När jag blev gravid med Bailey så var vi lite oroliga för att depressionen skulle komma tillbaka. Med alla hormoner som flög runt i kroppen kändes det nästan självklart att jag skulle må dåligt. Barnmorskan var beredd att skriva ut antideppmediciner - trots att jag absolut inte ville gå tillbaka på dem. Men jag mådde mycket bättre än någonsin tidigare (särskilt under andra halvan av graviditeten) och vi var jättelättade att jag slapp mediciner.

Så därför slog det oss inte ens att jag skulle kunna må dåligt den här gången. Det skulle ju bli en Bailey-repris! Samma symptom, samma krämpor och klagomål. Samma sug efter ost och mjölk. Samma, samma. Ny bebis men samma graviditet. Eller? Nej, inte riktigt…

Häromdagen började jag plötsligt hyperventilera för första gången på tre år. Jag föll framstupa på Baileys rum och begravde ansiktet i en kudde. På varje utandning lät jag som en klagande älgtjur och Bailey vandrade runt, runt mig och sa oroligt “Hej, mamma??! Hej!! Hej mamma!!”. Och när jag ändå inte kunde sluta förrän det snurrade i huvudet så tänkte jag att det här är inte klokt. Det är inte normalt att vakna upp på morgonen och bara vilja gråta. Det är inte okej att vakna upp och som första tanke tänka “Jag orkar inte med en hel dag till”. Det är inte okej att känna sig så förtvivlad att man bara vill fly, vartsomhelst, bara jag slipper vara kvar här i den här kroppen, i det här huvudet. Men så känns det. Visst, jag är gravid. Och visst, kvinnor har i alla tider haft jobbiga symptom när de är gravida… Men det är skillnad på att känna “Usch, vad jag är osugen på mat” och “Usch, vad jag är osugen på att finnas till”.

Imorgon har jag tid hos barnmorskan och jag hoppas hon kan lyssna och förstå. Och jag hoppas att hon inte tänker sätta mig på mediciner för det vill jag verkligen slippa så länge det går. Men kanske kan hon föreslå något annat. Något som kan lyfta det svarta molnet som sitter fast på huvudet på mig.

Mer än så här orkar jag inte skriva. Det kommer kanske dröja innan jag uppdaterar här… jag orkar inte ta itu med det och jag har mer än en gång tänkt lägga ner bloggen för gott. Men den får ligga i vinterdvala tills allt känns bättre.

Här kommer några bilder från de senaste dagarna (inga bra bilder men man tager vad man haver).

Här är en bild från IKEA-besöket som jag gjorde för två veckor sedan - innan jag ramlade ner i en grop. Tänk, jag blev så glad över att äta IKEA-mat att jag struntade i “kocken” slafsade upp maten på tallriken. På bilden syns köttbullar, lingon, gräddsås, potatis, en pommes frites (mitt i såsen), en dajmkaka och lingondryck. Himmelrike.

Det var kul att se alla svenska böcker i Billy-bokhyllorna.

Väldigt suddig bild (tagen genom fönstret) men bevis på att Seb och Bailey gick ut och kände på snöblandat regn. Bailey var överlycklig och vi tror han kommer älska den riktiga snön när den kommer.

Bailey med sin älskade Noaks ark och alla djuren.

En lycklig pinnsamlare

Det är tur att vi är två, Seb och jag. Bailey har varit mycket med sin pappa de senaste dagarna och ibland har jag hört Seb viska “Non, non… maman dort…” - “Nej, nej… mamma sover…” utanför sovrumsdörren och så har de hållit sig undan så att jag har kunnat vila. Och igår gick de på promenad och kom hem med både tårta och choklad till mig. Jag blir så rörd när jag skriver det här för det betyder verkligen allt. Att få lov att må dåligt - även om man inte vill…

(Förresten så grät både jag och Seb när Obama höll sitt segertal i tisdagskväll. Tänk att amerikanerna faktiskt tog chansen när de fick den! Det hade vi inte trott för bara några månader sedan. Yes. We. Can.)

