Ja, jag borde gå och lägga mig… men jag sitter och förbereder morgondagens svenskakurs. Och så fastnar jag på YouTube.
Jag vet att jag tjatar men om du helt missat Coldplay’s nya singel Violet Hill (har du det, Jennie?) så måste du lyssna och kolla videon här nedan. Jag blir faktiskt knäsvag och får fjärilar i magen mellan 2:49-2:59 i videon… oj, oj, oj! Han har något alldeles speciellt i blicken som gör mig nästan-kär.
Ja, det är väl lite i senaste laget att tippa något om Mellofinalen så här en kvart innan den startar… Men here goes anyway.
När jag lyssnar igenom finalbidragen så märker jag att de delas upp i två läger. En JA och en NEJ, och ingen hamnar däremellan. För bland de som jag tycker om kan jag inte bestämma mig för en enda favorit att skicka till Eurovision, och det är ju helt otroligt.
Och det allra konstigaste är att jag bara har TVÅ nej-bidrag - helt otroligt en gång till! Vanligtvis så är jag så vansinnigt kritisk, men i år verkar det faktiskt som om de mest intressanta bidragen har hamnat i finalen. Förutom de där två, då.
Och de där två? De är Anna Book och Tommy Nilsson. Men heja alla andra!
Happy Mellofinal!
1. Magnus Uggla – För kung och fosterland
Uggla är ju verkligen mästare på roliga och träffande texter, och ”För kung och fosterland” är inget undantag. Men själva melodin är inte så himla kul (och vad är grejen med visselpipor egentligen?) och det är skönt när det är över! Nä, till Uggla.
2. Emilé Azar – Vi hade nåt
Det låter ju som Lilla Melodifestivalen! Barnslig text, barnslig melodi och väldigt barnslig röst… Beaten är tröttsam och… usch vad jag är kritisk! Men startfältet i Gävle börjar verkligen inte särskilt starkt. Jag säger Nä till Emilé.
3. Sanna Nielsen – Vågar du vågar jag
Sanna is back! Varför är det så att vissa bara måste vara med i Mello, år efter år? Den här låten låter som den skulle kunnat vara med på Carolas debutalbum från 1983 (fast med lite mindre dancebeat, kanske)… Det är trygga rim (Livet börjar här och nu – det bästa i mitt liv är du) och en klassisk tonartshöjning. Visst har Sanna en helt fantastisk röst, men det här är bara för slätstruket. Sorry, Sanna, men Nä.
4. Caroline af Ugglas – Tror på dig
Precis när jag börjar ge upp så händer något lite roligare. Coola, gravida och väldigt kreativa Caroline af Ugglas gör debut i Mello! Hennes hesa rockröst är riktigt skön att lyssna på och jag tycker inte att låten är så himla dum. Det är ingen fullträff men helt klart det bästa bidraget hittills i kvällens delfinal. Ja till Caroline.
5. After Dark – (Åh) När ni tar saken i egna händer
Det är ju The Village People på svenska – och så himla tråkigt och löjligt. Jag vet inte… vissa kanske tycker det här är hur kul och fyndigt som helst, men i mina öron blir det bara pinsamt. Däremot tror jag säkert att själva framträdandet kan bli bra. Christer Lindarw har ju typ Sveriges snyggaste ben! Jaja, det blir i alla fall ett nej till hela After Dark.
6. Sarah Dawn Finer – I remember love
Äntligen en riktigt härlig röst! Här är en sån där riktig smällballad som kan gå hela vägen till Eurovisionen bara för att rösten är så jädra stark och fin. Här är en av finalisterna ikväll! Japp till Sarah.
7. Verona – La musica
Oj, är sån här musik fortfarande populär? Det låter ju precis som Paradisio - hon som sjöng Bailando för typ tio år sedan! Refrängen är inte så tokig om man gillar dance och det skulle inte förvåna mig om Verona får många röster från mobilröstarna… Jag förvånar mig själv och säger ett halvja – bara för att jag verkligen gillade Kate Ryans Eurovisionsbidrag förra året.
