hoppas och tror att vi har en hel del att berätta om för Sebs föräldrar och de är nog nyfikna på foton och souvernirer också…

Må gott, älskade vänner. Ta hand om er så ses vi snart igen.

i lurarna: Paul Simon - Peace like a river

I see a glorious day…

Får man vara så här lycklig? Det är som om allt klaffar i mitt liv just nu och jag vet inte var jag ska göra av mig själv. Flera gånger om dagen säger jag till Seb att jag mår så himla bra. Äntligen, va?

Vi tog en lång och skön promenad nu på kvällen här i vårt område och bara njöt. Eftersom vår del av Québec ligger på ett berg så har vi utsikt över hela dalen härifrån. Solnedgången var fantastisk och vindarna var lagom ljumna. Hand i hand gick vi och kikade på restauranger, kollade in menyerna som satt bredvid entrén och pratade om Sverige.

Det mesta handlar ju om Sverige just nu. Det är så mycket att planera, så mycket som ska hända på så himla kort tid… jag blir alldeles full i huvudet. Även om jag ju inte kan spilla över så mycket på Seb så kan jag ju prata. Fast jag tror mest att jag gör honom nervös ju mer jag säger!

Vi gick och pratade om skaldjur (eftersom jag bor i Bohuslän så ska vi såklart äta räkor) och Seb fick totalt spel när jag sa att räkorna serveras “hela”, alltså oskalade. Jag blev helt paff över hans reaktion. Aldrig någonsin har jag tyckt att det är äckligt att skala räkor… det är något jag bara gör med händerna medan jag pratar med andra runt bordet. För honom var det tvärstopp och han vägrade absolut ens försöka lära sig att skala en enda liten räka.

Det blir kanske fler kulturkrockar än jag räknat med!

Förresten så har jag ett alldeles speciellt meddelande till kära Mika: det är något fel på din mailadress! Jag har skickat två mail nu ikväll och båda kom tillbaka med “delivery failure”… Jag får ta och ringa dig istället.

i lurarna: Holly Brook - Giving it up for you

Ett snabbinlägg för att meddela er att jag har hittat ett nytt guldkorn. Kolla in Holly Brook och lyssna på de låtar som ligger ute på sidan. Missa inte Giving it up for you och Saturdays.