Tyvärr kommer jag fortsätta att ligga lågt på uppdateringsfronten. Varje dag går ut på att överleva stunden (ja, det låter ju lite väl dramatiskt men ibland är det så det känns!) och jag orkar inte riktigt skriva något varken här eller någon annanstans. Jag mår konstant illa och fryser/svettas om vartannat. Det har gått flera, flera veckor sedan jag sov en hel natt (fast det beror inte bara på graviditeten utan på allt vi har att göra i skolan) och jag skulle väldigt gärna vilja ta ledigt från alltihop och bara vara ensam på en öde ö i några dagar… Om någon har några tips på hur man överkommer illamående, så blir jag väldigt glad (jag har redan provat att äta skorpor innan jag går ur sängen på morgonen och att äta lite och ofta - det hjälper inte).

Men lite mer info kommer ändå här! Vi har varit hos en ny barnmorska (är det inte bra att vi slipper den gamla?!) på ett inskrivningsbesök och jag har fått en ny tid om två veckor. Enligt hennes tabell så är jag just nu, fredagen den 24 oktober i vecka 8 (7+4) och jag har fått beräknat förlossningsdatum den 10 juni. Så om allt går väl kommer Bailey bli storebror ungefär en månad efter sin två-årsdag. Det ser han mycket fram emot! Graviditeten är väldigt välplanerad och vi har haft en enorm tur att kunna bli gravida två gånger precis när vi har velat… det känns enormt.

Om den här graviditeten följer den förra med tider så kommer vi gå på Det Stora Ultraljudet någon gång i slutet av januari. Då borde vi få veta om det är en lillebror eller lillasyster i magen. Och så hoppas vi att det bara är EN liten bebis - för jag vet ärligt talat inte hur man klarar av två på en gång.

Stackars Bailey förstår inte varför mamma är världens tråkigaste som bara vill ligga ner hela tiden. Han försöker hitta på så mycket bus han kan ändå och bryr sig inte särskilt mycket om att jag ligger och ropar på honom i soffan. Som tur är så är vi ju två föräldrar i alla fall och Seb har fått ta hand om Vilde Bill flera gånger “extra” de senaste veckorna. Nu har vi precis påbörjat vårt höstlov (fast det kommer inte bli så mycket “lov” tyvärr, mer än att jag slipper gå hemifrån… det är några stora uppsatser som jag måste få klart den här veckan) och vi är hemma båda två, hela tiden. Det hjälper!

På tisdag ska jag åka till IKEA tillsammans med Noxie (mamman till lilla Léa som har varit med på bild här i bloggen ibland) och det har vi sett fram emot i nästan två månader! Jag ska köpa ny adventsljusstake och lite andra julgrejer och så ska jag gå och nypa i bebishörnan såklart.

Förresten så vet jag inte hur det blir med magbilder den närmsta tiden… Seb vill inte berätta för sin familj förrän till jul (!!!) eftersom det är första gången vi kommer träffa dem face-to-face och han inte vill säga det på telefon. Så, så länge jag inte visar några bilder på graviditetstest eller en svullen mage så kommer de inte misstänka någonting…

Kram på er och tack igen för ert stöd!

Men lite kan jag ju skriva i alla fall. Tidigt i morse gick jag och Bailey till saluhallen som ligger några minuters prommis härifrån. Det är guld att ha den så nära! Vi har fiskaffär, ostaffär, charkuteri, bageri/konditori, chocolaterie, grönsaksaffär, blomsteraffär, caféer och apotek. Helt underbart! Särskilt är det härligt på helgerna när de har laddat upp med extra mycket varor och det är mycket folk i rörelse. Jag handlade till söndagmiddagen : färdiga cannelloni i pastaboden (pastarullar med köttfärs/spenatröra), nybakad baguette, stark cheddarost, två stora kassar frukt och grönt, prosciuttoskinka och dyr choklad. Mums! Bailey var väl påpälsad med täckjacka, mössa och vantar men när vi gick hem sken solen och det blev riktigt varmt trots att det stod 8 grader på termometern hemma.