8. Andreas Johnson – A little bit love
Andreas är ju en av mina favoriter så det här borde jag gilla. Men efter trettio sekunder så håller jag på att bli tokig. Vilken låt är det som refrängen påminner jättemycket om?! Ah, jag återkommer när jag kommer på det. Hur som helst så är det väl en helt okej låt som antagligen kommer gå rakt till final – bara för att alla andra låtarna i den här delfinalen är så jädra kassa. Det blir ett ja till Andreas även om jag trodde han skulle komma med något bättre.
Kvällen deltävling är verkligen hur svag och tråkig som helst och jag har svårt att bestämma mig för några favoriter. Sarah Dawn Finer är självklar och sedan blir det Caroline af Ugglas och Andreas Johnson i brist på bättre.
Happy Mello!
Innan jag börjar bedöma varje låt måste jag bara påpeka att jag lyssnar på radioversionerna av varje låt. Detta innebär att ingen sjunger falskt, ingen blir andfådd och flåsar i mikrofonen och alla kommer ihåg texten. Vid själva tävlingen är risken stor att det inte låter lika bra.
Okej. Då kör vi, vad har vi?
1. Måns Zelmerlöw – Cara Mia
Måns är ju en av de där artisterna som har dykt upp sedan jag lämnade Sverige och jag har verkligen ingen aning vad jag ska vänta mig. Men redan från början låter det väldigt mycket Fredrik Kempe och det gillar ju jag! Även om verserna är lite tråkiga så vägs det upp av refrängen som jag tycker är riktigt härlig. Och ju mer jag lyssnar, desto mer tycker jag det låter bra. Det blir ett ja!
2. MissMatch – Drop dead
Oj vad de låter unga! Och det är lite för mycket syntiga trummor och dance för att jag ska bli förtjust… efter någon minut blir det bara tröttsamt. ”Bye bye – shake it shake it, bye bye – shake it” gånger tvåhundra, typ. Nä, jag röstar nej även om det här en låt som skulle kunna lyfta ifall de gör ett riktigt bra framträdande. Förresten så låter den ena tjejen som Maja i The Sounds.
3. Magnus Carlsson – Live Forever
Jag är inget Magnus Carlsson-fan även om jag förstår vad det är folk gillar hos honom. Men den här låten är faktiskt riktigt, riktigt bra och det låter inte alls som Magnus (är det för att han sjunger på engelska?). Det är poppigt och snyggt och riktigt bra. Men är det bara jag som hör melodinspiration från “Goodbye yellow brick road”? Hur som helst, om han fixar att sjunga så här bra i direktsändning så kan det gå hur bra som helst.
4. Sheida – I mina drömmar / Mani armani taha
Kan man kombinera traditionell musik från Iran med folkmusik från Sverige? Hmm. Alltså, det låter minst sagt väldigt konstigt när tjejen sjunger på svenska för melodin är så himla orientalisk. Och jag tror inte att den svenska Melodifestivalen är rätt scen för det här experimentet… Så, jag säger nej.
5. The Attic feat. Therese – The Arrival
Jag kan nästan garantera att den här låten hamnar på plats 6-8. En urtjatig beat och en refräng som liksom aldrig kommer… Nä, jag blir bara trött och uttråkad. Nästa!
6. Sebastian – When the night comes falling
Här är ytterligare en kille som jag har noll koll på. I mina öron skulle det kunna vara en låt med Andreas Johnson, och det borde jag ju egentligen tycka om. Borde, fast det gör jag inte. Det är liksom för mycket alltihop, och jag kan inte sätta fingret på vad det är som stör mig. Men ett nej blir det, absolut.
7. Sonja Aldén – För att du finns
Äntligen, något bra. Jag tycker jättemycket om Sonjas klara röst och den här låten är riktigt fin! Det är lite Jan Johansen över den men det gör faktiskt ingenting. Tänk vad en låt kan lyfta högt bara för att sångaren har en bra röst! Dessutom tycker jag att Sonja verkar vara en sån härlig person. Det blir ”ja” i betyg!