Idag har jag en lista i huvudet på folk som jag hatar. Till exempel folk som inte håller upp dörren när man kommer med barnvagn (grrr!!), folk som glider igenom dörren när JAG håller upp den men inte ens tittar på mig eller säger tack (GRRR!!), folk som låter mig hålla upp den första dörren för dem och sedan bara går igenom den andra dörren utan att hålla upp den för mig (GGGGGRRRRRR!!!). Jag stötte på en äldre dam som faller in i alla tre kategorierna igår och jag gick och svor hela vägen hem. Kä**ingj**el. Förlåt, men det är sant.

Och så har vi en riktig pratkvarn här hemma. Han upprepar precis allt vi säger och babblar på nonstop. Ibland skrattar vi så vi viker oss, jag och pappa Seb. Han har precis snappat upp ett enda engelskt ord (konstigt egentligen när han ju hör engelska hela tiden från oss - men han lyssnar kanske inte när vi inte vänder oss till honom) och det ordet är HAPPY! Så nu går han här och säger “happiiiii” “happiiiii” hela tiden, och det är för gulligt.

Men det finaste av allt, det är när han säger “aa-geli-gela”. För det betyder Jag älskar dig. Prins Darling!

Här kommer till slut en liten video som mest kanske är intressant för Baileys släktingar hemma i Uddevalla. Det händer inte särskilt mycket, men man får se hur det kan gå till på morgonen här hemma hos oss. Bailey är oftast på väldigt gott humör när han vaknar men just den här morgonen var han heltokig…

Förresten så hittade ett av mina kollage hem till sin ägare i helgen. Kolla här!

Jag fattade att något var på gång redan klockan 8 på morgonen när Bailey satt och åt frukost. Var femte minut hördes biltutor och röster som ropade i megafoner. Folk hade redan börjat ta sig in på området och matchen började inte förrän klockan 1!

Hela förmiddagen hörde vi uppladdningen. Det brukar vara fem-tio stycken stora, stora partytält där man kan se matchen på storbildsTV om man inte har biljett och så kan man såklart köpa öl och tugg. Det brukar vara lite annat också - musikkårer och tävlingar. Ibland sänder lokalradion eller TV:n också så det är full fart på alla. Och så folk såklart. Massa, massa, massa folk.

På eftermiddagen när matchen väl hade börjat så gick Seb och Bailey upp för att kolla lite. Man kan stå utanför stängslet och ändå ha en ganska bra koll på planen så de behövde inte betala något. Seb är ju lite (eller mycket) footballstokig så han går gärna och kollar. Här kommer lite bilder som han tog:

Sedan blev det mest kort på den lille prinsen, men det är svårt att fotografera annat när han är med. Lille Prins, det finaste som finns! Han var så intresserad sååå och allvarlig när han tittade på allt folk som rörde sig…

Förresten, om ni vill se hur vi bor lite bättre så kan ni kolla här nedan. Vi bor vid “A” (ni får klicka på View larger map under för att se i större format. Sedan får ni zooma in en massa innan det blir bra). Lite konstigt att gatan verkar heta “Rue de Prevel” på Googles karta, för den heter “Place de Prevel” i verkligheten…

View Larger Map

Nåja. Jag har haft en riktigt produktiv helg med en massa läsande, en färdig (nästan) hemtenta, ett stort lass blåbärsmuffins med rågflingor i, en stor fiskgratäng med potatismos och så två prommisar med Bailey-boy. Not bad, not bad. Nu ska jag gå och lägga mig så att jag är pigg inför veckan som kommer.

Till slut vill jag säga TACK alla för era födelsedagshälsningar! Mwwwaaah!