8. Nanne – Jag måste kyssa dig
Måste verkligen Nanne vara med i varenda Melodifestival?! Och måste hon alltid ställa upp med samma låt? Jag är så trött på henne att jag tror jag kräks… Hon är precis som en liten ettrig och gapig Monchichi som bara vägrar göra något annat. Det förvånar mig inte att hon sjunger en låt som heter ”Jag måste kyssa dig” för det är precis sån hon verkar vara. Jag måste vara med i år igen! Nej tack.
Det blir tre favoriter inför veckans deltävling: Måns Zelmerlöw, Magnus Carlsson och Sonja Aldén. Vem kunde tro att jag någonsin skulle sätta Magnus som en favorit?! Och så hoppas jag för allt i världen att Nanne inte går vidare!
Happy Mello!
Oj, oj, oj vad jag är glad! Marie Lindberg gick direkt vidare till final - jösses!
När Jessica gick till Andra Chansen så rös jag över hela kroppen - det var ju hon som var det stora hotet… Och jag såg nog nästan lika glad ut som Marie gjorde när hennes namn ropades ut! 
Visst svajade hennes röst en hel del vid båda framträdandena, men gitarrplocket är hur härligt som helst och själva låten också.
Annars så är jag rätt sur på svt.se och önskar att jag kunde bojkotta dem. Det har varit ett evigt hackande, buffrande och fördröjande. Ibland gick jag över till p4 och bara lyssnade, men det är ju så mycket roligare att se vad som händer! Dessutom låg radion några sekunder efter tv-sändningen. Blä.
Förresten, kan man ens lyssna på The Arks låt utan att höra “Love grows (where my Rosemary goes)”?
1. Regina Lund – Rainbow Star
Det börjar på franska – hihi. Jag har hyfsat höga förväntningar på själva låten som är skriven av min schlagerfavorit Fredrik Kempe och i mina öron låter det väldigt mycket både Kempe och trevlig mello. Inte så illa men jag undrar hur själva framförandet blir.
2. Marie Lindberg – Trying to recall
OJ!! Jag är helt mållös - det är ju bara så himla fint! Här kom min favorit utan förvarning – åh vad kul! Den akustiska gitarren låter både Nick Drake och Eva Cassidy och Maries röst är precis hur fin som helst… Wonderful! Här är vinnaren – om jag får välja!
3. Jimmy Jansson – Amanda
Först måste jag säga att jag är väldigt trött på Jimmy Jansson. Måste han dyka upp i varenda mello? Och vad gör han däremellan? Jaja. Refrängen är hur töntig som helst, men verserna är okej och poppiga (kommer Jimmy komma ihåg alla snabba ord?). Och så undrar jag såklart om Sandra kommer föda barn mitt under sändning…
4. Cosmo4 – What’s your name
Åh, jag kan inte bestämma mig för om den här låten är hur töntig som helst eller om den faktiskt är bra. Den lär nog bli en sommardiscohit i alla fall…. Är det fler än jag som tycker att det ibland låter det lite som Carolas ”I believe” (eller heter den ”I believe in love”?). Jaja. Inte så tokigt i alla fall.
5. Lustans Lakejer – Allt vi en gång trodde på
Det låter som om Rickard Wolf sjunger Pet Shop Boys (”Being boring”) i mina öron. Och så är det väldigt mycket nittiotal och GES med synttrummor. Nä, gud vad tråkigt! Bort, bort, bort.
6. Jessica Andersson – Kom
Det här ska tydligen vara en av favoriterna inför kvällens deltävling men jag blir inte det minsta charmad. Det är ingen refräng som sätter sig och dessutom låter det som någon återvänd schlagerlåt från typ 2001 eller något. Hoppas inte folk röstar Jessica vidare!
7. Svante Thuresson och Anne-Lie Rydé – Första gången
Det jazzar och bossar alldeles lagom och skönt! Jag gillar verkligen Svantes mysröst och den passar fint ihop med Anne-Lies lite vassa röst som jag annars inte riktigt gillar. Det är trevligt och fint och jag blir glad!
8. The Ark – The worrying kind
The Ark är storfavoriter inför kvällen men jag tycker inte alls det låter särskilt pang-bom-bra. Nä, tvärtom sitter jag och väntar på det där som alla verkar ha fallit för – och som inte dyker upp. Självklart är det sjuttiotal och Queen, men det är dessutom lite tråkigare Status Quo. Nä. Jag hoppas vadmaskinerna får fel och att det blir en annan vinnare än Ola Salo & co.
I sammanfattning så kommer den här deltävlingen bli mycket roligare och mer spännande än förra lördagens magplask. Jag håller tummarna för Marie Lindberg i första hand och Svante & Anne-Lie och Regina Lund i lite andra hand. Däremot hoppas jag verkligen inte att varken Lustans Lakejer eller Jessica Andersson tar sig vidare!
Happy Mello!
Och så drar det igång igen. Det har varit lite Mellohysteri på de svenska kvällstidningarnas websidor den senaste veckan och jag har inte läst en enda artikel. Däremot har jag lyssnat igenom bidragen en gång på svt.se, bara för att ha lite koll. Och här kommer mina omdömen:
1. Elin Lanto - Money
Hmm. Det låter inte så himla dumt faktiskt. Däremot tycker jag att Elins röst är lite mesig. Jag tror inte att låten tar sig vidare men den kan nog bli spelad på radio efter tävlingarna.
2. Andersson & Gibson - Anything but you
Åh vad fint! Det här gillar jag - ända från den akustiska gitarren till de vackra tvåstämmiga partierna. Synd bara att refrängen är så tråkig.
3. Anna Book - Samba Sambero
Nä, seriöst. Det här låter mest som en parodi på en schlager. Dessutom låter hon ju precis likadant som hon gjorde när hon sjöng ABC för typ tjugo år sedan. Och så retar jag mig på hennes så typiska “r”. Bort!
4. Addis Black Widow - Clubbin
Jag gillar Creamms lite fejkade röst och jag gillar beaten. Men när killen sjunger låter det hur tamt som helst. Och så kunde de tagit bort elgitarrerna i refrängen.
5. Andreas Lundstedt - Move
Ååååh vad jag är trött på Andreas Lundstedt. Kunde inte fiaskot från i fjol varit nog? Den här låten är både tjatig och töntig. Jag förstår att det ska låta både Justin och Madonna, men Andreas borde insett att han inte har resurser nog att “pull it off”.
6. Tommy Nilsson - Jag tror på människan
Kan texten bli mer schlagerklyschig än så här? Melodin är kanske inte så dum, men det känns som om vi har hört det förut.
7. Sofia - Hypnotized
De senaste två åren har det varit många svenska bidrag som låtit lite grekiska. Den här är faktiskt inte så tokig. Däremot hade det varit kul om Sofia hade haft en riktig pangröst.
8. Uno & Irma - God Morgon
Allts, jag är lite kär i både Uno och Irma. Och deras röster låter faktiskt himla fina tillsammans. Däremot håller aldrig en sån här låt i Eurovision… Men ändå, I like.
Så. Jag tycker att det är ett riktigt tråkigt startfält som är först ut. Det finns inte en enda riktig brakhit och det hade varit kul med fler än en debutant. Nu känns det som om “alla är här”.
Mina favoriter inför kvällen blir trots allt Andersson & Gibson och Sofia. Och så håller jag en tumme för Uno & Irma. Men det viktigaste är att ingen av de andra tar sig vidare.
Happy Mello!
Det är en välkänd historia.
Någongång i mitten av nittiotalet träffade Noel barhoppan och festfixaren Meg och blev kär. Hon var snygg och levde ett snabbt liv med mycket öl och sprit, precis som han. Troligtvis var de båda “under the influence” under vigseln i Las Vegas. På bröllopsfotot är han långhårig och bär cowboyboots och blå kostym.
Noel vände ut och in på sig själv och skrev en låt till Meg. Wonderwall visade sig bli den där låten som alla för evigt kommer förknippa med Oasis, med Noel och med Liam. Det är den där låten som alla kan sjunga med i och som hamnade på otaliga samlingsskivor. Varje gång Liam sjöng låten så stod Noel bakom i mörkret, spelade gitarr och tänkte på Meg.
Både Meg och Noel var ökända för att kunna dricka vem som helst under bordet, och med Noels pengar kunde Meg gå från alkohol till partydroger. Livet var ett evigt festande för båda två. Hon tillsammans med snygga innebrudar och han med coola musiker. Pengar kan köpa vad som helst. Droger, fylla och vänner.
Så föddes Anaïs och livet lugnade ner sig en aning. Noel bråkade med sin brorsa inför journalisterna och Meg stannade hemma med dottern. När de båda var hemma samtidigt så bråkade de med varandra. Med Noels bankkort i handen gick Meg ut och shoppade med sina tjejkompisar. Noel blev allt tystare, Meg allt magrare och allt hårdare sminkad.
Det blev skilsmässa till slut. Noel svor att Wonderwall aldrig skulle spelas på en Oasiskonsert igen. Aldrig. Över hans döda kropp.
Efter en tid gjorde en ny flickvän entré och Noel lugnade ner sig. Sarah var mogen och kärleksfull. Noel skrev låten She is love och den tog plats som bandets “nya” Wonderwall.
Åren gick.
Så kommer Ryan Adams, en countryrockkille från de amerikanska sydstaterna och lånar Wonderwall. Han spelar in en egen tolkning och låten börjar dyka upp lite här och där. Den är helt annorlunda… hjärtskärande vacker, outsägligt förtrollande.
I november 2006 åker Noel och bandets gitarrist Gem ut på en liten akustisk turné. På små lokaler och framför dedikerade fans sjunger Noel sina bästa låtar. Han sneglar under lugg på publiken. De sjunger med. De kan alla texter. Några ställer sig upp och sträcker händerna mot honom. Noel undviker deras blickar och tittar ner på gitarren.
Mellan två låtar blir det tyst. Så kommer några väldigt välkända ackord och det går ett sus genom publiken. Är det? Kunde det vara?Noel spelar Ryan Adams version av hans egen älskade Wonderwall.
Någonstans på östkusten i Kanada sitter en blond, gravid tjej och lyssnar i hörlurar. Det rinner tårar ner för hennes kinder. Det är det vackraste hon någonsin hört. Han har tagit tillbaka sin sång. Ryan lånade den och förändrade den så att Noel kunde få tillbaka den. Och nu, med en nickning och ett erkännande, så spelas den igen. Vi är stumma allihop.
Kan det bli vackrare?
Här finns videon (fast man måste kolla i IE).
i lurarna: Roxette - Voices
Ja, jag vet. Jag massuppdaterar idag… 
Minns ni att jag och usa-killen Josh spelade på terminsavslutningen i julas?
Nu är saken den att jag har kommit över en mycket exklusiv och extremt dålig och oproffsig ljudinspelning från repetitionen (ja, det var bara en repetition). Eftersom killen med gitarren satt precis bredvid mp3-inspelaren så hörs gitarren väldigt mycket… men ibland kan man höra mig också.
Så om du är intresserad av att höra en blond svenska i Québec som på knagglig franska sjunger en egen översättning av Leonard Cohen’s stora mästerverk Hallelujah - så kan du skicka ett mail till mig - vaniljblog @ yahoo.se.
i lurarna: Holly Brook - Giving it up for you
Ett snabbinlägg för att meddela er att jag har hittat ett nytt guldkorn. Kolla in Holly Brook och lyssna på de låtar som ligger ute på sidan. Missa inte Giving it up for you och Saturdays.